Vi har inte planerat så där över hövan den här sommaren. När försäljningen av barndomshemmet skulle genomföras med överlämning 27 juli till tillträdande köpare så kändes det som om man ville klara av det först innan något annat planerades in. Det gick ju inte att förutsäga dels hur mycket energi processen skulle ta, dels hur man skulle klara det hela psykiskt. Nu gick det bättre än förväntat, tack och lov. Det finns krafter kvar, men kanske inte så mycket att en utlandsresa står överst på önskelistan. En sådan kan man nog hinna med ändå, i sinom tid. En resa till Östergötland och undersköna Vadstena med opera och kulturhistoria i dotterns sällskap vid Vätterns strand ska vi ändå unna oss. Det ska bli trevligt! Men söndagar hemma, lediga söndagar, är liksom en aning jobbiga även om de som sagt har sin charm.
Vi kom på det där igår. Vad skulle vi hitta på? Vädret var ganska omväxlande, värmen på behaglig nivå och alternativet lösa korsord på gården eller på balkongen var en aning trist. Förut har vi ALLTID kunnat ringa pappa. Antingen har han kommit hit på fika eller så har vi åkt hem till honom, eller så kunde vi åka iväg och titta på nåt. Nu finns inte det alternativet längre. Söndagseftermiddagar blir tomma då, tungt tomma. Vi åkte till Kläckeberga för att fika.
Trodde vi, ja. Där var det kö ut genom dörren nerför trappan och ut på parkeringen. Samtliga bord utomhus var upptagna. Det var tydligen många som hade fått samma infall som vi: Vi åker och gofikar! Kanske kan trängseln också förklaras av att stället bara är öppet på söndagar... Vi fick tänka om och vände kosan norrut, till Rockneby där vi efter att ha kört ut in the middle of nowhere till grusvägens slut nådde fram till världens charmigaste Tjorvenmuseum. Intressant kultur- och motorhistoria och urgulliga bilar tillverkade i Kalmar kompletterades med riktigt gott fika. Det var himla mysigt. Missa det inte! Öppet lördagar och söndagar med gratis entré och prisvärt fikabröd med hög nostalgifaktor! Och när jag satt där så tänkte jag, som så ofta både förr och nu: Här skulle pappa varit med. Det hade han gillat.
Vi tog en runda på parkgolfbanan inne i Vänortsparken innan vi vände hemåt också. Att skingra tankarna genom att putta på en liten rosa boll är ett enkelt sätt som får en att må bättre. Dessutom gäller det ju att träna upp sig inför kommande bataljer i släktmästerskapen (eller hur Gert och Kristina?). Vi får nog notera en avsevärd uppryckning för paret Axelsson-Edström sedan förra gången. Vi är på gång! Nästa gång satsar på resultat under 30 för The Champion och under 40 för Det hopplösa fallet (dvs mig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar