fredag, augusti 12, 2016

En mänsklig eller gudomlig Gud?

Vi lever i en orolig tid. Ingen som håller ögon och öron öppna för vad som sker i vår omvärld kan komma undan den insikten. Mycket händer som vi tidigare inte ens kunde tänka oss. Det är terror, dödande, våldtäkter och misshandel. Säkerhetspådragen är stora och ändå ökar inte tryggheten. I takt med att vakterna blir fler, organiserade på legal väg eller ej,  så minskar istället känslan av trygghet och tillit. Konflikterna blir bara tydligare och tydligare. Det är i den här kontexten som kristna människor väljer att agera så att motsättningarna istället ökar. Jag blir bedrövad.

Korset är ett segertecken som sträcker sig mot hela världen. Korset sträcker ut sina armar och vill omfamna alla. Korset är den ultimata kärlekssymbolen. Korset visar den Gud som inte segrar med vapen, härar och världslig makt utan med den helige andes kraft. Korset är det skamliga avrättningsredskap som Gud valde ut åt sin enfödde son för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Han, den syndfrie, dog som den värsta brottsling för vår skull. Korset ska inte missbrukas.

Det är inte så att jag inte förstår värdet i att bära kors runt halsen. Jag har också korset i en halskedja, men det kan aldrig vara meningen att vi ska bära det för att öka konfliktytorna. Jag förstår också att vi ska visa stöd för dem som förföljs för korsets skull. Fattas bara annat! Men att göra det så att människor utesluts från korsets allomfattande kärlek är helt enkelt inte rätt. Vi har inte rätt att dela upp Guds skapelser i kategorier som ”vi” och ”dom”.

Det är inte logiskt att segern kommer genom döden. Ändå var det exakt det som hände på korset. Det visar vad som är så unikt med Guds kärlek till oss människor och vad det är som gör den kristna Guden så speciell att man står försvarslös inför kärleken. Världen behöver inte en religion som segrar på de blodiga slagfälten. Sådana går det redan tretton på dussinet. Världen behöver kärlek, strömmande från Gud genom oss människor. Vad säger det oss?

Jo, det säger oss att Guds väg inte är sådan att människan förstår den fullt ut. Guds väg är kärlekens, en kärlek som är så stor att den går utöver vårt förnuft. Att segra genom att dö är som sagt inte logiskt. Det är inte logiskt att segra genom att älska förbehållslöst heller, men det är den vägen vi ska gå. Det är en svår väg och en väg som ingen människa klarar av att gå (allra minst jag), men Gud kan. För Gud är nämligen ingenting omöjligt. Det är tilliten till den Guden och den kärleken som kan ge oss en utväg ur den oro som omger oss och som stör våra tankar så till den milda grad att vi inom de kristna leden börjar tro att vi ska vinna segrar genom vapen om än i bildlig betydelse (än så länge). På andra håll än här i förhållandevis trygga Sverige har man redan gått över i bokstavligt vapenbruk när man attackerar abortkliniker i Guds namn.


Korset är inget vapen. Korset är ingen provokation gentemot människor. Det är den rena kärleken, det rena offret och det är i korsets namn kärleken segrar. Är det ologiskt? Ja, men en allsmäktig Gud står över även logiken. Det vore ju en ganska mänsklig Gud annars, och en sådan är ju inte värd att tro på.

Inga kommentarer: