Vi lever i en orolig tid. Ingen som håller ögon och öron
öppna för vad som sker i vår omvärld kan komma undan den insikten. Mycket
händer som vi tidigare inte ens kunde tänka oss. Det är terror, dödande, våldtäkter
och misshandel. Säkerhetspådragen är stora och ändå ökar inte tryggheten. I
takt med att vakterna blir fler, organiserade på legal väg eller ej, så minskar istället känslan av trygghet och
tillit. Konflikterna blir bara tydligare och tydligare. Det är i den här
kontexten som kristna människor väljer att agera så att motsättningarna istället
ökar. Jag blir bedrövad.
Korset är ett segertecken som sträcker sig mot hela
världen. Korset sträcker ut sina armar och vill omfamna alla. Korset är den
ultimata kärlekssymbolen. Korset visar den Gud som inte segrar med vapen, härar
och världslig makt utan med den helige andes kraft. Korset är det skamliga avrättningsredskap
som Gud valde ut åt sin enfödde son för att var och en som tror på honom ska ha
evigt liv. Han, den syndfrie, dog som den värsta brottsling för vår skull. Korset ska inte
missbrukas.
Det är inte så att jag inte förstår värdet i att bära
kors runt halsen. Jag har också korset i en halskedja, men det kan aldrig vara
meningen att vi ska bära det för att öka konfliktytorna. Jag förstår också att
vi ska visa stöd för dem som förföljs för korsets skull. Fattas bara annat! Men
att göra det så att människor utesluts från korsets allomfattande kärlek är
helt enkelt inte rätt. Vi har inte rätt att dela upp Guds skapelser i kategorier
som ”vi” och ”dom”.
Det är inte logiskt att segern kommer genom döden. Ändå
var det exakt det som hände på korset. Det visar vad som är så unikt med Guds
kärlek till oss människor och vad det är som gör den kristna Guden så speciell
att man står försvarslös inför kärleken. Världen behöver inte en religion som
segrar på de blodiga slagfälten. Sådana går det redan tretton på dussinet. Världen
behöver kärlek, strömmande från Gud genom oss människor. Vad säger det oss?
Jo, det säger oss att Guds väg inte är sådan att
människan förstår den fullt ut. Guds väg är kärlekens, en kärlek som är så stor
att den går utöver vårt förnuft. Att segra genom att dö är som sagt inte
logiskt. Det är inte logiskt att segra genom att älska förbehållslöst heller, men
det är den vägen vi ska gå. Det är en svår väg och en väg som ingen människa klarar av att gå (allra minst jag), men Gud kan. För Gud är nämligen ingenting omöjligt. Det är tilliten till den Guden och den kärleken som
kan ge oss en utväg ur den oro som omger oss och som stör våra tankar så till
den milda grad att vi inom de kristna leden börjar tro att vi ska vinna segrar
genom vapen om än i bildlig betydelse (än så länge). På andra håll än här i
förhållandevis trygga Sverige har man redan gått över i bokstavligt vapenbruk
när man attackerar abortkliniker i Guds namn.
Korset är inget vapen. Korset är ingen provokation
gentemot människor. Det är den rena kärleken, det rena offret och det är i
korsets namn kärleken segrar. Är det ologiskt? Ja, men en allsmäktig Gud står
över även logiken. Det vore ju en ganska mänsklig Gud annars, och en sådan är ju inte värd att tro på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar