Mitt kommunpolitiska engagemang börjar helt rinna ut nu. Ett par sammanträden väntar, och sedan rensas almanackan på möten och plånboken på pengar, dvs om inte något oförutsett inträffar. Då menar jag alltså inte politikerpension (sådan ska bara de ha som inte kan göra annan nytta än att lyfta pengar från det allmänna anser jag OCH som har uppnått en ansenlig ålder) utan att ett vanligt hederligt jobb dyker upp, kanske till och med på en arbetsplats där man inte själv betalar arbetsmaterial ur egen ficka. Det finns såna har jag hört, men inte för mig tydligen. Åtminstone har det inte funnits de senaste tolv åren. Jag är inte lastgammal än, jag har massor av vilja och energi och jag vill verkligen göra rätt för mig, men vi får väl se hur det går. Förbrukad av ett parti är jag, men inte slut. Vilken tur det är att man har fler strängar på sin lyra!Och en sak till: Birgitta kan lyfta sig ur kommunpolitikengagemanget, men hon kan inte lyfta engagemanget ur sig själv. Det FINNS där, men jag orkar inte längre plocka fram någon entusiasm för politik som både saknar innehåll och resurser, för beslut som är förutsägbara och orättvisa eller för åtgärder som gynnar dem som redan har tillräckligt medan de missgynnar dem som behöver stöd och hjälp. Jag är trött på det, speciellt trött eftersom det kallas för något annat än det är. Kanske är det därför jag, trots att det är ett tungt ämne, faktiskt tycker att den kurs som ska examineras i morgon är så intressant? Den handlar nämligen om etik, men det är som sagt svårt och säker på att det går vägen är jag inte.
Men, nu är det nytt år och julen står för dörren. Ljuset har kommit och livet är nytt. Segern kommer också. Jag hoppas att även jag får ta del av den, på det sätt som Gud önskar. Min bön är: Lär mig bedja: Ske din vilja, och inte min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar