Änglaljus, dagen efter!

Dagen efter kvällen före.... och det känns underbart fantastiskt. Jag svävar som på moln efter gårdagens Änglaljus! Det var en rejäl utmaning, det får jag lov att erkänna, att ta mig an den här musiken och framföra den med Vox Communis inför en välbesökt konsertsal tillsammans med erkända proffs. MEN så roligt det blev! Det var inte bara Änglaljus, det var rejäl Änglavakt också.

Först vill jag tacka alla som har varit med och jobbat med detta. Stora och varma tack till (utan inbördes ordning):

• Christer Svensson! Utan din suveräna hjälp vid pianot hade vi aldrig klarat av att öva in stämarrangemangen, och du är en klippa att ha med på scenen när vi sjunger våra egna låtar.
• Åke Eklund! Glada hejarop, uppmuntran och trygghet i basen bistår du med utöver din enorma musikalitet. Du anar inte hur mycket dina ord i pausen före konserten betydde!
• Carina Börjesson! Ditt idoga jobb med att få till en enhetlig och glittrig scenklädsel var ovärderligt.
• Mia Salomonsson! Du gjorde en underbar sopransoloinsats på Koppången, den sång som inledde hela konserten. Med en så helgjuten början kan det inte bli fel.
• Helena Juneberg! Tack för att du lånade ut dina barn som pepparkaksutdelare och för att du trots skrovlig hals gjorde förste versen på En stjerne skinner så klar med bravur.
• Mikael Weister! Vår räddare i nöden som helt enkelt bara hoppade in som strålande solist på de avslutande verserna på En stjerne skinner så klar. Det är bara riktigt goda vänner en körledare kan behandla så... och jag tror att vi är vänner fortfarande.
• Kalmarsalen med chef Jerker! Superb service och trevligt bemötande gör det mycket lättare att stå ut med den egna nervositeten.
• HELA VOX COMMUNIS! Ni är bara bäst! TACK för att ni har stått ut med mig vecka efter vecka, tjatande om pauser, toner och notvärden och jag vet inte allt... Ni stod för en fantastisk insats  igår, och med den insatsen kom hela kvällen att kännas magisk. Att kunna framföra Amazing grace med Johan Stengård på sax UTAN att repa mer än en gång på scen någon timme före konsert är STORT. Vi klarade Änglaljus! Vi klarade Ding Dong! Vi klarade resten också, och lite till! Vi gjorde det, TILLSAMMANS! Och så har vi bevisat att det GÅR att lyfta sig själv i håret, bara man vill det tillräckligt mycket och är tillräckligt glad och envis!

Och så tusen varma tack till John Kluge, Bo Wetterholm, Ida Söreklint, Sofia Källgren, Johan Stengård, Carina E Nilsson och Viktor Johansson samt alla inblandade tekniker för att vi fick den stora äran att få vara med på er konsert Änglaljus. Vilka proffs ni är allihop! Ni ska veta att det har varit i lång resa för oss i kören med mycket traggel, men OJ vad det var värt det! Den underbara och positiva attityd som ni visade under vår korta repetition före konsertstart igår gav oss självförtroende och vi kände oss värderade. Ni gav oss massor av stolthet, och för det är vi er mycket tacksamma. Att få känna att man duger i ert sällskap är värt en hel del ska ni veta. Det var helt fantastiskt roligt att få medverka, och vi hälsar er välkomna tillbaka till oss och till Kalmar! Vi vill höra mer av er!

Jag svävar som sagt på moln. Jag dalade inte heller när jag fick se vad Barometern skrev om konserten här. Kvällen känns nästan overklig idag, men om Barometern har skrivit om konserten så betyder det ju att den var på riktigt. Det som står i tidningen måste ju vara sant, eller hur? Fyra fjädrar av fem känns otroligt roligt och jag är jättestolt. Jag hoppas att även alla människor i publiken tyckte att de fick en upplevelse värd namnet. Nu ska jag övergå till saffransbullbak, också en av julens traditioner. Goe maken Pierre (som också ska ha ett varmt tack för att han ställer upp på mina musikplaner och stöttar helhjärtat även om han inte fick göra Rudolf denna gång trots att självaste Skönheten också stod på scenen!) gör just nu degen efter sitt recept (det är bäst att han får göra det i fred) och så fixar vi själva utbakningen tillsammans. Nu börjar det redan dofta lite saffran :-)

Visst är jag trött idag efter allt viftande, men det är sånt man får ta. Lycklig är jag och jag har fått göra något mycket stort tillsammans med en massa härliga människor, och det är viktigast. Det lever man på, länge.... Ännu längre än man lever på saffransbullar på en liter degvätska, jag lovar!

VARMT TACK ALLA!!!