Jag var på en fredsmanifestation tidigare idag, åtminstone var det dit jag gick. Men jag lämnade något annat. En manifestation där det finns skyltar med svastikor på, om så bara en såvitt jag kunde se, eller där man skanderar "Aldrig fred" är ingen manifestation för fred.
Det var en sorglig upplevelse. freden är värd så mycket mer än så. Jag vill rikta ett varmt tack till de talare som förde fram buskapet om fred och försoning, men helhetsbilden gav en fadd smak och jag valde att gå därifrån innan det hela avslutades.
Fred nu. Nu.
5 kommentarer:
Även om det är beklagligt bör det nog förtydligas vad gäller svastikorna. De var knappast där som hyllningar till nazismen utan antagligen (jag var och är i Sthlm, så jag kan ju inte veta) som jämförelse med sionismen. ofta med likhetstecken.
Det är dock inte bra på något sätt.
Nu vet jag inte hur många som var där, men du ska väl inte behöva lämna demonstrationen, för att ett par människor ger uttryck för andra åsikter än dina?
I Sthlm var det väldigt lugnt. Jag hörde inte ens "krossa sionismen" som jag annars tycker är berättigat att skandera.
Hej Birgitta, Jag kan inte uttala mig om den demonstration du var på. Själv deltog jag på demonstrationen i Stockholm. Jag hörde en korthårig ung man, intill poliserna, på tydlig rikssvenska ropa något liknande. Helt ärligt så tog jag det som att någon försökte sabotera för palestinierna, på samma sätt som de uppenbarligen lyckades göra i ditt fall. Du tycktes direkt koppla att det var någon, som tillhörde den palestinska solidaritets rörelse, som bar denna skylt du nämner; jag kopplade i vårt fall det till att det var högerextremister alternativt vänner till ett etniskt rensat Israel, som agerade som mullvadar och ville förstöra för palestinierna på det sätt som du är inne på. Under vår demonstration delades även falska inbetalningskort ut för "palestiniernas sak", vilket arrangören var snabba på att informera om. Sen vad gäller fred - ja det som sker nu är ingen fred - en ensidig vapenvila där man bojkottar demokratiskt valda personer och ett demokratiskt vald parti/representant för Gazas palestinier, leder aldrig till fred. I en demokratisk värld har vi inte lyxen att själva välja vilka vi "helst" vill samtala med. Världen är ingen pubertal grundskoleklass. Världen är ingen skolgård där vi, lika lite som på skolgårdar, skall acceptera utfrysning och mobbing av de svagare. I en demokratisk värld respekterar man de demokratiska spelreglerna, om man är för demokratin. I detta fall är det endast för EU, Israel och USA att krypa till korset och samtala med Hamas, om man seriöst är intresserade av att få slut på massakern i Palestina, om man seriöst är intresserad att få slut på massakern i Gaza. Önskar dig den finaste av söndagar. Hoppas att det blir en vacker dag, perfekt för en promenad.
Krigen kommer vi inte undan så länge det råder orättvisor i världen. Så är det även i det här fallet. Ett ensidigt eld upphör, utan att reda ut de grundläggande problemen, har en mycket begränsad effekt. Dock ger det ett stopp på dödandet just nu och kanske ett andrum som kan användas till något bättre än att skapa lidande för barnen i Gaza.
Jag hoppas att er demonstration var bättre än vår. Vi behöver tillfällen då vi kan tala om och visa vad vi tycker. Det är dock trist att det blir förstört av enstaka vildhjärnor. Hos oss var det tyvärr en mer eller mindre officiell representant från Palestina som skrek "Aldrig fred med Israel" från podiet och fick en hel del med sig. Jag har inga problem att förstå att man är bitter när man har drabbats av våld från Istrael, både när man själv och när ens familj och närmaste har blivit utsatt för det, och jag förstår reaktionerna. Det är mänskligt att reagera så, men ska vi lösa problem så måste vi hjälpas åt att se gångbara vägar. "Aldrig fred" är ingen gångbar väg.
Och det var just freden jag ville stödja. Därför gick jag därifrån igår. Ha en trevlig söndag!
Vilken orättvisa hade i så fall drabbat Hitler när han startade andra världskriget? Tror att krig lika ofta beror på att styrande personer har svårt att hantera konflikter och att de tror att krig skulle vara realistisk lösning. Det behöver alltså inte vara en faktisk orättvisa utan en upplevd orättvisa.
I Tyskland fanns på den tiden åtskilliga kilo känslor av oförrätt, orättvisa och frustration efter första världskriget. Detta utgjorde grunden för det andra världskriget.
Upplevd eller reell orättvisa? Tja, det kan ju diskuteras, men att Tyskland skulle resa sig ur all förödmjukelse, det var nog själva drivkraften.
Skicka en kommentar