Jag blir så trött ibland. Ja, måndagsmorgnar har väl en ganska stor portion trötthet i sig per definition, men det är inte det jag menar just idag. Idag menar jag Barometerns ledarsida. Där debatterar kyrkoherden i Nybro med tidningens politiska redaktörer. Ämnet är, föga överraskande i dessa tider, homosexualitet/heterosexualitet och kyrkans hållning vad gäller äktenskapet.
Jag kan börja med att klargöra att jag har min uppfattning klar i sakfrågan. Varken kyrkan eller någon annan ska ägna sig åt att fördöma människors kärlek. Jag är troligen ganska ensam om den uppfattningen i de kristna kretsar jag själv rör mig. Likväl är det den uppfattning jag anser att jag har stöd för i den tro jag har. Men andra har ju, förmodligen utifrån minst lika välgrundade argument, andra uppfattningar. Och det får de gärna ha.
Men problemet blir uppenbart när man missar poängen med kyrkan. Kyrkan kan diskuteras 24 timmar om dygnet. Principer kan nagelfaras lika länge och ofta. Kyrkans organisation och ordning kan man ägna ett helt liv åt. Detta kan man göra utan att egentligen komma fram till själva poängen, nämligen att Gud är kärlek. Kristus älskar oss och har offrat sig för dig och mig. Och det är just den poängen som saknas i de kyliga resonemangen om kyrkans principer. Man ser alltså inte skogen för alla träden. Istället för Bibelns anda följer man dess bokstav.
En gång när jag var yngre fick jag låna en liten sångbok av några goda vänner. En text satte sig i minnet och sitter kvar efter så där 25 år:
När portarna till himmelrik slår upp med stor fanfar
vi finner säkert många då som ej i kyrkan var
Den Gud som djupt i hjärtat ser
lät oss ej gränsen dra
Hans dom är rättvis, han vet mer
så det blir säkert bra.
Vi ska inte fördöma. Vi ska inte ha så stor tilltro till den egna hjärnan och till dess intellektuella förmåga att vi missar det viktiga, nämligen att skapa förutsättningar för oss själva och för andra att ha en varm relation med en levande Gud som vi känner både i och med hjärtat. Vi ska inte vara dumma eller naiva, men vi ska använda både hjärta och hjärna. Vi har ju fått båda två av Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar