Så är jag på väg tillbaka till Kalmar efter en sagolikt mysig helg med lilla Ilse och hennes föräldrar i Malmö. Många leenden, många skratt och mycket värme samt en utflykt till Kivik och Yangtorp (vad sjutton är det där egentligen???) blev det och ett litet bad i baljan i förmiddags. Visst är hon liten ännu, men det har ändå hänt väldigt mycket med henne sedan sist. Lite mer Michelin än speta är det numera och det är lätt att få ögonkontakt och gensvar. Det är inte bara mat, sömn och blöjbyten längre. Det är en djupare kontakt som kan skapas och mormor njuter i allra högsta grad 😍 och hennes föräldrar kämpar med fyra trappor utan hiss och en liten lägenhet som nu ändå har återfått sitt behagliga inomhusklimat efter förvandlingen till heldygnsbastu i somras😳 Men sötast i världen är hon fortfarande precis som hon alltid har varit 👶
Och så sätter man sig på tåget norrut och börjar scrolla runt bland sidorna på nätet. Det är inte direkt upplyftande. Rutinerna har återgått till det vanliga på lokalplanet efter valrörelsen. Kalmar kommun vill luckra upp strandskyddet för att skapa förutsättningar för näringslivstillväxt. Man tar sig för pannan. Det är mot bättre vetande och allt annat än ansvarsfullt! Nåja, nu är valrörelsen över och de styrande behöver inte längre låtsas vara medvetna om hur en hållbar utveckling ska stödjas. Det är fyra år till nästa val och har vi förlorat strandlinjen samt fått översvämning i en rad mångmiljonvillor då så hinner man säkert hitta en annan syndabock tills dess. Kanske kan man till och med hävda att vattennivån har höjts mer på andra ställen, typ i Halmstad eller Karlskrona. Sådant har vi hört förr, eller hur? Att boende på Varvsholmen gnäller över att det finns spindlar på husfasaderna blir på något sätt bara ännu en variation på samma dumhetstema.
Och sedan är det regeringsfrågan. Den har det ju gått troll i, fullständigt i onödan. Alliansen är mindre än det rödgröna blocket. Det har varit tydligt i en vecka nu. Kommunistspöket Vänsterpartiet och dess företrädare kommer aldrig in i en regering hur ansvarsfulla man än är. Svarte Petter på högerflanken är sitt namn till trots alldeles för brun för ett samarbete. Det som landet behöver för att kunna styras är en blocköverskridande regering med tre eller fyra partier och med en socialdemokratisk statsminister. Det betyder att ingen får sin egen politik genomförd, men det kan gå att få en duglig regering ändå. Det är hög tid att skrota alliansen samt att inse att det rödgröna måste bli rödgrönblått. Att hantera den kompromissen är vad jag kallar ett vuxet beteende. Det går på andra håll i Europa och det går på såväl lokala som regionala plan här i Sverige. Så, släpp spadarna och hinkarna och kliv upp ur sandlådan och börja ta ansvar för den situation väljarkollektivet har bestämt. Det blir bara pinsamt annars.
För att nu göra en personlig reflektion kring valet i söndags: Ja, jag hade önskat mig ett annat valresultat. Ja, jag hade önskat att folkbildningen var starkare i Sverige än den är. Ja, jag hade önskat att fler skulle våga ta striden mot dumheten, inskränktheten, rädslan och hatet. Ja, jag hade önskat att de viktiga och långsiktiga frågorna hade fått höras i valrörelsen och att vi i Feministiskt initiativ inte hade blivit så totalt nollat i medias bevakning. Det var, för att vara obarmhärtigt tydlig, skitdåligt, skitfegt och skitaktigt hanterat både av lokala, regionala och nationella media samt av de fåtal organisationer som anordnade debatter. Vi hade inte en chans att komma ut. Skämmes, ta mig sjutton! Det positiva är att ingen kan hävda att det är något fel på vår politik och att väljarna av det skälet valde bort oss. De valde bort oss för att vi helt enkelt inte syntes som ett alternativ.
Nu blev resultatet som det blev. Jag tycker att det är sorgligt, men jag gjorde vad jag kunde. Vad gjorde du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar