Vi har strul på jobbet med både
nätverk och skrivare. Det blir således ett par minuters ofrivillig paus. Den
använder jag till att formulera något jag går och trycker på.
Jo, jag tycker att det är hög tid att våra kära makthavare
tar sitt förnuft till fånga, kravlar sig upp ur valrörelseretorikens
skyttegravar och försöker lösa problemet med regeringsbildningen. Ingen av de
inblandade ville ha det läge som nu råder, och det ville inte jag heller. Det
är inte svårt att förstå att vi befinner oss långt ifrån en ideal lösning. Det
hade varit långt bättre med ett tydligt och klart resultat, men väljarna ville
annorlunda. Man får helt enkelt acceptera det och ändå försöka hitta en väg
framåt. Det är klart att det går, med lite god vilja och i samverkan. För att travestera min systerson: Det går om man vill!
Man kan inte hålla på och överbetona skillnader i det här läget.
Efter så många år i så många olika sammanhang, både profana och kyrkliga som enveten gränsöverskridare, så
vet jag att det går att betona likheter istället även om det är svårt. Att
hitta minsta gemensamma nämnare (ja, matematikern i mig lever ganska gott när
det handlar om att idka problemlösning) är måhända svårt men nödvändigt. Vi har
ett stort antal demokratiskt arbetande partier i Sveriges riksdag som
tillsammans samlade nästan 85% av väljarkollektivet och vi har ett parti som
lockade var sjätte väljare och som inte med bästa vilja i världen kan kallas
demokratiskt till sin värdegrund. Nog ska det vara möjligt att hitta former för
att bilda en regering ur ett sådant brett och tydligt underlag? Fler än åtta av
tio väljare är demokrater. När vi nu på grund av ställningskrig riskerar att
lägga makten i händerna på de 16-17 procenten som inte är det så är det inte
bara pinsamt utan också historielöst. Det var på det sättet nazisternas tredjedel
av parlamentet fick makten i Tyskland på 1930-talet. Tysklands politiker valde
käbblet och partiegoismen framför framtiden och demokratin. Vi borde väl ha
lärt oss något av det?
Vi har en läxa att lära här i Sverige, och den handlar om
att stärka folkbildningen. Det behövs i samhällets alla skikt. Det är en
långsiktig strategi som håller på riktigt. Det är enbart på det viset vi kan
undvika att hamna här i den här galna tunnan fler gånger. Det är inget roligt
framtidsscenario. Ändå är det roligare än det andra vi riskerar tack vare våra
toppolitikers oförmåga och ovilja att hitta ut ur det limbo som Sverige
befinner sig i sedan valdagen, nämligen att vi inte kommer att ha fler allmänna
val alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar