Förändring i landstinget

Ja, så blev det då klart och offentligt. En ny blocköverskridande majoritet för Landstinget i Kalmar län har bildats för den kommande mandatperioden. Socialdemokrater, centerpartister och liberaler kommer att styra gemensamt. Det betyder att M, KD, SD och V lämnas utanför inflytande. Ren matematik plus en aning politisk och ideologisk insikt räcker för att förstå varför. Det behöver jag inte säga något om.

Men jag förstår att mitt tidigare parti på vänsterkanten är besviket. Efter tolv års majoritetssamarbete med S och MP så kastas man ut i kylan och får trösta sig med en regionrådspost helt utan ansvar i oorganiserad opposition. För nuvarande landstingsrådet Linda Fleetwood blir det kännbart. Hon förlorar inte bara sin politiska plattform och sin ställning utan även sin politiska sekreterare vilken ju har aviserat sin avgång från både regional och lokal politik då han inte fick sin åtrådda riksdagsplats. Det är så klart en stor förändring som blir svår att hantera. Jag förstår också att det känns extra kymigt när man vet att Kalmars stadshus bara ligger några kvarter bort och att Vänsterpartiet där får vara med i sängvärmen tillsammans med både S och C.

Jag vill dock säga att Vänsterpartiet i landstinget bör betänka en sak för att trösta sig. Det är att man har försökt driva och också driver vänsterpolitik, åtminstone tillräckligt mycket för att såväl C som L ser det som totalt otänkbart att samarbeta med V i en styrande majoritet. I Kalmar kommun är läget ett annat. Där ställer V upp på den borgerliga politiken som S och C bedriver och låter dem exempelvis införa LOV, genomföra en total privatisering av personlig assistans samt vrida tillbaka äldreomsorgens scheman till fler delade turer och sämre och sämre arbetsvillkor. Nästan det enda vapen man har att ta till är protokollsanteckningen, och det är ett lika trubbigt som fegt instrument. Senaste exemplet är från den här veckan. Då sade en enig socialnämnd nej till att inrätta härbärge för folk utan tak över huvudet under den kalla årstiden. Vad gjorde V? Man lämnade, föga överraskande, en protokollsanteckning. Sedan har man mage att framställa det som att man inte ställer upp på det beslut man själv har sagt ja till. För värmen, makten och härligheten kan man uppenbarligen ge upp både politik, ideologi, etik och moral.

Så Linda, sträck på dig. Jag och många med mig, troligen de flesta, förstår varför det blev som det blev den här gången. Jag kan inte säga att jag beklagar det. Det är den enda rimliga lösningen utifrån det parlamentariska läget när man inte vill ge SD möjlighet att påverka politiken. Det är faktiskt viktigare än något annat just nu. Det ska också bli spännande att se vilken plats feminismen får under de kommande åren. Möjligheten till mer verkstad än under de gångna åren, då det mest varit ord utan innehåll, finns absolut!