Oj då, dagens debattartikel i Barometern tog visst illa 😉 Bertil Dahl (V) tar verkligen i från tårna i sin reaktion på tidningens webb:
Axelsson Edström försöker i sista stund innan valet gripa
ett tunt halmstrå och medvetet misstolka Vänsterpartiets arbete för en
feministisk kommun.
Vänsterpartiet har under många år tagit ledningen och
ansvaret för att skapa den jämställda arbetsplatsen (kommunens största) och den
jämställda kommunen Kalmar. Det är ett framgångsrikt arbete som prisats även
nationellt. Den kampen tänker vi fortsätta med och som ett starkt feministiskt parti
ta vårt ansvar i kommunen. Ett starkare stöd i valet ger ännu mer kraft för
detta arbete.
Birgitta Axelsson Edström lämnade Vänsterpartiet för många
år sedan. Hennes val då hade ingenting med vårt jämställdhetsarbete att göra.
Det handlade om något helt annat. Media är ingen plats för den redovisningen.
Vänsterpartiet har både nationellt, i landstinget och i
Kalmar kommun under många år arbetat hårt för rättvisa mellan människor oavsett
”kön”, för att garantera lika rättigheter och möjligheter och skapa verklig
jämställdhet. Det arbetet ska fortsätta. Att försöka ge en annan bild är att
ljuga. Vänsterpartiet är idag det tydliga starkaste feministiska partiet!
Bertil Dahl (V), kommunalråd
Jag vet ju att
kritik mot Vänsterpartiet i Kalmar aldrig faller i god jord utom då den
levereras från samarbetspartierna S och C. Jag är således inte förvånad över de
hårda orden som levereras i texten ovan efter mitt ifrågasättande av
Vänsterpartiets feministiska ambitioner. Att Dahl talar maktspråk mot mig idag ger
inte anledning att ompröva mitt ställningstagande. Det snarare förstärks. Sedan förstår jag mycket väl att han inte vill diskutera i media varför jag lämnade Vänsterpartiet i Kalmar under 2014. Jag har inget att dölja och har inget emot att prata om sådant som ligger både fyra och åtta år tillbaka i tiden mer än möjligen det faktum att jag har lagt det bakom mig sedan länge. Det har uppenbarligen inte han. Det hade nog inte jag heller om jag hade varit i hans position.
Visionen om ett jämställt och rättvist Kalmar bärs inte
längre av Vänsterpartiet som den en gång gjorde. Istället har jämställdheten
blivit ett arbete som eventuellt kan göras när utrymme eventuellt finns (och begreppet kön kan sättas inom citationstecken). Facit
från de gångna åren visar att listan på sådana viktigare insatser är lång, och
vi kan nämna det så kallade nollsummespelet kring GFA som ett tydligt
och talande exempel. Det är både fegt och visionslöst politiskt arbete.
För en verkligt rättvis och jämställd kommunal verksamhet i
framtiden behövs mer vilja, mer mod och mer fantasi än så i politiken. Vi är
beredda att bidra med det, för framtidens skull, inte bara nästan utan på
riktigt. Vänsterpartiet borde uppskatta att få draghjälp i feministisk riktning, men så är alltså inte fallet. På andra håll i landet går det att samarbeta, och jag känner mängder av hängivna vänsterpartister som gör ett gott jobb. Tyvärr har det inte smittat av sig till Kalmar. Det utgör ännu ett bevis på att egoismen i Kalmarvänsterns toppskikt är mycket starkare än viljan att skapa rättvisa.
 |
| Jag tror att både Vera och hennes vänner är besvikna på hur feminismen behandlas inom Vänsterpartiet i Kalmar. Det ser i varje fall så ut, eller hur? De saknar nog också visionerna, viljan, modet och fantasin i Kalmars politik. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar