Ganska långt från lekande gröna kaniner, eller hur? |
Ett par skräckattraktioner var också uppbyggda, bland annat ett traditionellt spöktåg i två våningar som man kunde åka igenom. Tja, skrämd blev man väl inte direkt, det var mest roande och man kände sig förflyttad till svartvita filmer från 1950-60-talen då mord ofta begicks i sådana mörka vindlingar. En och annan ryckning blev det kanske ändå, precis som det blev i skräckpromenaden genom The Experiment där man i närkontakt fick träffa på ett antal välmaskerade skådisar i olika blodtörstiga roller. Lite kul var det ju :-)
Det var vackert i parken, trots att stora delar var avstängda pga utveckling, nybyggnation och rivning, och vi kunde åka de attraktioner som vi ville åka. Till och med Flume Ride var öppen, och vi passade på att åka den när det inte var någon kö alls förutseende nog iklädda heltäckande regnponchos. Annars hade det inte blivit lika kul resten av dagen, det kan jag lova. Det var nämligen två riktigt drypande ponchos vi hängde upp på galgar sent på kvällen när vi kom hem till Hotell Opalen efter dagens äventyr. Det hade blivit rejält kallt om vi inte varit förutseende fega ;-) Årets nyhet Loke var en angenäm bekantskap. Jättegungan var inte otäck på något sätt utan bara behaglig. Helix tar andan ur en lite grann, det medges. Mechanica skrattar man sig igenom liksom Balder och Lisebergsbanan. Vi passade på att åka lite barnattraktioner också, bara för att vi kunde :-)
Ganska sent på kvällen tänkte vi ta en tur i det stora Lisebergshjulet. Det började bli lite kallt och det var skönt att kunna sätta sig i en gondol och se ut över både den belysta parken och Göteborg i kvällstappning. Turen brukar ta ca fyra minuter när alla gondoler har fyllts med folk. Vi fick dock en lite annorlunda åkning som började med att en gondol hade signalerat nödläge. Det blev ett extra varv där. Sedan fortsatte åkningen, ibland framlänges och ibland baklänges. Vi fick ingen mer information i högtalaren utan vi satt snällt och undrade vad man egentligen höll på med. Vi fastnade till exempel i position högst upp i hjulet minst fyra gånger. Det hade börjat blåsa rätt ordentligt och vinden ven runt gondolerna som så klart inte kunde hålla sig stilla. Det är tur att ingen av oss lider av höjdskräck. Sedan trodde vi väl att vi skulle bli avsläppta någon gång i markånivå. Tre gånger tog jag på mig vantarna för att stiga av utan att hjulet stannade. Vi led inte, men 30 minuter instängda i en pariserhjulsgondol blev lite mycket (eller så kan man säga att stunden gav verklig valuta för pengarna). För andra, som inte har lika sned uppfattning som vi om vad som är roligt och vad som är skrämmande, kanske det hade varit en skräckupplevelse väl i paritet med de skräckattraktioner som var speciellt uppbyggda för dessa veckor på höstkanten. Det var hur som helst skönt att till slut bli utsläppta, även om det var lite kallt. Till det positiva hör dock att vi såg mycket av Liseberg och Göteborg från ovan. Det var ett oplanerat bildningstillfälle som vi fick på köpet!
Föga anade vi hur länge vi skulle sitta där... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar