Kulturen är livsviktig för ett hållbart samhälle

Slutrapporten från CreatLearn.

Estetiska lärprocesser i skolan har varit i fokus under ett par års tid. Flera projekt har genomförts med lyckade resultat, se till exempel CreatLearn med fokus på civilkurage där Kalmar kommun har varit drivande. Vi vet att detta är viktiga lärstilar som kan inspirera elever att vidareutvecklas. Stockholms universitet är ett av flera lärosäten som studerar området och där lyfts multimodal undervisning fram både som ett led i vår demokratiska utveckling och som en väg att nå bättre och fördjupat lärande. Vi vet redan att förmåga att uttrycka sig i och förstå estetiska former och kultur ger ett rikare liv på både kort och lång sikt. Skolan ska ju inte bara fostra till arbetsliv, den ska också ge våra barn och ungdomar ett rikt liv där alla kan utveckla sina förmågor. Då måste man också se till att göra dessa områden tillgängliga, integrera dem i undervisningen och se dem som utvecklande möjligheter och inte som något som kan väljas bort i detta ekonomismens tidevarv.

Gymnasieskolan har redan genom riksdagsbeslut förlorat den estetiska verksamheten för de elever som inte redan vid 15 års ålder har ett specialintresse och inte direkt väljer en sådan inriktning. Nu riskerar vi att förlora själva möjligheten att välja. Det är hög tid att vi stannar upp och ställer oss frågan vilket samhälle vi vill ha. Det humanistiska programmet, det vill säga det program som bär mest spår av klassisk bildning, är redan nedlagt i Kalmar. I Kalmarsunds gymnasieförbund ser vi hur de estetiska programmen förlorar mark och hotar att försvinna. Söktrycket dyker. Trenden är liknande runt om i Sverige. Även om vi vill ha ett samhälle som enbart koncentrerar sig på teknik, naturvetenskap, samhällsvetenskap och ekonomi så behöver vi oroa oss. Vill vi ha ett kreativt och utvecklande samhälle där människor klarar av att tänka kritiskt, att uttrycka sig och vågar vidga sina vyer så är vi inne på en farlig väg. Gymnasieskolan måste naturligtvis respektera elevernas val och dimensioneras efter dem, men problemet uppstår när vi ska smälta samman detta med ett hållbart samhällsbygge. Problemlösningen måste ta hänsyn till båda sidorna.

Nu gäller det att vi som jobbar med kultur i olika former antar utmaningen och hjälper till att vända skutan. Vi måste visa på våra möjligheter och ställa våra resurser till förfogande. Vi måste arbeta tillsammans med skolorna, men också finnas, synas och verka utanför de formella utbildningsinstitutionerna. Vi utgör en av samhällets viktigaste livsnerver. Det är hög tid att vi genom samarbeten på många plan fortsätter att arbeta för ett rikt liv och en rik framtid. För att kunna göra det behöver vi naturligtvis samhällets stöd, och då menar jag inte småpengar som blir över när skola, vård och omsorg har fått sitt. Vi arbetar ju på samma sida och medverkar i samma strategi! Ungdomar har rätt till utveckling precis på samma sätt som andra, och det är vårt gemensamma uppdrag att visa på vilka möjligheter till rikedom med ett värde som varar som finns inom estetik och kultur.

Jag är inte pessimistisk. Jag tror inte att någon egentligen vill ha en värld och ett liv utan teater, körsång, lyrik, konsthantverk och bildkonst, men frågan är hur många som är villiga att kämpa för att vi och våra ungdomar ska få en rik framtid. Jag hoppas och tror att vi är många, inte bara i valrörelsen utan även under mandatperiodernas alla andra dagar, månader och år. Det är helt enkelt något vi måste göra.

Birgitta Axelsson Edström, ordförande Byteatern Kalmar Länsteater