I morgon är det FNs speciella internationella dag mot våld mot kvinnor. Det har fått oss Ninjafeminister att skriva en debattartikel som publicerades i dagens Barometern. Fortsätt kämpa för rättvisa, fred och frihet för alla, inte bara den 25 november utan ALLA dagar!
Hittills under 2000-talet har långt fler än tvåhundra
kvinnor i Sverige dödats av en man de har eller har haft en relation med. Är
det här något vi ska acceptera? Eller är det något som vi, som medsystrar och
samhällsmedborgare i övrigt, ska protestera och agera emot?
Frågans svar borde vara ganska självklart. Vi kan aldrig acceptera att kvinnor mördas och utsätts för våld enbart av anledningen att de har blivit kära i ”fel” man. Men varför fortsätter det att hända? Varför minskar inte orättvisorna? Varför har vi ett samhälle som befäster männens makt över kvinnorna?
Frågans svar borde vara ganska självklart. Vi kan aldrig acceptera att kvinnor mördas och utsätts för våld enbart av anledningen att de har blivit kära i ”fel” man. Men varför fortsätter det att hända? Varför minskar inte orättvisorna? Varför har vi ett samhälle som befäster männens makt över kvinnorna?
Jo, därför att det är den rådande normen. Normkritiken,
ifrågasättandet av hur världen ser ut idag och varför, är inte välkommen i ett
konservativt samhällssystem. Den stör nämligen vardagen och tvingar oss att se
med nya ögon på oss själva och på våra värderingar. Det är utmanande att ställa
sådana frågor. Det märker inte minst vi som kallar oss feminister.
Egentligen vet vi att vårt samhälle styrs av värderingar som är både omoderna och begränsande. Vi vet att det språk som används är nedvärderande gentemot kvinnor. Vi vet att kvinnor får mindre i lön än män för likvärdigt arbete. Vi vet att den farligaste miljön för en kvinna är hennes eget hem, förutsatt att det finns en man där. Om man enbart utgår från statistiken så skulle kvinnor vara ute så mycket som möjligt medan män skulle stanna hemma. Män blir nämligen utsatta för våld ute, medan kvinnor inte alls blir överfallna på en mörk väg på väg hem från krogen en sen kväll. För en kvinna är det i själva verket värre att komma hem än att vara borta. Vi vet också att det bara är vi tillsammans och gemensamt som kan göra något åt våldet, vem det än drabbar.
Men vad ska vi då göra? Vi kan vid varje tillfälle påpeka när unkna värderingar styr ett handlande. Vi kan stödja de kvinnor som utsätts för kränkningar, både direkt i vår närhet och genom att bidra till Kvinnojourernas arbete. Vi kan också verka den politiska vägen för att se till att samhället tar ett större ansvar för stöd till utsatta kvinnor. Det är helt orimligt att en frivillig verksamhet, vilande på ideellt arbete, ska ha ansvaret för att städa upp efter ett av våra allra största samhällsproblem. Våldet mot kvinnor ska motarbetas med de resurser som krävs.
Det här arbetet är både smärtsamt och arbetskrävande, det medges. Alternativet är ännu värre. Det betyder nämligen att vi accepterar att kvinnor lever under förtryck i sina egna hem, blir utsatta för våld och kränkningar medan vi helt enkelt bara ser på.
Egentligen vet vi att vårt samhälle styrs av värderingar som är både omoderna och begränsande. Vi vet att det språk som används är nedvärderande gentemot kvinnor. Vi vet att kvinnor får mindre i lön än män för likvärdigt arbete. Vi vet att den farligaste miljön för en kvinna är hennes eget hem, förutsatt att det finns en man där. Om man enbart utgår från statistiken så skulle kvinnor vara ute så mycket som möjligt medan män skulle stanna hemma. Män blir nämligen utsatta för våld ute, medan kvinnor inte alls blir överfallna på en mörk väg på väg hem från krogen en sen kväll. För en kvinna är det i själva verket värre att komma hem än att vara borta. Vi vet också att det bara är vi tillsammans och gemensamt som kan göra något åt våldet, vem det än drabbar.
Men vad ska vi då göra? Vi kan vid varje tillfälle påpeka när unkna värderingar styr ett handlande. Vi kan stödja de kvinnor som utsätts för kränkningar, både direkt i vår närhet och genom att bidra till Kvinnojourernas arbete. Vi kan också verka den politiska vägen för att se till att samhället tar ett större ansvar för stöd till utsatta kvinnor. Det är helt orimligt att en frivillig verksamhet, vilande på ideellt arbete, ska ha ansvaret för att städa upp efter ett av våra allra största samhällsproblem. Våldet mot kvinnor ska motarbetas med de resurser som krävs.
Det här arbetet är både smärtsamt och arbetskrävande, det medges. Alternativet är ännu värre. Det betyder nämligen att vi accepterar att kvinnor lever under förtryck i sina egna hem, blir utsatta för våld och kränkningar medan vi helt enkelt bara ser på.
Kom igen systrar och bröder, visa världen att vi inte accepterar våldet och
orättvisorna! Stå upp för alla kvinnors rätt att leva sina liv i fred och
frihet! Våga utmana normen som säger att mannen har rätt och kvinnan ska foga
sig! Det är inte ett samhälle som vi ska vara stolta över!
Birgitta Axelsson Edström, Christine Holmberg, Annelie Johansson, Susanne Johansson, Mariann Karlsson, Mathilda Karlsson, Ola Keyser, Pernilla Keyser, Lise Kroer, Ulf Szymanski och Tina Wennberg
Birgitta Axelsson Edström, Christine Holmberg, Annelie Johansson, Susanne Johansson, Mariann Karlsson, Mathilda Karlsson, Ola Keyser, Pernilla Keyser, Lise Kroer, Ulf Szymanski och Tina Wennberg
Ninjafeminister i Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar