Jag såg ungefär 25 sekunder av gårdagens pratshow med Fredrik Lindström som gäst. På den tiden hann han reflektera över hur man kan se på livet i förhållande till hur man ser på en resa. På en resa så passar man oftast på att tillfredsställa så mycket nyfikenhet som möjligt när man ändå är iväg och har möjlighet att se och uppleva saker. Är man på Kreta så kollar man in Knossos eftersom det är möjligt och eftersom man vill passa på. Är man i Stockholm så väljer man att åka till de platser som intresserar en, och där kan man ju välja efter eget intresse och egen kassa förstås. Det är hur som helst mycket enklare att gå på Strindbergsmuseet när man är i Stockholm än när man är hemma, eller hur? Det är en ganska normal inställning, att vilja utnyttja tillfället.
Likadant borde vi kanske se på livet. Vi har ETT liv, och det gäller att lägga tiden och kraften på de saker som känns viktigast. Man kan liksom inte hämta hem tappad tid när livet är slut. Vi har en stund på jorden. Vad gör vi av den? Det är VÅRT val. Väljer vi att stressa från det ena stället till det andra, att förflytta oss så mycket som möjligt men inte uppleva något, så får vi ta det. Väljer vi att stanna upp ibland och reflektera, så kanske vi missar lite på ett sätt men vi får möjlighet att uppleva våra egna känslor mycket bättre. Vänjer vi oss vid att säga "Vi får se" hela tiden, så kommer vi inte att ta kommandot över vårt eget liv utan riskerar både att bli styrda av andra OCH att varken uppleva eller göra något alls. Det har liksom betydelse hur vi gör, men vad man än väljer så skadar det nog inte att skaffa sig tid i almanackan till att tänka sina egna tankar och känna sina egna känslor. Det är klok användning av den livskraft vi får för vår livstid.
Så kände i alla fall jag när jag lyssnade på Lindström igår medan jag for från den ena hörnan av lägenheten till den andra och rafsade i noter, papper och annat samtidigt som jag gjorde lite kvällsmat efter sångövningen i kyrkan. Lever jag som jag lär? Nej knappast i alla avseenden, men jag jobbar på det. Ärligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar