I stormiga tider, bland töcken och grus
en skara dock skrider mot himmelens ljus
Dess hopp och dess härlighet världen ej ser
men före går Herren med segerns banér.
(C O Rosenius)
Det här är andra versen i EFS favoritpsalm framför andra, skriven av Rosenius själv. Så där kan det kännas ibland. En hel del bråte finns på vägen, det stormar och underlaget är allt annat än behagligt, men rörelsen är ändå FRAMÅT. Och segern, den kommer man att vinna.
På vilket sätt, och när, det vet endast Gud själv, men vinner, det gör man. Det handlar om att hålla ut, om att lyssna in den rätta vinden och om att vara villig att vandra den rätta vägen i trygg vetskap om att det enbart är nåden som gäller. Inte egna segrar, inte egna förtjänster, inte eget arbete utan enbart NÅDEN som håller en på banan. När jag ramlar, lyfter nåden upp mig. När jag ser stora övermäktiga hinder framför mig, då hittar nåden en genväg runt dem. När jag hör hotelser så ger nåden mig lovsångstoner istället.
För "före går Herren med segerns banér".
2 kommentarer:
Jag tror att det är Lunds stift som har valspråket "Skapa i nuet, vila i nåden". Oavsett vilket är det ett ledsnöre som är mycket trösterikt och inspirerande att följa. Så är även dina blogginlägg.
Tack, Birgitta för att du så ofta fyller våra vardagar med glödande inspiration.
Tack själv bäste Thore :-)
Skicka en kommentar