Ett trovärdigt alternativ

Idag har vi haft finfrämmande, eller snarare finbesök för vi känner ju varandra väl vid det här laget:https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=7031009

Våra partiledare gjorde alltså ett besök i Kalmar idag på väg genom landet, Gita under lunchtid och Gudrun något senare. Jag hade förmånen att få vara med under en timme på seneftermiddagen, och det är som alltid inspirerande att få vara med och lyssna. Insikten att man är med i ett parti som vill något och som utgör en verklig motpol till de nationalistiska strömningarna ger tillfredsställelse på riktigt. Vi kan, vi vill och vi vågar! Och, för att tala för min egen personliga del, de väljare som röstar på SD eller något ännu värre, de är mina politiska motståndare och inte några som jag tycker synd om. Det här är nämligen allvar. På valdagen lägger vi vår framtid i varandras händer. Jag ber och hoppas att klokheten vinner över oförnuftet.

På tal om oförnuft: Det finns andra partier som gärna framställer sig som motpoler och som radikala, men som i handling visar något annat. Just nu talar jag om min gamla politiska hemvist, nämligen V i Kalmar. För fyra månader sedan skrev de, eller skickade in i varje fall (jag har ju i och för sig undrat varifrån ganska välformulerade inlägg då och då kommer, men svaret är väl att de är centralproducerade) en insändare om att det skulle införas porrfilter i Kalmars förskolor och skolor. Idag har de ändrat sig. Tidningen Östra Småland lyfte det i dagens tidning. Nu ska man ”prata” istället. Förklaringen bakom insändaren är att den linjen är partiets. Kalmarfolket har en annan linje, och det man undrar som läsare nu är ju hur det kan komma sig att man skrev under och skickade in insändaren i april överhuvudtaget. Problemet är så klart att det nu är KD som lyfter frågan, och då kan man naturligtvis inte tycka likadant. Ett annat bekymmer är att S av oklar anledning inte vill ha ett porrfilter, och den striden är inte V-företrädarna intresserade av att ta. De säljer hellre ryggraden än ramlar ur knävärmen.

Det här är pinsamt. Vem kan ta sådana företrädare på allvar? Finns det överhuvudtaget något som är viktigare än att våra barn och ungdomar lär sig hur man behandlar varandra på ett hedervärt och respektfullt sätt? Kvinnoförtryck, förnedring och våld hör inte hemma i miljöer där barn och ungdomar vistas och varje chans att rensa ut sådant ska tas. Det trodde jag faktiskt var självklart för de flesta, men tydligen inte för V i Kalmar. För dem är det viktigare att tycka likadant som (S)torebror. Jag borde ju inte bli överraskad efter all erfarenhet jag bär med mig av hur det partiet behandlar sin ideologi, men jag blir ändå besviken. Jag trodde väl ändå att det fanns någon vilja att jobba för förändring, men icke.

Nej, vill man ha ett rejält alternativ med företrädare som lever som man lär så är vi i Feministiskt initiativ ett långt bättre val. Rösta rosa du med för att bana väg för vilja, mod och fantasi i den annars så tråkigt gubbgrå och mesiga Kalmarpolitiken. Ju fler vi blir, desto bättre blir det!

Kulturen ska vara ständigt närvarande, inte på tillfälligt besök!

Debattartikel i Barometerns webbupplaga  21 augusti 2018 och i Östra Småland 1 september 2018

BarbaSkön är en kreativ
 liten figur som vågar sig
 på att pröva nytt!

Skolan är, utöver en plats där vi lär oss grundfärdigheter som skriva, räkna och läsa samt orienterar oss i en lång rad ämnen som gör oss till tänkande och analyserande människor som lär hela livet, en mycket viktig kulturinstitution som ska ge alla barn och unga möjlighet till kulturupplevelser. Såväl mötena med professionell kultur och amatörkultur som elevernas egna skapande är nödvändiga delar av skolans innehåll. Det är inte bara viktigt att ha tillgång till en viss kvantitet av kulturaktiviteter utan vi måste även säkerställa tillgång till en mångfald av estetiska kvaliteter och praktiker.

För att detta ska fungera måste kulturens betydelse för skolarbetet föras fram av både skol- och kulturpolitiken. Kulturen ska inte vara på tillfälligt besök utan ingå som en integrerad del i skolans arbete. Estetiska ämnen är viktiga kunskapsområden i sin egen rätt. Samtidigt är kultur en naturlig del av skolans läroplan som bidrar till elevernas skolresultat i sin helhet.

När barn och elever kontinuerligt får möta och utöva kultur från förskolan och upp genom hela utbildningssystemet så ger det dessutom en kompetens som motverkar rädslan för det nya som man ofrånkomligt kommer att möta under det fortsatta livet. En rejäl satsning på kultur för unga utgör ett verksamt motmedel mot den växande främlingsfientligheten.

De estetiska ämnena i gymnasieskolan ska självklart vara obligatoriska för alla. Att utestänga gymnasieungdomar från kulturell bildning i skolan är att beskära deras möjligheter att växa och utvecklas. Det är mot bättre vetande och i förlängningen leder det till att bildningsnivån i vårt land sjunker.

Det räcker inte med satsningar inom skolan. Även den frivilliga Kulturskolan måste stärkas ytterligare. Feministiskt initiativ kommer att arbeta för en avgiftsfri kulturskola med plats för alla barn och unga som vill kulturutbilda sig utanför skolans väggar. Vi ser också gärna ett tätare samarbete mellan skola, kulturskola och såväl professionella kulturutövare som amatörer. Möten mellan människor ger alltid plusvärden, och kulturen är inget undantag.

Birgitta Axelsson Edström

Feministiskt initiativ Kalmar

Ont krut förgås inte så lätt

Igår var jag tillbaka på sjukhusets ortopedmottagning på återbesök för att träffa läkaren som opererade mig. Det känns som om jag har klippkort på länssjukhuset just nu. Träning två gånger i veckan minst och så en massa annat, men det är ju så det är. Hjälpen jag får är högklassig!

Läkningen går bra och ultraljudsundersökningen igår visade förväntat resultat. De tre senorna som är lagade sitter fast i benen i axeln med inskruvade ankare och allt verkar OK så långt. Det känns ju bra!

Stelheten består dock, och den är seg att få bukt med. Vänster arm är väldigt begränsad. Jag har ju inte rört axeln på riktigt sedan olyckan den 2 mars så det är ju inte konstigt. Efter operationen den 26 april blev den ju ännu mer orörlig. Igår fick jag ändå ett positivt besked: Mats, som den fantastiskt engagerade läkaren heter, berättade att just stelheten, som ställer till så mycket bekymmer i rehabiliteringsprocessen, kan ha en positiv betydelse i det långa loppet. Patienter som inte får stelhet uppvisar ofta en mer smärtsam läkning och får mer långvariga besvär i det längre perspektivet. Stelheten kan alltså utgöra ett skydd som kroppen själv använder när axelleden och dess muskulatur ska läka. Det kändes både logiskt och trösterikt! Men tidshorisonten är ju lång, i realiteten så lång som två år.

Nu ska jag hur som helst fortsätta att jobba och samtidigt rehabträna hos Carina och Annika. Det gör att jag fick en partiell sjukskrivning ett tag framöver och det känns också helt OK. Dygnets timmar räcker inte annars, och jag kan inte bortprioritera träningen. Kärringen har tänkt att vara kvar ett tag till nämligen, och då ska jag kunna ha två armar som fungerar. Men aktiv måste jag få vara!

Ilse växer och blir större (Hon fyllde hela två månader igår!), och nog sjutton ska jag kunna både lyfta henne och lära henne att baka lussekatter när det blir dags! Det är sånt man ska ha en mormor till, förutom att jag så klart också redan tidigt ska lära henne att aldrig ta någon skit från någon som vill förminska henne. Jag funderar redan nu på om hon framöver ska ha en tröja med texten "Behandla mig OK annars får du med min mormor att göra och det vill du INTE".

Så där ja, ont krut förgås inte så lätt. Jag är snart på banan igen, med både högern och vänstern i högsta hugg (även om just ordet snart i det här fallet kan betyda ett par år...).

Gita träffar studenter och andra i Kalmar!

Träffa Gita!

Gita, som är partiledare för Feministiskt initiativ, 

kommer till Kalmar tisdagen den 28 augusti. 

Möt henne kl 12-14 utanför Linnéuniversitetets bibliotek!

Varmt välkommen att ställa Dina frågor 

om det rosa framtidsalternativet!

Obegripligt och verklighetsfrånvänt!

Insändare publicerad i Barometern den 21 augusti 2018

Det är fullständigt obegripligt att majoriteten i Kalmar kommunfullmäktige inte ställer sig bakom det som borde vara självklart: Att installera vålds- och porrfilter i kommunens förskolor och skolor. Jag ställer mig helt bakom Jenny Holmström, grundare till #porrfribarndom, som i en insändare ställer frågor till ordföranden i ansvarig nämnd.

Skulle tillgången till våld och pornografi, ofta hör de två samman på de mest obehagliga sätt, i skolan vara en förutsättning för att lärare ska kunna ha etiska samtal med eleverna? Tyvärr är det exakt den tolkningen man gör, även om det är svårt att föreställa sig att sådana inslag skulle användas i lärosyfte. Så utför inte Kalmars pedagogkår sitt arbete, det kan jag gå i god för.

Nej, förklaringen är troligen den vanliga: Ett förslag som väcks från fel håll i fullmäktigesalen kan inte bejakas hur rimligt det än är. Det är en taktik som ofta använts under årens lopp. Sent omsider dyker förslaget troligen upp i delvis ny skepnad, denna gång från majoritetspartierna och då går det igenom utan diskussion.

Det är genomskinligt och svagt. Ibland måste man kunna ge även politiska motståndare rätt, men det är svårt när man sitter fast på höger-vänsterskalan och hellre ägnar sig åt partitaktik än verkligt viktiga frågor som skulle kunna göra skillnad. Det är hög tid att nya strategier får breda ut sig i kommunpolitiken i Kalmar, för barnens och framtidens skull!

Birgitta Axelsson Edström

Feministiskt initiativ Kalmar

Klimatet - en ödesfråga

Debattartikel publicerad i Barometern den 17 augusti 2018 och i Östra Småland 20 augusti 2018

Ingen med förståndet i behåll kan undgå att förstå att vår värld lever farligt. Efter den här sommaren där extremvädret har drabbat även oss i Kalmartrakten med en kombination av torka och mycket höga temperaturer så har vi fått en försmak av vilken eländig båt vi har försatt oss i. Klimathotet är i högsta grad verkligt och måste hanteras. Det är tydligt att det idag går alldeles för långsamt och att det görs för lite för att vi ska kunna uppnå resultat. En feministisk miljöpolitik identifierar de strukturer som orsakat den situation vi är i idag. Med den vetskapen i bagaget kan vi göra något åt framtiden.

Vår politik utgår från alla människors lika värde och betonar samtidigt vikten av global solidaritet. De miljöproblem som idag hotar våra ekosystem, den biologiska mångfalden och mänskligheten har sitt ursprung i de ekonomiska strukturer vi skapat där de ekonomiska medlen värderas högre än jordens resurser. Vi borde veta bättre!

Feministiskt initiativ ser dessa utmaningar och vill driva en politik som möjliggör en framtid även för kommande generationer. Det finns mycket att åtgärda, och det är förhållandevis enkelt, åtminstone enklare än att återskapa en jord som vi till slut helt har förstört. Självklart är det ett globalt problem, men vi måste göra vår del. Vi vill införa ett konsumtionsmål för Sverige där målet är nettoneutrala koldioxidutsläpp till år 2040. Idag tas endast de utsläpp som sker inom Sveriges gränser i beaktning, trots att vi konsumerar mer än någonsin och produktionen ofta sker i andra länder. Det är dags att leva upp till det ansvar vi har!

Vi vill att vårt gemensamma pensionskapital i AP-fonderna som idag investeras i flera av de största fossila bolagen i världen istället läggs på hållbara fossilfria investeringar. Vi vill vidare aktivt understödja utvecklandet av nya modeller för energiförsörjning. Vi kan om vi vill!

För ett solidariskt samhälle som är tillgängligt för alla invånare måste kollektivtrafiken byggas ut och göras attraktiv. Dock har flyget en särställning. Flygresorna står för en stor del av de koldioxidutsläpp som svenska invånare orsakar. En ny flyglinje från Kalmar till Frankfurt är i det perspektivet ett självmål. En särskild flygskatt kan däremot bidra till att minska flygandet samt se till att flyget i större mån bär sina egna kostnader.

Skyddet av biologisk mångfald och kulturlandskap måste stärkas bland annat genom sänkta krav på medfinansiering för statliga bidrag till lokalt initierade miljöskydds- och klimatomställningsprojekt i gles- och landsbygdskommuner. Vi har en livsmiljö att bevara, inte bara för oss människor utan även för djur och växter. Vi i Kalmarsundsregionen måste både kunna och vilja göra de åtgärder som krävs. Viljan har vi, men vi måste förändra regelverket så att resurser kan frigöras.

Klimatförändringen är en av vår tids allra största utmaningar. Därför bör samtliga politiska beslut på alla nivåer kontrolleras så att de ligger i linje med klimatmål och miljölagstiftning. Det är vår uppgift att vårda Moder Jord, inte förråda henne. Hon måste kunna ta emot kommande generationer och erbjuda dem samma vackra livsmiljö som vi en gång fick. Låt oss tillsammans se till att det blir så!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg

Feministiskt initiativ Kalmar

Ett tråkigt inlägg

Nu ska jag vara tråkig och väldigt personlig. Känsliga läsare varnas. Jag kan framstå som bakåtsträvare, speciellt eftersom det epitetet numera betyder ”inte överdrivet förälskad i Kalmarsossarnas ytliga smäck”.

De nybyggda husen i kvarteret Gesällen är något av det mest erbarmliga jag har sett. Kulisser utan historiskt värde i legotillverkad massproduktion höjer inte Kvarnholmens verkliga attraktionsvärde.

Kör gärna Ironman, löplopp och cykeltävlingar! Jag är inte emot dem utan ser att de drar både folk och inkomster till kommunen. Jag är dock ganska trött på allt runtomkring. Kanske är vi på väg mot samma öde som Almedalsveckan och medeltidsveckan i Visby? Den bofasta befolkningen flyr ön medan turister invaderar den. Åtminstone känner jag i dessa dagar att det vore ett alternativ att fly fältet just den här veckan. Att umgås med kravallstaket och avspärrade gator är inte riktigt min grej, men jag vill inte hindra någon annan från att göra det.

Jag är gruvligt trött på dumhet, rasism, nazism och fascism. Jag kommer aldrig att tycka synd om den som röstar på SD eller något av de andra ytterlighetspartierna. De stödjer en ickedemokratisk utveckling och ska kallas vid sitt rätta namn, inte strykas medhårs medan de gömmer sig i den brunfläckiga och illaluktande offerkoftan. Må valutgången i september visa att Sverige kan bättre än så! Rösta rosa!

Att mot de boendes vilja skövla en liten skogsremsa vid Kungsgårdsvägen alldeles intill kyrkogården under förevändning att det behövs studentlägenheter när man inte kan fylla det lägenhetsbestånd man redan har är pinsamt och ett dåligt exempel på hur makten kan orsaka fartblindhet. Bebygg Rifatomten först, den ligger ju där bara, och vänta med att förstöra den lilla skuggande grönska som finns invid vägen i ett av våra allra mest problemtyngda bostadsområden. Det kan väl inre vara fel att backa någon enda gång???

Så, nu har jag varit tråkig så det räcker. Det var faktiskt ganska skönt att pysa lite. Det lättar på trycket.

En feministisk politik i Kalmar!

Debattartikel publicerad på Barometerns webb 14 augusti 2018 och i Östra Smålands pappersupplaga 16 augusti 2018

Snart är det val. Sverige har en lång demokratisk tradition som är värd att både bevara och utveckla. En levande demokrati är under ständig förändring där makten hela tiden utmanas av människor som organiserar sig för att föra in kunskaper och erfarenheter och vidga perspektiven för att alla ska få sina rättigheter tillgodosedda och kunna göra sina röster hörda. Feministiskt initiativ är en del av denna demokratiska process och nu ställer vi upp i valet till Kalmars kommunfullmäktige. Precis som andra demokratirörelser som utmanar makten och arbetar för förändring, möter vi motstånd. Men vi vet att förändring är möjlig. Vi har kärleken som drivkraft och vi gör det tillsammans. Det är klart vi kan ta plats i maktens rum!

I Kalmar finns det mycket att göra. Vi går till val på att föra in den feministiska dimensionen i Kalmars politik och utveckling. Det innebär att vi tar med oss stora doser av vilja, mod och fantasi in i de beslutande rummen. Det räcker nämligen inte med vackra ord utan det krävs handling också om politiken ska vara trovärdig. Vår politik karakteriseras av konsekvent helhetssyn och bärs av visionen om ett rättvist och öppet samhälle. Vi är trötta på att rättvisa och människors verkliga behov gång på gång nedprioriteras för att annat anses viktigare! I ett mänskligt samhälle ser vi till att ta hand om varandra och ger stöd till dem som behöver oavsett olikheter i kön, ursprung eller annat.

Vi vill vara med och skapa ett hållbart Kalmar i alla aspekter vilket betyder bland annat att försök med förkortad arbetstid ska inledas, att miljöhänsyn ska väga tyngre i alla beslut och att barns och ungdomars behov ska prioriteras. Självklart är ett hållbart Kalmar fritt från alla former av diskriminering och våld. I väntan på att detta blir verklighet måste vi dock ge förstärkt skydd för våldsutsatta kvinnor och barn genom utvecklad kommunal verksamhet samt stöd till kvinnojouren.

Äldreomsorgen behöver särskild omsorg för att utvecklas. Det vill vi göra genom att ta vår utgångspunkt i den verklighet som brukare och personal upplever och beskriver, inte i högtflygande målsättningar om att bli bäst i landet vilka har väldigt lite med verkligheten att göra. Det är viktigt att personalen känner att de har möjlighet att göra ett gott jobb och att brukare liksom närstående känner sig trygga med den omsorg som ges. Då måste vi börja lyssna på vad de säger och inte bara förlita oss på siffror och ekonomi.

Ett hållbart Kalmar behöver satsningar på kultur, speciellt bland barn och ungdomar. Mer estetisk verksamhet i grund- och gymnasieskola och avgiftsfri kulturskola för alla barn och ungdomar ger fler människor möjlighet att utveckla sitt eget skapande under hela livet. Tillgång till professionell kultur i form av musik, dans och teater ska också säkras. Byteatern Kalmar länsteater som snart får en nystart i nygamla lokaler bör få möjlighet att verka ännu mer bland barn och unga. Vi behöver också fundera över hur det kommunala ägandet av Guldfågeln Arena kan bidra till barns och ungdomars friskvård i brett perspektiv. Kanske kan kultur och idrott där förenas till något nytt och spännande som kommer våra unga till del?

Kalmar måste erbjuda reella möjligheter att förena föräldraskap och förvärsarbete med samhälleligt engagemang. Det utvecklar inte demokratin att flera grupper ställs utanför möjligheten att påverka just för att sammanträden ligger på tider som anpassas efter heltidsengagerade politiker. Här behöver en översyn göras för att öka flexibiliteten. Kalmars utveckling tjänar på att fler perspektiv kan tillföras den politiska debatten. Fler perspektiv i sammanträdesrummen och många olika röster gör också att användandet av härskartekniker i de beslutande rummen kan motverkas. Härskartekniker är inte förenligt med demokrati värd namnet.

Demokrati betyder vi. Tillsammans. Feministiskt initiativ utmanar den rådande blockpolitiken och släpper in nya röster som Kalmar så väl behöver. För detta söker vi Ditt stöd!

Birgitta Axelsson Edström, Andréa Berg och Kerstin Ljungberg (F!), kandidater till kommunfullmäktige i Kalmar

En viktig sanning

Hur länge ska det fortgå?

Hur långt ska det gå?

Hur mycket ska vi tåla?

Parti efter parti köper rasisternas förvrängda verklighetsbild.

Otrygghet, gängkriminalitet, våldsamhet...

Fler poliser ska ge oss livet tillbaka.

Det är fel.

Sverige har aldrig varit så tryggt som nu.

Den största faran vi har är rädslan.

Rädslan som stänger in.

Rädslan som slänger ut.

Rädslan som river ner de broar som byggs mellan människor.

Det är nog nu.

Längre ska det inte gå.

Det är dags att vi människor vaknar upp.

Vi har varandra.

Vi har bara varandra.

Varandra, vi och dom andra.

Förslag på fruktbara kontakter med väljare

Jag har förstått att både dörrknackning och telefonkampanjande är ”inne” bland partier i Kalmars kommunledning. Jag skulle därför vilja föreslå följande punktinsatser:

• Kontakta husägaren i Gamla stan som inte kan bo i sitt hörnhus på Söderportsgatan/Kungsgatan pga ständiga översvämningar. Det kan vara intressant att diskutera hur trottoaren vid tomtgränsen plötligt kunde bli högre än tomtmarken innanför och hur kommunens hållning har påverkat läget. Har ni tur så kanske den rekordtorra sommaren har gjort att en hel del av fuktskadorna har torkat ut vid det här laget, men ta kontakten snabbt innan höstregnen kommer.
• Kontakta föräldrarna till förskolebarnen på Vallmon på södra området där driftspengar till verksamhet och personal har använts till att finansiera en nödvändig uppfräschning av lekplats och utemiljö. Stora barngrupper och små barn är ju bara förnamnet på resultatet av det magplasket.
• Kontakta de boende i Snurroms felvända hus som fått sina lägenheter åt fel håll och balkonger/uteplatser 30 meter från högtrafikerad matarled samt grannarna till huset som får oväntad insyn i sina lägenheter. Det kan vara intressant att förklara hur stress och kommunala krav på snabbt byggande gör att samtliga inblandade kör på i ren fartblindhet i fel riktning tills det är för sent att rätta till byggnationen och bygglov ”måste” ges i efterhand.

Men ni kanske har fullt upp med att ringa på hos allmännyttans hyresgäster dit ni kan komma och gå som ni vill och sprida information om alla de projekt som ni själva vill skryta om?

Öppet brev till Kalmarhem: Om svar anhålles

Skickat till Kalmarhem 9 augusti, publicerat som insändare i Barometern 10 augusti 2018

”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från onsdagens Barometern (8 augusti). Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så?

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden? Eller värderar ni de boendes säkerhet och integritet så högt att ni sätter stopp även för socialdemokraterna?

Vänliga hälsningar med en önskan om svar

Birgitta Axelsson Edström (F!)

***
Uppdatering 1: Jag pratade just med tidningen Östra Småland som hade talat med Roger Holmberg om saken. Han hänvisade till ett beslut i Kalmarhems styrelse där politiska partier ges rätt att hämta ut taggar till samtliga  Kalmarhems hus. Ingen jag har pratat med (från partier utanför S) känner dock till det beslutet. Man kan undra när det fattades och hur informationen har gått ut, men något protokoll kan man ju inte begära ut från ett kommunalt bolag.

Hur som helst så är beslutet huvudlöst. Hur sätter det de boendes behov av säkerhet, respekt och integritet i första rummet? Och vad är det som säger att just politiska partier ska ha gräddfil? Det finns mängder av andra organisationer som bedriver viktig verksamhet och som har behov av att möta människor. Hur ska de göra?

Så här byggs både politikerförakt och irritation över det demokratiska arbetet. Det är ingen demokrat betjänt av och inte vårt samhälle heller.

Uppdatering 2: Allt tyder på att det inte är ett styrelsebeslut. Det är en lagrumstolkning som gjordes på lägre nivå inför valet 2014, en tolkning som är okänd för de flesta och som går ut på att en fastighetsägare inte får hindra spridning av samhällsinformation. Tolkningen utesluter dock andra än kända politiska partier. Den logiska följden av detta är att alla andra fastighetsägare också borde öppna sina dörrar för politiken, men det kommer så klart inte att hända. Hänsyn till hyresgästernas säkerhet, trygghet och integritet väger nog tyngre för fastighetsägare som inte styrs av politiska partier, hur konstigt det än låter.

Mellan tårarna...

Så har lilla familjen åkt hemåt igen, och jag går runt i lägenheten och plockar med grejer och snorar ner det mesta. Jag ser inte tangentbordet särskilt klart heller så det blir nog en del fel i texten här och där, men det får vara ursäktat denna gång. Det brukar nämligen hjälpa mot ohämmade tårflöden att skriva av sig. Det är i alla fall min erfarenhet.

💕Mina små tjejer 💕

Jag vet att de har det bra nere i Skåne. Jag vet att Emmy och Charlie lägger all kärlek jorden rymmer och lite till både på varandra och på lilla underverket Ilse. Det oroar mig inte ett dugg, och det gör inte de fyra trapporna utan hiss upp till den under sommartid så bastuheta vindslyan där de bor heller. Det är inget sådant som spökar i sinnet och som gör att jag blir så ledsen att jag har gråtit sedan igår kväll.

Det är en känslostorm, en storm som river upp en massa frågor om hur jag själv var som småbarnsmamma en gång för hundra år sedan. Gjorde jag rätt? Kunde jag ge den kärlek som jag borde? Tog jag verkligen vara på varje stund? Var jag tillräckligt klok och närvarande? Det känns som om jag har låtit något väldigt viktigt glida mig ur händerna och jag kan inte vrida tillbaka tiden och reparera det som blev fel. Det är sådant som jag tänker på och den oron som gnager när jag försöker växa in i den här nya rollen som mormor till en ny lika underbar liten person som Emmy var och fortfarande är. Och det är faktiskt svårt. även om hjärtat fullkomligt svämmar över av kärlek till dem alla. Och så skäms jag över att jag har så svårt att hålla tårarna tillbaka...

Kanske är jag inte ensam om sådana känslor, men de är nya för mig. Med facit i hand, och med tanke på hur redig Emmy har blivit, så är ju resultatet av mig som mamma inte alls tokigt utan förvånansvärt bra. Hon är långt klokare än jag någonsin har varit, och det är förresten till stora delar mina föräldrars förtjänst också. De kunde det där med att vara mormor och morfar. De tog ett stort ansvar när jag blev ensamstående med Emmy när hon var fem år och dessförinnan också. Gissa om jag skulle behöva just dem att bolla med när känslorna svämmar över som just nu! Mamma och pappa finns ju inte här i livet längre. Det är en sorg som jag ännu inte har bearbetat klart. Den dyker också upp en dag som idag. Jag saknar dem.

Nu går livet vidare. Jag har en älskad go liberal i maken Pierre, som är ett stort och viktigt stöd i min tillvaro. Tack för att du finns där för mig! 💕 Snart ska jag pröva på att börja jobba efter axeloperationen, den heta sommaren är förhoppningsvis över i och med denna augustitorsdag som bjuder på värme i en omfattning som jag inte alls tycker om och körsången drar snart igång. Valrörelsen går också in i en mer intensiv fas om än i mindre omfattning för min del än jag hade tänkt mig. Det dröjer inte länge förrän jag får träffa lilla familjen igen heller, det tänker jag se till. Det kommer bättre dagar än idag. I den förvissningen vilar jag, mellan tårarna.

Allmännytta, dörrknackning, Kalmarhem, socialdemokrater och omdöme

”Anders Ygeman tar rygg på Johan Persson och promenerar upp mot ett av höghusen i Oxhagen. Kalmarhems ordförande Roger Holmberg (S) ser till att få fram en tagg som gör att de kommer in i allmännyttans hus.”

Ovanstående citat kommer från dagens Barometern, sidan 6. Tidningens reporter Anders Blank har följt med de lokala socialdemokraterna på dörrknackning när man har fd inrikesminister Anders Ygeman på besök. Det kanske är dags att möta vanligt folk nu, sisådär en månad före valet kan man tänka. Det är ju bättre än inget, eller något sådant. Det jag läser gör mig ändå förvånad.

För ett par år sedan satt jag med i vår bostadsrättsförenings styrelse och var med om att ta beslut om installation av nytt låssystem i syfte att öka säkerheten. Numera har vi taggar till samtliga ytterdörrar och vi boende kommer bara in i det hus där vi själva bor, inte i resten. Det är en säkerhetsfråga. Ingen utan tagg kommer numera in i trappuppgången utan att kontakta någon lägenhet via porttelefonen. Så ser det ut i väldigt många flerbostadshus idag. Det innebär att flygbladsutdelning och bettleri i större skala blir omöjligt. När goe maken häromveckan hade glömt nyckel och tagg och blev hänvisad till porttelefonen så gällde samma sak för honom. När han ringde upp mig i lägenheten med förställd röst och presenterade sig som Jehovas vittne som ville prata om evigt liv så fick han stå därute och vänta vid stängd dörr.

Men, sådant gäller förstås inte socialdemokraterna när de har tillgång till ordförandeposten i allmännyttans bostadsbolag Kalmarhem. Då använder man helt öppet sin ordförandetagg, utdelad för att ge ordföranden i bostadsbolaget möjlighet att utföra sitt uppdrag som just ordförande där, i partiinterna syften, just nu som ett medel i valrörelsen. Allmännyttan blir socialdemokratins, läs maktens, egen lilla låssmed. Hur i all världen kan man agera så???

Nu återstår att se om övriga partier också får tillgång till låstaggar från Kalmarhem. Jag är säker på att det finns både hugade dörrknackare och högar av flygblad som väntar på att bli utdelade, speciellt till flerbostadshus eftersom det är tidseffektivt i förhållande till fristående villor. Hur blir det, Kalmarhem? Tänker ni agera i demokratins tjänst och öppna era dörrar för samtliga partier eller går ni enbart socialdemokraternas ärenden?

Ordförandens omdöme talar för sig självt. Det handlar med all säkerhet om fartblindhet i kombination med oförmåga att se att det kan finnas något problem i att ge det egna stora partiet fördelar som andra partier inte har. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta. Det enda som kan reparera detta är att Kalmarhem tar sitt uppdrag som allmännytta på allvar och öppnar för alla partier.

Å andra sidan, då sätter man hyresgästernas säkerhet på spel. Jag hade aldrig som styrlseledamot i vår bostadsrättsförening tillåtit en sådan allmänt öppen tillgång till våra boendemiljöer och trappuppgångar. Den hållningen motiveras av säkerhets- och integritetsskäl. Sådana hänsyn kan man tycka att även Kalmarhem bör ta, men då även ifråga om His Master’s Voice i form av socialdemokraterna.g
***
Uppdatering: Jag har skickat in ovanstående till tidningen samt en något friserad version till Kalmarhem som ett öppet brev. Vi får väl se om någon reagerar eller om respekten för ledarhundarna i det stora partiet är alltför stor.

Finns tillräcklig teknik för delaktighet på Kalmars äldreboenden?

Insändare publicerad i Östra Småland 6 augusti 2018

Det är glädjande att Kalmar kommun fortsätter att arbeta för ett tillgängligt Kalmar där alla, oavsett förutsättningar, ska kunna delta i samhällslivet och ha en aktiv tillvaro. Kommunalrådet Dzenita Abaza (S) gav i Östra Smålands fredagstidning en utmärkt redogörelse för tillgänglighetsarbetet och exemplifierade med både genomförda insatser inom området och planer inför framtiden.

Jag noterade att kommunens vård- och omsorgsboenden för äldre inte nämndes i uppräkningen. Jag hoppas att det helt enkelt var en slump och hoppas att tillgängligheten på hörselområdet beaktas vid nybyggnation och renoveringar. Det bör naturligtvis vara så, men undrar ändå över en del med anledning av detta.

Under ett par år nyligen arbetade jag som kyrkomusiker i Kalmar pastorat. Där ingick att medverka på andakter och gudstjänster av olika slag på äldreboenden runtom i Kalmar, såväl kommunala som privata. Det som var frapperande var att såväl ljudanläggning som hörselslinga saknades på så många ställen. Oxhagshemmets samlingssal hade en välfungerande anläggning, men i övrigt var det tunnsått med teknik, för att inte säga helt tomt. Jag kommer aldrig att glömma den gudstjänst vi hade där en av de boende, som på grund av hörselskada inte lyckades höra någonting alls och därför inte kunde följa med i vare sig psalmer eller lästa/talade ord, ändå undrade när vi skulle komma nästa gång och önskade oss varmt välkomna tillbaka.

Att installera hörselslinga och ljudanläggning i samlingslokaler på vård- och omsorgsboenden är förhållandevis enkelt och relativt billigt, men betyder oerhört mycket för de äldre som därigenom kan få möjlighet till upplevelser utöver vardagslunken. Både i Smedby och i Norrliden har nya eller nyrenoverade boenden invigts de senaste åren. Finns tillräcklig teknik installerad för att tillgodose delaktigheten på hörselområdet där? Och hur ser det ut på andra håll?

Eftersom Kalmar nu verkar satsa en hel del på att öka det sociala innehållet i äldreomsorgen så hoppas jag att teknikbristen numera är ett minne blott både på gamla och nya boenden. Annars kommer de ökade sociala och kulturella aktiviteterna att utesluta en stor del av de äldre som skulle kunna ha glädje av dem. Statistik visar att 25% av personer över 65 år, 33% av personer över 75 år och 50% av personer över 85 år lider av nedsatt hörsel i så stor omfattning att speciella lösningar krävs för kommunikation. Det handlar alltså om en stor grupp av våra äldre.

Jag hoppas att Dzenita Abaza som ansvarigt kommunalråd kan och vill svara, och att svaret blir positivt. Det handlar ju om att stärka äldres livskvalitet, en fråga som jag vet att vi gemensamt värnar om.

Birgitta Axelsson Edström

Talesperson för Feministiskt initiativ i Kalmar

Farligt spel utan verklighetsförankring

Socialdemokraterna i Kalmar har idag enligt Barometern lanserat ett löfte om en ny flyglinje till Frankfurt från Kalmar. Jag känner ett stort obehag inför dylika utspel.

Dessa planer framförs i en tid då vi av hänsyn till vår framtid och omsorg om jordens resurser måste omvärdera vårt resande och tänka klimatsmart. Det är kortsiktigt, det är hotande och det är rentav dumt av Johan Persson (S) med anhang att spela ut de korten. Varför sätter Socialdemokraterna här i kommunen alltid finansiell tillväxt och ytligt smäck framför verklig hållbarhet? Och varför får jag alltid känslan av att politik enligt Kalmars socialdemokratiska ledning alltid är mer spel än verklighet?

Valrörelsen, som hittills har varit överraskande lågmäld och tassande, går i dagarna in i ett mer intensivt skede, och det är nog naturligt att partier försöker överträffa varandra med attraktiva löften som ska locka röster. Jag hoppas att väljarna är klokare än så och att de verkligt viktiga frågorna som kan säkra framtiden åt våra barn och barnbarn värderas högre av väljarkåren än av politiker som sätter röstmaximering före hållbarhet.

Med F! blir det skillnad!

Insändare publicerad i Östra Småland 27 juli 2018

Det blev ingen skillnad. Höstens stora MeToo-arbete med alla upprop och namninsamlingar från olika samhälleliga sektorer och yrkesgrupper har blåst över. Fokus kom att riktas mot en rad kändisar av olika kaliber som kom att ställas inför rätta, både av folkdomstolar och av den vanliga rättsapparaten. Folkdomstolarna dömde snabbt och blodtörstigt, den institutionella juridiken friade i hög grad. Kanske har skyldiga friats felaktigt. Lika troligt är att oskyldiga har dömts utan grund. Resultatet av allt arbete och alla modiga som har trätt fram och berättat sin smärtsamma historia är trots allt påvert. Det blev ingen riktig skillnad. Det läser vi nu bland annat när det gäller restauranganställda. Läget är likadant som förut. De sexuella anspelningarna och kränkningarna fortsätter i samma utsträckning. På golvet hände ingenting.

Problemet är att tidens melodi efterfrågar sensationer och avslöjanden. Då krävs det att man letar upp enskilda exempel som kan springa gatlopp och rullas i tjära och fjädrar, gärna så snabbt som möjligt. Att synliggöra de strukturer och underliggande mönster som gör det möjligt för kränkningar att fortleva överallt, århundrade efter århundrade, är inte lika spännande. Det är egentligen inte spännande alls, för de formar allas beteende och då blir det plötsligt synligt och klart att vi alla är en del av en sjuk kultur. Det är mycket lättare och bekvämare att fokusera på andra.

Vi sa i höstas att vi hade all information som krävdes för att agera, men detta andra steg har inte tagits. Det är politikens steg att ta. Det handlar om långsiktiga reformer, inte kortsiktiga skenmanövrar. Vem, utom demokratin, har de rätta verktygen? Men makthavarna har slarvat bort verktygen, eller kanske medvetet låst in dem och kastat bort nyckeln. Kvar blev blodtörsten och den starka drivkraften att med den straffa ”någon annan”. De verkningsfulla aktionerna som är betydligt mer långsiktiga och därmed långt mindre spännande är ingen beredd att ta itu med.

Det är hög tid att ändra på det. De traditionella partierna har försuttit sin chans. De tog den aldrig. De har makten att förändra, men gör det inte. Vi i Feministiskt initiativ tänker inte bara prata utan även agera. Kränkningar är aldrig OK. Att kvinnor förminskas gång på gång och får sin frihet beskuren är orättfärdigt. Låt oss ta itu med det oskicket och börja respektera varandra istället. Den respekten bygger vi med medvetandegörande och ärliga och uppriktiga ifrågasättanden av de normer som styr oss. Den utmaningen vågar vi ta. Tyvärr verkar vi vara ensamma om det. Med oss blir det skillnad, för vi menar vad vi säger.

Birgitta Axelsson Edström, talesperson för Feministiskt initiativ Kalmar län

Läget onsdag

Klockan är strax efter elva på förmiddagen. Temperaturen utomhus visar 27,6 grader och inomhus är den 26,6. Det är dags att stänga fönster och dörrar för att hålla värmen ute.

Vi bor i Kalmar och har inte haft regn sedan den 24 juni då det kom några droppar som förmodligen kunde räknas på ena handens fingrar. Jag längtar bort och jag längtar framåt, men hur kommer nästa sommar att se ut? Och nästnästa?

”Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett men idag hjälper Herren” står det. Det är svårt det där med tillit och oron äter sig in i märgen över vad vi människor och vår jakt på ständig materiell tillväxt kan leda till för jordens resurser... Herre, ge oss vatten! Och ge oss snö till vintern!

När klokheten har försvunnit...

Det är varmt ute och det är varmt inne. Just idag är vår balkong en liten oas.Det är varmt där också, tro inte annat, men det är skuggigt och den lilla vind som finns blåser åt rätt håll, dvs rakt in på balkongen. Det gör att man kan vara här. Man kan äta här, man kan dricka här, man kan läsa här, man kan lösa korsord här och man kan skriva här. Om man orkar. Jag orkar bara lite i taget.

Men arg och orolig kan jag bli så det flödar över (och förmodligen äter även det energi i mängder). Jag funderar en hel del på läget i vårt land, ett vackert och rikt land med en trygghet, en demokratisk tradition och en välfärd som får de flesta andra länder på vår jord att se på oss med avund. Ändå kan var femte röstberättigad tänka sig att rösta på SD, partiet som bor i en offerkofta och som äter godtrogna människor som går på deras tjafs om eländet i Sverige och den etniske svenskens (ja, det är klart att det är en HAN det handlar om) överlägsenhet som lördagsgodis. SD är inget vanligt parti. SD bygger sin politik på en brun ideologi. Väljare som lägger sin röst på SD agerar antingen historielöst eller helt medvetet. Oavsett vilket så stödjer de denna bruna rasistiska ideologi. Det är inget försvar att hävda att demokratiska partier har misskött sig. Det rätta och bästa i ett sådant läge är att engagera sig FÖR demokratin, det sämsta är att rösta EMOT den, men det ser illa ut i dagsläget i den frågan. När Tyskland föll i nazismens händer så var läget ett annat. Tyskland var hårt drabbat av första världskrigets efterdyningar. Det var reell kris i landet, en kris som drabbade många. En tredjedel av väljarna röstade på Hitler, två tredjedelar gjorde det inte. Ändå fick han makten, och facit på den utvecklingen har vi alla tillgång till. Budskapet var öppet och klart, judarna och de andra oönskade individerna med oönskad kvalitet och ursprung skulle bort och tyskarna skulle erövra världen. Man lyckades nästan med det första. Det andra ledde till ett historiskt magplask och världen tänkte: Aldrig mer. Ändå står vi i Sverige där vi gör idag med en växande historielös och faktaresistent nazism både i och utanför riksdagen. Var femte svensk stödjer det läget. Pinsamt är bara förnamnet, skrämmande såväl på dagarna som på nätterna är efternamnet. Tyskarna levde åtminstone under stor press och under urusla förhållanden. Vi här i Sverige väljer att tro på skrämselpropaganda och fake news mot bättre vetande. Skämmes, ta mig sjutton. Jösses vad vi har förlorat på folkbildningsområdet...

Då är det kanske inte så konstigt att det sedan igår rådande totalförbudet mot att göra upp eld, grilla i utegrill och använda stormkök rör upp känslorna hos folk som inte tänker längre än näsan räcker. På en camping i Oskarshamns kommun kräver gäster enligt SR P4 Kalmar pengarna tillbaka av campingens ägare för att de inte får grilla. Alltså, vad är det för fel på folk? Den lokala blå tidningen har rubriken ”Det här kan hända om du bryter mot eldningsörbudet” och glömmer att nämna att det kan börja brinna i skog och mark samt i byggnader och ägnar sig istället åt på vilka grunder man kan åka fast. Och när en riksdagsman från vårt län menar att förbudet är hotande mot människors självbestämmande och kan ses som en del i någon form av planekonomisk strategi med syfte att fördumma vuxet folk, då går man ju nästan bananas. Tanken går till förmynderi, och något sådant vill vi inte ha när det gäller vuxna som bör veta hur man beter sig ändå. Moderaterna, som är det parti han företräder, brukar väl snarare tycka att det är bra med lag och ordning??? Men OK, om det här ska vara logiskt så kan vi slänga vår lagstiftning i sjön. Folk, eller åtminstone vuxet folk, borde väl fatta av sig själva att de inte kan stjäla, misshandla, mörda eller spränga byggnader i luften? Hade han otur när han tänkte nu, eller har han inte tänkt färdigt eller inte tänkt alls? Suck.

Detta pekar en del på nivån i den pågående valrörelsen. Det är viktigare att synas och höras än att ha något vettigt att säga. En av våra lokala politiker från det (S)tora partiet syntes igår på sociala media med frågan till läsarna om vilka kläder han skulle ha på sig i sin nästa lilla reklamjingle. Han undrade inte vilka frågor som var viktiga, vad människor är intresserade av eller vilka problemområden som behöver åtgärdas. Han ville ha hjälp att klä på sig. Allvarligt, är det en god idé att lämna ansvaret för en stor del av den kommunala välfärdsverksamheten till någon som inte kan välja kläder själv?

Ja, jag erkänner en viss ilska. Den kan vara framkallad och förstärkt av värmen och torkan. Det är verkligen ett väderläge jag avskyr å det grövsta. En annan viktig orsak är troligen min personliga situation med en kvaddad axelled som hindrar mig från en massa i tillvaron som man annars tar för givet. Jag kan inte simma och inte klättra i badstegar och det är ett äventyr att få på sig en baddräkt. Alltså blir det inga bad. Jag kan varken cykla eller köra bil. Ska jag nånstans får jag gå eller ta bussen. Det första alternativet är vidrigt i värmen ty det är ju aldrig skugga överallt där man går uran solen bränner obarmhärtigt. På nätterna är det stört omöjligt att sova och jag ligger vaken flera timmar i taget. Jag måste träna i gymmet på ortopedkliniken två gånger i veckan och göra träningsprogram hemmavid tre gånger om dagen. Ändå går det så gräsligt sakta med förbättringen, och det tär på humöret.Ja, jag veeeet att det ska ta tid. Det är ändå svårt att acceptera när det är så mycket jag vill och behöver göra. Men, jag har inte tappat omdömet i varje fall. Jag tänker aldrig aldrig aldrig att vara tyst när dumheten visar sig eller haka på tåget med handelsresande som tävlar om att vara mest korkade som drar över vårt land. Jag hoppas att vi är många som tänke så, för tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi komplettera och stärka varandra och tillsammans kan vi göra skillnad!

Dags för Homeparty!

Det vackraste jag vet...

Tänk att just jag skulle få världens allra sötaste och mest perfekta lilla flicka till barnbarn! En liten, liten fantastisk tjej med mycket gyllenbrunt hår, mörka blå ögon och egen vilja fick jag träffa i söndags och sedan umgås med i tre dagar. Hon bor i Malmö, så det är en bit bort från mormor. Det är alltså bäst att man tar chansen att träffas ordentligt när det blir av, och även om vänster axel värker så gick det att hålla henne i famnen bara jag kuddade upp mig ordentligt på vänster sida. Alla kungens hästar hade inte kunnat hindra mig!

Jag hade lovat att sy lakan till det nya lilla livet. Nu kom ju axelskadan i vägen för den aktiviteten. Nu är det ju så att vi var två på besök, så vid symaskinen satte sig goe maken Pierre och såg till att lakanen ändå blev klara. Det var första gången sedan skolans textilslöjdlektioner som han hanterade en sådan maskin, och det gick strålande! Nu finns fyra nya vita underlakan plus ett påslakan och ett örngott i grodmönstrat bäckeböljatyg för lilla gullungen att sova gott på och under. Tack Pierre!

Jag önskar min lilla dotterdotter allt gott världen rymmer och himlen därtill, trygghet, livsaptit, bus och nyfikenhet i sinnet och en stark förvissning om att hon är gränslöst älskad, och på lite kortare sikt en något svalare sommar. Det är nämligen riktigt hett däruppe under takåsen i Kirseberg där hon bor och så mycket värme kan bli jobbigt i längden för ett spädbarn som ännu bara är två veckor gammalt. Enligt uppgift regnade det lite grann igår när vi hade åkt, men det förslår ju inte långt. Man känner ju hur man längtar efter en paus från det tropiska klimatet som har bosatt sig här, eller hur?

Vi behöver förresten också regn här i trakten av Kalmar. Det märkte vi inte minst idag när vi skulle köpa nya blommor till balkonglådorna efter de penséer som har blommat oavbrutet sedan i våras och nu började resa till de sälla jaktmarkerna blad för blad. I handelsträdgårdens växthus rådde vätskebrist och värmeslag om vartannat, och det är heller inget annat att vänta efter den här mastodontversionen av sol, värme och extremtorka. Vi hittade ändå en fin blandning av nya blommor, visserligen med några fler sorter än vanligt men det blev vackert i alla fall och betydligt mer levande än de penséer som vi nu kunde slänga med gott samvete. Med frisk jord och bevattning, och lite regn då och då om man nu får lämna en önskelista över sådant man inte kan påverka själv, så kommer det åter att bli två prunkande lådor i rosa och gult som vi kan glädjas åt resten av sommaren. Det är jag övertygad om.

Och lika övertygad är jag om att lilla I har det bra med sina föräldrar. Visserligen var det tråkigt att lämna dem igår, men det var ändå med lätt hjärta. Mormor behöver inte vara där och kolla att det funkar. Jag vet att det gör det. Något har jag lyckats med i livet (mot alla odds), och det är att fostra en redig dotter som har lyckats välja en lika redig pappa till sitt barn. Det känns gott ända in i hjärtat!

Nu fortsätter rehabträningen för min del på hemmaplan. Nästa gång jag träffar lilla I så väger hon med all säkerhet mer än nuvarande 2,9 kilo, och jag ska orka bära och lyfta henne då också. Det är bara att bestämma sig och köra på för allt smör i Småland! Det allra vackraste jag vet måste jag kunna ha så nära hjärtat som det bara är möjligt 💖