Våren är på väg, eller rättare sagt, den är här nu. I helgen var det nästan försommartemperaturer ute och solen sken. Vi hade grillpremiär i lördags eftermiddag när solen gått i moln och vi satt och småhuttrade vid cykelboden när vi åt våra varsamt grillade korvar med tillbehör och varsin liten grillöl. Har man bestämt sig för att grilla så gör man det! Några molnområden ska inte hindra :)
Igår hade vi våffelpremiär och bjöd Cornelis med föräldrar. Våfflor är nog något som de allra flesta barn gillar! Lille C åt våfflor, sylt och laktosfri grädde med mycket god aptit i alla fall. Sedan räckte energin både till en massa gungande, klättrande, fotboll och promenad i solen. Då var det varmare än i lördags.
Ja ja, det FINNS väl en och annan god sak med våren, jag kan hålla med om det. Hur vore det om vi inte hade årets växlingar? Dem är jag tacksam för. Det vore enahanda och trist om alla årstider såg likadana ut. En sak jag dock inte gillar är dock sommartiden. Den är ett elände. Nu börjar nämligen perioden när jag kommer att vara jagad av klockan hela tiden. Jag avskyr sommartid! Bara för att ett gäng morgonpigga solfascister har fått för sig att vi ska ha mer ljus så ska vi andra stressa som illrar. Det är orättvist! Jag vill ha min timme tillbaka, och det får jag inte förrän sent i höst. Jag kräver minsann ränta!
Solen skiner idag också. Himlen är oskyldigt blå och dammet inomhus lyser med sin luddiga närvaro. Jag har annat att göra än att damma, putsa och feja så det får ligga kvar. Skrivjobb och speljobb väntar. Tänk om jag bara hade fått sova en timme till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar