onsdag, juni 17, 2015

Rätt men fel

Jag trodde aldrig att jag skulle säga eller känna det här, men man ska aldrig säga aldrig. Nu tycker jag nämligen nästan synd om vänsterpartisterna i Kalmar. De slåss mot väderkvarnar och förlöjligas å det grövsta, se debattsidan i dagens Barometern.

Alltså, de har helt rätt i sin kritik mot fristående vinstdrivande skolor. Det är en absolut rimlig inställning att anse att vinstjakt aldrig ska gå före tillgodoseende av elevers behov. Vi kan hamna där när vinstintresset blir huvudsaken. Åtskilliga exempel finns, främst i storstäderna, som visar på just detta: När en fristående skola inte är lönsam nog så lägger den ner. Vart eleverna då tar vägen är någon annans, i de flesta fall kommunens, bekymmer och i allra högsta grad den enskilde drabbade eleven som står med en halvfärdig och kanske bristfällig utbildning. Det är cyniskt och det är kvartalskapitalism in absurdum. Välfärd i form av barns och ungdomars nödvändiga utbildning ska i princip inte drivas med annat fokus än just barns och ungdomars nödvändiga och högkvalitativa utbildning.

Läget med Oxhagsskolan är dock annorlunda. Anledningen till att den lades ut på en fristående aktör för ett par år sedan var ju att den inte bar sig ekonomiskt i kommunens regi. Alternativet till att erbjuda den som fristående skola var att lägga ner den. Det var till och med explicit uttalat från högsta politiska nivå: "Det är bättre att en fristående ägare lägger ner skolan än att vi gör det". Någon vilja att räta upp skutan, att se över resursfördelningssystemet och att utveckla skolan fanns inte, och alla vet ju att skolnedläggningar är en säker väg till kommande valförluster. Man ville inte smutsa ner fingrarna med sådant. Det var bättre att en privat aktör gjorde det, lite längre fram. Hade Oxhagsskolan burit sig hade den aldrig blivit fristående.

Därför är det liksom helkört att idag, när den inte bar sig för den privata ägaren utan övergår till annan ägare, hävda att kommunen ska ta över. Då har man ju inte vunnit någonting alls. Med nuvarande resursfördelning så kan skolan inte bära sig i kommunal regi, och då skulle man få lägga ned. Det är självklart att majoritetskompisarna i S och C inte stödjer ett sådant förslag. De vill ju hålla sina händer borta från den framtida utvecklingen. Företrädare för C går ju till och med så långt att man skriver under dagens ganska häcklande debattartikel MOT koalitionskollegorna i V TILLSAMMANS med övriga borgerliga alliansen. Det är uppseendeväckande rent strategiskt, men knappast förvånande i den här frågan.

Det gäller att välja sina strider. En fristående skola i Kalmar med bristande resurser kan inte riktigt jämföras med blodsugarditon i storstäderna. Här riskerar man att hamna på kollisionskurs med de väljare man säger sig företräda samt bidra till en skolnedläggning snabbare än kvickt på kommunens initiativ, för ingen kan ju tro att S och C skulle vilja satsa MER på Oxhagsskolan än de gör på andra skolor. Frågan är ju därför mer eller mindre död.

Kontentan blir alltså: Man kan tänka rätt i teorin men det kan bli fel i praktiken ändå, och ibland är det bättre att verka i det tysta än att låta sig offentligt utsättas för nedlåtande epitet som att vara "from som ett lamm" i vissa sammanhang och gnällspikar i andra. Det är sällan något som bygger ett starkt och trovärdigt varumärke för den politik man vill föra.

Inga kommentarer: