tisdag, januari 14, 2014

Psalm 231

Idag har jag varit med på årets första möte med kommunstyrelsen. Det började bra.... men sedan vet jag inte riktigt hur konstigt det egentligen utvecklade sig under de dryga fyra timmarna inklusive gruppöverläggningar. Jag lyssnade och reflekterade. Och, tja, mina reflektioner kan väl ha en mängd olika förklaringar:
  • Några är egentligen för eniga. Då gäller det att hitta på hårklyverier att vara oense om. Man får ju inte riskera att "stelna".
  • Några har det egentligen för bra, eller befinner sig i miljöer alldeles för långt bort från andra som inte har allt. Då kan det vara svårt att uppbåda äkta engagemang.
  • Några har tappat fokus. Makten och positionen har blivit långt viktigare än resultaten.
  • Några har tröttnat på spelet och vill hellre spela något annat. Problemet är att ingen fattar några andra spelregler.
  • Några ägnar sig åt ohämmad halmdocketillverkning medan andra därigenom får fullt upp med att freda sig istället för att kunna förklara de egna ståndpunkterna.
  • Några har tröttnat på att andra spelar spel medan de själva försöker göra skillnad på riktigt. Såna lekkamrater kanske inte hör hemma där? Att acceptera spelets regler kanske är grundläggande?
  • Några sover medan andra önskar att de kunde.
Fast egentligen stämmer kanske ingenting av det där. Det kanske är helt annorlunda. För min egen del så känner jag mig dock som allra sista raden i första versen i Sv Ps 231, och det känns faktiskt riktigt skönt :-)

Inga kommentarer: