Om framtiden...

Nu har LO bytt fot. Nu kan man tänka sig en "förhandlingslösning" när det gäller den infekterade frågan om vinster i välfärden, se länk här. Det stora arbetarkollektivet säger nu JA till vinster, fast bara lite, eller hur ska man tolka det? Eller, hemska tanke, är det de styrande skikten som säger ja? Min uppfattning är fortfarande att den stora massan i kollektivet är negativ till vinstuttag och privatiseringar i välfärden, men jag kanske har fel. LO-toppen vet säkert bättre. Eller inte.

Hur som helst, jag har länge sett ett problem med frågan som är vårt partis stora budskap inför valet, nämligen "Nej till vinster i välfärden". Det är inte så att jag svävar på målet (och det är inte därför jag inte är med och undertecknar Vänsterpartiets lokala insändare längre i någon fråga överhuvudtaget. Det beror på helt andra saker på en helt annan nivå och de kan avhandlas vid lämpligare tillfälle.) Jag är alltså fortfarande definitivt övertygad om att det är totalt feltänkt med privata vinstambitioner inom välfärdssektorn. Fokus förflyttas från behov till vinstmaximering och på den förlorande sidan står den som är beroende av välfärden, den tysta flickan med dyslexi, den arbetslösa mamman och den åldrande kvinnan som inte längre klarar av att ta hand om sig själv. Problemet med frågan är att den är negativ. Vi kan inte bara säga vad vi INTE vill ha.

Men det är precis det som görs nu. Jag tror att budskapet är klart och tydligt redan, men nu måste vi vidare. Vi måste formulera vad vi VILL, visa på GODA exempel och erbjuda ALTERNATIV till vinstjakten. Det går, om vi vill.

Idag läste jag i en av lokaltidningarna om en fastighetsmäklare som sa "Ingen ger sitt hus till en loser". Jag gör inga jämförelser i övrigt, men det ligger något i uttrycket. Vi kan inte bara vara arga, besvikna, ilskna och skuldbeläggande. Vi ska vara framåtsträvande, kreativa, hoppskapande och hungriga på att jobba med verklig förändring! Jonas Sjöstedt visade tecken på just en sådan ambition i gårdagens lite annorlunda intervjuprogram på SVT även om formatet inte tillät hur stora utsvävningar som helst. Man kunde ändå skymta människan bakom orden betydligt bättre än i andra sammanhang. Det där är vad vi behöver: Ett brinnande hjärta i politiken för ett bättre samhälle, inte bara en besviken och bitter själ över alla andras misstag, oavsett om det handlar om den borgerliga alliansen, väljarkåren eller en organisation som LO vilken i alla stycken borde veta bättre än vad den visar prov på just nu. Det är dags att anta den utmaningen och också i retoriken vara det parti som vi är, nämligen det parti som vill framåt! Historien ska vi förstås lära av, men problemet är att den har passerat. Det är ju framtiden som står på spel och inget annat.