söndag, november 03, 2013

Alla själars dag: Var inte rädd

Var inte rädd.  Det finns ett hemligt tecken, 
ett namn som skyddar dig nu där du går
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Ylva Eggehorns diktning väcker för det mesta tankar. Detta är första strofen ur Sv Ps 256.  När allhelgonahelgen är här brukar man tänka en del på livet och döden. Det är företeelser som känns lite mer närvarande just nu. Döden kan vi inte undgå, så den är faktiskt lite mindre problematisk på det viset. Vi vet dessutom väldigt lite om den. Däremot är livet, det som pågår just nu, desto mer angeläget. Vad gör vi av det? Hur ser vi på det? Vart leder det?

Ylva Eggehorn använder här bilden av livet som en resa. Det är inte ovanligt. Jag gör också ofta det, och försöker intala mig att det är målet som är det viktiga. Det är till himlen vi är på väg, hemåt. Samtidigt har jag i ryggmärgen (eller i hjärna eller hjärta, det kanske inte spelar så stor roll egentligen) orden ”I världen men inte av världen”. Det känns viktigt för mig att använda tiden här på jorden på ett sätt som är nyttigt. Jag vill bidra. Jag vill vara med och göra saker. Jag vill helt enkelt komma i funktion på ett sätt som känns rätt, riktigt och ärligt, men det har inte visat sig vara det enklaste. Just nu är det därför skönt att tänka på löftet: Var inte rädd. På Alla själars dag finns det en omsorg även om min själ även om det känns mörkt och dunkelt. Var inte rädd.

Du är på väg. En dag blir natten vit. 
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, 
du ser den inte nu, men färdas dit.
(Sv Ps 256:4, text: Ylva Eggehorn)


Inga kommentarer: