Det finns en mängd orsaker som bidrar
till att sjukfrånvaron inom omsorgsförvaltningen i Kalmar ökar. Vi
ser ett trendbrott från tidigare år. Hög arbetsbelastning och
arbetsvillkor som inte befrämjar hälsa är några troliga faktorer.
Arbetet med önskad sysselsättningsgrad är en annan process som
kostar främst i form av oro och osäkerhet vilket sammantaget kan
leda till sjukdom. Självklart ska man kunna leva på sin lön som
välfärdsarbetare, men det handlar ju främst om att lönenivån
generellt är på tok för låg och inte om att människor jobbar för
lite. Att omforma en deltidsorganisation till en heltidsorganisation
är i sig kostnadsdrivande, och det är mycket svårt att genomföra
sådant i tider av krympande budgetramar.
Vad vi i omsorgsnämnden måste göra
nu är att åtgärda problemen, och då måste vi veta vad som
skiljer innevarande år från tidigare. Självklart kan vi inte
bortse från tänkbara effekter av åratals besparingar, tio miljoner
om året de senaste åren och fem miljoner om året de kommande åren.
Det blir inte lättare att spara framöver utan att det drabbar
brukare och personal. Vi måste också på allvar ställa oss frågan
om det är klokt att genomföra kostnadsdrivande reformer samtidigt
som budgetramarna minskas. Jag tänker förstås på LOV i
hemtjänsten och rätten till heltid. Vi har nämligen inte råd att
slarva bort äldreomsorgens kvalitet bara för att genomföra
reformer som av en eller annan anledning ”ligger i tiden”. Att
trolla med knäna är inte möjligt, allra helst inte när personalen
redan går på knäna i en verklighet som kräver mer och mer.
Det är samhället som är sjukt, inte
personalen inom omsorgen. Tänk om vi kunde förstå det, lyssna på
de behov som finns, analysera tillsammans i syfte att hitta verksamma
vägar och agera därefter!
Birgitta Axelsson Edström (V)
2:e vice ordf Omsorgsnämnden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar