Det där med mångfald är nog svårt. Jag har märkt det då och då. Det är så himla lätt att skrika "brist på mångfald" bara för att man själv upplever att man i något avseende hamnar utanför, men frågan är hur man ser till att främja mångfald själv. Hur gör jag? Och hur gör du?
Jag är kristen sedan länge, och vänster är jag också sedan länge. Min tro blir mer och mer viktig för mig med åren. Jag vet på vem jag tror och jag vet varför, och jag är ganska öppen med det. Jag vill INTE pracka på någon annan något, men jag tillåter mig själv att vara tydlig med var jag står, och hoppas och ber att det inte ska kränka någon annan eller vara förolämpande på något sätt. Precis som prästen Anders Johansson sa i Domkyrkan i lördags: "Kan vi inte berätta om vår tro utan att kränka någon annan ska vi nog vara tysta, men hur kan kyrkan vara kyrka om vi inte får berätta om Gud?" (ungefärligt citat) Och kyrkan, församlingen, Kristi kropp eller vad vi nu kallar oss, består ju av oss kristna. Vi KAN inte vara tysta. Vi SKA inte vara tysta. OCH, vilket är viktigt: Vi har ingen anledning att vara MER tysta än någon annan. Men förolämpas för vår tro, DET ska vi. Eller?
Jag hoppas att jag får höra om jag kränker någon när jag är öppen med min relation med en levande frälsare. Jag hoppas jag får höra det direkt, för det är inte min avsikt. MEN jag kommer också framöver att vara extremt tydlig med att freda mig från rena förolämpningar med innehållet "troende (oavsett religion) är korkade, kriminella, förtryckande eller psykiskt sjuka eller allt på en gång". Tyvärr händer det här inte sällan. Det händer alltför ofta att sånt dyker upp både här och där, och det är inte ovanligt att man får kritik för att man opponerar sig.
Jag tycker inte att ateister i allmänhet är korkade, men är dom det så handlar det inte om deras avsaknad av tro utan om något helt annat, och om en ateist slår sin fru så är det kriminellt, men det betyder inte att alla ateister är kriminella. Jag känner flera stycken som är fantastiska människor och som jag aldrig för allt smör i Småland vill mista som vänner. Och ateisterna, liksom muslimerna, agnostikerna, pingstvännerna, mormonerna och dom där från Jehovas vittnen som aldrig slutar att ringa på vår dörr har rätt att finnas i vårt samhälle och bidrar till vår utveckling precis som vi själva gör. Så enkelt är det.
Jag tror att hela mångfaldsdiskussionen skulle behöva hyfsas lite, förses med lite allmän och medmänsklig respekt, acceptans och ärlighet samt bildas så att man kan hålla isär äpplen och päron lite bättre. Mångfald ska vi ha, för det är grunden för ett hållbart samhälle i utveckling, men det handlar inte bara om att JAG ska få plats, det handlar också om att DU ska få plats liksom HON, HAN och DE ANDRA, PRECIS SOM DOM ÄR. Hur bidrar VI till det, utan att kränka och förolämpa den som inte är som jag samtidigt som man inte döljer den man själv är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar