Så många som en av tio uppger att de någon gång blivit utsatta för mobbning på sitt jobb. Det är alltså vanligt, vilket är alarmerande. Det måste man ha med i åtanke när man diskuterar sjukfrånvaro och ohälsotal. Den som blir mobbad får ofta försämrad självkänsla och självförtroende, känner sig otrygg och befinner sig ofta i farozonen för att bli sjuk ”på riktigt”, fysiskt eller psykiskt. Risken ökar förstås ju längre man blir utsatt för kränkande behandling.
Mobbning är inte ett fenomen som uppträder likadant överallt. Kränkningarna tar sig olika uttryck. Den som är utsatt känner sig under en längre tid utesluten och illa behandlad. Det brukar vara ett generellt kännetecken. Uteslutning kan till exempel visa sig genom att man slutar hälsa på honom/henne eller undanhåller viktig information, kanske information som är speciellt viktig för den utsatte att få veta. Då känns ju uteslutningen än mer och effekterna för den enskilde blir värre.
Vad driver den som mobbar? Tja, nästan alltid handlar det om makt eller avundsjuka. Den som blir utsatt är ofta en person som i någon mening har lyckats bättre än den som mobbar. Otydliga chefer som inte vågar ta itu med konflikter i ett skede då de fortfarande kan lösas bidrar också till att grogrunden för mobbing blir mer gynnsam.
Mobbning kan förhindras, men det gäller att man är vaksam. Självklart måste ledarskapet fungera så att inte ledarstrukturen och ledarens beteende förstärker och belönar mobbningstendenser. Därutöver måste man vara tydlig med vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Ledningens beteende fortplantar sig nämligen genom hela organisationen. En arbetsgrupp som leds av en chef som inte fungerar fungerar inte själv heller, men alla har ett ansvar att slå larm. Uteslutning, menande blickar och undanhållande av information riktat mot en viss person är ALLTID fel. Medarbetare måste våga visa att han eller hon ser vad som pågår. Chefen ser ju som bekant inte allt. Ibland kanske han/hon inte VILL se heller. Då ska man nog inte vara chef, om jag nu ska vara tydlig.
Känner du igen dig? Är du utsatt själv, eller misstänker du att någon i din närhet har det jobbigt? Det kan vara svårt bryta en negativ spiral på egen hand. Tala med företagshälsovården, skyddsombudet (om ett sådant finns) eller någon som du har förtroende för. Bär inte på frågorna själv, utan sök stöd. Det är inte särskilt lätt, men det kan vara verksamt, att gå på mobbaren och konfrontera honom/henne med dina iakttagelser. Det kan bli ett jobbigt samtal och en jobbig process, särskilt om mobbningen har pågått länge, men om du vågar så kan det vara det allra bästa du kan göra. Du växer själv, du gör klart för mobbaren att kränkningarna är synliga och oacceptabla och du hjälper den som är utsatt (om det inte är du själv förstås) så att hon/han känner att det finns någon som står på den rätta sidan.
Det är nämligen ALDRIG rätt att mobba. Det är den fege och maktlystnes strategi för att själv skaffa sig fördelar, och sådant ska vi ALDRIG acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar