Igår var jag på allsvensk fotboll tillsammans med goe liberalen, svågern och svågerns dotter, alla tre infödda Åtvidabergare. Ingen av dem hade väl på allvar trott på några poäng igår, men så blev det. De blåvita halsdukarna lyste lite stoltare på vägen ut än på vägen in, det såg jag.
Det var en riktigt dålig match. Det var mitt enda allsvenska besök den här säsongen på Fredriksskans, och det var ingen rolig syn. Första halvlek vill man helst glömma. Andra var något bättre, då kom t ex alla tre målen, men i övrigt saknas mycket i form av precision, teknik och glöd. Det kändes på något vis likgiltigt. Frågan är om Kalmar FF har roligt i laget. Det såg inte så ut igår. Och har man inte roligt vinner man inga matcher.
Men nu är fotboll ett spel, en lek och inte på blodigt allvar. Det måste man komma ihåg. Man måste också komma ihåg att utan motståndarlaget blir det inga matcher alls. Det måste publiken kanske också betänka. Jag har aldrig hört så mycket nedlåtande kommentarer som igår när jag satt bredvid de blåvita.
Fair play måste gälla också på läktaren, även gentemot bortasupportrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar