Vi måste göra nåt!

Idag har jag bevistat mitt livs första bolagsstämma! Det var Industriparken som höll sin jungfrustämma efter ett par månaders aktivitet. Bolaget, som bildades för att ta hand om Bombardiers lokaler, hade sitt första styrelsemöte i höstas, närmare bestämt på förmiddagen samma dag som jag och liberalen bytte ringar. Därmed har detta lilla kommunala bolag en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Stämman gick för övrigt snabbt och lätt. För första gången blev jag som ledamot i en bolagsstyrelse beviljad ansvarsfrihet. Skönt!

Vi avslutade med att gå runt och titta på de tomma lokalerna. Tja, tomma och tomma, de börjar ju fyllas med verksamhet här och där, men det är ändå tragiskt att se de öde monteringshallarna där kalmaranställda hur länge som helst har tillverkat tåg. Nu blir det andra bullar. Vad som finns bakom knuten är svårt att sia om, men något säger mig att det även ur denna företagsnedläggning kommer att födas något positivt. Kalmar kan, det har vi visat förr! Även Volvo och Candelia föll offer för kapitalismens spelregler, men vi reste oss igen.

Fast nåt borde vi göra för att stoppa eller åtminstone lindra effekterna av de kortsiktiga strikt företagsekonomiska nedläggningsbesluten. Jag VET att vi inte kan stoppa en strukturomvandling, men nåt som vi ändå KAN göra är att se till att företagen tar ett socialt och ekonomiskt ansvar även i Sverige när nedläggninga sker. Varför är det gratis att flytta produktion från Sverige när det kostar på andra håll i Europa? I rättvisans namn borde vi ha likartade villkor. Och är det rimligt att vi använder EU-medel till företagsetableringar i redan välmående länder? Är det länder som behöver stöd är det väl OK, men så har det ju inte varit om vi är ärliga.

Nej, så här kan det väl ändå inte vara! Nån måste göra nåt! Och om det inte är du och jag som gör nåt, vem gör det då?