Idag har jag varit på utbildning, om drogfrågor. Den stora frågan handlade om hur vi ska begränsa tillgängligheten. Ibland blir världen rätt absurd. Först kämpar man som besatt för att öppna gränser och slopa införselkvoter, och sen blir man bestört över att tillgången på sprit blir så stor att man av folkhälsoskäl i allmänhet och för att skydda ungdomar från alkoholskador i synnerhet måste diskutera hur man ska begränsa tillgängligheten. Ja men hallå?!? Tänkte ni inte på det, eller? Ni som har pratat om den fria marknaden och sjungit EUs lov, hur tänkte ni?? Det är ju inte kul att behöva säga "vad var det vi sa", men det finns tillfällen då man måste. Det här är ett sånt.
Men nu måste vi göra nåt åt eländet, och det måste vi göra tillsammans. Sänk pråmen i Puttgarten, eller kämpa för begränsningar på införselsidan. Det kan väl ändå inte vara många som tycker det är rimligt att den enda begränsning som ska finnas är bilens lastförmåga eller hur mycket den får dra på släp? Visst kräver det kontroll och polisinsatser, men vad är egentligen människors liv värda?? Går de att mäta i pengar?
För övrigt lärde jag mig lite annat också, t ex att det upplevs ohyfsat att avbryta andra som pratar, även om man är kommunalråd. Samt att en utbildningsdag bör planeras om den ska bli riktigt bra. Kanske hade jag klarat mig utan sådana lärdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar