Ny order formulerad!

Jaha, så kom det idag. Elitklasser lanseras av Janne Björklund. Folkpartiets skolpolitik följer samma mönster som tidigare. Man ser ett problem, kopplar på tunnelseendet så att man kan inte blir distraherad av förklaringar och bakomliggande orsaker och så presenterar man en lösning som inte är någon lösning utan bara en enkel åtgärd som ser ut som en lösning. Klappat och klart liksom. Språktest- och mobilförbudsmodellen, voila!

Elitklasserna ska vara svaret på att skolan inte kan stimulera begåvade elever. Snälla Jan Björklund, idag arbetar skolan med individualiserade modeller. Genom utvecklingssamtalen kan man se vilket stöd var och en behöver, och sedan kan man ge det stödet. Det gäller såväl högpresterande som lågpresterande elever. Problemet är att skolan saknar resurser för att leva upp till den målsättningen. Man har för stora klasser, för lite tid och faktiskt ibland lite dålig fantasi (fast det gäller långt ifrån alltid). Och med förslaget om elitklasser kommer inga nya pengar. Istället blir pengapåsen ännu svårare att fördela vettigt. fast det vet väl inte du, Jan Björklund. Du är ju inte där.

Folkpartiet, som framträdande skolpolitiskt regeringsparti, gör sig vidare skyldiga till att stänga dörren för elever som har andra lärandestilar än de traditionella. Det är tydligt att det är vanligt läsande och lyssnande som ska vara grunden för "de begåvade". De som utvecklas via andra stilar, t ex estetiska lärprocesser, lämnas därhän. Beviset för denna ambition ser vi i förslaget till ny gymnasieskola där de estetiska ämnena bantas till så gott som ingenting för de elever som inte läser estetiska ämnen som huvudspår. I det här fallet kan man begråta Folkpartiets och de övriga borgarnas brist på fantasi och nytänkande. Varför måste de alltid tycka att gammalt är bäst och nytt är fel? Och varför måste den här konservatismen förstöra våra elevers utvecklingsmöjligheter?

Men det är klart, nu har ju major Björklund tolknings- och definitionsföreträde. Säger han att elitklasser är svaret på skolans problem så är det så, hur stora skygglappar han än har som skapar tunnelseende och hur enögt han än tittar så att han missar djupet i problemställningen. Ordern lyder "Elitklasser fram" och då gäller det för skolan och dess aktörer att agera. Basta!

Nästa år är ett annat år

Nästa år skickar vi Viktor Klimenko. Inget snack om saken.

Kvällens saga

Ja, av patriotiska och väldigt partiska skäl höll jag på Malena och La voix i kväll. Fast egentligen röstade jag ju på Bosnien förstås. De var absolut bäst. Och så går Norge och vinner. Eller var det Vitryssland?? Tja, sjutton vet.

Sagor tycker jag om. Fast jag gillar dem bättre om de inte låter falskt.

Välfylld vecka

Vilken vecka, puh...

• Kontoret ser ut som ett bombnedslag sedan i lördags. Förutom den allmänna flyttröran så finns det tonvis med EU-valmaterial här som väntar på omhändertagande och utdistribution.
• Beslut om besparingar i nämnden i torsdags (Protesterna kom redan förra veckan och höll i sig fram till igår. Nämndens borgerliga opposition sa dock inte flaska ens. Snacka om att huka sig... Men skönt att veta att vår verksamhet betyder så mycket för folk i allmänhet. Borgerliga nämndsledamöter bryr sig desto mindre.)
• Slutspurt i budgetförhandlingarna måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag.
• Frysen stod öppen en hel dag i onsdags. Gissa hur jag tillbringade kvällen.
• Sista dagen att lämna in kandidater till kyrkovalet idag fredag.
• Eurovision Song Contest i dagarna tre. Det är ju kul, men Piff och Puff som hånglande programledare klarade jag bara inte av.
• Dåligt samvete för att jag inte hinner ringa de viktigaste telefonsamtalen. Jag SKA skärpa mig...

Däremellan jobb, jobb, jobb och jobb. Samt städning och tvätt. Matlagningen överlåter jag med varm hand åt goe liberalen som för övrigt ikväll ska på husfest och sjunga svenska schlagercovers. Det ni!

Men med en go familj, Vox Communis och Äventyrsbadets 25-metersbassäng så klarar man för övrigt tunga veckor. Tack för att Ni finns!

Guldsöndag

Brons till ett tappert kämpande Tre Kronor och guld till artisterna i det ryska hockeylandslaget.

Ibland är livet stolpe in och tre poäng som Cidden skrev.

Nätnördar

Jaha, så var man återigen idiotförklarad av en av de där ordbajsande nätnördarna. Sånt kan förstöra hela dagen om man inte passar sig. Ja, jag vet att man ska låta bli att läsa energivampyrtexter, men ibland tar nyfikenheten överhanden och så blir man både ledsen och arg i kubik på en och samma gång.

Tja, vi har yttrandefrihet. Den friheten använder ju jag mig av också. Problemet är att en del omtolkar begreppet till yttrandetvång och bara måste spy ur sig både galla och gallimattias i parti och minut. Omdömet har de tappat, om de nånsin har haft något. Kvar finns bara ett enda stort ego som helt enkelt måste kräkas oförskämdheter och samtidigt avslöjas den egna dumheten pinsamt tydligt. Hur många medmänniskor de offrar på vågen, hur många tårar de orsakar, hur många självförtroenden de mosar sönder, hur många glädjeämnen de förstör - det bryr de sig inte om ett enda dugg, för "Det viktiga är att JAG får skriva vad JAG tycker."

Eller så fattar de inte det heller, att det finns normalt funtade människor som bryr sig och som faktiskt försöker sköta sitt jobb och sina uppdrag. Det är nog lite sorgligt egentligen. Visst kan alla göra misstag, det gör jag också, och jag kan gå lite väl långt i min argumentation ibland. Jag hoppas dock att det inte händer hela tiden. Man försöker ju i alla fall att angripa åsikter och värderingar och därmed skilja på sak och person, även om det vid vissa tillfällen är svårt. Fast bland nätnördarna så finns inga såna ambitioner. Det verkar handla om en tävling som går ut på att mosa folk hårdast. Jag kallar sånt sandlåda och ifrågasätter om de har vuxit från plastspaden.

Igår kom jag på att jag borde ringa upp de där två och bjuda dem på fika. Fast jag tror inte att de vågar komma. Jag skulle vilja tala om för dem att jag är en människa, men de vill väl inte förstå. Jag skulle vilja tala om för dem att det är deras fel att jag inte längre tycker att det är roligt att gå på vissa idrottsevenemang, men det skiter de så klart i. Jag skulle vilja tala om för dem att jag försöker göra så gott jag kan medan de sitter på sina bakdelar och inte bidrar med ett jota, men det lär de inte vilja lyssna på. Och sen skulle jag tala om för dem att Gud älskar dem, och därför måste jag också göra det, även om jag inte tycker om vad de gör.

Men inte heller det kommer de att få höra. Inte från mig i alla fall. För de har redan bortdefinierat mig. Jag är ingen tänkande människa som man kan kommunicera med. Jag hoppas att någon annan kan säga det till dem istället. Kanske är det just det som de behöver höra.

1984

Den gångna natten var som vanligt fylld av drömmar. Denna gång körde jag plastdottern med sällskap till Nybro samt höll på att missa en anslutningsbuss hem från någon okänd flygplats, men det redde upp sig. På hemvägen stannade vi på ett fik som låg någonstans i Alperna av utsikten att döma. På vägen uppför den långa trappan stannade jag och tittade på ett träd i fjärran som betedde sig konstigt. Det var liksom fyrverkerier hela tiden, och efter ett tag framträdde ett ansikte. Det var Fredrik Reinfeldt som skulle tala till folket.

Det var då jag började känna mig som en figur i Orwells 1984. "Storebror ser dig" liksom. När jag till slut kunde slinka in på fiket satt det ett helt gäng därinne och sjöng ryska nationalsången på svenska och skålade med vodka. Det blev en surrealistisk känsla av alltihop.

Förhoppningsvis är det en föraning. Jag vill höra ryska nationalsången idag, men inte på svenska. Jag vill nämligen att Ryssland tar VM-guld i hockey. Fast först vill jag höra "Du gamla, du fria" efter bronsmatchen, för en liten peng tycker jag att Tre Kronor är värda efter den här turneringen. Man är ju europé ;-) Och det skulle kunna lindra min ångest efter nattens 1984-upplevelse. Brrrr.

Trevlig Europadag

Igår var det Europadagen. Kommunen ordnade information på Larmtorget och erbjöd alla fullmäktigepartier att delta med folk och material. Det var ett gott initiativ. Dessutom var det fint väder, så det blev en harmonisk helhet av nytta och nöje. En riktigt trevlig pratstund avslutade dagen på stan då vi sammanstrålade med ett helt gäng volontärer från Litauen, Ryssland, Tyskland och Turkiet på uteserveringen på Larmtorget. Intressanta perspektiv och goa ungdomar som vågar uppleva nya saker genom att bosätta sig i ganska okända Sverige ett helt år. I deras ålder hade jag aldrig ens tänkt tanken, det erkänner jag.

Kvällen avslutades hemma hos goda vänner, med god mat och dryck och många skratt. Vi tog oss förbi vårens Black Race på Franska vägen på behörigt avstånd via cykel, tack och lov. Kan det verkligen vara en motiverad verksamhet med polisbevakning och doft av vidbränt gummi? Nåja, kvällen blev verkligen trivsam när vi väl kom fram och blev välkomnade av världens sötaste hund. Ibland kan livet vara bara roligt. Att vi sedan cyklade vilse på hemvägen är en helt annan historia som jag tar en annan gång. Kanske ;-)

Förlust men även lite seger

Det blev precis som väntat. Ryssland mot Kanada i VM-finalen. Tre Kronor sumpade chansen, i den mån de hade någon chans överhuvudtaget. Nu hoppas vi på seger i matchen om bronspengarna istället. USA ska vi väl kunna spöa? Och på söndag kväll hejar vi på Ryssland, precis som vanligt.

Kyrkovalslistorna är inskickade. Bara det är en liten seger mitt i hockey-eländet. Och i morgon är det Europadagen. Vi ses på Larmtorget! Upp till kamp mot odemokratin!

Vad i all världen?

En 13-årig flicka tog sitt liv förra våren efter att ha blivit trakasserad av pojkar som bodde på samma HVB-hem i Mönsterås kommun. Föreståndaren hade ingen vetskap trots att hemmets journalföring visar att personalen visste vad som pågick.

Tre bröder misshandlades av de fosterföräldrar de fick efter mammans död. Polisen har starka misstankar om att pojkarna fick tillbringa timmar hängandes i säckar på vinden och att de fick ligga ute i snön i bara kalsongerna för att sedan bindas fast vid radiatorer. Fosterföräldrarna nekar.

Vad i all världen är det med folk?????

Galet

Idag läste jag en fullständigt galen insändare om sexhandel. Den var uppenbarligen skriven av nån som inte har tänkt färdigt. Tänk att vi, anno domini 2009, ska behöva diskutera huruvida sexhandel är OK. Tänk att vi, anno domini 2009, har unga människor som på fullt allvar tror på myten om den lyckliga prostituerade som gör sitt sk yrkesval fullt frivilligt. Tänk att vi, anno domini 2009, har politiker som faktiskt tycker att man ska se prostitution som vilket yrke som helst och kallar det "försäljning av tjänster".

Suck. Dubbelsuck. Gubbvälde. Kvinnoförakt. Äckligt är vad det är. Oetiskt. Hänsynslöst. Och lika illa är det att folk i alla åldrar går på det. En bylting lär behövas även på detta område.

Valrörelser på gång

Det är två valrörelser på gång samtidigt nu. Hur många vet om det? Tja, man kan undra. Det är två ganska glömda val om man nu ska vara ärlig.

Nåja, EU-valet om precis en månad lär väl låta tala om sig. På lördag då det är Europadagen blir det lite officiell valupptakt för vår del. Lokalt ska vi delta i kommunens arrangemang på Larmtorget och centralt är det olika former av evenemang inplanerat. Vi har redan haft besök av Eva-Britt Svensson, vårt förstanamn på listan och under maj månad kommer det fler hit, bl a Mikael Gustafsson som står på plats nr 3. Det behövs ett vettigt EU-kritiskt parti i EU-parlamentet. Du som inte tycker att du har anledning att rösta i ett val som rör ett parlament som du helst skulle vilja avskaffa, gå och rösta ändå! Om inte du bestämmer så bestämmer någon annan åt dig, och det leder inte till någon vidare positiv utveckling i något avseende. Vi har på demokratisk väg bestämt att Sverige ska vara medlemmar i EU, så det måste vi acceptera trots att vi ville annorlunda då det begav sig. Det får dock inte leda till att vi abdikerar från vårt ansvar att driva EU i en riktning som gör att det blir så bra som möjligt. Som sagt, gå och rösta! Annars tar någon annan din röst.

Den andra valrörelsen är den som pågår inför kyrkovalet i september. Den har inte riktigt satt igång, men för den som är företrädare för Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK) så är det bråda dagar just nu. Kandidatlistorna ska in, valsedlar ska beställas och allt känns som om det skulle skett igår. Men bara lugn. jag hinner. Tio kandidater i Växjö stift står i startgroparna. Pust. Men det är konstigt hur mycket som kan hänga upp sig när man har bråttom. Just nu, när jag skulle kopiera alla papper som ska lämnas in, så tog kopieringspapperet slut. Det hör till saken att vi får papper från vår distriktsorganisation, men eftersom den just nu i omgångar håller på att flytta in i våra lokaler så är det lite svårt att lösa såna små problem som just pappersfrågan. Papperslagret är i Blomstermåla och stora kopiatorn är här i Kalmar (transporten av den är en hel historia för sig), och vår lilla egna kopiator har tappat den där, vilket jag nu märkte, oerhört viktiga lilla grejen på vänstersidan som fångar upp de färdiga kopiorna. Följden av detta blev att jag fick ta till äckligt orangefärgat papper att kopiera på (såna papper kan vi ändå aldrig använda i partisammanhang då det ger associationer till en viss sittande alliansregering ledd av Alfons Åberg och Emils pappa Anton Svensson) och ligga och plocka upp dem medan kopiatorn spottade ut dem rakt ner på golvet som är allt annat än rent i dessa flyttider. Alternativet, att köpa nytt vitt papper, existerar icke. På nåt sätt har jag tydligen blivit influerad av Anders Borgs snålhet, ha ha. Det fick bli fula orange papper.

Nåja, det är världsliga problem. Tvärtom gäller vänsterns inflytande i kyrkopolitiken. Det är inte världsligt utan något helt annat. 20 september gäller det. Kyrkan behöver oss. Detta är våra ställningstaganden:

Svenska kyrkan skall vara en öppen folkkyrka i ett mångkulturellt samhälle.

Arbetet i kyrkan skall styras demokratiskt. Vi vill stärka lekmannainflytandet. Det skall råda offentlig insyn i kyrkans arbete och verksamheter. Kyrkan skall vara ett föredöme i sin roll som arbetsgivare.

Kyrkan skall aktivt ta ställning i samhällsdebatten, för allas lika värde och mot orättfärdighet.

Kyrkan ska visa vad det kristna kärleks-, rättvise- och solidaritetsbudskapet innebär i praktiken. Kyrkans diakonala/sociala och internationella verksamhet är av största betydelse.

Kyrkan skall av respekt för skapelsen, engagera sig i miljöarbetet utifrån kraven om en hållbar utveckling och motverka förödelse av naturresurserna.

Kyrkan skall bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete utifrån ett feministiskt perspektiv.

Mångfald inom kyrkan skall vara en självklarhet. Kyrkan ska vara öppen och tillgänglig för alla oavsett etnicitet, kön, språk, sexuell läggning eller funktionsnedsättning.

Ett utökat samarbete, ekumenik och dialog mellan olika trossamfund och religioner på samma ort, nationellt och i världen i övrigt är viktigt.

Kyrkan skall slå vakt om kulturarvet, bl a har stat, kommun och kyrka ett stort gemensamt ansvar för kyrkobyggnadernas bestånd.

Församlingar inom svenska kyrkan skall verka för ökat internationellt bistånd och utbyte.

Kyrkan skall aktivt bidra till att öka kontaktverksamheten mellan svenskar och invandrare, inte minst nyanlända flyktingar.

Kyrkan skall arbeta med etiska, sociala och miljömässiga hänsyn i sin placering av kyrkans eget kapital och kyrkans fonder.

Tycker du som vi? Rösta på Vänstern i Svenska Kyrkan den 20 september! Gör din röst hörd för en välkomnande folkkyrka värd namnet!

Helgfunderingar

Jaha, så var det dags igen. En fotbollsmatch i snålblåsten på Fredriksskans B-plan tålde inte jag och här tillbringar jag därför en strålande söndag med en varm riskudde runt nacken. Suck. Det kunde väl ändå ha blivit vinst för hemmalaget så hade det ju varit lite större vits med utflykten för min del. Jag skulle ju ha simmat nu på morgonen med goa dottern medan goe liberalen gjorde sitt in-door-walking-pass och sedan njutit av solen ute. Tji fick jag. Förhoppningsvis är det bättre i morgon. Veckan som kommer består nämligen av mer jobb och åtaganden än vanligt, så det gäller att vara fit for fight. En liten sjukdomsvinst kan vara att strykhögen blir angripen av någon annan, kanske ;-)

Budgetarbetet tuffar vidare. Jag vet ju hur vi inom majoriteten tänker, så där finns inte mycket att undra över. Hur oppositionen resonerar är desto mer spännande att fantisera kring. Man undrar hur de ska få fatt i de 123 miljoner som saknas i deras kassa, men de kanske är mer kreativa än man har sett tidigare denna gång. Kanske har de en sedelpress för hemmabruk på konstruktionsstadiet? En liten tanke bara: Försök inte med 30-lappar ens om det blir Anders Borgs vackra profil på dem. Det funkar liksom inte. Det är lite lättare att lyfta telefonluren till den snåle hr Borg och be om mer resurser till den kommunala välfärden. Folks behov av välfärd blir nämligen inte mindre bara för att vi har en lågkonjunktur.

Sportlördag

Dagens sporthändelser var flera:

Fotboll på Fredriksskans (oavgjort)
El Clasico på TV (storseger för Barcelona)
Persienn-VM-match mellan Ryssland och USA (storseger för Ryssland)
Persienn-VM-straffläggning mellan Finland och Vitryssland (Finland förlorade)

Således ingen dum sportlördag. Det går ju bara inte att hålla på Finland i hockey, eller hur? Enda missräkningen var hemmamatchen på Fredde, men det är bara att ta nya tag, blåa grabbar!

Byt kapten och styrman!

Vem vill ha en finansminister som håller lika hårt i slantarna som Emil i Lönnebergas pappa och som är så där dumt dumsnål att han ständigt blir bedragen av sin egen snålhet? Man måste våga satsa för att det ska bli fart på hjulen, Anders Borg!

Jag vill inte ha det där blåa laget i styrhytten för den stolta skutan Svea längre. Åtminstone inte längre än till 2010. Fram till dess kommer jag att göra myteri ;-) Civilt motstånd heter det.

Efterlyses: En bylting

Första maj har förflutit för i år, med resa till Vimmerby där vi tågade med den samlade arbetarrörelsen. Strålande sol, god stämning och tänkvärda tal.

Man jag har en klump i magen. Sverige behöver en bylting, och det måste ske snabbt, absolut senast nästa år. Och då måste vi vara många många fler än vi var idag. Upp till kamp!

Tappat nycklar?

Idag har det varit sommar. Jag cyklade in till jobbet utan jacka. Premiär för säsongen! Det var skönt att jag var lite avkyld vid ankomsten. När jag kom dit stod det nämligen en hel pall med EU-material som skulle bäras upp för den slingriga trappan. Dagens träningspass blev därmed avverkat :-) Nytta förenat med nöje? Nej, nytta förenat med svett ;-)

Vid korsningen Norra vägen-Galggatan på vägen in hittade jag emellertid en nyckelknippa. Vad sjutton gör man? Det var bara nycklar och en tagg som såg ut som den jag hade när jag hyrde lägenhet av Kalmarhem. Inget speciellt som man kunde identifiera den efter. Ja, jag lämnade in den till polisen som skulle lägga den i lådan "upphittat", inget mer. Både polisen och jag hoppas att nån kommer och frågar efter sin tappade knippa. Mer kan vi ju inte göra. Om du som läser detta har tappat nycklar idag i Kalmar- Kolla hos polisen! Kanske var det dina nycklar jag hittade?

En "ny" gymnasieskola, håhå jaja...

Folkpartiets Jan Björklund presenterar en ny gymnasieskola. Redan i första raden blev det alltså fel. Den är ju inte ny. Den är gammal. Återigen dammar man av gamla lösningar och försöker lösa nya problem med. Det brukar inte gå, men skam den som ger sig. Åtminstone verkar Folkpartiet resonera så.

Det finns inte ord för hur dålig den nuvarande gymnasieskolan är i Folkpartiets ögon. Kraven är för låga och samtidigt för höga. Utbildningarna är för långa och samtidigt för korta. Jag har sällan sett på maken när det gäller eländesbeskrivningar. Och just när det gäller valfrihet så är gymnasieskolan ett enda stort undantag i Folkpartiets värld. Där är det nämligen inte bra med valfrihet. Och jag som trodde att Folkpartiet förespråkade just individens frihet och möjlighet att välja. Det gäller dock inte elever och definitivt inte gymnasieskolan eftersom Björklund säger "Vi stramar upp valfriheten". Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Bör man le eller bör man sörja???

"Vi satsar på yrkesutbildningen" heter det också. Man hänvisar till lärlingsutbildning och "goda resultat" av försöksverksamhet. Var då? Man kan börja med att kolla Kalmarsunds gymnasieförbunds försök och se hur det gick. Man förkortar utbildningen, sänker kraven och kallar det för att "satsa". Detsamma säger man om satsningen på förskolan i förslaget om ny lärarutbildning där man förkortar förskollärarutbildningen och stänger dörren till forskarutbildning för den som studerar där. Det är konstigt att man kan använda det svenska språket så motsägelsefullt. Eller är det någon form av "kreativ begreppsanvändning" som bara den som har passerat Folkpartiets ökända språktest kan förstå? Ja, sjutton vet när man kan kalla neddragning för satsning.

"En ny studentexamen". Hmm, knappast ny men desto mer segregerande än vad vi nu har. Men formuleringen är ändå fel. Vi har ju ingen studentexamen alls numera. Det har vi inte haft sedan tidigt 1970-tal. Den togs bort eftersom den var otidsenlig och segregerande. Men Björklund vill tillbaks. Ingen är väl egentligen förvånad. "Skomakare, bliv vid din läst" är ju ett uttryck som man ganska lätt förknippar med Folkpartiets skolpolitik. Att skolan återigen ska jobba så att en inlärning som inte består över tid ska premieras framför elevers aktiva långsiktiga lärande är dessutom ganska dystert. Men, tyvärr är det inriktningen som gäller just nu.

Vänsterpartiets alternativ är förstärkning på riktigt. Vi tror på ungdomars förmåga och vilja att utvecklas, och vi inser att samhället, livet, kulturen och allt förändras över tid. Gamla lösningar fungerade förr, nya lösningar fungerar nu. Vi kan inte lösa dagens problem med de metoder som skapade dem. Vi måste helt enkelt tänka nytt. Vi vet till exempel att det inte kommer att finnas jobb för skoltrötta 16-åringar framöver. Därför måste vi se till så att alla kan känna en motivation för att utvecklas inom ramen för skolan under en längre period än idag. Vi accepterar inte att elever blir skoltrötta redan innan de har passerat tredje skolåret. Något är grundläggande fel, men det hjälper inte med morot och piska. Barn och ungdomar är värda att tas på allvar. Vi har inte råd att tappa ungdomar utan vill istället investera i deras utveckling. Då kallar Folkpartiet det för "tvång" och "likriktning". Man blir så himla trött. Den svenska arbetsmarknaden, eller motsvarande i EU för den delen, kräver utbildning. Det förstår de flesta. Har vi en skola som inte fungerar för ungdomar måste den förändras så att den klarar kraven. Förmena inte våra ungdomar rätten till egen försörjning och ett utvecklande liv, Jan Björklund!

Tåget går...

För en del är politik bara ett spel och inte ett försök att göra världen bättre. Det är trist. Och ännu tristare blir det när fler och fler hakar på populist-tåget.

Kommunfullmäktige var denna gång en kombination av förutsägbarheter och spel. Dessutom totalt humorlöst och enkelspårigt, ungefär att jämföra med en ändlös tur på kust-till-kust-banan. Å andra sidan. Populist-tåget går väl på räls, så det är väl naturligt.

I morgon är en annan dag

Frukost på balkongen, lösa Melodikrysset, sjunga med Vox Communis på stan (vilka guldmänniskor!), fika, gå på fotboll på Skyttis och sedan låta maken grilla kött till sig och goa dottern på elgrillen. Så kan en solig och syremättad lördag se ut när den är som mest lyxig. Samtidigt svämmar garderoben över av stryktvätt, dammråttorna samlas i rumshörnen (man vet precis var man ska titta) och balkonglådorna är fortfarande pinsamt tomma.

Men det tar vi i morgon. I morgon är en annan dag.

Poolverksamhet i olika former

Mycket att göra. Det är bara att konstatera, och mer blir det. Men det ska man inte klaga över. Motsatsen vore inte att föredra.

Häromkvällen var vi ute på promenad. Det händer inte så ofta som det borde, men det är skönt med frisk luft när det väl blir av att man tar sig ut på gångvägarna i grannskapet. Nåt som borde hjälpa till med att höja promenadfrekvensen är att man skaffade sig en hund, men det funkar inte riktigt i mitt fall. Dels är jag allergisk mot dem, dels har jag inte tid med dem, men att låna hund då och då vore ganska idealiskt, bara för att vara tvungen att gå ut och motionera.

Kanske kan man starta en hundpool? Det finns ju bilpool så varför inte en hundpool? Men som sagt, idéer som man själv tycker är lysande kan bli nåt helt annat när man tar fram dem i ljuset och låter nån annan titta på dem, alternativt tänker en vända till. Goe liberalen konstaterade nyktert att det skulle vara förödande för en hund om den skulle hanteras av flera olika ägare. Snacka om förvirring. Javisst, det är helt rätt. En hundpool är ingen bra idé. Man får göra en tamagochipool istället.

Sen var det en annan sak som slog mig. Kvinnopooler har vi haft sedan urminnes tider. I en del länder håller man på att legalisera hela verksamheten och pratar om att reglera sexhandeln och ge semesterförmåner och sjukförsäkring etc. Tack och lov har vi kommit längre i Sverige.

Men visst är det konstigt att man verkar vara mer rädd om hundars känsloliv än om kvinnors? Säger det inte nåt om hur vi värderar varandra?

Som sagt, gärna bilpool men inte vilka andra pooler som helst!

Tillåtet, nyttigt, uppbyggligt...

Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.

1 Kor 10:23 enligt Svenska Folkbibeln

Det här är ord som man kan behöva tänka på ibland. I ett demokratiskt samhälle är mycket tillåtet, och det ska vi vara tacksamma för. Frågan är dock om man MÅSTE balansera på gränsen mellan tillåtet och otillåtet bara för sakens skull. Ibland kanske, men långt ifrån alltid.

Det finns nämligen inget tvingande imperativ i detta. Man får istället använda sitt omdöme, och ett sådant har de flesta.

Gränslös kärlek

Idag är det långfredag. Vi minns Kristi död på korset. Han dog för oss alla, oavsett ursprung, historia och värderingar. Oavsett allting så dog Guds ende och oskyldige son för oss på ett romerskt avrättningsredskap. Snacka om gränslös kärlek. I ljuset från den bleknar allt annat och blir till ingenting. Och rövaren bredvid fick följa med honom till himmelriket. Då finns det hopp även för mig.

"Idag, sa han, idag ska du va med mig i mitt paradis!"

Skolinspektionen

Skolinspektionen har sagt sitt och utslaget blev exakt som väntat. Gymnasieutbildning ska vara avgiftsfri. Den principen gäller även Kalmarsunds gymnasieförbunds samtliga skolor från och med nu.

Det är ju konstigt att det finns de som tror att man kan stifta sina egna lagar. Civilt motstånd kan kanske vara OK ibland, men det är i så fall för att skapa rättvisa och inte, som i det här fallet, precis tvärtom.

Otänkbara nyheter

SR P1 Kaliber har tydligen hört att SD har spelat och sjungit Vit makt-musik.

Visst är det konstigt. Det kunde väl ingen tro?

Väntar på nästa kapitel

Tja, åtta timmars möte, eller nåt åt det hållet, och sedan sluter man upp bakom sin ordförande. Det är märkligt, mycket märkligt. Jag tror att vi inte har sett slutet på den här röran än på långa vägar.

Jag såg förresten en reklamsnutt med texten "Hos oss mår pengar bra". Det var tur att det inte AMF pension som stod bakom snutten. Det hade varit lite FÖÖÖÖR bra. Kanske mår pengar bäst om de får vara i frihet, men det får ju finnas gränser.

Som sagt, jag väntar på nästa kapitel. Verkligheten överträffar dokusåpan i dessa tider.

He is not a winner

"Det går en man kring borden på stadens ölkaféer
Han spelar på sin icke-charm men är politiker
Är han glad?
Nej, aldrig är han glad

Han frågar om kolleger bland dem som sitter ner
Får han några svar vi strax på bloggen lär dem se
Blir man glad?
Nej, aldrig blir man glad"

Som sagt, man får passa sig när man är ute på krogen eller puben. Man vet ju aldrig vem man får till bords.

Svar till ledarsidan

Igår kommenterade Barometerns ledarsida mig och min kritik mot gymnasieförbundet. Detta är mitt svar:

Det fanns en tid då jag såg fram emot att läsa Barometerns ledarsida. Jag har väldigt sällan varit överens med ledarsidan, det medger jag gärna, men det var i alla fall roligt att läsa den. Nu innehåller den så få överraskningar att de kan räknas på framtänderna hos en sex-åring som nyss har tappat dem.

I Barometerns värld råder det nämligen en förutsägbar och enkel världsbild. Den som är blå har rätt, den som är röd har fel. Så är det per definition. En borgerligt styrd styrelse har därmed enligt ledarsidan rätt att slarva med politiska sammanträden, med förarbeten, handlingar och rutiner. Det anses till och med hedervärt. Kanske skulle man på sin höjd kärleksfullt och med huvudet på sned kalla det ”en salig röra” till skillnad från det ledningslösa kaos som hade beskrivits om det hade gällt kritik från en borgerlig oppositionspolitiker gentemot en rödgrön majoritet? I Barometerns värld råder nämligen olika regler för olika partifärger.

Det gör det inte för mig. Ordning och reda är något alla ska sträva efter och efterleva i möjligaste mån. Utan det lever demokratin farligt. Sedan kan det även vara värt att nämna att undertecknad bevistade och deltog i det aktuella sammanträdet i Kalmarsunds gymnasieförbund. Det gjorde inte ledarredaktionen.

Suck. Dubbelsuck.

Fy för sega gubbar

Jag tycker inte om sega gubbar. Jag mår illa av sega gubbar. Hur kan det komma sig att det finns en marknad för såna? Det spelar ju ingen roll om de är ljusröda, gröna, gula eller blå, de smakar lika unket, gammalt och oaptitligt i alla fall. Beror det månne på att det finns för mycket av gris i dem?

Hur som helst, jag äter dem inte. Absolut inte.

Glasklar prioritering

"Vi kände att det inte är prioriterat just nu att tänka på grill och sommar."
Jenny Fridh, informationschef på Lantmännen Kronfågel, apropå den inställda pressträffen kring nya grillprodukter (enligt TT).

Glasklart, Kronfågel, glasklart.....

Trista typer

Är det nåt jag avskyr så är det översittarfasoner och folk som är så uppblåsta att de själva tror på sina egna små hotelser. Nu har jag träffat på sånt folk två dagar i rad. Trista typer. Fallet blir tungt den dagen de ramlar ner från sina höga enögda hästar.

De får helt enkelt skylla sig själva då. Jag sjunger vidare och gör det med glädje. Länge leve livet!

Tecken

Nu verkar våren vara här. Igen. 12 grader och solsken plus vårsånger på kvällens Vox Communis-övning är säkra vårtecken. Fast jag gillar ju inte våren egentligen. Man får ändå stå ut, liksom man får stå ut med en finansminister som konstant vägrar svara på frågor om hur man från regeringshåll tänker se till att ta Sverige ur krisen. Det enda han fick fram var att finanskrisen är global (vilken nyhet!) samt att regeringen är försiktig (fast jag skulle hellre kalla det feghet). Tänk om högern hade varit lika försiktig då den förstörde A-kassan eller raserade välfärden för dem som blir utförsäkrade och som kommer att hänvisas till socialens försörjningsstöd. Då snackades det inte om försiktighet utan om handlingskraft.

Man tycker ju att det borde vara tvärtom: Handlingskraft för att bygga upp och försiktighet då man river ner. Men icke. Regeringen är inte bara lustig, den är vriden. 2010 ska den ut! Det är säkrare än ett vårtecken i slutet av månaden mars, det tänker vi se till.

Ur led är tiden

Visst ja, nu är tiden ur led igen. Sommartiden är här. Blääääääääääääää. Någon har stulit en timme för mig. Jag vill ha tillbaks den!!!!

Jäkla tidstjuv..................

Livet är orättvist, ack ja

Igår firade vi dotterns 20-årsdag med släktkalas. Mitt i festandet inföll Earth Hour som en påminnelse om att vi måste tänka lite mer på vår Moder Jord. Det passar rätt bra när man har ställt till med fest faktiskt. Alla lampor släcktes och hemmet fylldes istället med levande ljus i olika former. Nåja, helt renläriga var vi ju inte, för husfridens skull. Mormor och morfar skulle nämligen titta på Robinson, så teven kunde vi inte stänga av. Vi andra satt i stearinljusens sken och spelade Geni. Liberalen och systern bildade lag och vann spelet efter frågor som "Av vilket grundämne har barn gjort tennsoldater?" och "Vilken planet kallas den blå planeten?". Den sista svarade de dessutom fel på. Jag, dottern och systersonen fick frågor om finska småbyar och skånska pulkabackar. Ack ja, livet är orättvist.

Det tycker Sverigedemokraterna också förresten. SR P1 har nämligen avslöjat att de har rasister i partiet. Och det kunde väl ingen tro.

Gårdagen

Gårdagen gick åt till styrelsemöte i Kalmarsunds gymnasieförbund. Nåja, inte hela dagen, men väl tiden mellan 13 och 1820. Sista timmarna bestod styrelsen av ett pinsamt litet antal trogna politiker som inte hade något annat för sig denna kväll. Det hade egentligen jag, men det fick jag avstå från. Man kan inte gå på ett annat möte, och dessutom komma en halvtimme för sent, med någon behållning när man har suttit på häcken i över fem timmar innan.

Det finns faktiskt möten som kan vara intressanta i fem timmar. Det händer när de är ordentligt planerade och förberedda. Motsatsen rådde igår. När man dessutom från ordförandens sida ändrar punkter på dagordningen vid sittande bord från anmälningsärende till beslutsärende så har det gått alldeles för långt med sammanträdeskaoset. Det måste bli en ändring, annars är uppdraget omöjligt att fullfölja med respekt för de demokratiska processerna. Vi har lämnat synpunkter på oredan med handlingar och dagordningar, saknade missiv och saknade beslutsformuleringar, ej signerade beslutsunderlag och felaktiga protokoll. Ordföranden måste ta sitt ansvar, men han kanske ser det som en fördel att ledamöterna inte kan orientera sig. Jag har mina misstankar. Igår var det hur som helst värre än vanligt. Ta bara ärendet om den nya lärarutbildningen:

Kalmarsunds gymnasieförbund skulle avge remissyttrande över betänkandet En hållbar lärarutbildning. Önskvärt vore naturligtvis om förbundet även yttrade sig över betänkandet Yrkeskunnande – en likvärdig sökväg till lärarutbildningen mot yrkesämnen. Det sistnämnda är i högsta grad relevant för framtidens gymnasieskola. I det redovisade förslaget till yttrande berördes dock, enligt vad som framgår i texten, enbart det förstnämnda trots att styrelsen vid sammanträdet 26 februari angav att yttrande skulle avlämnas över båda betänkandena. Det hade man tydligen missat, glömt eller sorterat bort.

Förslaget till yttrande var på flera sätt märkligt. Dels fanns ingen underskrift av ansvarig tjänsteman, dels fanns inget missiv. Det vi fick med sammanträdeshandlingarna (i ett extra utskick den 24 mars två dagar före sammanträdet eftersom det var "problem med kopieringen"??) var en kopia på en handling som av allt att döma har använts i något annat sammanhang då textställen var markerade med överstrykningspenna. Det fanns ingen sammanfattning av betänkandet bilagd och arbetsprocessen bakom förslaget var inte kommenterad. Dessutom är texten densamma som det förslag den borgerliga gruppen lade fram vid Kalmar kommunstyrelses sammanträde häromveckan. Det kan med mycket stor sannolikhet betyda att texten inte i något avseende har kommunicerats med förbundskontorets professionella personal, vilket i sig vore en misstroendeförklaring och något vi å det bestämdaste ifrågasätter. Ett remissyttrande ska naturligtvis beredas av professionella tjänstemän. I annat fall blir innehållet bristfälligt vilket vi ser i det här fallet. Skulle yttrandet gå iväg som gymnasieförbundets officiella remissvar drar det ett löjets skimmer över förbundets professionalitet och det tänker vi inte medverka till. Det framkom vid sammanträdet att yttrandet i sin helhet hade skrivits av en C-märkt styrelseledamot. Hon föredrog dessutom ärendet. Jag hade alltså helt rätt i mina misstankar.

Processen som har föregått yttrandeförslaget kunde vi således inte ställa oss bakom. Inte heller innehållet håller måttet. Istället önskar vi en kvalificerad genomgång av betänkandet och kommentarer kring de punkter som vi ställer oss kritiska till. Det handlar bland annat om

• återgången till ett gammalt tänkesätt kring skolans utveckling och uppdrag
  
• avsaknaden av problematisering av lärares framtida kompetens
  
• de icke-kontextuella beskrivningarna av andra länders utbildningssystem vilka leder till ytliga och ogrundade förändringsförslag
  
• den alltför snäva, fragmentariska och därmed vetenskapligt bristande bakgrundsbeskrivningen av utredningsområdet
  
• tillbakagången till ettämneslärare och traditionella ämneskombinationer i övrigt
  
• detaljstyrningen av den utbildningsvetenskapliga kärnan (dagens allmänna utbildningsområde) vilket försvårar individ- och kontextanpassning
  

Då tiden för remissen går ut den 30 mars föll det på sin egen orimlighet att ge förbundskontoret i uppdrag att formulera ett yttrande som tillgodoser dessa krav den 26 mars. Därför yrkade vi från V, S och MP istället att styrelsen skulle avstå från möjligheten att avlämna ett yttrande. Självklart blev vi nedröstade.

Så går det till år 2009 när man ska fatta kvalificerade beslut i en politisk instans som styrs av av en i bävergänget "Dom kallar oss Mauds". De struntar fullständigt i sina tjänstemän och den professionalitet de besitter. Snacka om nonchalans och bildningsförakt. Och de kallar oss flummare på utbildningsområdet. Suck. Dubbelsuck.

Dags att inse fakta

Ja, LO-basen måste nog tacka för sig. Hur är det möjligt att bygga upp förtroendet efter det här? Det är möjligt att hon är kompis med partiledaren, men hur ska hon kunna föra LO-medlemmens talan när hon så kapitalt har brutit med arbetarrörelsens grundtankar?

Splittra inte facket nu när det behövs som bäst. Gå emot den sittande regeringens antifackliga strategi och stärk fackets ställning istället. Avgå!

Pinsamt

AMF-skandalen..... Tja vad ska man säga? En skandal är det ju. Det är nåt ruttet i sammanhanget när man som styrelse inte reagerar över astronomiska kostnader. Alla kan ju inte vara lurade, eller kan det verkligen vara så illa?

Sjutton vet. Ruttet är det i varje fall och knappast nåt att vara stolt över när man företräder en ideologi som verkligen vill göra något åt den orättvisa fördelningen av resurser. I alla fall är det själva drivkraften i vår gren av ideologin. Minsann.

Högtidsdag

IDAG FYLLER GOA DOTTERN 20 ÅR!
Tusen GRATTIS till henne!
Och ett stort grattis till mig som fick det där lilla knytet på skärtorsdagens morgon 1989. Hon har sedan dess förgyllt varje liten stund. Just ikväll gjorde hon det genom att tillsammans med pojkvännen bjuda på en trerätters middag med gott vin, personligen inköpt.
Tänk vad tiden går......

Förlust och ihåliga resor

Edsbyn förlorade. Västerås vann. Och goe liberalen betalar sin medlemsavgift ändå, av medlidande. Det gläder mig!

Det finns andra som har bekymmer däremot: http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2714867
Det omtalade ressällskapet lär dessutom ha varit på språkresa för att klara av USA-resan. Ja, stackarna. Kanske borde man den här gången ha tänkt efter före. Annars blir det svårt att motivera andra (läs: kommuner och landsting runt om i Sverige) att vara rädd om sina slantar. Det klingar liksom lite ihåligt. Ho ho?

Heja Smålands bandydamer!

Dagens första SM-guld gick till Småland och Nässjö efter en dramatisk avslutning! Heja Småland!

Dessutom var det en gratis seger för goe liberalen :-)
(se tidigare inlägg)

Bandyfinal

Idag är det bandyfinal mellan Edsbyn och Västerås. För den här familjen är det inte bara en fråga om idrott utan även om ekonomi. Vinner Edsbyn blir vi nämligen en medlemsavgift fattigare.

Den som inte fattar hur det hänger ihop kan fråga goe liberallandstingsrådet tillika Edsbynsupportern. Han kan förklara ;-)

Påminnelse

Idag har jag varit hos en god vän som mycket hastigt har förlorat sin pappa. I det perspektivet blir livets alla småsaker oviktiga. Hennes sorg är min sorg. Låt oss aldrig glömma att vi alla är människor med allt vad det innebär och låt oss vara tacksamma för den tid vi får tillsammans.

"Frivilliga" resor?

En av de mest grundläggande principerna för den svenska skolan är att den är avgiftsfri. Denna princip har dessutom ytterligare förtydligats av Skolverket under senare år. Trots det fortsätter Stagneliusskolan i Kalmar med ledningens goda minne att planera resor som eleverna erbjuds att delta i förutsatt att de, eller snarare elevernas föräldrar, betalar. För att man ska kunna kringgå lagen kallas resorna frivilliga och man hävdar att de inte ingår i undervisningen. Därmed anses de inte vara betygsgrundande. Var och en som tänker till i frågan inser det orimliga i resonemanget.

Jag är ersättare i Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse. Jag har alltså ingen plats i arbetsutskottet och deltog inte i behandlingen av förbundets yttrande till Skolverket angående den nu aktuella anmälan. Förresten kunde inte arbetsutskottet påverka yttrandet då det redan var ivägskickat när utskottet sammanträdde. Därmed kan inte heller styrelsen behandla yttrandet vid kommande sammanträde. Den politiska behandlingen kan man alltså bara ana sig till. Som företrädare för Vänsterpartiet vill jag ändå göra min ståndpunkt tydlig.

En skola skall följa gällande lagar och regler. Det gäller såväl offentligt drivna skolor som fristående. Vilka familjer är bekväma i en situation där barnen pga föräldrars arbetslöshet, låga löner eller långtidssjukskrivningar inte kan betala för resor som skolkamraterna kan delta i? Det är inte försvarbart att leta möjligheter att kringgå grundläggande principer, vilka i det här fallet dessutom är ovanligt tydliga, för att ge skolor rätt att diskriminera elever. Fortsätter Anders Andersson (C) på den inslagna vägen har han snart sopat undan allt vad rättvisa och likvärdighet i utbildningen heter.

Kalmarsunds gymnasieförbund med ordföranden Anders Andersson (C) i spetsen har ett ansvar gentemot alla sina elever. I det ansvaret ligger inte att skuldbelägga en anonym anmälare när ett fel har begåtts. Sådana sandlådefasoner borde man ha vuxit ifrån. Däremot ska felen rättas till och inte upprepas. Det förutsätter jag att man också tar itu med, om än i senaste laget.

Roligt?

Världen är rolig, eller så är den inte det alls:

• Påven tycker inte att kondomer är rätt metod mot AIDS. Frågan är hur han vet det.
• Insideraffärer är OK om man är flera som gör det samtidigt. Allt enligt AMF.
• Man kan slå folk så att de spräcker skallen och riskerar hjärnskador utan påföljd och dessutom tycka att det är OK. Fast det gäller nog bara ishockey. Hoppas jag.
• Gertrud Sigurdsen tycker att Mona Sahlin är 2000-talets ledare. Det återstår att se om hon har rätt, för det är väldigt lång tid kvar på 2000-talet.

Som sagt, världen är rolig eller kanske hellre inte rolig alls.

Ansvar

Tja, en del saker måste ju sägas, och den här gången var det min tur. Med en högerregering som vägrar inse att kommuner och landsting behöver resurstillskott för att klara att hålla nivån på välfärden kan en kommun inte lägga upp hur mycket skattepengar som helst på kortvariga investeringar även om man hade velat. Sådana ställningstaganden stavas a-n-s-v-a-r och det är ett begrepp vars innebörd man bör lära sig.

Innehållsrik dag

En händelserik dag. Årskonferens med partidistriktet inledde dagen. En diskussionslysten skara samlades i Blomstermåla och konstaterade bland annat att högerregeringens medvetna strategi med målet att ytterligare snedvrida balansen på arbetsmarknaden nu har lett till att den försvagade fackföreningsrörelsen tvingas köpa rätten till arbete med valutan sänkta löner.Detta är 2009. Har vi inte kommit längre??? Huvaligen. Målet är klart: Ett regimskifte i valet 2010.

Edsbyn vann över Sirius i bandysemin. Jag håller på Edsbyn men lider med Sirius som har kommit så långt i år och som hade tidernas publikstöd på Studenternas.

HV71 vann över Timrå och tvingar fram en match till med hjälp av ett diskutabelt mål och en tappad skridskoskena. Ibland är livet himla orättvist. Heja Timrå!

Malena Ernman, ett charmtroll som ser full i sjutton ut, chockade oss alla. Rösten vann över förnuftet. Lycka till i Moskva, kamrat!

Snälla snälla...

Snälla snälla snälla snälla Caroline af Ugglas,
se inte ut som en spänd giraff med magknip och nackspärr när du sjunger
snälla snälla snälla snälla
för du gör alla mina avslappningsövningar med kören
totalt verkningslösa
Snälla snälla snälla snälla!

Kritikerfunderingar

Det höjs röster mot DC-matchens tomma läktare. Just nu hörs Folkpartiets Jan Björklund allra mest, kanske mest beroende på att partiet har en rikssamling under helgen. Det brukar betyda mediabevakning, så även denna gång. Därför får han stå som symbol för kritikerna även här.

Man kan tycka vad man vill om protester. Jag personligen tycker inte att just "Stoppa matchen" är det bästa sättet att protestera på. Att ha tomma läktare är däremot helt korrekt i det läge som råder. Men jag sympatiserar djupt med de demonstranter som manade till fred och försoning och som fördömer staten Israels brott mot humanitär lag och mänskliga rättigheter. Frågan är dock hur Björklund och hans kompisar tänker när de kritiserar aktionen.

I Gaza dödades över 400 oskyldiga barn. Israel använde fosforbomber med djävulska skadeverkningar. Då var Björklund tyst. Var det ok? Och nu kräver han att samma människor som protesterar mot Israel i dessa dagar ska protestera vid det kommande handbollsvärldsmästerskapet i Malmö 2011. Där deltar länder som inte har en fungerande demokrati, t ex Cuba. Där har man lång väg kvar att gå, det vet vi.

Ja, du Björklund: Du är välkommen! Tänk om vi kunde göra en bred aktion den gången! Tänk om du kunde vara med och stå sida vid sida med oss, vi som brukar höja våra röster mot förtryck! Tänk om du kunde låta din blåklintsflagga vaja bredvid vår röda fana med den vackra nejlikan!

Men det tror jag inte du vågar. Du väljer istället att vara kvar i hemmets lugna vrå och ha åsikter på avstånd, precis som tidigare. Det är inte vi som ska skämmas för att allt inte blir precis som vi vill när vi ändå försöker. Det är den som inget gör, men som ändå kritiserar dem som försöker, som borde skämmas. Men inte ens det gör ni.

Kvinnodag, museum, städhjälp och demonstration - en händelserik dag

I morgon är det Internationella kvinnodagen. Med anledning av detta stod vi på stan idag och delade ut flygblad och frågade Kalmarborna om de tycker att det är OK att vi har ojämställda löner i Sverige år 2009. Alla svarade NEJ. Folk i Kalmar är således kloka. Självklart är det uppåt väggarna fel att vi har en orättvis lönesättning. Varför i hela friden ska kön bestämma lön? Ja, säg det. Ändå är det precis så det är. Vi borde skämmas. Och det gör vi.

Sedan var det dags att avtacka Klas Börjesson på Kalmar Konstmuseum. Han invigde sin sista utställning som chef och nu går flyttlasset till Stockholm. Tack Klas för allt du gjort, du som stridit för konsten i Kalmar. Vi har inte alltid tyckt lika, men jag respekterar honom och han respekterar mig. Det är gott. Jag utnämnde honom till manlig amason. Det tycker jag passar. Fast jag undrar ju förstås varför konstföreningens ordförande lyste med sin frånvaro just idag. Ja, jag vet ju inte. Kanske finns det en naturlig förklaring. Kanske inte.

Efter en, åtminstone som det kändes, mycket lång, trög och blötsnööverbelastad cykeltur hem på goe liberalens herrcykel så satte jag igång dumplattan (man kan väl inte kalla en platt skärm för dumburk?) en stund för att värma upp mig lite. Där upplystes jag om det nya FP-förslaget om att ytterligare höja avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Det tjänar svensk ekonomi på, sa majoren förnöjt. Jag rös och blev inte ett dugg varmare.

Herre minje. I vilken värld lever han??? Vi har en ekonomisk kris utan like, folk blir varslade och uppsagda i parti och minut och lika ofta blir man utförsäkrad. Regeringen har gjort det så dyrt att vara med i a-kassan att folk har gått ur, och efter det får man inga a-kassepengar heller. Ett av våra stora fackförbund går med på att sänka lönerna för att rädda folk undan arbetslöshet. Och Janne Major talar om att underlätta för barnfamiljer att anlita städhjälp. Ja, det talar för sig självt. Cynism är bara förnamnet. Den som har skall varda givet, den som icke har skall förlora även det han har. Det är bibliskt, men skall nog inte tolkas bokstavligt som grund för en välfärdspolitik värd namnet. Men det tror tydligen Folkpartiet. Hujedamej. Fast de verkar ju inte vilja ha välfärd, i alla fall inte i generell mening. Det är ärligare att säga det då och inte slå in budskapet i rosa papper och guldsnören.

Demonstrationerna i Malmö stördes av autonoma. Jag är inte förvånad, men ledsen. Man ska dock betänka att av de 6000 som samlades för att protestera var det 5800 som gjorde det fredligt och med uppsåtet att just protestera. Resten, ett fåtal, ville nåt annat. Att hävda att man ska sluta protestera mot orättfärdighet pga risken för bråkmakare är samma sak som att säga att man ska sluta spela allsvensk fotboll pga fotbollshuliganer. Det är sorgligt, men vi måste lära oss hantera det. Och vi ska aldrig lägga oss ner och resignera för våldsmakare. Aldrig.

Ännu en lag

Som vanligt! Det finns massor att skriva om men ingen tid till att skriva. Det är ett exempel på Lagen om de gäckande kommunicerande kärlen. När det inte finns nåt att skriva om finns det hur mycket tid som helst och tvärtom. Typiskt :-(

Men håll ut, jag kommer tillbaka!

Och ändå...

Igår såg vi sista delen av Knutbyserien. Det retar mig att den sändes otextad. Skäms TV4!

Hur som helst, det skrämmer mig att den förkunnelse som vi hörde från Knutby på intet sätt var ny för mig. Jag har hört den förr. Jag har hört den otaliga gånger, från predikstolar i när och fjärran, på lägervistelser och hemma i vardagen, och jag vet att vi var många som tog den till oss. Ett kvinnoföraktande och kvinnofientligt synsätt och en människofientlig förkunnelse parades med en många gånger farlig uppmaning till blind tilltro till ledaren. Idag undrar jag vad jag tänkte på.

Och ändå älskar jag Honom och tror på Honom. Visst är det förunderligt? Det människor gör är mänskligt, det Gud gör är gudomligt. Låt oss komma ihåg det och undvika fler Knutby.

Kritik mot Israel är inte antisemitism

Idag har Lars Ohly en mycket bra artikel på Expressens hemsida (och i pappersupplagan antar jag). Läs den! Jag håller med till 100%.

http://www.expressen.se/debatt/1.1479533/kritik-mot-israel-ar-inte-antisemitism

Tankar om SAAB

Förr brukade vi skoja om SAAB i familjen. Min mamma tog körkort i slutet av femtiotalet och när hon skulle köpa sig en egen fyrhjuling (det fanns ju inte så många att låna på den tiden om man så säger) så blev det just en SAAB. Anledningen vet jag inte riktigt. Närmaste konkurrenten var en Fiat 600. Tja, man ska väl inte köpa bil efter charmfaktor (fast det gör jag!), så hon valde förstås rätt. En röd SAAB av 1958 års modell. Tvåtaktare, rattväxel och frihjul :-) Med tiden fick modellen öknamnet Stinkande djungeltrumma. Jag minns varför.

Sen blev det liksom bara SAAB därhemma. EN gång köpte man en Peugeot 204 kombi, men det var nog snarare att betrakta som ett olycksfall i arbetet. Efter några år med den lille fransosen som drabbades av galopperande rost så var det dags för en SAAB igen, en sprillans ny vit 99:a av 1974 års modell. Ingen blev förvånad. Hur som helst, jag är alltså uppvuxen med SAAB. Röda, vita, gråa SAABar. Och en röd Peugeot.

Pappa brukade säga att SAAB betyder Sälj Aset Annars Byt. Alla skrattade, men inte sjutton bytte vi bilmärke för det. Jo till slut, efter en SAAB 90 av 1985 års modell tröttnade föräldrarna. När de hade ägt skrället (kändes som en husvagn utan gardiner att köra) i knappt ett och ett halvt år blev det byte till en modern japanare, en Mitsubishi Colt. Sedan har det blivit både Seat och Volvo, så nu är SAAB-eran avslutad. Fast inte på riktigt. De kastar allt lite lystna blickar på goe liberalens nya tjänstebil ;-)

SAAB väcker minnen. Jag hoppas att märket överlever. Den borgerliga regeringen har väl inte tillräcklig fantasi för att komma på någon verkningsfull åtgärd som skulle kunna få företaget och dess underleverantörer på hållbara fötter igen. Det är så himla trist. Produktionen måste läggas om och man måste ta ansvar för utveckling och miljö. Märket måste tillbaka till den innovationsnivå som fanns en gång, innan det började produceras husvagnar utan gardiner i fyra nyanser av grått. Jag tror att det går, men regeringen håller inte med mig. Kanske finns det andra som har fantasi och kompetens så det räcker. För jag vill slippa förknippa SAAB med uttrycket Staten Anser Andra Bättre. Läget är inte hopplöst, bara förtvivlat.

Grattis och lycka till!

Ja, man måste ju gratulera till förlovning och bröllopsplaner. Jag önskar de unga tu all lycka! Den blivande prinsen lär få både prinsessan och hela kungariket.

Men mitt republikanska hjärta signalerar att det är nåt som är fel nånstans. Är det verkligen inte en brist i ett modernt demokratiskt samhälle att man måste be om lov för att få gifta sig när man är över 30 år???

Insändarreplik

Förra veckan hade kristdemokraten Christopher Dywik en insändare i tidningen Östran apropå den manifestation som anordnades på Larmtorget den 17 januari. Jag blev, för att tala litotetiskt, en smula upprörd över innehållet och attityden. Det verkar vara lätt att uttala sig om händelser som man själv inte har bevittnat. Därför snabbade jag mig att skriva ett genmäle, men det verkar som om Östran inte tänker publicera det. Därför skriver jag det här.

Christopher Dywik (KD) tar verkligen i från tårna när han diskuterar den omdebatterade manifestationen för fred i Gaza den 17 januari. Han tar till en kränkande retorik som jag hoppades var på väg att dö ut. När han vill att andra ska ”tas i upptuktning” luktar det gammalt och unket. Det är knappast ett tecken på demokratisk skolning och respekt för andras rätt att tycka och tänka som man själv vill.

Under hösten 2008 anordnades det två breda manifestationer i Kalmar. Initiativen kom båda gångerna från vårt ungdomsförbund Ung Vänster. Den första genomfördes till minne av kristallnattens offer den 9 november och blev avbruten av ett gäng rasister som förstörde vårt mötesmaterial och utsatte flera av oss för sparkar och slag. Den andra hölls den 6 december för att visa att vi är många som tar avstånd från politiskt våld. De tre röd-gröna partierna och tre partier ur den borgerliga alliansen ställde upp som medarrangörer vid den senare manifestationen, antingen via moderparti, ungdomsförbund eller både-och.

Kristdemokraterna valde att ställa sig utanför båda gångerna. Jag undrade då, och jag undrar nu, hur tänker man då? Var befann sig kristdemokraternas och deras ledande företrädare när vi tillsammans kunde arbeta FÖR demokrati och MOT våld och förtryck? Och var befann sig Christopher Dywik själv, som vill framställa sig som en så ivrig förespråkare för demokrati, vid dessa tillfällen?

Jag tog avstånd från skanderingar och hakkors den 17 januari, och det gör jag med bestämdhet fortfarande. En samling som ska mana till fred och försoning kan aldrig innehålla element som pekar åt motsatt håll. Frågan som man dock ställer sig är vad Dywik och hans parti har bidragit med för att skapa förutsättningar för fred och försoning. Ska man kritisera andra bör man rimligen visa på såväl alternativ som egen handlingskraft. Annars klingar snacket både falskt och ihåligt.

Så, nu är det sagt. Efter gårdagens debatt i fullmäktige undrar jag ytterligare över flera av de borgerliga partiernas inställning till våld från antidemokratiska krafter. Moderaterna och kristdemokraterna argumenterade skarpt och simmade i grumliga vatten. Frågan lär återkomma. Tyvärr.

Melodifestival

Så har ännu en delfinal i årets Melodifestival utspelat sig i våra tv-apparater. Sedan förra året har vi investerat i en gigantisk plasma-TV men det hjälper inte. Kvaliteten är densamma. Ganska platt och ganska förutsägbart.

Jag höll på Mikael Rickfors den här kvällen. Goe liberalen höll tummarna för Folkpartiets nye chefsideolog som vi kvällen till ära kunde observera på scenen iklädd ridhjälm, silveroverall och ridstövlar. Låten var lite rysk av sig och det hela blev en ganska tydlig bild av det liberala partiet anno 2009: Populism, strama tyglar och skyddskläder. Det var bara ridpiskan som saknades. ;-)

Det är tur att det är en lek och bara ren underhållning. Så länge man håller sig kvar i melodifestivalen alltså. Häpp.

Val snart!!!

SAAB begär rekonstruktion. Det var inte oväntat. Jag blir dock smått vansinnig på den svenska blåögda regeringen som sitter uppe i sitt elfenbenstorn och skiter fullständigt i vad som händer nere på marken med de invånare som de har blivit framröstade av.
"Vi tänker inte ta över några förluster"
"Ska vi spela Monopol med svenska skattepengar?"
"Det är dåligt av GM att inte ta sitt ansvar"

Ja, jag är ju inte förvånad. Att tro att marknaden och kapitalismen ska ta ansvar för välfärden och allas rätt till jobb är inte bara totalt feltänkt, det är rent av dumt. Att inte fatta att man som regering har ett ansvar för det land man är satt att leda är både korkat och fegt. Man hade inga betänkligheter när man sålde Vin och Sprit till ett bolag med franska staten som huvudintressent. Det är tydligen bättre att skicka svenska skattepengar till franska staten än till den svenska arbetskraften.

Det är inte bara SAAB i sig som drabbas, det är alla underleverantörer också. Jag kan hålla med om att SAAB borde har omstrukturerat långt tidigare. Med den utvecklingsnivå vi har här på miljösidan kunde den svenska bilindustrin, både SAAB och Volvo, ha nått mycket längre i omställningsarbetet och varit en förebild. Nu har man försökt på slutet, men det är verkligen fem i tolv och det är alldeles för sent.

Regeringen verkar dock inte fatta att det finns nåt de kan göra. Är det brist på fantasi? Är det brist på vilja? Vi kan konstatera en sak i alla fall, nämligen att de ideologiska glasögonen grumlar synförmågan. Annars kunde man ha sett att ett tillfälligt statligt ägande, alternativt statliga lån, kan villkoras och styra produktion och utveckling i rätt riktning. På det sättet behåller vi jobben och bidrar till en hållbar utveckling. Vill man så kan man. I dagsläget kan man. De statliga överskotten finns.

Men man vill inte, och då går det inte. Suck. Varför är det inte val snart?

Ny skatteprognos, hujedamej

Så kom då prognosen, den som vi alla väntat på. Skatteprognosen. För Kalmars del är det ytterligare nedräkningar som gäller. Detta gör 23,5 miljoner för 2009 i minskade skatteintäkter, 49,5 miljoner för 2010 och 85,6 miljoner för 2011. Resultaten blir då 26,1 miljoner 2009, -11,2 miljoner 2010 och -24,9 miljoner 2011 för Kalmar kommun.

I december hade vi en låååååång och hård debatt med den borgerliga oppositionen med anledning av den kommunala ekonomin. De kunde absolut inte gå med på en skattehöjning. De kunde absolut inte gå med på att spara ytterligare i nämndernas budgetramar. De kunde tvärtemot presentera en budget som var balanserad utan sådana åtgärder. Nåja, balanserad och balanserad. Den var på en miljon plus på sin höjd, men i balans, jo tack, det var den minsann.

Då, alltså. Som vanligt lever inte den borgerliga oppositionen i Kalmar i verkligheten. De hade nog bestämt sig för att stänga ögon och öron, stoppa huvudena i sanden och låtsas som om finanskrisen inte finns. För de kan ju knappast ha tänkt på att den kunde fortsätta? Eller? Hur tänker de egentligen, om de nu tänker alls? Det kanske är svårt att tänka om man har sand i munnen?

Om vi rödgröna inte hade tagit ansvar för ekonomin och föreslagit och beslutat om åtgärder i december i form av skattehöjning med 40 öre (inte kul alls!) och neddragning av nämndernas ramar (inte kul alls det heller!) så hade resultatet för 2009 varit -29,4 mnkr, -79,9 mnkr för 2010 och -95,6 mnkr för 2011. Där ser vi den borgerliga ekonomiska lekstugans konsekvenser. Tack och lov säger jag för att de inte har nåt att säga till om. Bevare oss för såna underskott!

Och i dessa tider väljer också staten att inte skjuta till medel för att kommuner och landsting ska kunna klara sin verksamhet. Istället fryser de statsbidragen och lämnar oss till vårt öde. Som vänsterpartist ser jag förstås sambanden. Det är bättre att lägga pengarna på skattesänkning för dem som redan har gott om kronor i fickorna än att lägga dem på gemensamma behov som vård, skola och omsorg. Suck

Men låt oss nu inte nedslås. Detta är utgångsläget. Vi har allt att vinna 2010. Den huvudlösa borgerliga fördelningspolitiken i majoritet kombinerad med den huvudlösa populismen i opposition är inget trovärdigt, önskvärt eller rimligt alternativ längre. Upp till kamp!

Uteblivet stöd kan bli minnesvärt

Regeringen säger nej till att stödja glasriket. När lågkonjunkturen slår till med storsläggan så att glasbitarna ryker, då står den borgerliga regeringen kallsinnigt på åskådarläktaren och ser ner på förödelsen när det småländska kulturarvet går i graven. När vi hade besök av två av våra vänsterriksdagsledamöter den 2 februari (Torbjörn Björlund och LiseLotte Olsson) så träffade vi tillsammans företrädare för facket på plats i Orrefors och i Nybro. De insåg självfallet att det måste till ett statligt stöd för glasindustrins överlevnad. Det kan handla om utbildningsmöjligheter så att kompetensen utvecklas och finns kvar när konjunkturen vänder. Det kan också handla om stöd i helt andra former, men man tänker alltså från regeringshåll inte göra något alls. Det handlar ju om människor, människor som får sin trygghet raserad och sin yrkesskicklighet nedvärderad till ingenting. Ser de inte det från taburetterna???? Till och med det centerpartistiska landstingsrådet tycker att regeringen gör fel. Kulturarvet har således fortfarande åtminstone hos en del centarpartister en plats i hjärtat. Det känns ju lite tryggt i alla fall att inte alla har blivit kärnkraftskramare.

Jag har hört kommentarer om att regeringen bara diskuterar bilindustrin. Det kanske man gör, men det verkar inte finnas någon ambition att stötta upp där heller. Näringsministern valde att kommentera oddsen för SAAB i negativa ordalag. Är det ansvarsfullt att spela på toto för en näringsminister och regeringsmedlem? Har man verkligen inte ett större ansvar än att snegla på slumpen?

Tidigare borgerliga regeringar har gjort sig kända för att slå sönder. Vi minns 70-talets traditioner av spruckna koalitioner där man gjorde allt för att spräcka sig själv. Välfärden levde farligt i början av 90-talet. Vi har fått bygga nytt med skärvorna. Ska den borgerliga alliansregeringen i början av 2000-talet göra sig själv känd för att radera både den svenska glasindustrin och den svenska bilindustrin? Ja, kan man inte göra sig känd genom att bygga upp så kan man bli den regering ingen kommer att glömma. För den regering som begraver varumärken som Orrefors-Kosta-Boda, SAAB och Volvo, den kommer vi alltid att minas, jag lovar.

Om fiskar, idéstölder och sångfåglar. Prosit!

Förkylningstider, hej hej. Jag har känt mig vissen i flera dagar, så det var väl väntat antar jag. Snörvel snörvel.

Men nåt måste man ju göra ändå. Det går ju inte bara att sitta/ligga hemma och vänta på bättre tider. Tvättmaskinen går således för att hemmet ska rulla på utan otrevliga störningar i form av tomma garderober och översvämmad tvättkorg. En del inbokade möten kan man inte heller avstå från att delta i. Ett sådant har jag bland annat bevistat idag. Fast jag borde ha stannat hemma, det kände jag omgående. Ibland blir problem lite för allvarliga och får alldeles för stora proportioner. Det gäller bl a ämnet för dagens möte. Behöver man fem fiskar men bara får möjlighet att köpa två, då är det ett problem. Utan mat dör man nämligen så småningom. Har man inga pengar, vilket gör att man inte ens kan köpa de två, då är problemet ännu större. Men nu var det inte fiskar, mat och näringsbehov det handlade om utan om något helt annat. Och det handlar inte om brist på pengar utan om olika uppfattningar om vad pengarna ska gå till eller, kanske hellre, VEMS pengar.

Men som sagt, det finns större problem som pockar på lösningar. Främlingsfientligheten, rasismen, intoleransen och rädslan inför det som är okänt måste vi våga ta tag i och försöka göra något åt. Moderaternas senaste utspel på invandringsområdet lär knappast bidra till en förbättring. Å andra sidan börjar vi vänja oss vid moderaternas arbetsmetoder. Vid förra valet snodde de idéerna från socialdemokratin och kallade sig "arbetarparti". Nu snor de idéer från andra hållet. Varför kan de inte komma med något eget? Eller är det så enkelt att de är offer för sin egen skolpolitik, ni vet den som Folkpartiets partiledarmajor har snott, och därmed inte har förstått vitsen med att utveckla sin egen kreativitet? Ja, sjutton vet, men sina idéer bör man i rimlighetens och i ärlighetens namn skapa själv. Men (M)an kanske inte har några, sorgligt nog.

Ja, jag hade behövt en uppiggande sångövning med kören i kväll, men jag orkar inte. Jag har ställt in, för första gången någonsin. Det känns inte bra. Nu gäller det att ladda om inför nästa tillfälle om två veckor. Jag hoppas att sångfåglarna kommer tillbaka då, laddade med toner och glöd. Prosit!

Faran med att stjäla en cykel

Om man nu måste stjäla en cykel så är det bäst att tänka till om vid vilka tillfällen man inte bör göra det och kanske HUR man inte bör göra.

http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/cykeltjuv-sparades-i-snon(1147156).gm
http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/cykeltjuven_laemnade_spaar_i_snoen

Om man nu har bestämt sig för att sno en cykel alltså, vilket man naturligtvis inte BÖR göra eftersom det är kriminellt. Men bara för att man är kriminell så måste man ju inte vara dum också.

Eller?
;-)

Hjärtefärg

Häromdagen fick jag via mail ett urval med citat från barn. Såna är ju alltid roliga och tänkvärda. Den här gången fanns det ett från Isabell 7 år som jag gärna vill dela med mig av:

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

Och det är ju himla sant.

Kvällens duell: Bloggare vs Knutby

I kväll är det Bloggarnas afton i Kalmarsalen. För 170 kr kan man höra flera av närområdets mer namnkunniga bloggare diskutera sin användning av fenomenet blogg. Det kan bli kul. Fast egentligen kan det nog bli lite märkligt också. En blogg lever ju sitt eget liv i en speciell form, och huruvida den formen framgångsrikt kan transponeras till talat ord i en paneldiskussion är kanske inte så självklart. Jag önskar dem i alla fall lycka till. Man lär väl få läsa ett antal recensioner i morgondagens tidningar.

Själv prioriterar jag annat den här kvällen. Första delen av filmen om Knutby-historien visas på TV, och jag bara måste se den. Jag har ingen aning om kvaliteten i produktionen, den har ju fått minst sagt skiftande kritik, men innehållet berör mig. Efter många år i frikyrko-Sverige så har jag relativt djup erfarenhet av religiöst ledarskap och hur det kan fungera och hur det ibland absolut inte ska fungera. Jag har aldrig personligen kommit i kontakt med Knutby eller med aktörerna där, men jag tror att jag under årens lopp har varit med om situationer som till stora delar liknar förhållandena där och jag har träffat och lyssnat på otaliga talare som jag så här i efterhand på allvar har ifrågasatt. Därför berör historien mig.

Och ja, den berör mig illa. Mycket illa. Men jag tänker se den ändå. För precis som Jonas Gardell i boken "Om Gud" (som jag sträckläste en helg hösten 2004 utan att kunna lägga den ifrån mig) gång på gång, efter att ha redogjort för Bibelns olika gräsliga gudsbilder och de fruktansvärda gärningar som hans folk i olika skepnader under gammaltestamentlig tid gjorde sig skyldiga till, utbrister orden "och ändå älskar jag honom!" så inser jag att Gud är så mycket större än de människor som försöker beskriva honom och som säger sig företräda honom. Ja, ändå tror jag på honom. Men människorna, dem tror jag inte längre alltid på.

Efter helg kommer vardag

På hemvägen från Bommersvik i söndags såg vi Askungen på dvd. "Vad är väl en bal på slottet?" undrar Askungen. "Vad är väl en helg på Bommersvik?" undrade många av oss i förväg. Svaret vet vi nu. Det var både kul och nyttigt. Se gärna filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=TEXzueRa72k

På minussidan ligger den obefintliga snöröjningen som fick oss att ömsom halka ihjäl oss, ömsom klafsa oss fram och därmed sabba skorna (som inte torkade förrän efter ett par dygn). Jag skulle vilja rekommendera Kalmar Gatu- och parkförvaltning att erbjuda en snabbkurs i snöröjning till den anrika kursgården som i övrigt tog emot oss med all service man kan tänka sig.

Lite tänkvärda frågor kanske kan vara på sin plats för den som till äventyrs är nyfiken:

• Varför finns inte "Life on Mars" i kareoke-version?
• Vem är den store tänkaren som yttrat orden "Den som är stor och stark måste också vara snäll"?
• "Family Four" har fått konkurrens, gissa av vilka? Fast lite mer övning krävs kanske ;-)

Och utmaningar finns det ju många. En är att lära sig skilja på sådant som är brådskande och sådant som är viktigt. En annan är att få planer och ambitioner att fungera i vardagen, efter helgen. Och det går, om man vill. Om detta är jag fullt övertygad :-)

Apropå Askungen, om nu någon undrar: Vi hade barn på bussen. Självklart fick de små välja film. Först såg vi Askungen och sedan Piff och Puff. Till mångas nöje.

Tiden är knapp

-Har du klocka på dig?
-Nej, men jag har en knapp som är ur så man kan verkligen säga att tiden är knapp.

Ha ha :-)

Ja, tiden är knapp. Inte ett inlägg på jättelänge. Sorry. Men idag blir det ett, om än kort, för idag är jag arg. Och lite glad.

Jag är arg på regeringens kortsiktiga energipolitik. Kärnkraftskramarna ser ut att vinna. Vi ska fortsätta driva samhället som om det inte finns anledning att ifrågasätta vårt energibehov. Snacka om att gräva ner inte bara huvudet utan hela kroppen i sanden. Efter folkomröstningen vet vi ju hur det gick med strävanden att hitta förnyelsebara energikällor när man samtidigt hade den billiga kärnkraften att få el ifrån. Nu kör strutsalliansen en sån vända till. "Vi forskar efter nytt på låtsas så att miljöfantasterna tystnar". Pyttsan. Det gör vi inte. Vi tystnar inte. När man så kapitalt lägger sig för kvartalskapitalism på energiområdet och vägrar se allvaret i vitögat så kan man inte räkna med någon uppslutning från vår sida. Dubbelmoralen blir bara så tydlig när vi i Sverige inte ska bryta uran men vi ska minsann använda det i våra kraftverk. Uranbrytning är ju det mest farliga som finns, och jag vill inte för mitt liv att vi ska syssla med det, men då måste vi väl i konsekvensens namn inse att vi inte heller kan använda det. Vem ska med livet som insats bryta det åt oss? Man tar sig för pannan. Och Centern, vad tycker deras väljare? Vad sysslar de med? Vad säger Olof Johansson, den forne partiledaren och miljöministern? I gårdagens tv-program med K-G Bergström var han tydlig. Jag tror att han har många med sig. Lasse Ohly säger att centern säljer sin själ. Jag tror i och för sig att de gjorde det för länge sen, men nu har de sålt sin ande också. Frågan är hur länge kroppen då håller ut, själ-lös och ande-fattig. Suck. Grrr. Det här gör mig både arg och ledsen.

Fast jag är som sagt glad idag också: När Talang 2009 drar igång kommer Kalmar att synas igen i TV. Två auditionskvällar ska spelas in på Kalmar Teater sista helgen i februari (27-28 feb) och sedan sändas i TV4 senare i vår. Alltså, Bert Karlsson är väl ingen favorit, men jag tycker att det är kul att den underbara teatern får utrymme på bästa sändningstid i TV. Glöm inte att kolla på dumburken (eller heter det dumplattan nu?) i april!

Tål att tänka på

"Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"
(Markus 8:36, övers Sv Folkbibeln)

Det bibelordet tänkte jag på igår när vi hade fullmäktigesammanträde. Fast jag tänkte mer på att travestera det på följande sätt:

"Vad hjälper det samhällsutvecklingen om någon vinner allas uppskattning men förlorar sitt egentliga mål?"

Ja, det tål att tänka på minsann. Man ska nog använda både hjärta och hjärna när man arbetar politiskt. Annars kan man lätt gå vilse.

Ännu en interpellationsdebatt

Visst är det gott när man kan vara enig, tvärs över partigränserna? Med breda överenskommelser kommer man längst, och så kan det bli här. Kanske kan vi komma ända till Köpenhamn. Från och med början av mars så kan man komma till Köpenhamn också om man åker med första morgontåget från Kalmar. Bra va?

Men en av Kalmars moderater konstaterade ändå en rad försämringar på tågområdet vid gårdagens fullmäktige. Efter uppstyckningen av banan till Köpenhamn och nu då två olika operatörer ska dela på vägen Kalmar-Köpenhamn så har det uppstått problem. SJ kör Kalmar-Alvesta och DSB Alvesta-Köpenhamn. Det gäller svårigheter att köpa biljett, platsbiljetterna är en ren djungel och priset är högre (fast ibland är det visst svårt att få uppgifter på vad det kostar också).

Jag undrar på vilka grunder DSB vann upphandlingen. Något som jag dessutom kan undra över är hur mycket subventioner DSB har från sin ägare, den danska staten. Hur rättvisa villkor får man då i ett anbudsförfarande? Helt klart är att det var andra intressen än resenärernas nytta som styrde processen den här gången. Kortsiktiga ekonomiska vinster har förmodligen ställts mot, och vunnit över, långsiktig nytta. Känns det igen?

Det här är en effekt av tågtrafikens avreglering och uppstyckning. Det finns två saker som kan motivera en sådan process: att det leder till ett hållbart transportsystem och att det blir bättre för resenärerna. Inget stämmer. Tyvärr. Risken är att man väljer andra, mindre miljövänliga transportsätt när tågtrafiken inte fungerar. Det är som med privatiserad omsorg: Det blev inte bättre och billigare. Det blev sämre och dyrare. Kanske skulle vi i Sverige göra som man gjort i Storbritannien, nämligen börja återreglera.

Men nu har man ideologiskt bestämt sig för att fortsätta med mellandagsrean på gemensamma resurser. Allt ska bort. Mot bättre vetande. Och då går tågen inte som tåget längre. Och där verkar moderaten Tamas Lakatos i Kalmar och jag vara rörande överens.

Otroligt nog.

En av gårdagens interpellationsdebatter

Söndagen den 9 november anordnade vårt ungdomsförbund Ung vänster en manifestation till minne av Kristallnattens offer. Flera partier och ungdomsförbund var representerade vid samlingen som avbröts innan den ens hade påbörjats. Jag och två ungdomar blev fysiskt attackerade av några av de tiotal maskerade våldsverkare som rusade in i vår lilla folksamling. Vi fick inga kroppsliga skador och ljudanläggningen höll, men visst blev man omskakad inombords. Det tog ett tag innan vi tre kom över det, det kan jag lova.

Det var ett slags hatbrott som vi blev utsatta för. Polisen har en utredning igång och tog det här på allvar, åtminstone efteråt. Lördagen den 17 januari, vid en helt annan manifestation, visades en skylt med en svastika. Det var oerhört obehagligt. Jag tar avstånd från det inslaget, liksom från en del annat som förekom den lördagen. Det skulle vara en fredsaktion, men den blev något annat. Jag tog konsekvenserna och gick därifrån. Jag deltog bara som åhörare, men jag tog direkt kontakt med en person som var där och som jag på ganska goda grunder antog representerade arrangören. Hur som helt, jag misstog mig och det enda jag kunde göra var att lämna platsen. Så här i efterhand kan jag inse att jag kunde ha kontaktat polisen, men det tänkte jag inte på där och då, och förresten såg jag faktiskt ingen polis.

Hur som helst, efter den 9 november skrevs ingen interpellation. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte saknade någon heller. Men efter den 17 januari skrevs det en från Folkpartiets Bengt Sundström och jag undrar varför.

För inte kan det bara handla om partipolitisk taktik? Är inte frågan om rasism, främlingsfientlighet och homofobi viktigare än partitaktik? Så klart att den är. Och visst är det så att det sätt som det politiska systemet arbetar på har betydelse för samhällsengagemanget i stort. Och den här gången fanns det en hel del som blev fel.

Men något grovt hatbrott har jag svårt att se att det var. Vi som var där förstod att svastikan användes i ett annat syfte än för att förespråka nazism och rasism och för att hetsa mot folkgrupp. Men den skulle naturligtvis inte varit där i alla fall. Men tycker Folkpartiet verkligen att vi ska sammankalla krisledningsgruppen, rådgivande tjänstemän samt POSOM-gruppen för att en enskild person har viftat med en skylt på Larmtorget? Sprider inte det ett löjets skimmer över det politiska systemets arbetsmetoder? Har vi inte urholkat orden kris, katastrof, olycka och hatbrott då?

I dag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. Jag uppmanar fullmäktige och alla andra folkvalda att betänka detta. Finns det något aktivt vi kan göra för att motverka att sådana folkmord sker igen? I så fall är det bättre att vi gör det än att vi står i fullmäktiges talarstol och debatterar en interpellation som så tydligt skjuter över målet. För DET kan, i motsats till fruktlösa debatter, göra skillnad.

Cervantes lever!

Tänk så spännande det kan vara ibland, en vanlig januarikväll, när man ser den stolte riddaren Don Quixote och hans trogne lille vapendragare Sancho Panza ta sig an striden mot den store jätten. Se så modiga de är! Se så ädla de är! Se så goda de är mot varandra medan de ömsesidigt klappar varandra medhårs!

Men väderkvarnarna står nog kvar i morgon. Tyvärr. Hjältesagorna fungerar inte alltid i verkligheten, men kvällens föreställning hade väl kanske sitt värde ändå. En sak ska vi dock minnas: Egentligen är de båda inte alls vänner. Och vem som egentligen får den fagra mön och hela kungariket vet vi inte förrän om nästan två år.

;-)

Keynes på väg tillbaka

Aftonbladets kultursidor är för det mesta intressant läsning. Så är fallet även idag.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4260430.ab

Välkommen tillbaka, Keynes! Du är efterlängtad!
:-)

Skogen istället för träden

Jag blir så trött ibland. Ja, måndagsmorgnar har väl en ganska stor portion trötthet i sig per definition, men det är inte det jag menar just idag. Idag menar jag Barometerns ledarsida. Där debatterar kyrkoherden i Nybro med tidningens politiska redaktörer. Ämnet är, föga överraskande i dessa tider, homosexualitet/heterosexualitet och kyrkans hållning vad gäller äktenskapet.

Jag kan börja med att klargöra att jag har min uppfattning klar i sakfrågan. Varken kyrkan eller någon annan ska ägna sig åt att fördöma människors kärlek. Jag är troligen ganska ensam om den uppfattningen i de kristna kretsar jag själv rör mig. Likväl är det den uppfattning jag anser att jag har stöd för i den tro jag har. Men andra har ju, förmodligen utifrån minst lika välgrundade argument, andra uppfattningar. Och det får de gärna ha.

Men problemet blir uppenbart när man missar poängen med kyrkan. Kyrkan kan diskuteras 24 timmar om dygnet. Principer kan nagelfaras lika länge och ofta. Kyrkans organisation och ordning kan man ägna ett helt liv åt. Detta kan man göra utan att egentligen komma fram till själva poängen, nämligen att Gud är kärlek. Kristus älskar oss och har offrat sig för dig och mig. Och det är just den poängen som saknas i de kyliga resonemangen om kyrkans principer. Man ser alltså inte skogen för alla träden. Istället för Bibelns anda följer man dess bokstav.

En gång när jag var yngre fick jag låna en liten sångbok av några goda vänner. En text satte sig i minnet och sitter kvar efter så där 25 år:
När portarna till himmelrik slår upp med stor fanfar
vi finner säkert många då som ej i kyrkan var
Den Gud som djupt i hjärtat ser
lät oss ej gränsen dra
Hans dom är rättvis, han vet mer
så det blir säkert bra.

Vi ska inte fördöma. Vi ska inte ha så stor tilltro till den egna hjärnan och till dess intellektuella förmåga att vi missar det viktiga, nämligen att skapa förutsättningar för oss själva och för andra att ha en varm relation med en levande Gud som vi känner både i och med hjärtat. Vi ska inte vara dumma eller naiva, men vi ska använda både hjärta och hjärna. Vi har ju fått båda två av Gud.

Splittring och alternativ

Vi ser nu tydliga tecken på splittring i den borgerliga alliansen. Utbildningsministern (eller är det försvarsministern?) major Jan Björklund (FP) satsar mer pengar på försvaret än han själv har gått med på. Det är klart att resten av regeringen med försvarsministern i spetsen (för Tolgfors sitter väl kvar än?) undrar vad som har flugit i vapenbroder Björklund. Överenskommelser är ju till för att hållas, även i regeringssammanhang. Men, det är klart, opinionssiffrorna stiger för (M) medan de tre småpartierna tappar och tappar. Profileringsförsöken lär väl stå som spön i backen framöver. Att majoren skulle angripa försvaret var väl egentligen ganska lätt att förutse. Militaristerna finns väl mer i moderatleden, så en och annan röst kan han nog fånga med sin ryss-rädsla.

Och så är det KD som inte bara splittrar alliansen i äktenskapsfrågan utan också sig själva när det gäller EU-listan. Partiledningen petar ett toppnamn, framröstat i vad de kallar "provval" under förevändning att han är en allmänt hopplös person att samarbeta med. I gårdagskvällens Janne Josefsson-såpa rullades partiet i tjära och fjädrar alltmedan de ledande partiföreträdarna lämnade walk-over. En match som man lämnar WO i förlorar man alltid vilket en av deltagarna från mediavärlden konstaterade. Jag är förvånad. Jag struntar fullständigt i vad KD gör med Sacrédeus och sin EU-lista, men visst är jag förvånad över bristen på strategi, taktik och klokskap vad gäller frågans hantering. 2,5 procent i opinionsmätningarna kan framkalla panik - jag förstår dem mer än väl - men man måste väl ändå försöka tänka klart? Hur som helst, Josefsson har sänkt partier förr. Han är på god väg att göra det igen, men den här gången är det svårt att se att inte partiet självt har stått för de största misstagen på alldeles egen hand.

Mitt i denna borgerliga splittring så måste det finnas ett alternativ. Det alternativet står vi för. Det handlar inte bara om en möjlighet att profilera sig på vänsterkanten och tala om vad vi vill. Det handlar om en skyldighet att lyssna på folk som vill se en förändring, folk som förlorar både jobb och inkomster medan andra som redan har sitt på det torra får allt tjockare plånböcker. Det är inte bara en möjlighet, det är en skyldighet att anta utmaningen. Låt oss göra det. Nu.

Rubriker

Tidningsrubriker är riktigt roliga. Idag kan vi t ex läsa på Barometerns nätupplaga:
Fler avgångar ska lyfta Kalmarflyg
Tja, det är väl ganska självklart. Skulle avgångarna istället sänka flyget så skulle det vara en större nyhet. Tycker jag. "Flyget satsar på u-båtar". Kul tanke.

I samma nätupplaga läser vi följande:
Tågtrafiken flyter igen
Hur länge sedan var det tågen gick på vatten? Det minns i alla fall inte jag. I min värld är det båtar, skotrar och Jesus som går på vatten, inte tåg.

I Östran, som har en senaste nytt-spalt till höger, läser vi:
Präster vill slippa vigsel
Ja, det tycker jag är en rättighet i ett fritt samhälle. Vill man inte gifta sig så ska man slippa. Det borde gälla alla, även präster.

Eller är det helt enkelt så att det är något jag inte har förstått i dagens nätnyheter??

Så kanske det kan vara. Tro´t eller ej, men jag börjar nog ana det. Kanske är det en och annan som kan lära sig nåt om hur man ska läsa ordentligt för att ha något riktigt hållbart att grunda sina uppfattningar på. Det enkla är inte alltid det sanna och riktiga, förutsatt att man inte har gjort det till en dygd i sin ideologi att "det är tufft att vara dum". (Tack till Joachim på Östran!) Och det har inte jag.

Som sagt.

Annorlunda lunchsällskap

Idag har vi ätit lunch med en hund. Eller två. Eller två tredjedels, helt beroende på hur man ser det. Gott var det i alla fall. Och riktigt trevligt.

Vad vi åt? INTE spaghetti och massor av frikadelli i alla fall.
;-)

Ingen Barack här

Idag installeras Barack Obama som president i USA. Jag tänker INTE blogga om det. Jag tror nämligen att det blir tillräckligt många andra som gör det.

Så det så.

"Spriten är slut"

I lördags var vi på bio och såg Benjamin Button. Den kan jag rekommendera! Det är spännande med filmer som kräver att man tänker till en aning och vänder på perspektiven. Allt måste ju inte vara så himla realistiskt jämt. Den här filmen var kul men samtidigt tänkvärd. Repliken "Visste du att jag har blivit träffad av blixten sju gånger?" är redan en klassiker.

Vid läskautomaten i foajén möttes vi av en nymodighet. Visserligen var det länge sedan vi var på bio, men här hade det hänt saker. "Spriten är slut" stod det på en lapp på en av kranarna. Nog för att man hört talas om fulla biosalonger, men inte hade jag tänkt mig att det var SÅ man menade. ;-)

Frustration - ett lyxproblem

Idag tillbringar jag dagen med att försöka få fatt i folk. Detsamma gjorde jag förra veckan. Fram emot fredagen inser man att det är kört. Att få tag på någon per jobbtelefon på fredagar är ungefär lika lyckosamt som att försöka utvinna socker ur Döda havet.

Tyvärr är det så gott som lika illa idag trots att det är måndag. "Tillfälligt ute" men tillfället varar i flera timmar. "Sjuk" fortfarande. "Tjänsteärende till kl 1600" är samma sak som resten av dagen och har man tur, men då måste man ha tur, så får man fatt i vederbörande i morgon innan han har gett sig av på nästa tjänsteärende. Eller blir "tillfälligt ute" resten av dagen.

Höjden var ändå när jag en gång förra året sökte en av kommunens tjänstemän och fick svaret "Tjänsteärende, återkommer kl 0214". Som politiskt ansvarig får man ju stora skälvan. Ska jag ha på mitt samvete att människan jobbar dygnet runt?!? Men så illa var det inte. Han skulle återkomma den 14 februari, dvs 14/2. Ibland är det rörigt med frånvarokoder.

Nåja, det är skönt att det finns e-post. Det förutsätter dock att den blir läst, och då inte bara av mig. Och medan jag väntar blir jag bara mer och mer frustrerad. Suck.

Fast jag antar att detta är ytterligare ett I-landsproblem. Det finns de människor som har det värre. Mycket värre. Det vet jag.

MEN KAN INTE MINA KONTAKTER SVARA I ALLA FALL????

Fred nu

Jag var på en fredsmanifestation tidigare idag, åtminstone var det dit jag gick. Men jag lämnade något annat. En manifestation där det finns skyltar med svastikor på, om så bara en såvitt jag kunde se, eller där man skanderar "Aldrig fred" är ingen manifestation för fred.

Det var en sorglig upplevelse. freden är värd så mycket mer än så. Jag vill rikta ett varmt tack till de talare som förde fram buskapet om fred och försoning, men helhetsbilden gav en fadd smak och jag valde att gå därifrån innan det hela avslutades.

Fred nu. Nu.

Bokstav och anda

Jag läser just nu Barack Obamas självbiografi. Goe liberalen gav mig den i födelsedagspresent med förhoppningen att jag skulle bli liberal efter genomläsningen. Tja, vad ska man säga? Man kan ju inte glädja andra jämt, eller hur? Nej, nån liberal blir jag inte.

Men boken har sina guldkorn och är synnerligen välskriven. Igår läste jag om en man som hade blivit arbetslös från ett välbetalt bankjobb och som istället hade tagit jobb som vaktmästare i en katolsk kyrka. Han var välgörande radikal i sin uppfattning om livet och tron och allt det där. Han gick omkring med prästkrage även om han inte var präst och predikade ändå, även om folk som behövde lyssna inte gjorde det. Kul snubbe. Hur som helst, det jag fastnade för var följande omdöme som han yttrade om en del kyrkfolk:

"De tror att om de följer Bibelns bokstav så behöver de inte följa Bibelns anda."

Smaka på den meningen ett tag. Är den inte synnerligen aktuell idag? Applicera den på kriget i Gaza, på synen på homosexuellas kärlek, på integrationsfrågor etc etc. Visst är det tänkvärt?

Och jag är fortfarande vänster. Himla mycket vänster :-)

Borgerlig trend som inte överraskar

Ja, nu är trenden satt på pränt. Med det borgerliga styret i Sverige så förstärks centraliseringen och besluten fattas längre och längre bort från de vanliga människor som berörs av besluten. Att vi märker det på den primärkommunala nivån är väl ingen nyhet. Strypta statsbidrag minskar det kommunala självbestämmandet. Mer makt till överheten alltså! På Sveriges Radio Kalmars hemsida kan man läsa följande (klicka på länken)
http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2567151

Även inom medicin och vård knaprar alltså staten på självbestämmandet. Landstingen får mindre att säga till om och staten mer.

Men vänta nu, är det inte vi på vänsterkanten som brukar få höra att vi vill centralisera? Är det inte vi som beskylls för att göra vanligt folk maktlösa? Jo, minsann är det så! Men nu är det alltså tvärtom, precis som vi har sagt hela tiden. Borgerligheten vill knyta makten till överheten medan folk ska luras att tro att de har en frihet. Friheten finns ju bara för den som har en egen tjock plånbok. "Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra" som en känd gris sa. Grrrrr :-(

Likadant är det med EU-frågan. Där kan man verkligen prata om att skapa en beslutsnivå som ligger fjärran från gräsrötterna, och det är den processen som vi kritiserar. Den kritiken är vi så gott som ensamma om nu när andra traditionellt EU-kritiska partier överger sin ståndpunkt. Jag hoppas att svenska folket fattar vart vi är på väg och ser till att vända centraliseringstrenden både i årets EU-val och i nästa års riksdagsval. Det kan inte vara värdigt en modern demokrati att beslutsfattandet sköts centralt och att vanligt folk tappar sitt rättmätiga inflytande!

Upp till kamp!

Nu är glada julen slut slut slut...

Ja, nu har vi städat bort alla tomtar, änglar och annat som har med julen att göra hemma i lägenheten. Plötsligt blev det tomt och ganska mörkt, och speciellt platsen där granen stod känns lite konstigt kal. Visst är det fantastiskt hur snabbt man vänjer sig vid allt det röda, glittriga och guldiga och vid alla ljusen i fönstren? Helt klar är jag dock inte. Uteslingan med de kulörta lamporna och det fejkade granriset som slingrar sig runt balkongräcket har jag inte tagit bort än, men jag ska göra det så fort jag hinner. Helgen räckte inte till det också, men det kommer ju fler dagar. Förresten är det lite kul med den där slingan. Det anses inte "fint" att gilla kulörta ljus, så alltid retar det nån finsmakare och vän av ordning att den hänger däruppe och lyser röd, grön, blå och gul. Hi hi :-)

Hur som helst, nu tar det nya året och den nya säsongen vid med körsång, budget, tulpaner, årsmöten, bokslut, årsberättelser och allt annat. Visst har man en liten startsträcka, men det börjar arta sig. Speciellt på körsångsområdet så gäller det att glömma julmusiken och leta i alla andra högar för att hitta nya låtar att sjunga. Kanske blir det Proud Mary och Povel Ramels Följ mig bortåt vägen den här gången. Jag har nämligen mina planer.... God fortsättning!

Ännu några renar

Plötsligt blev jag lite nostalgisk och började leta på YouTube efter ett gammalt e-julkort som jag fick någon gång på 90-talet medan jag fortfarande jobbade på Högskolan i Kalmar. Det försvann nån gång mellan mina olika arbetsplatser och byten av datorer och jag har förgäves letat efter det, men nu fanns det där!

http://www.youtube.com/watch?v=zIWHWjddGsQ

Jag kan naturligtvis inte undanhålla er detta! Visst är det underbart även om julen väl egentligen har passerat vid det här laget?

Men "And a Happy New Year" funkar ju fortfarande!

Obama tar ett litet steg åt rätt håll

Äntligen. Ett litet steg, men i alla fall....
http://www.ostran.se/sveriges_nyheter/obama_oeppnar_mot_hamas

Det enögda amerikanska perspektivet under ledning av nu senast president Bush har effektivt motat bort alla möjligheter till en lösning av konflikten i Gaza och istället trappat upp den. Jag är inte så naiv att jag tror att det händer nåt revolutionärt i det konservativa USA över en natt, men en liten ljusning är det ju i alla fall.

Stoppa dödandet NU!

Borgerlig trovärdighet

Jag läste på radions hemsida att den borgerliga alliansen i Kalmar håller på att samla sig. Jo jo, det kan de sannerligen behöva. Efter den här mandatperiodens borgerliga debacle, som egentligen började på allvar i valrörelsen då högern höll på att spricka sönder och samman av en intern maktkamp, så är det nog nödvändigt om man ska ha ett enda uns av självrespekt i fortsättningen. Jag menar, ett moderatparti som bär ett tydligt s-märke, ett liberalt parti som bara håller sig utanför och säger nej till allt, ett kd-parti som raderar ut sig själva och ett centerparti som är så giriga att de är villiga att hoppa över skaklarna när som helst utgör ju inga större bekymmer för oss i majoriteten, hur mycket de än gnäller var och en för sig.

Men nu ska det, som sagt, bli ändring på detta. Hur det hela lyckas kan vi inte veta. Men utgångsläget kunde väl vara gynnsammare än det är. Första uppgiften för den sammansvetsade alliansen blir att presentera budgetneddragningar på i runda slängar 100 miljoner. De säger NEJ till skattehöjning och NEJ till besparingar. Alltså är två vägar helt stängda. Den tredje tänkbara vägen heter egna sedelpressar i källaren. Hur trovärdigt det blir lär nog också visa sig så småningom.

Men allt är ju möjligt när man sitter i opposition och inte behöver ta ansvar i verkligheten. I kommunal opposition kan man skapa sig en egen värld med egna regler. Det gjorde man i budgetdebatten i december, och det lär man fortsätta med. Men trovärdigt, det blir det inte, utom i de interna borgerliga överläggningarna alltså. "I en annan del av Kalmar", om man så vill travestera gamla "Freda".

RENa funderingar

Idag när jag läste vårt lokalblad Östran fastnade jag på en av rubrikerna. Där står (tyvärr finns inte artikeln i nätupplagan utan bara i papperstidningen) "Ren ber Karlsson om hjälp" eller nåt i den stilen.

Kan Karlsson prata med renar? Visst har jag sett mannen som pratar med hundar i TV-serien med samma namn, och visst finns det en film och en bok med titeln "Mannen som pratade med hästar", men renar? Det har jag aldrig hört!

Fast OK, det är ju jultider. Kanske har tomtens ren fastnat i Kalmar och behöver hjälp för att ta sig härifrån. För ett par år sedan var det en hel cirkus som behövde kommunal hjälp för att ta sig härifrån, så en liten ren borde ju vara ett mindre problem. Vips bara, så är renen nöjd.

På tal om ren, ja. Ni som har läst den här bloggen kommer nog ihåg min julhälsning med foto. Kanske är det just den renen som ber Karlsson om hjälp. Säga vad man vill om goe liberalen i övrigt (och det är bara goa saker om man lämnar politiken därhän) men han är i alla fall ren en gång om året! :-)

NU och SEN

Eld upphör NU!
Sluta dödandet NU!
Släpp in mat och förnödenheter NU!

Skuldfrågan får diskuteras SEN. Det har vi inte tid med nu medan oskyldiga barn skadas, lider och dör. Nu är det NU som gäller.

Jag tror på människan, i alla fall...

"När bomberna faller över Palestinas barn
i tältlägren i södra Libanon
Då står jag mitt i kyrkan
och jag frågar hycklarna
vem dom utvalda ska bränna nästa gång"

Orden kommer från Björn Afzelius och skrevs för ganska länge sedan. Ändå är det lika aktuella nu. Vad är det som sker i Mellanöstern? Hur länge ska man tro att man kan utrota våldet med mer våld? Det är en känsla av vanmakt som speglas i texten ovan, och det är samma känsla av vanmakt som jag känner nu.

Övergrepp på övergrepp begås mot Gazas redan hårt prövade befolkning. Antalet döda stiger i takt med att bomber öses ut över civilbefolkningen. Nu har även en markoffensiv inletts. Sjukhusen fylls med sårade och döende civila. Det handlar om sjukhus som redan saknar tillgång till läkemedel och utrustning på grund av Israels blockad mot Gaza-remsan. Situationen är vidrig, och nu börjar det likna regelrätt krig. En stat mot en gerillarörelse med brett stöd bland folket. Hur vågar man?

Nu är det dags att vi gör något. Det räcker inte med enpartimanifestationer på gator och torg. Detta är mycket större och viktigare än så. Det är omvärldens, inklusive Sveriges, plikt att agera kraftfullt. Vi ska kräva att Israel omedelbart upphör med sina attacker mot Gaza och att gränsövergångarna öppnas så att befolkningen kan få tillgång till både läkemedel och livsmedel. Folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska respekteras, och det gäller även Israel. Vi ska använda EU och FN och alla andra organ som finns för att visa på att vi inte accepterar meningslöst dödande och lidande. Båda parter måste ta ansvar för varaktig fred.

I Efesierbrevet 6:15 står det: "sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred". Det är en uppmaning till oss det också. Vi vet att våld föder våld och att fred föder fred. Är fred på jorden verkligen en utopi när vi vet att det förhåller sig så det viset? Tror vi inte att människan kan lära sig nåt nån gång? Om man inte kan tro det så blir ju livet ganska hopplöst, eller hur?

Visst måste man tro. Utan tro kan inget förändras til det bättre. Jag tror att människan vill gott innerst inne. Vi är skapade såna. Därför är det inte hopplöst. I alla fall inte än. Men det krävs nog att vi tar på oss de där skorna som Paulus tipsade efesierna om och knyter fast dem ordentligt så att de inte lossnar. De kan vi sannerligen behöva, inte bara på manifestationer utan också i vår vardag och i vår dagliga gärning. Då kan vi göra någon skillnad.

Fridlys människan! Stoppa våldet!