Jag tar, som vänsterpartist och demokrat, klart avstånd från hot, våld och trakasserier. Att ifrågasätta någons lagenliga rätt att uttrycka sin åsikt är att jämställa med ett ifrågasättande av de demokratiska spelreglerna och är ovärdigt ett modernt och öppet samhälle. När sådant sker i sammanhang där jag själv är inblandad väljer jag att reagera omedelbart. Det är mycket viktigt att markera var gränserna går för det demokratiska regelverket. Min önskan är att fler skulle värdera vårt styrelseskick lika högt. Kanske når vi dit en dag, men vi har, vilket vi under de senaste dagarna har sett, en bit kvar att gå.
Att tycka innerligt illa om en åsikt är helt lagenligt. Att ifrågasätta den är lika lagenligt. Att däremot hindra den från att uttryckas är såväl moraliskt förkastligt som lagstridigt. Om detta borde vi, i nådens år 2008, vara överens. Men det är vi inte.
tisdag, september 16, 2008
Inte kul alls
Bloggvärlden i Kalmar är ifrågasatt. När den används till att sprida bristande omdöme och till att förstöra livet för oliktänkande, då är det inte mer än rätt att den ifrågasätts. Fast lite tråkigt är det ju att ett fåtal förstör för så många.
Å andra sidan, varför skulle bloggvärlden vara så mycket annorlunda än Real Life? Jag menar, man känner ju igen sig.
Hur som helst, det är inte kul att skriva här just nu. Inte kul alls.
Å andra sidan, varför skulle bloggvärlden vara så mycket annorlunda än Real Life? Jag menar, man känner ju igen sig.
Hur som helst, det är inte kul att skriva här just nu. Inte kul alls.
söndag, september 14, 2008
Guldglans
Idag är man stolt över att vara svensk. Simmaren Anders Olsson är ett föredöme för oss andra. Grattis till guldet i Paralympics!
Ett angrepp på demokratin
Idag skäms man över att bo i Kalmar, platsen där mobben har lärt sig att styra över demokratin. Fy sjutton. Vilka uttryck tillåter vi egentligen fanatismen att ta sig?
Ja, man undrar. Usch.
Ja, man undrar. Usch.
fredag, september 12, 2008
Kalmars egen "Hänt i veckan"?
Kvaliteten växlar minsann mellan tidningssidorna. Det röda lokalorganets egen lilla knäjycke är ute och viftar i dag igen och sprätter dynga. Kanske behöver han mer luft? Kanske är han inte ute tillräckligt mycket och tillräckligt ofta? Eftersom det blir fel varje gång så kanske syretillförseln är för knapp? Eller saknar han ett liv? Tja, vem vet?
I Spårhundens värld är det tydligen naturligt att be om ursäkt för sina åsikter. Det är det inte för mig, och det gjorde jag inte efter min nedlagda röst i arenafrågan heller. Men, eftersom jag faktist tycker att Ronny Nilsson är en trevlig prick så sa jag, när vi båda stod och hällde upp kaffe efter beslutet, att han inte skulle ta mitt ställningstagande personligt. Detta tycker Spårhunden är en halv pudel, och där är vi inte av samma åsikt. Jag tycker att det är trist när man inte kan skilja på sak och person nämligen. Man ska inte få kommunalt stöd för att man är trevlig. Man ska förresten inte bli nekad kommunalt stöd för att man är otrevlig heller. Kommunalt stöd får man om man har rätt till det och om man behöver det. Alltså kan man faktiskt hålla fast vid sin åsikt, vilken ibland kan innebära att man inte kan ta ställning FÖR en finansiering som frångår gällande principer, men fortfarande tycka att folk som vill ha finansieringen är trevliga. Men det kanske är svårt att förstå i en del världar där man är van vid att vara en del av den flock som troget och okritiskt följer en ledarhund.
Förresten hade nämnda tidning problem med strömmen under gårdagen. Var det månne Spårhunden som hade kissat ner ledningen? Vem vet? :-)
I Spårhundens värld är det tydligen naturligt att be om ursäkt för sina åsikter. Det är det inte för mig, och det gjorde jag inte efter min nedlagda röst i arenafrågan heller. Men, eftersom jag faktist tycker att Ronny Nilsson är en trevlig prick så sa jag, när vi båda stod och hällde upp kaffe efter beslutet, att han inte skulle ta mitt ställningstagande personligt. Detta tycker Spårhunden är en halv pudel, och där är vi inte av samma åsikt. Jag tycker att det är trist när man inte kan skilja på sak och person nämligen. Man ska inte få kommunalt stöd för att man är trevlig. Man ska förresten inte bli nekad kommunalt stöd för att man är otrevlig heller. Kommunalt stöd får man om man har rätt till det och om man behöver det. Alltså kan man faktiskt hålla fast vid sin åsikt, vilken ibland kan innebära att man inte kan ta ställning FÖR en finansiering som frångår gällande principer, men fortfarande tycka att folk som vill ha finansieringen är trevliga. Men det kanske är svårt att förstå i en del världar där man är van vid att vara en del av den flock som troget och okritiskt följer en ledarhund.
Förresten hade nämnda tidning problem med strömmen under gårdagen. Var det månne Spårhunden som hade kissat ner ledningen? Vem vet? :-)
torsdag, september 11, 2008
Inget enkelt problem!
Ungdomars fylleri är på tapeten just nu. Förra veckans gymnasieinspark utvecklades till ett stort misslyckande. Okontrollerat drickande, raglande tonåringar och allmänt kaos runt Vallen och Larmtorget blev ett bistert facit. Cannabisrökning, misshandel, alkolholförgiftningar och ett misstänkt suicidförsök blev någon form av inverterad grädde på moset. Trist. Mycket trist.
Men, hur ska vi då motverka detta? Det är ingen enkel fråga. En del skyller på ungdomarna. En del skyller på skolan. En del skyller på föräldrarna och andra på politikerna. Ack, om världen ändå vore så enkel! Detta är ett mycket komplicerat problem som vi inte löser på ett bräde. Jag har bara några tankar om komplexiteten i frågan. De kan vara viktiga att komma ihåg för oss vuxna.
Ska vi ha en dialog med ungdomarna så ska den skötas respektfullt. Ungdomar som upplever att de blir hånade eller "sedda över huvudet" får vi inget samarbete med. Vi ska vidare diskutera frågor som är möjliga att påverka, inte sådana som redan är avgjorda någon annanstans eller som avgörs på annat håll. Det är inte lagligt med alkohol för 15-17-åringar. Så enkelt är det. Blåskontrollers vara eller inte vara avgörs av socialtjänsten i samarbete med polisen. Det är också enkelt. Varför då överhuvudtaget diskutera såna frågor?
I EU, som vi på demokratisk väg har bestämt att vi ska ingå i (även om många inte tycker om det, jag t ex), är det vanligt att gå på motsvarande ICA och handla alkohol när man är 16 år. Den världen lever ungdomar i. Är det då konstigt att det ställs frågor om varför vi har ett annat förhållningssätt här? Nej, inte alls, men vi kan ju förklara varför istället för att fördöma den som undrar.
Så länge det är tillåtet att själv importera billig sprit från Tyskland i sådana mängder att det enbart är det egna fordonets tillåtna lastmängder som utgör begränsningen så kommer vi att ha tillgänglig alkohol för alla åldrar i Sverige. Det är bara att acceptera det. Vi har i Sverige haft en restriktiv alkoholpolitik som har tjänat folkhälsan och hållt nere alkoholrelaterade sjukdomar i många år, en lyckosam politik som av många har ansetts vara en tvångströja och ett misstroende gentemot ansvarsfulla vuxna. Nu ser vi resultatet av motsatsen. Är det så svårt att förstå det?
Och, även vi vuxna har varit unga. Jag drack inte som ung utan tillbringade min ungdomstid i helt andra fritidsmiljöer. Däremot så vet jag att det pågick en hel del supande i närheten. När vi började gymnasiets sista ring så fick vi en ny elev i klassen. Hon hade varit ute på utbyte i USA under ett år och var alltså ett år äldre än oss andra. Den allra första frågan hon fick av klassen var med ett förväntansfullt leende: När fyller du år??? Hon fyllde 20 två dagar EFTER vår studentavslutning. Vilken olycka! Detta var hösten 1982. Redan då var alltså frågan om alkoholtillgång högt upp på agendan. Visst har väl alla upplevt detta? Det ska vi nog inte glömma, även om problemen är väldigt mycket störe idag. Kanske kan vi dock få ett lite bättre och mer effaktivt förhållningssätt gentemot de unga om vi betänker det ibland.
Gör detta mig till en drogliberal? Nej, för sjutton. Jag vill lösa problemet, men jag inser att det inte är enkelt, och utan den insikten kommer vi inte att nå nånstans.
Men, hur ska vi då motverka detta? Det är ingen enkel fråga. En del skyller på ungdomarna. En del skyller på skolan. En del skyller på föräldrarna och andra på politikerna. Ack, om världen ändå vore så enkel! Detta är ett mycket komplicerat problem som vi inte löser på ett bräde. Jag har bara några tankar om komplexiteten i frågan. De kan vara viktiga att komma ihåg för oss vuxna.
Ska vi ha en dialog med ungdomarna så ska den skötas respektfullt. Ungdomar som upplever att de blir hånade eller "sedda över huvudet" får vi inget samarbete med. Vi ska vidare diskutera frågor som är möjliga att påverka, inte sådana som redan är avgjorda någon annanstans eller som avgörs på annat håll. Det är inte lagligt med alkohol för 15-17-åringar. Så enkelt är det. Blåskontrollers vara eller inte vara avgörs av socialtjänsten i samarbete med polisen. Det är också enkelt. Varför då överhuvudtaget diskutera såna frågor?
I EU, som vi på demokratisk väg har bestämt att vi ska ingå i (även om många inte tycker om det, jag t ex), är det vanligt att gå på motsvarande ICA och handla alkohol när man är 16 år. Den världen lever ungdomar i. Är det då konstigt att det ställs frågor om varför vi har ett annat förhållningssätt här? Nej, inte alls, men vi kan ju förklara varför istället för att fördöma den som undrar.
Så länge det är tillåtet att själv importera billig sprit från Tyskland i sådana mängder att det enbart är det egna fordonets tillåtna lastmängder som utgör begränsningen så kommer vi att ha tillgänglig alkohol för alla åldrar i Sverige. Det är bara att acceptera det. Vi har i Sverige haft en restriktiv alkoholpolitik som har tjänat folkhälsan och hållt nere alkoholrelaterade sjukdomar i många år, en lyckosam politik som av många har ansetts vara en tvångströja och ett misstroende gentemot ansvarsfulla vuxna. Nu ser vi resultatet av motsatsen. Är det så svårt att förstå det?
Och, även vi vuxna har varit unga. Jag drack inte som ung utan tillbringade min ungdomstid i helt andra fritidsmiljöer. Däremot så vet jag att det pågick en hel del supande i närheten. När vi började gymnasiets sista ring så fick vi en ny elev i klassen. Hon hade varit ute på utbyte i USA under ett år och var alltså ett år äldre än oss andra. Den allra första frågan hon fick av klassen var med ett förväntansfullt leende: När fyller du år??? Hon fyllde 20 två dagar EFTER vår studentavslutning. Vilken olycka! Detta var hösten 1982. Redan då var alltså frågan om alkoholtillgång högt upp på agendan. Visst har väl alla upplevt detta? Det ska vi nog inte glömma, även om problemen är väldigt mycket störe idag. Kanske kan vi dock få ett lite bättre och mer effaktivt förhållningssätt gentemot de unga om vi betänker det ibland.
Gör detta mig till en drogliberal? Nej, för sjutton. Jag vill lösa problemet, men jag inser att det inte är enkelt, och utan den insikten kommer vi inte att nå nånstans.
tisdag, september 09, 2008
Not my cup of tea
Nej, någon väluppfostrad liten Fido blir jag aldrig. Den rollen får andra spela, andra som kanske har lättare för att finna sig i det mesta. De kanske befinner sig i sammanhang där de är tvungna att finna sig i det mesta. Det finns ju såna, stora som små. Vad vet jag?
Men nej, jag hör inte dit. Minsann. It's not my cup of tea för att uttrycka sig internationellt. Sådant behöver inte en Lady underkasta sig.
Voaff.
Men nej, jag hör inte dit. Minsann. It's not my cup of tea för att uttrycka sig internationellt. Sådant behöver inte en Lady underkasta sig.
Voaff.
fredag, september 05, 2008
Världens fulaste hund?
På Expressens hemsida http://www.expressen.se/ visar man idag ett klipp med världens fulaste hund. Tja, smaken är ju delad. Jag tycker nog att det finns välkvalificerade konkurrenter i vårt lilla närområde. Det skälls och gnälls så att det nästan blir pinsamt. Inte bara nästan förresten. När man dessutom i sin iver att sprida så mycket smutsig dynga som möjligt inte ens bryr sig om att kolla fakta utan sprider rena lögner, då blir det mer än pinsamt. Mycket mer.
Fast vad kan man förvänta sig av en ynklig liten hund?
;-)
Fast vad kan man förvänta sig av en ynklig liten hund?
;-)
onsdag, september 03, 2008
Magisk körsång
Tack och lov för att Vox Communis finns! När det mesta på jobbet känns tungt så vet man i varje fall att varannan tisdag träffar man en hel drös med glada positiva människor som vill göra något positivt tillsammans för att förgylla tillvaron. Ni är guld värda allihop!
Jag har sagt det förr och säger det igen: Har du inte prövat på att sjunga i kör, gör det! Man behöver inte vara världsbäst på att sjunga, man behöver inte ens vara bra, men när man gör det tillsammans med andra så blir det toppen i alla fall. Man kan inte låta bli att undra: Vad är det för magiskt som bor i just körsång?
Jag vet inte, men det magiska finns i alla fall. Fråga oss i Vox Communis!
Jag har sagt det förr och säger det igen: Har du inte prövat på att sjunga i kör, gör det! Man behöver inte vara världsbäst på att sjunga, man behöver inte ens vara bra, men när man gör det tillsammans med andra så blir det toppen i alla fall. Man kan inte låta bli att undra: Vad är det för magiskt som bor i just körsång?
Jag vet inte, men det magiska finns i alla fall. Fråga oss i Vox Communis!
tisdag, september 02, 2008
Statistik, otrohet och gener
Utbildningsminister Jan Björklund har handskats mycket slarvigt med statistik. Det har hjälpt honom att svartmåla och smutskasta den svenska skolan så mycket att han också har fått tolkningsföreträdet att föreslå åtgärder. Fullständigt felaktiga åtgärder. Visst finns det problem i skolan, men de måste åtgärdas på ett verksamt och hållbart sätt. Då gäller det att koppla in tänkandet. Fler vuxna i skolan, bättre lärarutbildning, mer resurser på golvet och mer frihet kan vara effektiva och långsiktiga lösningar som håller. Major Janne har däremot tagit den enkla vägen och föreslagit de enkla lösningarnas väg, mer detaljstyrning, mer kadaverdisciplin samt rätt att beslagta mobiltelefoner (precis som om det sistnämnda vore en nyhet som han själv har kommit på...). Suck. Ibland är politik ett smutsigt hantverk. Detta är ett sådant exempel. Fp-skolpolitiken är i rejäl gungning, och det med rätta. Kanske är det dags att öppna ögonen för verkligheten istället för att ändra verkligheten för att de ska passa de blå ögonen?
Förresten, det där med statistiska samband kan man använda nästan till vad som helst. Nu har man t ex hittat någon form av otrohetsgen som bara män har. Den man som har en sådan gen har svårt att hålla igång varaktiga kärleksrelationer. Se där, nu finns det en biologisk förklaring till varför en del män måste vara otrogna, och då är det ju förskräckligt synd om dem. De kan ju helt enkelt inte hjälpa det. De bara MÅSTE hoppa över skaklarna då och då, de små liven. Det borde väl alla bedragna kvinnor förstå. Eller???? Dubbelsuck.
Kanske finns det en "läsa fel i statistiken"-gen också? Då är det ju synd även om utbildningsministern. Stackaren. Han kan ju inte hjälpa det. Det borde kanske alla elever och lärare förstå. Eller????
;-)
Förresten, det där med statistiska samband kan man använda nästan till vad som helst. Nu har man t ex hittat någon form av otrohetsgen som bara män har. Den man som har en sådan gen har svårt att hålla igång varaktiga kärleksrelationer. Se där, nu finns det en biologisk förklaring till varför en del män måste vara otrogna, och då är det ju förskräckligt synd om dem. De kan ju helt enkelt inte hjälpa det. De bara MÅSTE hoppa över skaklarna då och då, de små liven. Det borde väl alla bedragna kvinnor förstå. Eller???? Dubbelsuck.
Kanske finns det en "läsa fel i statistiken"-gen också? Då är det ju synd även om utbildningsministern. Stackaren. Han kan ju inte hjälpa det. Det borde kanske alla elever och lärare förstå. Eller????
;-)
söndag, augusti 31, 2008
Ideologisk levnadsregel
"Av var och en efter förmåga,
åt var och en efter behov."
Han var inte dum, Karl Marx. Inte dum alls. :-)
fredag, augusti 29, 2008
Grattis!
"Språkröret Maria Wetterstrand sägs enligt Politikerbloggen vilja byta namn på Miljöpartiet. Det för bara tankarna till miljöfrågor, menar hon. Istället vill hon knycka en del socialliberala frågor och bli ett slags folkpartiet till vänster.
Moderaterna vill bli borgerliga socialdemokrater, centern vill bli hippa stureplansliberaler, folkpartiet vill knycka alla majorer med vederlikar från moderaterna, socialdemokraterna vill bli vänsterblockets moderater och kristdemokraterna vill bli allas bästa andrahansval.
Är det bara Lars Ohly man kan lita på numera?"
Barometern-OTs politiske chefredaktör Per Dahl har en egen liten fundering på fredagens ledarsida. Och ja, han har rätt för en gångs skull. Man kan lita på Lars Ohly, precis som tidigare.
Det tar tydligen tid för en del att fatta det, men det går till slut. Trägen vinner. Grattis Per Dahl!
;-)
Moderaterna vill bli borgerliga socialdemokrater, centern vill bli hippa stureplansliberaler, folkpartiet vill knycka alla majorer med vederlikar från moderaterna, socialdemokraterna vill bli vänsterblockets moderater och kristdemokraterna vill bli allas bästa andrahansval.
Är det bara Lars Ohly man kan lita på numera?"
Barometern-OTs politiske chefredaktör Per Dahl har en egen liten fundering på fredagens ledarsida. Och ja, han har rätt för en gångs skull. Man kan lita på Lars Ohly, precis som tidigare.
Det tar tydligen tid för en del att fatta det, men det går till slut. Trägen vinner. Grattis Per Dahl!
;-)
Att vara vaken och leva på riktigt
Var du vilsen, var du rädd, var du förbjuden?
Blev du tystad och förkrympt till ingenting?
När du vågade i ögonblick av styrka
blev du då hånad och betraktad som ett ting?
Ett föraktfullt grin drar ut den snörpta munnen
klyver ansiktet som riktas åt ditt håll
Du ser blicken och din lust är som försvunnen
när du ser aktören stelna i sin roll
Men du vet att sömnen hör till ditt förflutna
Du har inte tid att låta åren gå
Inte sälla dig till skaran av förskjutna
eller dom som tvingas tassa runt på tå.
Du är vaken nu och ställer dig på vågen
Se du väger mycket tyngre än du tror
Det du sått det kan du skörda nu med råge
du blir yngre fast du växer och blir stor
Och när livets kyss har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer förneka oss
och lämna bort vårt liv.
Vaken igen.
Och Du ska leva NU.
(Py Bäckman)
Blev du tystad och förkrympt till ingenting?
När du vågade i ögonblick av styrka
blev du då hånad och betraktad som ett ting?
Ett föraktfullt grin drar ut den snörpta munnen
klyver ansiktet som riktas åt ditt håll
Du ser blicken och din lust är som försvunnen
när du ser aktören stelna i sin roll
Men du vet att sömnen hör till ditt förflutna
Du har inte tid att låta åren gå
Inte sälla dig till skaran av förskjutna
eller dom som tvingas tassa runt på tå.
Du är vaken nu och ställer dig på vågen
Se du väger mycket tyngre än du tror
Det du sått det kan du skörda nu med råge
du blir yngre fast du växer och blir stor
Och när livets kyss har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer förneka oss
och lämna bort vårt liv.
Vaken igen.
Och Du ska leva NU.
(Py Bäckman)
måndag, augusti 25, 2008
Kalmarbygden i topp!
Under gymnasieförbundets styrelsemöte i torsdags fick vi veta att flera av grisföretagarna i Kalmarbygden är mycket framgångsrika. T ex ligger Ingelstorp, som ju är en gymnasieskola inom förbundet, på delad nionde plats när det gäller smågrisproduktion. Även när det gäller slaktgrisproduktion återfinner vi flera lokala företagare bland topplaceringarna. Det var roligt att höra tycker jag.
Det finns alltså gott om välmående svin i Kalmarbygden! Grattis!
Det finns alltså gott om välmående svin i Kalmarbygden! Grattis!
fredag, augusti 22, 2008
Fler friskolor hotar gymnasiets kvalitet
Kalmarsunds gymnasieförbund hade vid sitt senaste sammanträde inte mindre än fem friskoleansökningar att diskutera. Nu avgörs inte en friskolas vara eller inte vara av etableringskommunen utan av Skolverket, men man får väl vara glad om man åtminstone får avge ett yttrande. Det gjordes. Samtliga ansökningar bedömdes som hot mot den befintliga gymnasieutbildningen inom förbundet. Det finns stora risker för sänkt kvalitet och färre valalternativ för eleverna om vi utöver det stora elevtapp som orsakas av färre antal födda dessutom ska släppa in ytterligare aktörer som erbjuder samma utbildningar som de som redan finns och med liknande upplägg. Detta var vi, över blockgränserna, helt överens om. Det måste ses som en framgång att den borgerliga sidan äntligen kan inse att fler friskolor inte nödvändigtvis innebär ökad mångfald utan snarare motsatsen.
Men sedan blev det värre. Att konstatera att det är med våra skattemedel som en friskola finansierar sin verksamhet och att det är olämpligt att lägga offentliga medel på parallella utbildningar, det kunde inte den borgerliga sidan göra. Den meningen ströks. Visst är det konstigt att ideologi går före både ärlighet, insikt och klarspråk ibland?
Men sedan blev det värre. Att konstatera att det är med våra skattemedel som en friskola finansierar sin verksamhet och att det är olämpligt att lägga offentliga medel på parallella utbildningar, det kunde inte den borgerliga sidan göra. Den meningen ströks. Visst är det konstigt att ideologi går före både ärlighet, insikt och klarspråk ibland?
Apropå OS
Lite rasslar det i medaljkistan i alla fall. Silver i hästhoppning och brons i starbåt igår. Idag gick Jörgen Persson, nästan lika gammal som undertecknad, vidare till semifinal i bordtennis. Kul. Än är det liv i de gamle! ;-)
Att ha förhoppningar om medaljer för Johan Wissman på 400 m igår och på Emma Green i höjdfinalen senare är ganska orättvist. Gläds åt deras finalplatser istället. Bara det är ju en prestation! Detsamma gäller Carolina Klüft i längd. Skulle det bli resultat som håller sig bland de översta är det bonus.
Visst ska man sikta mot stjärnorna, men bli inte besviken på de fåglar som flyger så högt de kan och når trädtopparna. Ha inte högre krav på andra än du har på dig själv. Och du, i det stora hela, det FINNS andra värden i livet än idrottsmedaljer.
Att ha förhoppningar om medaljer för Johan Wissman på 400 m igår och på Emma Green i höjdfinalen senare är ganska orättvist. Gläds åt deras finalplatser istället. Bara det är ju en prestation! Detsamma gäller Carolina Klüft i längd. Skulle det bli resultat som håller sig bland de översta är det bonus.
Visst ska man sikta mot stjärnorna, men bli inte besviken på de fåglar som flyger så högt de kan och når trädtopparna. Ha inte högre krav på andra än du har på dig själv. Och du, i det stora hela, det FINNS andra värden i livet än idrottsmedaljer.
tisdag, augusti 19, 2008
Medlemmar i SMGK
Jag var ute och körde bil idag. Plötsligt fick jag klart för mig följande: Är man en man i nedre medelåldern, har en stor, dyr och fin bil av nyare årsmodell och ett upptaget liv som betyder att man måste prata i mobiltelefon hela tiden så behöver man inte följa lagar och regler. Man behöver inte ens bry sig om att titta efter andra trafikanter, man behöver bara se till att komma framåt själv. Det enda perspektiv som finns är det man själv har. Resten kan man helt enkelt skita i.
Visst är det lite trist? Och tänk om samma beteende finns i andra sektorer i samhället? Hujedamej.
Visst är det lite trist? Och tänk om samma beteende finns i andra sektorer i samhället? Hujedamej.
måndag, augusti 18, 2008
En liten undran
Politik är roligt. Det är egentligen bland det roligaste som finns. Att samarbeta med andra för att nå gemensamma mål, för vår del ett bättre och rättvisare samhälle, är stimulerande och meningsfullt. Att veta att det man gör gör skillnad för andra ger kraft att fortsätta.
Jag undrar när jag kan få tillfälle att börja jobba så igen. Jag vill sikta mot stjärnorna, men nu får man knappt upp näsan ur dyn. Usch.
Jag undrar när jag kan få tillfälle att börja jobba så igen. Jag vill sikta mot stjärnorna, men nu får man knappt upp näsan ur dyn. Usch.
Stooooora frågor
Stoooooora frågor på gång minsann. Fanerdun-projektet granskas i sömmarna. Det behövs. Arenafrågan går mot ett angörande. Ja, ett avgörande måste ju komma nån gång. Det är dock trist att det verkar som om det är vi i kommunen som inte fattar de beslut som krävs i tid. Så är inte fallet. Långt därifrån. Det finns många fingrar som är med och petar i den här grytan. Kommunens ingrediens lades i enligt receptet. Att det sedan har blivit improvisationer från andra kockar är inte vårt fel. Så det så. Men, arenagrytan kokar vidare. Vi får väl se om den kokar över eller blir en välsmakande soppa. Vi vet om nån vecka.
Samtidigt bedriver vi en ganska stor och väldigt betydelsefull kommunal verksamhet i form av exempelvis omsorg, fritid, kultur, gata/park och skola. Vi har flera bolag som förser oss med bostäder, renhållning, vatten och energi. På stora delar av detta har vi pga en ansträngd ekonomi lagt besparingskrav. Kanske, kanske, kanske ska vi se till att inte glömma allt det när vi diskuterar de stoooooora frågorna.
Tycker jag alltså.
Samtidigt bedriver vi en ganska stor och väldigt betydelsefull kommunal verksamhet i form av exempelvis omsorg, fritid, kultur, gata/park och skola. Vi har flera bolag som förser oss med bostäder, renhållning, vatten och energi. På stora delar av detta har vi pga en ansträngd ekonomi lagt besparingskrav. Kanske, kanske, kanske ska vi se till att inte glömma allt det när vi diskuterar de stoooooora frågorna.
Tycker jag alltså.
onsdag, augusti 13, 2008
Borg vs Odell
Jag hörde att det höjs röster inom (kd) för att byta finansminister. De är missnöjda med Anders Borg (m) och vill istället ha Mats Odell (kd). Ja, det är inte många som jag har förtroende för i regeringen, men Anders Borg är i varje fall en konsekvent moderat som jag uppskattar för hans tydlighet. Man vet var man har honom och vad han tänker säga (även om det förstås är nåt man aldrig kan ställa upp på). Dessutom har han en attityd som är tilltalande, och det tjänar vi alla politiker på. Politikerföraktet ska inte späs på, men det gör det så länge vi har pampbeteende och översittarfasoner bland våra förtroendevalda.
Men Mats Odell (kd), nääää.... Ska (kd) ha honom på en annan post så lär de få skynda sig. Häromveckan läste jag nämligen följande på text-TV:
"Chippen" till Saudiarabien
Odell till Finland
Undrar vilket kontrakt Odell fick och för vilket lag han ska spela?
;-)
Men Mats Odell (kd), nääää.... Ska (kd) ha honom på en annan post så lär de få skynda sig. Häromveckan läste jag nämligen följande på text-TV:
"Chippen" till Saudiarabien
Odell till Finland
Undrar vilket kontrakt Odell fick och för vilket lag han ska spela?
;-)
Kannibalism?
Den borgerliga allianskannibalismen breder ut sig. Nu i helgen skrev åtta ledande alliansföreträdare, däribland flera riksdagsledamöter som själva varit med och röstat fram den budget de nu kritiserar, på DN-debatt om regeringens obefintliga satsningar på infrastruktur utanför storstäderna. Javisst har de rätt. Det satsas ju inget. Tanken är förstås att kommuner och landsting ska betala istället. Då får vägar och järnvägar betalas med medel som annars skulle gått till sjukvård, skola och omsorg. Samtidigt gör staten rekordöverskott.
Suck. Sverige är på väg åt fel håll. Hoppas de åtta inser det också och röstar fram en annan regering i nästa val, en regering som gör skillnad. Den är röd, inte ljusröd utan djupt och (v)ackert mörkröd.
Men det är väl att hoppas för mycket. Istället blir det väl mer kannibalism och populism för de åtta. Vi får väl se om det hjälper.
Suck. Sverige är på väg åt fel håll. Hoppas de åtta inser det också och röstar fram en annan regering i nästa val, en regering som gör skillnad. Den är röd, inte ljusröd utan djupt och (v)ackert mörkröd.
Men det är väl att hoppas för mycket. Istället blir det väl mer kannibalism och populism för de åtta. Vi får väl se om det hjälper.
Den som lever får se
På SR Kalmars hemsida kan man läsa om Kalmars nya fotbollsarena http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2249611
De var snabba på radion den här gången. Frågan är om de var lite FÖR snabba med vissa slutsatser. Den som lever får se. ;-)
De var snabba på radion den här gången. Frågan är om de var lite FÖR snabba med vissa slutsatser. Den som lever får se. ;-)
Grattis Gustav!
OS pågår. Idag kom den andra svenska medaljen. Återigen var det cykel, återigen var det en otippad medalj. Sånt är roligt. Grattis Sverige och Gustav Larsson! Annars känns inte OS i Kina som nåt man vill engagera sig i. Det blir ett enda stort propagandafönster för en av världens största och brutalaste diktaturer med gymnaster som väger 32 kg och sjuåriga sångerskor som är "för fula för att visas i TV". Usch. Man får hoppas att IOK lär sig till nästa gång en arrangör ska väljas. Det här luktar illa.
tisdag, augusti 05, 2008
Det spelades bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid...
När hjärtat slutade styra politiken
när värmen omvandlades till kyla
när taktiken blev viktigare än resultaten
blev lusten att verka till - just - ingenting...
när värmen omvandlades till kyla
när taktiken blev viktigare än resultaten
blev lusten att verka till - just - ingenting...
onsdag, juli 30, 2008
Järnvägar 2008
Sommaren har medfört en hel del kontakter med den svenska tågvärlden. Av miljö- och bekvämlighetsskäl väljer vi ofta tåget när vi ska åka lite längre, men det har onekligen sina avigsidor ibland. Här kommer en liten betraktelse över dessa ;-)
Medan goa dottern och jag åkte till Göteborg för att springa benen av oss på Liseberg skulle goe liberalen ta en tur hem till Åtvidaberg. Efter många försök gick det till slut att boka biljetter på Kustpilen till Linköping. Man ska inte tro att det var enkelt. Medelst nätet blev det tji. Vi fick helt sonika ta oss in till resebutiken på centralstationen för att via traditionell lucka få tag i de hett eftertraktade biljetterna. Vi kan nämna att goa dotterns och mina biljetter anlände till vår brevlåda dagen efter vi beställde dem här vid datorn. Hur som helst, vi tog oss iväg nästan vid samma tidpunkt måndagen den 14 juli, okristligt tidigt ca 0545. Vi åkte mot Alvesta, goe liberalen mot Hultsfred och Linköping.
När han hade satt sig tillrätta fick han via högtalaren veta att toaletterna var fulla och därigenom oanvändbara. Nödiga passagerare skulle få gå av i Vimmerby om behoven var trängande. Till saken hör att vi tack och lov inte hann dricka så mycket kaffe hemmavid innan vi åkte iväg. Frukosten skulle intas på tågen nämligen. Nåväl, goe liberalen avstod det osäkra Vimmerbytoabesöket och anlände tryggt och säkert till Linköping där man tack och lov har uppfunnit fungerande toaletter på stationen. Jag tror att vi hade haft ett antal nya sprinter-OS-hopp om någon hade klockat passagerarna när de sprang av Kustpilen den förmiddagen! Själva tog vi oss utan några som helst svårigheter med ett bekvämt SJ-tåg med både toalett och servering till Göteborg via Lisebergs station. På hemvägen dagen efter var det vårt tåg som strulade, eftersom det tåg vi skulle åka med var trasigt och det blev spårbyten och tågbyten om vartannat, men till Kalmar kom vi ändå nästan i tid. Det tog väl fem minuter extra eller nåt sånt. Då hade Lisebergsbesökarna det värre. Åtminstone de som satt i attraktionen Rainbow.
Nåväl, nu i fredags var det dags att åka Kustpilen igen. Ett besök i Linköping, en färd på Kinda kanal och hemmamatch i Åtvidaberg väntade denna gång vi skulle gästa svärföräldrarna. På stationen inköptes tidningar som vi skulle avnjuta vid fikat på tåget. Icke sa Nicke. Så blev det icke. Istället för tåg blev det bussresa under en av sommarens varmaste dagar. Och fikamöjligheterna inskränktes till en halv kopp kaffe. Alltså, vi kom nästan i tid till gamla Linkeboda, så man ska ju inte klaga, men har man suttit på en buss non-stop fram och tillbaka till Rimini ett par veckor tidigare så väljer man ju inte buss igen.... Men ok, det gick ju i alla fall. Bekvämt var det dock inte. Tydligen fanns det inte tågsätt så det räckte. Nähä.
Hemresan nalkades i tisdags. Och tänk vilken lycka, det STOD verkligen ett TÅG på stationen och väntade :-) Och det körde, visserligen lite för sent, men det körde ÄNDA TILL KALMAR :-) Och toaletten var ANVÄNDBAR! På vägen skulle vi ha lite fika. Där blev det stopp. Kortautomaten fungerade inte. Nåväl, lite kontanter hade vi och kunde betala men fick inte växeln tillbaka eftersom det inte fanns någon växelkassa heller. Till vegetarianer fanns knäckebröd, till andra mjuka mackor med ost och skinka. Men det var ok. Jag behöver inte mer mitt på dagen. Goe liberalen tog en mjuk macka och hade dåligt samvete ungefär halva mackan. Sen upptäckte han att den var frusen. Visst kan man förstå att det gäller att hålla huvudet kallt om man jobbar på Kustpilen, men man måste ju inte stoppa in bredda mjuka mackor i frysen för den sakens skull. Liberalen satt sedan resten av resan och grämde sig över att han inte tog mackan i strut och valde chokladtopping till.
Kustpilen är en upplevelse för sig. Förr var det den oerhört breda östgötska dialekten i högtalarna som präglade tågresorna utmed Stångdalsbanan. Numera är det röra, krångel, problem och osäkerhet. Å andra sidan har vi sluppit förseningar på sex timmar vilket andra har fått stå ut med. Hur som helst, för att åka säkert med Kustpilen bör man alltså tänka på följande:
och sist, men absolut inte minst:
Medan goa dottern och jag åkte till Göteborg för att springa benen av oss på Liseberg skulle goe liberalen ta en tur hem till Åtvidaberg. Efter många försök gick det till slut att boka biljetter på Kustpilen till Linköping. Man ska inte tro att det var enkelt. Medelst nätet blev det tji. Vi fick helt sonika ta oss in till resebutiken på centralstationen för att via traditionell lucka få tag i de hett eftertraktade biljetterna. Vi kan nämna att goa dotterns och mina biljetter anlände till vår brevlåda dagen efter vi beställde dem här vid datorn. Hur som helst, vi tog oss iväg nästan vid samma tidpunkt måndagen den 14 juli, okristligt tidigt ca 0545. Vi åkte mot Alvesta, goe liberalen mot Hultsfred och Linköping.
När han hade satt sig tillrätta fick han via högtalaren veta att toaletterna var fulla och därigenom oanvändbara. Nödiga passagerare skulle få gå av i Vimmerby om behoven var trängande. Till saken hör att vi tack och lov inte hann dricka så mycket kaffe hemmavid innan vi åkte iväg. Frukosten skulle intas på tågen nämligen. Nåväl, goe liberalen avstod det osäkra Vimmerbytoabesöket och anlände tryggt och säkert till Linköping där man tack och lov har uppfunnit fungerande toaletter på stationen. Jag tror att vi hade haft ett antal nya sprinter-OS-hopp om någon hade klockat passagerarna när de sprang av Kustpilen den förmiddagen! Själva tog vi oss utan några som helst svårigheter med ett bekvämt SJ-tåg med både toalett och servering till Göteborg via Lisebergs station. På hemvägen dagen efter var det vårt tåg som strulade, eftersom det tåg vi skulle åka med var trasigt och det blev spårbyten och tågbyten om vartannat, men till Kalmar kom vi ändå nästan i tid. Det tog väl fem minuter extra eller nåt sånt. Då hade Lisebergsbesökarna det värre. Åtminstone de som satt i attraktionen Rainbow.
Nåväl, nu i fredags var det dags att åka Kustpilen igen. Ett besök i Linköping, en färd på Kinda kanal och hemmamatch i Åtvidaberg väntade denna gång vi skulle gästa svärföräldrarna. På stationen inköptes tidningar som vi skulle avnjuta vid fikat på tåget. Icke sa Nicke. Så blev det icke. Istället för tåg blev det bussresa under en av sommarens varmaste dagar. Och fikamöjligheterna inskränktes till en halv kopp kaffe. Alltså, vi kom nästan i tid till gamla Linkeboda, så man ska ju inte klaga, men har man suttit på en buss non-stop fram och tillbaka till Rimini ett par veckor tidigare så väljer man ju inte buss igen.... Men ok, det gick ju i alla fall. Bekvämt var det dock inte. Tydligen fanns det inte tågsätt så det räckte. Nähä.
Hemresan nalkades i tisdags. Och tänk vilken lycka, det STOD verkligen ett TÅG på stationen och väntade :-) Och det körde, visserligen lite för sent, men det körde ÄNDA TILL KALMAR :-) Och toaletten var ANVÄNDBAR! På vägen skulle vi ha lite fika. Där blev det stopp. Kortautomaten fungerade inte. Nåväl, lite kontanter hade vi och kunde betala men fick inte växeln tillbaka eftersom det inte fanns någon växelkassa heller. Till vegetarianer fanns knäckebröd, till andra mjuka mackor med ost och skinka. Men det var ok. Jag behöver inte mer mitt på dagen. Goe liberalen tog en mjuk macka och hade dåligt samvete ungefär halva mackan. Sen upptäckte han att den var frusen. Visst kan man förstå att det gäller att hålla huvudet kallt om man jobbar på Kustpilen, men man måste ju inte stoppa in bredda mjuka mackor i frysen för den sakens skull. Liberalen satt sedan resten av resan och grämde sig över att han inte tog mackan i strut och valde chokladtopping till.
Kustpilen är en upplevelse för sig. Förr var det den oerhört breda östgötska dialekten i högtalarna som präglade tågresorna utmed Stångdalsbanan. Numera är det röra, krångel, problem och osäkerhet. Å andra sidan har vi sluppit förseningar på sex timmar vilket andra har fått stå ut med. Hur som helst, för att åka säkert med Kustpilen bör man alltså tänka på följande:
- lägg ingen tid på att leta biljetter på nätet (Där finns ju inga i alla fall...)
- egen fika medtages (förutsatt att man inte är äventyrlig av sig och vill prova en glasstrut med ost- och skinksmak)
- egen toalett medtages (Det lär finnas nåt som heter PortaPotti som är någon form av transportabel potta. Förr hade överklassen egna pottskåp med sig på resor. Det kanske kan vara nåt att ta efter?)
- egen klocka lämnas med fördel hemma (för att undvika stressande klockkontroller. Det man inte vet har man inte ont av!)
och sist, men absolut inte minst:
- eget tåg medtages (för säkerhets skull)
Sverige är fantastiskt. Frågan är dock om det blir mer fantastiskt av privatiseringsivern på järnvägen. Jag är minst sagt tveksam.
Favvostället!
Mitt favoritställe: Berga Centrum! Varför? Fram till idag fanns det tre anledningar, nu finns det fyra:
1. Världens bästa tandläkare finns där. Till och med jag, som brukar vara paniskt rädd när nån rotar i munnen på mig, kan vara avslappnad där. Tack Annette för behandlingen i vintras!
2. Stans godaste pizza bakas där. Testa när ni har vägarna förbi!
3. Funkabokonditoriets jordgubbstårta lämnar ingen oberörd. Gott gott!
4. Bemötandet inne på ICA håller världsklass. Visst, jag brukar föredra Konsum, och jag går dit oftast när jag handlar, det erkänner jag villigt. Kooperationen finns på nåt vis i blodet. Men ibland är det ändå ICA som gäller, främst när goe liberalen ska ha grillad kyckling eller grillade kamben. Testa dem! Och hälsa den trevliga personalen som har fattat betydelsen av goda kundrelationer!
1. Världens bästa tandläkare finns där. Till och med jag, som brukar vara paniskt rädd när nån rotar i munnen på mig, kan vara avslappnad där. Tack Annette för behandlingen i vintras!
2. Stans godaste pizza bakas där. Testa när ni har vägarna förbi!
3. Funkabokonditoriets jordgubbstårta lämnar ingen oberörd. Gott gott!
4. Bemötandet inne på ICA håller världsklass. Visst, jag brukar föredra Konsum, och jag går dit oftast när jag handlar, det erkänner jag villigt. Kooperationen finns på nåt vis i blodet. Men ibland är det ändå ICA som gäller, främst när goe liberalen ska ha grillad kyckling eller grillade kamben. Testa dem! Och hälsa den trevliga personalen som har fattat betydelsen av goda kundrelationer!
tisdag, juli 22, 2008
Hänsyn och sanning
Dessa eviga hänsyn!
Inte bli till anstöt
inte såra
inte förarga
dessa lättstötta
dessa lättsårade
dessa lättförargade
Men vem räknar alla dem
du skulle tröstat
och glatt
med din befriande
sanning?
Så skrev skalden och spelmannen Nils F Nygren i dikten Hänsyn och sanning. Han var inte politiker i ordets vanliga bemärkelse, men visst hade han en viss inblick i samhällsbygget ändå.
Ironin är inte ens förklädd. Är det så himla synd om de lättstötta? Måste man alltid sätta de lättsårades behov först? Och måste man av rädsla för de lättförargade vara så taktisk i sitt handlande att man glömmer de många som inte har de starka rösterna och som inte skriker som vrålapor så fort de inte får som de vill?
Självklart inte. Ibland måste man helt enkelt säga ifrån och ta ställning för det som är sant, rimligt och riktigt och därigenom trampa några vrålapor på tårna en aning. Som folkvald ska man sätta sina väljares intressen främst, inte andra särintressen.
Fast det är klart, det finns särintressen som förstås inte kan räknas som särintressen eftersom alla (underförstått gubbar) som bestämmer har samma särintresse. Därmed har man säkrat begreppet "allmänintresse" istället. Suck.
Men alla de andra då, de som man skulle ha glatt med den befriande sanningen, ska man inte ta hänsyn till dem? Jo, det ska man. Frågan är bara hur. Och när.
Inte bli till anstöt
inte såra
inte förarga
dessa lättstötta
dessa lättsårade
dessa lättförargade
Men vem räknar alla dem
du skulle tröstat
och glatt
med din befriande
sanning?
Så skrev skalden och spelmannen Nils F Nygren i dikten Hänsyn och sanning. Han var inte politiker i ordets vanliga bemärkelse, men visst hade han en viss inblick i samhällsbygget ändå.
Ironin är inte ens förklädd. Är det så himla synd om de lättstötta? Måste man alltid sätta de lättsårades behov först? Och måste man av rädsla för de lättförargade vara så taktisk i sitt handlande att man glömmer de många som inte har de starka rösterna och som inte skriker som vrålapor så fort de inte får som de vill?
Självklart inte. Ibland måste man helt enkelt säga ifrån och ta ställning för det som är sant, rimligt och riktigt och därigenom trampa några vrålapor på tårna en aning. Som folkvald ska man sätta sina väljares intressen främst, inte andra särintressen.
Fast det är klart, det finns särintressen som förstås inte kan räknas som särintressen eftersom alla (underförstått gubbar) som bestämmer har samma särintresse. Därmed har man säkrat begreppet "allmänintresse" istället. Suck.
Men alla de andra då, de som man skulle ha glatt med den befriande sanningen, ska man inte ta hänsyn till dem? Jo, det ska man. Frågan är bara hur. Och när.
måndag, juli 21, 2008
Morsning goodbye...
Farväl Cesar Santin! Tack för alla bländande fotbollsögonblick som du har berikat oss åskådare och Kalmar FF med. Stort tack!
Fast eftersmaken idag är besk. Fy sjutton alltså. Det finns gränser för vad man tål. Som sagt. Det finns mer än fotboll här i världen.
Fast eftersmaken idag är besk. Fy sjutton alltså. Det finns gränser för vad man tål. Som sagt. Det finns mer än fotboll här i världen.
söndag, juli 20, 2008
En spark i häcken
Ibland blir man inte förvånad, men ändå besviken. Det hände igår. Cesar Santin lämnar Kalmar FF. Tja, det är ju ren business. Men trist är det. Jag har uppskattat Santin som en spelare utöver det vanliga ända sedan han kom till Kalmar och var så lättviktig att han flög som en vante när någon motspelare kom i närheten. Tekniken är och var redan då fenomenal. Han är en spelare som sätter laget framför jaget och som bygger upp spelet, och såna växer inte direkt på trän. Men, business är business. Kalmar FF tänker i de banorna. De är de ju tvungna till, antar jag.
Jag kan ändå passa på att rekommendera en utställning på Världskulturmuseet i Göteborg. Den heter European Fields och handlar om vad fotboll är för de allra flesta som sysslar med den, fjärran från mångmiljonarenorna. Den handlar om att spela boll på gräs, på grus, på asfalt, på snö och på bergsplatåer men framför allt om att fotbollen är förbrödrande och försystrande. Klubbanda och lojalitet är självklart för ledningen i de lägre divisionerna. Lärorikt och fräscht, minsann.
Om ni ändå är på Världskulturmuseet, missa inte "Take action"! En och annan tankeställare och en spark i häcken kan vi behöva få i vår bortskämda del av världen. Do it yourself!
Jag kan ändå passa på att rekommendera en utställning på Världskulturmuseet i Göteborg. Den heter European Fields och handlar om vad fotboll är för de allra flesta som sysslar med den, fjärran från mångmiljonarenorna. Den handlar om att spela boll på gräs, på grus, på asfalt, på snö och på bergsplatåer men framför allt om att fotbollen är förbrödrande och försystrande. Klubbanda och lojalitet är självklart för ledningen i de lägre divisionerna. Lärorikt och fräscht, minsann.
Om ni ändå är på Världskulturmuseet, missa inte "Take action"! En och annan tankeställare och en spark i häcken kan vi behöva få i vår bortskämda del av världen. Do it yourself!
At the Rainbow's end...
Dottern och jag åkte Rainbow på Liseberg mindre än ett dygn innan den havererade. Lite scary, men det var det värt. Vi har tillsammans analyserat läget och kommit fram till att spyfaktorn var lite väl hög. Jag har åkt attraktionen så gott som varje år sedan 1983 då den kom till Liseberg, så jag har väl ändå åkt färdigt. Bye bye Rainbow!
söndag, juli 13, 2008
Nyinvigning av Skogstorps kartingbana 13 juli 2008
Idag var det dags att formellt återinviga kartingbanan ute i Skogstorp mit under det välkända Semesterracet. Där har både tävlats och tränats en del de senaste dagarna, men rent formellt var det idag som vi så högtidligt som möjligt skulle förklara banan öppnad efter en uppfräschning och omläggning. Säkerhetsföreskrifter är ju till för att hållas, och det sista man ska spara på är ju säkerhet. Därför är jag mycket glad att vi från kommunens sida kunde vara med och stötta klubbens ansträngningar med de nödvändiga åtgärder som behövdes för att även i framtiden kunna söka och arrangera stora tävlingar. Kalmar motorklubb har ju en hel del stolta traditioner på det området och är en erkänt god arrangör av tävlingar och mästerskap. Jag hoppas att de fortsätter med att sätta Kalmar på kartan!
Min motorsportkarriär är varken lång eller speciellt framgångsrik. Jag har aldrig kört moped. Jag har bara åkt motorcykel en gång, och då satt jag där bak och kramade skräckslaget och krampaktigt luften ur den stackars föraren. Jag erkänner att jag aldrig har suttit i en go-cart. Fast det finns nog en del som tycker att min lilla bil är ungefär detsamma som en go-cart, så det kanske går på ett ut. Min karriär började däremot i en röd trampbil under andra hälften av 60-talet, men jag övergick aldrig från trampor till motor förrän jag tog körkort för personbil. Därför tycker jag att min mans idé inför den här dagen egentligen var rätt korkad. Han tyckte nämligen att jag skulle köra runt banan i en go-kart istället för att klippa ett band. Jag inser det orimliga i situationen. Vi har visserligen inte behandlat frågan i kultur- och fritidsnämnden, men jag är övertygad om att vi skulle ha ett enhälligt NEJ, speciellt med tanke på att vi inte har några pengar att återställa banan för efter det varvet. Vi kan inte finansiera TVÅ renoveringar och omläggningar bara för att jag ska ha lite roligt. 850 000 pix har vi lagt, klubben har jobbat tusentals arbetstimmar och ingen vill göra om det redan i år. Så , jag avstår, tack. Motorsporten är lyckligare, säkrare och rikare utan mig.
Men, intresset för motorsport är stort hos många, och jag vet att Kalmar Motorklubb har en stor betydelse för att erbjuda barn och unga en meningsfull fritid. En hel del av de stora motorstjärnorna började med att köra go-cart innan de tog steget upp i de riktigt stora sammanhangen. Alla når kanske inte dit, men det är heller inte huvudsaken. Huvudsaken är att man har möjlighet att få ett rikt och innehållsrikt liv, och ett sådant grundläggs i tidiga år och speciellt på fritiden. Och möjligheten till fritidssysselsättningar hänger till stor del på att det finns människor som jobbar ideellt i föreningslivet. Det ideella engagemanget är ovärderligt, och det är sådant engagemang som jag och resten av nämnden är väldigt tacksamma för och väldigt gärna vill vara med och stödja. Samhällsnyttan av det ideella arbetet kan vi förmodligen inte uppskatta till fullo förrän det avstannar, och det hoppas jag att vi slipper uppleva. Varje krona vi från nämndens sida satsar på föreningslivet ger mer än dubbelt så många kronor tillbaka i arbete och engagemang. Det vet vi. Sådana satsningar kallar jag lönsamma!
Kalmar kommun står mitt uppe i en stor satsning på idrotten. Vi planerar att bygga nya ishallar i kvarteret Nötskrikan, vi ska se till att en ny ridanläggning byggs i Smedby, nya inomhushallar byggs och planläggs, konstgräsplaner och fotbollsområden anläggs och friidrotten ska få en egen arena i framtiden. Jag är mycket glad att vi till denna rad av satsningar kan lägga att vi, tillsammans med Kalmar Motorklubb som har bidragit med mycket arbete och utan vars insatser kartingbanan aldrig hade kunnat färdigställas i godtagbart skick, också ger möjligheter för motorsporten att ytterligare utvecklas.
En kommun som Kalmar, som ibland kanske tror att den är mer internationell än den i sanningens namn är (jag behöver väl knappast nämna det stora projektet strax österut härifrån räknat för att alla ska förstå vad jag menar?), värdesätter Skogstorps motorbana som kommunens mest internationella sportarena. Jag vill önska Kalmar Motorklubb lycka till i fortsättningen, kör så lugnt och så fort ni kan (helst samtidigt!), tänk på miljön men framför allt, njut av livet och ha skoj!
Min motorsportkarriär är varken lång eller speciellt framgångsrik. Jag har aldrig kört moped. Jag har bara åkt motorcykel en gång, och då satt jag där bak och kramade skräckslaget och krampaktigt luften ur den stackars föraren. Jag erkänner att jag aldrig har suttit i en go-cart. Fast det finns nog en del som tycker att min lilla bil är ungefär detsamma som en go-cart, så det kanske går på ett ut. Min karriär började däremot i en röd trampbil under andra hälften av 60-talet, men jag övergick aldrig från trampor till motor förrän jag tog körkort för personbil. Därför tycker jag att min mans idé inför den här dagen egentligen var rätt korkad. Han tyckte nämligen att jag skulle köra runt banan i en go-kart istället för att klippa ett band. Jag inser det orimliga i situationen. Vi har visserligen inte behandlat frågan i kultur- och fritidsnämnden, men jag är övertygad om att vi skulle ha ett enhälligt NEJ, speciellt med tanke på att vi inte har några pengar att återställa banan för efter det varvet. Vi kan inte finansiera TVÅ renoveringar och omläggningar bara för att jag ska ha lite roligt. 850 000 pix har vi lagt, klubben har jobbat tusentals arbetstimmar och ingen vill göra om det redan i år. Så , jag avstår, tack. Motorsporten är lyckligare, säkrare och rikare utan mig.
Men, intresset för motorsport är stort hos många, och jag vet att Kalmar Motorklubb har en stor betydelse för att erbjuda barn och unga en meningsfull fritid. En hel del av de stora motorstjärnorna började med att köra go-cart innan de tog steget upp i de riktigt stora sammanhangen. Alla når kanske inte dit, men det är heller inte huvudsaken. Huvudsaken är att man har möjlighet att få ett rikt och innehållsrikt liv, och ett sådant grundläggs i tidiga år och speciellt på fritiden. Och möjligheten till fritidssysselsättningar hänger till stor del på att det finns människor som jobbar ideellt i föreningslivet. Det ideella engagemanget är ovärderligt, och det är sådant engagemang som jag och resten av nämnden är väldigt tacksamma för och väldigt gärna vill vara med och stödja. Samhällsnyttan av det ideella arbetet kan vi förmodligen inte uppskatta till fullo förrän det avstannar, och det hoppas jag att vi slipper uppleva. Varje krona vi från nämndens sida satsar på föreningslivet ger mer än dubbelt så många kronor tillbaka i arbete och engagemang. Det vet vi. Sådana satsningar kallar jag lönsamma!
Kalmar kommun står mitt uppe i en stor satsning på idrotten. Vi planerar att bygga nya ishallar i kvarteret Nötskrikan, vi ska se till att en ny ridanläggning byggs i Smedby, nya inomhushallar byggs och planläggs, konstgräsplaner och fotbollsområden anläggs och friidrotten ska få en egen arena i framtiden. Jag är mycket glad att vi till denna rad av satsningar kan lägga att vi, tillsammans med Kalmar Motorklubb som har bidragit med mycket arbete och utan vars insatser kartingbanan aldrig hade kunnat färdigställas i godtagbart skick, också ger möjligheter för motorsporten att ytterligare utvecklas.
En kommun som Kalmar, som ibland kanske tror att den är mer internationell än den i sanningens namn är (jag behöver väl knappast nämna det stora projektet strax österut härifrån räknat för att alla ska förstå vad jag menar?), värdesätter Skogstorps motorbana som kommunens mest internationella sportarena. Jag vill önska Kalmar Motorklubb lycka till i fortsättningen, kör så lugnt och så fort ni kan (helst samtidigt!), tänk på miljön men framför allt, njut av livet och ha skoj!
fredag, juli 11, 2008
Så enkelt är det
Vilka behöver skriva på papper där de lovar att inte samarbeta med ett parti som inte tycker att alla människor har lika värde? Inte (v)i i alla fall. Så enkelt är det.
Vi äro tusenden....
Igår var vi och lyssnade på Björn Afzelius-covers med bandet Ikaros. De spelade på Larmtorget inför en månghövdad publik. Kul och värmande. Extra värmande var när en hel massa ställde sig upp på sista låten "Europa" och dansade och sjöng med.
Gamla vänner, kom fram!
Låt mig känna er hand!
Låt oss göra precis som vi gjorde!
Vi blir dåtiden sen,
men vi är samtiden än,
så låt oss göra det enda vi borde!
Nya vänner, kom med!
Nu behöver vi er!
Det är era visioner dom hotar!
Ni är framtiden nu;
Det är era beslut
som formerar det nya Europa!
Det ger lust inför framtiden. Det FINNS alltså möjligheter. Vi är många. Vi ska klara det.
Gamla vänner, kom fram!
Låt mig känna er hand!
Låt oss göra precis som vi gjorde!
Vi blir dåtiden sen,
men vi är samtiden än,
så låt oss göra det enda vi borde!
Nya vänner, kom med!
Nu behöver vi er!
Det är era visioner dom hotar!
Ni är framtiden nu;
Det är era beslut
som formerar det nya Europa!
Det ger lust inför framtiden. Det FINNS alltså möjligheter. Vi är många. Vi ska klara det.
Tyst på bloggen...
Tystare på bloggen än i hörcentralens hörseltestkabiner... Men det är ju semester. Då tar man det luuuuugnt.
En del viktigheter händer ju i alla fall. FRA-lagen har beslutats. "Storebror ser dig"-syndromet hämtar ny kraft genom de borgerligas försorg. Jag hade ingen AAAAAANING om att de vill bygga upp ett Sovjetsystem, men så verkar vara fallet. Hoppsan. Det vill inte jag. Det vill inte resten av Vänsterpartiet heller. Vi vet vad avlyssning utan brottsmisstankar kan leda till efter årtionden av åsiktsregistrering. Tvi vale. Sossarna och Miljöpartiet är inte så mycket bättre de heller md sin FRA-light. Suck. Fp-Janne Björklund lär ha kallat Lasse Ohly för mobbningsoffer eftersom han inte får vara med s och mp och leka i avlyssningsleken. Det gör inget. Om man kämpar för det som är rätt så står man ut med att vara ensam ibland. Hellre det än att svika en grundinställning som bygger på demokrati, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Läs gärna mer om vår inställning på följande länkar:
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1709/275
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1710/246
Där resonerar Lasse Ohly och Alice Åström från Vänsterpartiet och Rick Falkvinge från Piratpartiet kring frågan.
Det är kanske tur att man har varit tyst på bloggen förresten. Vem vet vem som vill använda texterna för mörka syften.....??? ;-)
En del viktigheter händer ju i alla fall. FRA-lagen har beslutats. "Storebror ser dig"-syndromet hämtar ny kraft genom de borgerligas försorg. Jag hade ingen AAAAAANING om att de vill bygga upp ett Sovjetsystem, men så verkar vara fallet. Hoppsan. Det vill inte jag. Det vill inte resten av Vänsterpartiet heller. Vi vet vad avlyssning utan brottsmisstankar kan leda till efter årtionden av åsiktsregistrering. Tvi vale. Sossarna och Miljöpartiet är inte så mycket bättre de heller md sin FRA-light. Suck. Fp-Janne Björklund lär ha kallat Lasse Ohly för mobbningsoffer eftersom han inte får vara med s och mp och leka i avlyssningsleken. Det gör inget. Om man kämpar för det som är rätt så står man ut med att vara ensam ibland. Hellre det än att svika en grundinställning som bygger på demokrati, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Läs gärna mer om vår inställning på följande länkar:
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1709/275
http://www.vansterpartiet.se/content/view/1710/246
Där resonerar Lasse Ohly och Alice Åström från Vänsterpartiet och Rick Falkvinge från Piratpartiet kring frågan.
Det är kanske tur att man har varit tyst på bloggen förresten. Vem vet vem som vill använda texterna för mörka syften.....??? ;-)
torsdag, juni 19, 2008
Besviken
Nu är jag besviken. Att Sverige åkte ur EM igår var logiskt, förklarligt och helt rättvist. Det inser jag, så patriot jag är. Men nu åkte Portugal ut i kvarten mot Tyskland. Det var INTE rättvist.
Inte alls. Nu får jag hålla på enbart Holland.
I morgon natt bär det av till Italien. Adios på ett tag!
Inte alls. Nu får jag hålla på enbart Holland.
I morgon natt bär det av till Italien. Adios på ett tag!
onsdag, juni 18, 2008
Kloka ord
"Politik är inget mode,
ingen ball och trendig grej.
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom fjantar som kan unna sig
att "satsa på sig själv"
ger nog fan i resten av vår mänsklighet."
Så sjöng Björn Afzelius. Klokt formulerat. Tycker jag.
Politik är inget spel. Det är på riktigt. Oj vad man känner sig ensam om den insikten vid vissa tidpunkter.
tisdag, juni 10, 2008
Student...
Studentkläder. Studentbal. Studentdag. Studentfotografering. Studentfest. Studentpresenter. Studentprocession. Studentblommor. Studentkort. Studentskylt. Studenttårta. Studentservetter. Studentbetyg. Studentallting.
Så är livet just nu. Hoppas bara regnet håller sig borta på den stora dagen. Resten har vi i varje fall hyfsad koll på.
STORT GRATTIS TILL DUKTIGA DOTTERN FRÅN STOLTA MAMMAN!
Så är livet just nu. Hoppas bara regnet håller sig borta på den stora dagen. Resten har vi i varje fall hyfsad koll på.
STORT GRATTIS TILL DUKTIGA DOTTERN FRÅN STOLTA MAMMAN!
EM
Nu är det igång. Ingen kan missa det. Varje dag basuneras det ut.
Fotbolls-EM. Ska Zlatan spela? Är Linderoth pigg nog? Ska Henke göra mål? Hur mår Ljungberg i revbenen egentligen? Tja, frågorna är många. Ingen vet svaren.
Ja, jag tycker också att det är roligt, men att sitta framför TVn och se på två matcher varje kväll är ändå lite för mycket. Det gäller att välja höjdpunkterna, och så Sveriges matcher förstås. Man är ju ohjälplig patriot i idrottsfrågor.
För övrigt har EM börjat bra för mina favoritlag Portugal och Holland. Gårdagens kamp mellan regerande världsmästarna och Holland var underhållning på högsta nivå. Nåja, lite synd var det väl om Italien när de brände chans på chans, men rättvisa råder ju väldigt sällan i sportsammanhang. Det råder sällan i andra sammanhang också för den delen. Men man strävar ju dit.
Ikväll följer vi Sverige mot Grekland. Även om de sistnämnda tog hem bucklan för fyra år sedan så tror jag inte att de har någon promenadseger framför sig. Heja Sverige!
Fotbolls-EM. Ska Zlatan spela? Är Linderoth pigg nog? Ska Henke göra mål? Hur mår Ljungberg i revbenen egentligen? Tja, frågorna är många. Ingen vet svaren.
Ja, jag tycker också att det är roligt, men att sitta framför TVn och se på två matcher varje kväll är ändå lite för mycket. Det gäller att välja höjdpunkterna, och så Sveriges matcher förstås. Man är ju ohjälplig patriot i idrottsfrågor.
För övrigt har EM börjat bra för mina favoritlag Portugal och Holland. Gårdagens kamp mellan regerande världsmästarna och Holland var underhållning på högsta nivå. Nåja, lite synd var det väl om Italien när de brände chans på chans, men rättvisa råder ju väldigt sällan i sportsammanhang. Det råder sällan i andra sammanhang också för den delen. Men man strävar ju dit.
Ikväll följer vi Sverige mot Grekland. Även om de sistnämnda tog hem bucklan för fyra år sedan så tror jag inte att de har någon promenadseger framför sig. Heja Sverige!
lördag, juni 07, 2008
Manifestation mot rasism 7 juni
Idag hade vi i partiet en gemensam manifestation tillsammans med Ung Vänster mot rasism och främlingsfientlighet. Vi höll tal och delade ut material. Ungefär så här sa jag:
Igår firade vi nationaldagen, här i Kalmar och i övriga Sverige. Det är en dag då vi samlas och är glada över vårt land och då vi kan stanna till en stund och tänka på att vi är lyckligt lottade som bor här. Här i Kalmar hade vi ett mångkulturellt firande på Stortorget. Till stora delar var det en trevlig och högtidlig eftermiddagsstund. Dock fyrade huvudtalaren i slutet av sitt tal av ett otrevligt angrepp på oss i Vänsterpartiet då han menade, fjärran från sanningen, att vi inte står för demokratiska värderingar. Jag vill därför klargöra följande:
För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi är en del av en europeisk vänstertradition som sedan länge slutgiltigt gjort upp med de odemokratiska idéer som framförts i namn av socialism och kommunism och som lett till att avsaknad av demokratiska fri och rättigheter ursäktats i länder som kallar sig socialistiska. Vår socialism är alltid förenad med demokrati och en allomfattande respekt för mänskliga rättigheter. Vi försvarar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där framhålls mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val som nödvändiga beståndsdelar i ett demokratiskt samhälle. Lika stor vikt läggs vid sociala framsteg och förbättrade levnadsvillkor. Det innebär att rätten till arbete, utbildning, bostad, vård, omsorg och kultur är nödvändiga för ett människovärdigt liv och ett demokratiskt samhälle. Vänsterpartiet står upp för de mänskliga rättigheterna oavsett var, när eller med vilka motiv de kränks och inskränks.
(Utdrag ur kongressuttalandet 6-8 juni 2008)
Idag fokuserade vi på en företeelse som vi tyvärr har i vårt samhälle. Rasismen.
Rasismen är en del av den globala världsordningen. Rasistiska strukturer finns också i det svenska samhället. Det vore ett misstag att reducera rasismen till att handla om biologistiska rasläror och till politiska rörelser som bär upp såna. Rasistiska föreställningar som på skilda sätt kopplar människors beteende och värde till härkomst och utseende, påverkar människors sätt att handla, både privat och offentligt.
Rasismen är något annat än allmänna fördomar. Den måste förstås i förhållande till maktrelationer i samhället som helhet. Hos oss i Sverige yttrar sig rasismen dels i misshandel, förföljelser och trakasserier, dels i sådant som den ojämlika tillgången på arbete, utbildning, inkomst, bostad, och politisk representation. Diskriminering av människor på grund av utseende eller ursprung är förbjuden antingen den är medveten eller ej, men utgör trots det en del livet i vårt samhälle.
Rasistiska strukturer återskapas genom det kapitalistiska systemet. Inte minst sker detta genom uppdelningen på arbetsmarknaden. Där utnyttjas olikheterna i villkor, för att skärpa utsugningen av arbetskraften. Det innebär till exempel flytt av produktion till låglöneländer med svag facklig organisering, eller överlastning av arbetslöshet och sämre arbetsvillkor på socialt redan utsatta grupper. Personer med utländsk bakgrund hittar vi inom lågbetalda, monotona och hälsofarliga yrken med små möjligheter till avancemang, eller bland egenföretagare med stor risktagning, eftersom nåt säger oss att det är särskilt lämpligt. Det finns också en stark koppling mellan utländsk bakgrund och osäkra anställningsformer. En sådan etnifierad arbetsmarknad underlättar för kapitalet att sätta ett tryck på alla arbetstagare. Denna situation både avspeglar och återskapar de rasistiska strukturerna.
Även patriarkatet och rasismen samverkar. Utlandsfödda kvinnor möts av mycket låga förväntningar från majoritetssamhället och placeras längst ned i den ekonomisk-sociala hierarkin. Hushållsarbete i andras hem kan exempelvis framställas som ett framsteg för dem. Så ses det inte för oss infödda svenska kvinnor.
Kampen mot rasism, segregation och diskriminering handlar inte om invandrade eller utlandsfödda. Det är en kamp för att humanism och mänskliga rättigheter ska omsättas i praktik i Sverige och världen och för att demokratin ska omfatta var och en som bor i landet. Denna kamp måste föras på flera plan samtidigt.
Att se och bemöta vardagsrasismen, den man kan stöta på vid allt från krogköer till jobbansökningar, är en del av det antirasistiska arbetet. En annan del är att samla ett motstånd mot öppet fascistiska och rasistiska rörelser och motverka en ökande acceptans för dessa. Både svensk- och utlandsfödda kvinnor och män behövs i denna kamp.
Rasism och främlingsfientlighet gror inte i vakuum. Sociala orättvisor och växande klyftor fungerar som drivhus för förenklade förklaringar, till exempel att skylla alla problem på den som ser annorlunda ut eller att drömma om den gamla goda falska idyllen då Sverige var Sverige. Därför är en politik som minskar de sociala klyftorna en bärande del i vår antirasistiska strategi. Eftersom försörjningen och arbetsvillkoren är så centrala, är det särskilt viktigt att motverka etnisk diskriminering och underordning på arbetsmarknaden.
En verksam antirasistisk politik utmanar rådande maktförhållanden och fordrar en omfördelning av samhällets resurser. Men människors värderingar påverkas också av de normer som anges i bland annat utrikespolitik och asyllagstiftning. Därför är arbetet för en human flyktingpolitik också ett antirastiskt arbete. Den antiimperialistiska kampen blir en kamp också mot rasistiska föreställningar och ideologier.
Rasismen och främlingsfientligheten är otäcka inslag i den politiska och samhälleliga världen. Företrädarna använder sig av metoder som inte hör hemma i den svenska demokratin, men de ska bekämpas med de medel som demokratin ger oss. Och där måste vi vara många!
Hjälp får man inte från den etablerade politikern som nyktert och myndigt konstaterar att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i nästa val och sedan bara sitter där i sin stol och väntar. Hjälp får man från den som vågar stå och säga emot. Rasistisk och främlingsfientlig propaganda sprids i brevlådor, på anslagstavlor, på elskåp och på våra skolor. Det är hög tid att göra nåt nu. Och här behövs du och jag, här behövs politiska partier, här behövs vi i Vänsterpartiet, för att visa att alla människor har samma värde oavsett plånbok, hudfärg och hälsa, oavsett allting. Att inte göra det vore ovärdigt gentemot både vårt demokratiska samhälle och vårt vara som människor.
Igår firade vi nationaldagen, här i Kalmar och i övriga Sverige. Det är en dag då vi samlas och är glada över vårt land och då vi kan stanna till en stund och tänka på att vi är lyckligt lottade som bor här. Här i Kalmar hade vi ett mångkulturellt firande på Stortorget. Till stora delar var det en trevlig och högtidlig eftermiddagsstund. Dock fyrade huvudtalaren i slutet av sitt tal av ett otrevligt angrepp på oss i Vänsterpartiet då han menade, fjärran från sanningen, att vi inte står för demokratiska värderingar. Jag vill därför klargöra följande:
För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi är en del av en europeisk vänstertradition som sedan länge slutgiltigt gjort upp med de odemokratiska idéer som framförts i namn av socialism och kommunism och som lett till att avsaknad av demokratiska fri och rättigheter ursäktats i länder som kallar sig socialistiska. Vår socialism är alltid förenad med demokrati och en allomfattande respekt för mänskliga rättigheter. Vi försvarar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där framhålls mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val som nödvändiga beståndsdelar i ett demokratiskt samhälle. Lika stor vikt läggs vid sociala framsteg och förbättrade levnadsvillkor. Det innebär att rätten till arbete, utbildning, bostad, vård, omsorg och kultur är nödvändiga för ett människovärdigt liv och ett demokratiskt samhälle. Vänsterpartiet står upp för de mänskliga rättigheterna oavsett var, när eller med vilka motiv de kränks och inskränks.
(Utdrag ur kongressuttalandet 6-8 juni 2008)
Idag fokuserade vi på en företeelse som vi tyvärr har i vårt samhälle. Rasismen.
Rasismen är en del av den globala världsordningen. Rasistiska strukturer finns också i det svenska samhället. Det vore ett misstag att reducera rasismen till att handla om biologistiska rasläror och till politiska rörelser som bär upp såna. Rasistiska föreställningar som på skilda sätt kopplar människors beteende och värde till härkomst och utseende, påverkar människors sätt att handla, både privat och offentligt.
Rasismen är något annat än allmänna fördomar. Den måste förstås i förhållande till maktrelationer i samhället som helhet. Hos oss i Sverige yttrar sig rasismen dels i misshandel, förföljelser och trakasserier, dels i sådant som den ojämlika tillgången på arbete, utbildning, inkomst, bostad, och politisk representation. Diskriminering av människor på grund av utseende eller ursprung är förbjuden antingen den är medveten eller ej, men utgör trots det en del livet i vårt samhälle.
Rasistiska strukturer återskapas genom det kapitalistiska systemet. Inte minst sker detta genom uppdelningen på arbetsmarknaden. Där utnyttjas olikheterna i villkor, för att skärpa utsugningen av arbetskraften. Det innebär till exempel flytt av produktion till låglöneländer med svag facklig organisering, eller överlastning av arbetslöshet och sämre arbetsvillkor på socialt redan utsatta grupper. Personer med utländsk bakgrund hittar vi inom lågbetalda, monotona och hälsofarliga yrken med små möjligheter till avancemang, eller bland egenföretagare med stor risktagning, eftersom nåt säger oss att det är särskilt lämpligt. Det finns också en stark koppling mellan utländsk bakgrund och osäkra anställningsformer. En sådan etnifierad arbetsmarknad underlättar för kapitalet att sätta ett tryck på alla arbetstagare. Denna situation både avspeglar och återskapar de rasistiska strukturerna.
Även patriarkatet och rasismen samverkar. Utlandsfödda kvinnor möts av mycket låga förväntningar från majoritetssamhället och placeras längst ned i den ekonomisk-sociala hierarkin. Hushållsarbete i andras hem kan exempelvis framställas som ett framsteg för dem. Så ses det inte för oss infödda svenska kvinnor.
Kampen mot rasism, segregation och diskriminering handlar inte om invandrade eller utlandsfödda. Det är en kamp för att humanism och mänskliga rättigheter ska omsättas i praktik i Sverige och världen och för att demokratin ska omfatta var och en som bor i landet. Denna kamp måste föras på flera plan samtidigt.
Att se och bemöta vardagsrasismen, den man kan stöta på vid allt från krogköer till jobbansökningar, är en del av det antirasistiska arbetet. En annan del är att samla ett motstånd mot öppet fascistiska och rasistiska rörelser och motverka en ökande acceptans för dessa. Både svensk- och utlandsfödda kvinnor och män behövs i denna kamp.
Rasism och främlingsfientlighet gror inte i vakuum. Sociala orättvisor och växande klyftor fungerar som drivhus för förenklade förklaringar, till exempel att skylla alla problem på den som ser annorlunda ut eller att drömma om den gamla goda falska idyllen då Sverige var Sverige. Därför är en politik som minskar de sociala klyftorna en bärande del i vår antirasistiska strategi. Eftersom försörjningen och arbetsvillkoren är så centrala, är det särskilt viktigt att motverka etnisk diskriminering och underordning på arbetsmarknaden.
En verksam antirasistisk politik utmanar rådande maktförhållanden och fordrar en omfördelning av samhällets resurser. Men människors värderingar påverkas också av de normer som anges i bland annat utrikespolitik och asyllagstiftning. Därför är arbetet för en human flyktingpolitik också ett antirastiskt arbete. Den antiimperialistiska kampen blir en kamp också mot rasistiska föreställningar och ideologier.
Rasismen och främlingsfientligheten är otäcka inslag i den politiska och samhälleliga världen. Företrädarna använder sig av metoder som inte hör hemma i den svenska demokratin, men de ska bekämpas med de medel som demokratin ger oss. Och där måste vi vara många!
Hjälp får man inte från den etablerade politikern som nyktert och myndigt konstaterar att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i nästa val och sedan bara sitter där i sin stol och väntar. Hjälp får man från den som vågar stå och säga emot. Rasistisk och främlingsfientlig propaganda sprids i brevlådor, på anslagstavlor, på elskåp och på våra skolor. Det är hög tid att göra nåt nu. Och här behövs du och jag, här behövs politiska partier, här behövs vi i Vänsterpartiet, för att visa att alla människor har samma värde oavsett plånbok, hudfärg och hälsa, oavsett allting. Att inte göra det vore ovärdigt gentemot både vårt demokratiska samhälle och vårt vara som människor.
torsdag, maj 29, 2008
Bokstavsproblem?
De senaste dagarna har jag haft en släng av FMT. Det är inget kul att få FMT. Det är vid sådana tillfällen man önskar att tillstånd ITA kunde inträda och befria en från eländet. Jag har försökt att bruka all kreativitet jag har för att skynda på ITA, men har inte kommit på någon riktigt verksam strategi. Men, skam den som ger sig! AIP? SMP? SMADP borde kunna fungera, men problemet är att det tar sån tid och dessutom kan det vara väldigt svårt att få till det. Jag har ju varit med förr när försöken har stupat. En del ser ju inte skogen för alla träden, och då är SMADP frustrerande och otroligt tidsödande.
Hur som helst, FMT mår man inte bra av. Inte alls. Man mår inte ens bra av BLT. Hoppas att det inte blir permanent.
Hur som helst, FMT mår man inte bra av. Inte alls. Man mår inte ens bra av BLT. Hoppas att det inte blir permanent.
tisdag, maj 27, 2008
Rullande tummar?
Janne Björklund, han majoren ni vet som är utbildningsminister, skriver följande:
Det är hög tid att vi gör oss av med den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken. Precis som elever med svårigheter ska ha all rätt att få det stöd och den hjälp de behöver, måste även duktiga elever ha rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater.
Jag bara undrar: När var han ute i verkligheten sist? I hur många skolor sitter elever och rullar tummarna för att de väntar på andra? Ja, på min tid i skolan hände det, det medger jag, men IDAG?
Nej, käre utbildningsminister, ta dig en tur ut i verkligheten. Kolla upp möjligheterna för elever att idag få högsta betyg i alla kurser. Sitt inte bara inne och formulera gårdagens lösningar på gårdagens problem. Sätt dig i en gymnasieklass som går sin sista termin och leta efter de rullande tummarna. Du lär få leta!
Det är hög tid att vi gör oss av med den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken. Precis som elever med svårigheter ska ha all rätt att få det stöd och den hjälp de behöver, måste även duktiga elever ha rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater.
Jag bara undrar: När var han ute i verkligheten sist? I hur många skolor sitter elever och rullar tummarna för att de väntar på andra? Ja, på min tid i skolan hände det, det medger jag, men IDAG?
Nej, käre utbildningsminister, ta dig en tur ut i verkligheten. Kolla upp möjligheterna för elever att idag få högsta betyg i alla kurser. Sitt inte bara inne och formulera gårdagens lösningar på gårdagens problem. Sätt dig i en gymnasieklass som går sin sista termin och leta efter de rullande tummarna. Du lär få leta!
Schlagertankar
Så var det Eurovisionsschlagern förstås... Som vanligt bänkade vi oss framför TVn beväpnade med pizzabitar för att följa dramat då Sverige återigen skulle vinna tävlingen som så många andra år. Och av detta blev det inget alls. Nada. Nollan vid det svenska bidraget lyste länge, länge. Och själv röstade jag på Ryssland.
Tja, vad ska man säga? Det som bedöms vara bäst här hemma i Sverige är inte bäst i Europa. Det är nog dags att helt enkelt acceptera det och sluta gnälla över kompisröstning. Sånt har vi i Norden hållt på med i alla år, så vi ska inte gnälla alls över att andra gör detsamma. Förresten stämmer det inte. Resultatlistan hade inte varit nämnvärt annorlunda om man bara hade räknat de "gamla" melodifestivalländernas röster. Jag är dessutom ganska glad över att länder som för bara några år sedan låg i bittra krig med varann idag kan ge varann höga poäng i den här tävlingen. Det visar att det finns en framtid och ett hopp i alla fall!
Charlotte Perrelli sjunger gudomligt, låten Hero är riktigt bra och framträdandet var proffsigt. Ändå räckte det inte. De gjorde sitt allra bästa, och det räckte till plats nr 18 i tävlingen som ju går ut på att man ska få så många röster som möjligt i alla Europas deltagande länder. So what?
Vi är inte lika populära som vi tror. Vi är inte alltid bäst. Vi var bäst 1974, 1984, 1991 och 1999, och det var himla roligt. Men det gör kanske ont när självbilden inte längre stämmer med verkligheten.
Tja, vad ska man säga? Det som bedöms vara bäst här hemma i Sverige är inte bäst i Europa. Det är nog dags att helt enkelt acceptera det och sluta gnälla över kompisröstning. Sånt har vi i Norden hållt på med i alla år, så vi ska inte gnälla alls över att andra gör detsamma. Förresten stämmer det inte. Resultatlistan hade inte varit nämnvärt annorlunda om man bara hade räknat de "gamla" melodifestivalländernas röster. Jag är dessutom ganska glad över att länder som för bara några år sedan låg i bittra krig med varann idag kan ge varann höga poäng i den här tävlingen. Det visar att det finns en framtid och ett hopp i alla fall!
Charlotte Perrelli sjunger gudomligt, låten Hero är riktigt bra och framträdandet var proffsigt. Ändå räckte det inte. De gjorde sitt allra bästa, och det räckte till plats nr 18 i tävlingen som ju går ut på att man ska få så många röster som möjligt i alla Europas deltagande länder. So what?
Vi är inte lika populära som vi tror. Vi är inte alltid bäst. Vi var bäst 1974, 1984, 1991 och 1999, och det var himla roligt. Men det gör kanske ont när självbilden inte längre stämmer med verkligheten.
Tankar från fullmäktige
- Centern och Folkpartiet har gjort gemensam sak i Kalmars egen schlagerfestival. Utklädda till högerspöken har de övat in låten "P-plats Hallelujah" och sjunger den så fort parkeringsfrågan diskuteras.
- Om Folkpartiet i Kalmar nu tycker att det är så viktigt med utbildning till alla anställda i HBT-frågor (vilket jag också tycker förstås), varför deltog inte deras ungdomsförbund vid manifestationen på IDAHO (International Day Against HOmophobia) den 17 maj? Ung Vänster var det enda ungdomsförbundet som ställde upp tillsammans med RFSL. Att skriva motioner om vad kommunen ska göra är en sak, att själv agera är tydligen en annan.
- Om ni visste vad jag blir trött på Barbapapa ibland! ;-) Igår var en sådan kväll.
- Självklart är Kalmar kommuns förtroendemannaregister offentligt! Det ligger ju på nätet och finns där för att man ska kunna hitta de förtroendevalda. Det är ju ren information för omvärlden och är därmed offentligt. Naturligtvis! Men när man hävdar att porträttbilderna fritt ska få användas i helt andra sammanhang, då är man fel ute. Självklart måste man då, förutom att respektera fotografens upphovsrätt, ha ett medgivande från den person som finns på bilden. Bara för att man medverkar med foto på Kalmar kommuns hemsida har man väl inte sagt att det är OK att bilden finns på diverse andra sajter runt om på nätet? Nej, det handlar om vanligt förnuft samt om upphovsrätt och PUL. Men det är klart, alla fattar ju inte det. Tråkigt nog.
- Man är nog lite udda som lägger nästan över fem timmar på möten en måndagskväll efter att ha jobbat hela dagen, det kanske man måste inse. Vilka nya politiker lockar vi genom dessa omoderna arbetsformer? Den frågan kan vi verkligen behöva ställa oss då och då.
Var Du där?
”Jag behövde en nästa, var du där?
Jag var hungrig och törstig, var du där?
Jag var frusen och naken, var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?”
står det i den Svenska psalmboken, psalm nr 97. De frågorna kan vi fundera på ett tag.Västvärlden inklusive Sverige har ett stort ansvar för att människor blir flyktingar. Den direkta orsaken till att nio av tio fördrivna människor tvingas fly är politiskt förtryck och väpnade konflikter. Konflikterna utkämpas till övervägande del med vapen som tillverkats i de rika industriländerna. Vapenhandeln har gett stora vinster till vapenindustrin samtidigt som dess vapen orsakar död, förstörelse och massflykt.
I allra högsta grad gäller det också Sverige. Vi ska nog inte skryta i det här sammanhanget. Amnesty med flera säger att Sverige aldrig tidigare exporterat krigsmaterial till så många länder som nu och till så många länder där svåra brott mot mänskliga rättigheter begås. Eftersom Sverige genom vapenexporten bidrar till att skapa orsakerna till flyktingströmmar och mänskligt lidande, är den mest brådskande förändringen och den mest effektiva åtgärden att stoppa vapenexporten till länder där grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.
Men det räcker ju inte här och nu. Och den frågan hanterar vi inte inom kommunpolitikens ram utan på riksplanet och i andra sammanhang. Vi har mer bråttom än så. Människor flyr ju, hela tiden. Och de kommer till oss i Kalmar och till andra svenska kommuner. Och här handlar det om barn och ungdomar som inte har stöd av en familj.
Därför är det så viktigt att vi tar emot dem och att vi gör det så bra som möjligt. Det kan vi göra genom att säga JA till ännu en överenskommelse med Migrationsverket. Vi är dessa människors ”nästa”. Vi ska ”vara där” och kunna svara JA på frågorna som Anders Frostensson ställer i sången som jag citerade ovan. Självklart. Allt annat vore ovärdigt en ansvarskännande kommun som känner empati, som har respekt för människovärdet och som ser människor som resurser och inte som problem. Allt annat vore ovärdigt den svenska generösa öppenheten.
Och det beslutet fattade vi vid gårdagens kommunfullmäktige i Kalmar. Det är jag glad för.
tisdag, maj 20, 2008
Skämta aprillo i maj?
Nya lilla bilen hämtad! En liten miljöklassad fransk pärla från Tjeckien med betoning på liten ska nu hjälpa mig och mitt dåliga samvete när jag måste åka bil istället för att cykla. Den gula Cordoban lämnade jag hos bilhandlaren, inte utan viss sorg i hjärtat och en ganska stor dos separationsångest, men jag tror att den får det bättre hos nästa ägare. Jag hoppas det i alla fall. Tack och farväl!
Örat är nästan OK nu! Efter en förmiddags väntan på öronmottagningen och ett par minuters läkarbesök så fungerar jag nästan som vanligt. Jag får bara inte glömma att hämta ut mina gula droppar på apoteket. Jag har inga laster i form av tobak, alkohol eller andra droger, men gula örondroppar kan jag inte leva utan!
Förresten, det kanske var meningen att detta skulle sammanfalla. Från gul bil till gula örondroppar. "Tro inte att du slipper det gula!" Jag tror minsann att den lille spanjoren med mig skämta aprillo! ;-)
Örat är nästan OK nu! Efter en förmiddags väntan på öronmottagningen och ett par minuters läkarbesök så fungerar jag nästan som vanligt. Jag får bara inte glömma att hämta ut mina gula droppar på apoteket. Jag har inga laster i form av tobak, alkohol eller andra droger, men gula örondroppar kan jag inte leva utan!
Förresten, det kanske var meningen att detta skulle sammanfalla. Från gul bil till gula örondroppar. "Tro inte att du slipper det gula!" Jag tror minsann att den lille spanjoren med mig skämta aprillo! ;-)
måndag, maj 19, 2008
Det hänger på örat...
Idag jobbar jag hemifrån. Det är inget jag har valt själv. Idag är det nämligen första dagen för vår prao-elev, och självklart skulle jag som handledare vara med honom första dagen. Nu blev det inte så. Det sprack på grund av örat. En envis hörselgångsinflammation sabbade nattsömnen och idag måste jag vila både kropp och öra. Usch och blä. Det är himla trist att sitta hemma och vara hänvisad till bara dator och sms. Det hindrar dock inte telefonen från att ringa, frustrerande nog. Kanske kan jag ringa upp dem som söker mig om några timmar, förutsatt att sprängvärken ger med sig. Innan dess är det liksom ingen idé.
Men det finns ju alltid saker att göra ändå. Allt det där som annars inte blir skrivet kan man ju roa sig med att formulera. Eller så kan man ge sig i kast med allt det där som man annars inte hade läst. Eller så kan man iritera sig över att SydSam inte verkar ha fattat att jag har anmält förhinder till deras årsmöte i Lund på torsdag eftersom jag fortfarande står på sändlistan som deltagare när jag fick dagordning och seminarieprogram i förmiddags med snigelposten. Fast den irritationen har lagt sig nu ;-)
Ryssland vann hockey-VM! Kul! Men jag tänker inte tacka för de svenska domarinsatserna... Snacka om glädjefnatt efter Kovalchuks segermål i sudden igår kväll! Tiden går fort nu för tiden. Tänk att det var 15 år sedan Ryssland blev världsmästare sist. Jag lever nog fortfarande i tron att Ryssland/Sovjet dominerar hockeyrinkarna världen över. Den ryska hockeybaletten som följdes av hockeylåten (ryska/sovjetiska nationalhymnen) minns man från 70-talet då mamma alltid hade radio eller TV på när det var storturneringar på gång, och det präglar mig ännu. Ibland är man hopplöst konservativ, hur radikal man än är ;-)
Svenska fotbollsförbundet prövar nya grepp för Svenska cupen. Tja, alla har ju rätt att misslyckas, och en del idéer kanske måste prövas, men den här cuphelgen på Strömvallen blev ju ingen direkt höjdare. Det som var roligt var att KFF vann sin match. Desto tristare var publiksiffrorna. Varför återgår man inte till den gamla policyn som lät laget i lägst serie spela hemma? Det ger ju möjliga publikintäkter åtminstone till ETT av lagen. Som det är nu blir det spel för tomma läktare, och hur kul är det?
I morgon får jag hämta den nya lilla bilen. Jag hoppas att örat ger med sig tills dess!
Men det finns ju alltid saker att göra ändå. Allt det där som annars inte blir skrivet kan man ju roa sig med att formulera. Eller så kan man ge sig i kast med allt det där som man annars inte hade läst. Eller så kan man iritera sig över att SydSam inte verkar ha fattat att jag har anmält förhinder till deras årsmöte i Lund på torsdag eftersom jag fortfarande står på sändlistan som deltagare när jag fick dagordning och seminarieprogram i förmiddags med snigelposten. Fast den irritationen har lagt sig nu ;-)
Ryssland vann hockey-VM! Kul! Men jag tänker inte tacka för de svenska domarinsatserna... Snacka om glädjefnatt efter Kovalchuks segermål i sudden igår kväll! Tiden går fort nu för tiden. Tänk att det var 15 år sedan Ryssland blev världsmästare sist. Jag lever nog fortfarande i tron att Ryssland/Sovjet dominerar hockeyrinkarna världen över. Den ryska hockeybaletten som följdes av hockeylåten (ryska/sovjetiska nationalhymnen) minns man från 70-talet då mamma alltid hade radio eller TV på när det var storturneringar på gång, och det präglar mig ännu. Ibland är man hopplöst konservativ, hur radikal man än är ;-)
Svenska fotbollsförbundet prövar nya grepp för Svenska cupen. Tja, alla har ju rätt att misslyckas, och en del idéer kanske måste prövas, men den här cuphelgen på Strömvallen blev ju ingen direkt höjdare. Det som var roligt var att KFF vann sin match. Desto tristare var publiksiffrorna. Varför återgår man inte till den gamla policyn som lät laget i lägst serie spela hemma? Det ger ju möjliga publikintäkter åtminstone till ETT av lagen. Som det är nu blir det spel för tomma läktare, och hur kul är det?
I morgon får jag hämta den nya lilla bilen. Jag hoppas att örat ger med sig tills dess!
söndag, maj 18, 2008
Kortisar
Några kortisar från veckan som har gått:
- Vasakyrkan, där jag spelar ibland, måste investera i ett nytt piano. Den gamla flygeln är efter lång och trogen tjänst, och ganska mycket misshandel, ett fall för instrumenthimlen. Nu står där ett Petroff-piano till låns, en stor svart historia med underbar klang. Dock ser det mörkt ut på pianofronten. Ryktena säger att man vill satsa på en digital historia. Sorgligt. Ska man inte kunna ta en enda ton därinne utan att strömmen är på? Allvarligt talat, ett digitalpiano och ett akustiskt piano befinner sig inte ens i samma ljudvärld. Sorry. Digitalpiano in, Birgitta ut. Så är det.
- Kultur- och fritidsnämnden kunde inte enas kring kultur- och idrottspristagare i torsdags. Diskussionen fortsätter. Priserna delas ut på Stadsfesten i augusti, så i princip kan vi vänta tills dess innan vi bestämmer oss. Spännande! Vi har en lång rad mycket dugliga kandidater i dagsläget, och det är glädjande. Mindre glädjande är att noll personer är kvinnor. Suck. Det är tur att nämnden har förslagsrätt. Vi får se var vi landar!
- Årets första studenter gick ut från Ingelstorpsskolan i fredags. Uppklädda, ömsom glada, ömsom gråtande, satt de på första bänkraderna i gymnastiksalen och firade sin examen. Jag har förmånen att få åka ut dit och spela på avslutningarna, och det är alltid lika roligt. Den här gången var det extra roligt eftersom de sjöng "Den blomstertid" av hjärtans lust som jag aldrig har hört den förr. Lycka till i livet, studenterna!
- Jag har köpt en ny bil. Den hämtas på tisdag, så än har jag den lille gule spanjoren i familjen. En sak har jag lärt mig under veckans bilhandlarkontakter, och det är: En försäljare som får mig att bli både sur och ledsen och samtidigt får mig att skämmas tänker jag aldrig köpa en bil av, hur söt bilen än är. Nu blev det alltså ingen röd två år gammal Toyota. Det blev en precis likadan, fast ett helt annat märke och en helt annan färg. Dessutom är den sprillans ny, och det jag betalar i mellanskillnad är samma summa som jag hade fått ge för Toyotan. Jag har nog inte helt fel när jag tror att jag gjorde rätt som lämnade Toyotan åt sitt öde! Om det är en miljöbil? Självklart! Om jag tycker att den är söt? Lika självklart!
- Tre Kronors insatser i ishockey-VM kan det sägas mycket om, men bronsmatchen mot Finland i går kväll var ingen rolig historia. Nu glömmer vi den och håller på Europa i dagens final. Heja Ryssland!
- Jag läste i gårdagens tidning att det anordnas Vildsvinsmöte i Torsås på tisdag kväll. Hur ska man få dem att komma dit? ;-)
IDAHO 17 maj i Kalmar
Jag är stolt idag. Inte över mig själv utan över våra Ung Vänster-ungdomar. Igår var det nämligen IDAHO, International day against homophobia. RFSL hade bjudit in alla politiska ungdomsförbund att delta i en manifestation ute på Kvarnholmen för allas lika värde och allas rätt att få vara som man är. Under viss polisbevakning hölls så manifestationen alldeles utanför stadsmuren igår kl 14.
Gissa hur många ungdomsförbund som var med? Just det. Ett enda. Som sagt, snacka går ju, men när det gäller att ställa upp och att visa sitt stöd, då håller man sig undan. Det är inte bara Ung Vänster som stödjer IDAHO-tankarna, det vet jag mycket väl, men det var bara Ung Vänster som gjorde nåt åt det. De inte bara snackar, de gör nåt också, och det ska de ha all heder av tycker jag. De lät RFSL ha scenen, hade inga röda fanor utan ställde upp med folk och tal. Snyggt, modigt, vuxet och demokratiskt korrekt gjort.
Jag är stolt över våra ungdomar. Andra partier borde vara mer oroliga. Vem ska ta över där när gubbväldets representanter har gjort sitt? Var finns engagemanget? Eller är det "sköt-dig-själv-och-skit-i andra"-mentaliteten som råder mellan moderpartier och ungdomsförbund? Då lever vår demokrati farligt mina vänner. Mycket farligt.
Gissa hur många ungdomsförbund som var med? Just det. Ett enda. Som sagt, snacka går ju, men när det gäller att ställa upp och att visa sitt stöd, då håller man sig undan. Det är inte bara Ung Vänster som stödjer IDAHO-tankarna, det vet jag mycket väl, men det var bara Ung Vänster som gjorde nåt åt det. De inte bara snackar, de gör nåt också, och det ska de ha all heder av tycker jag. De lät RFSL ha scenen, hade inga röda fanor utan ställde upp med folk och tal. Snyggt, modigt, vuxet och demokratiskt korrekt gjort.
Jag är stolt över våra ungdomar. Andra partier borde vara mer oroliga. Vem ska ta över där när gubbväldets representanter har gjort sitt? Var finns engagemanget? Eller är det "sköt-dig-själv-och-skit-i andra"-mentaliteten som råder mellan moderpartier och ungdomsförbund? Då lever vår demokrati farligt mina vänner. Mycket farligt.
tisdag, maj 13, 2008
Invigning av Kalmar konstmuseum
Det här var mitt tal vid Konstmuseets invigning i lördags:
"Den blomstertid nu kommer..."
I den här härliga försommaren är det lätt att få tillbaka känslorna som man hade när det var dags för skolavslutning. Det är grönt överallt och luften riktigt dallrar av förväntan inför den långa härliga lediga sommaren. När man tänker tillbaka så är man övertygad om att det alltid var strålande sol när man hade skolavslutning. Om man ska vara riktigt ärlig så var det väl inte så, men sett i backspegeln ter sig allt så mycket mer idylliskt än det var när man faktiskt var där. Och kanske är det en välgärning att vi människor är konstruerade på det viset.
Jag tillhör den generation av elever som inte firade skolavslutningen i kyrkan. Inte en enda avslutning har jag haft där. Istället var vi i Bergaviksskolans matsal och i Novaskolans gymnastiksal. Senare var det Stagneliusskolans vackra aula som gällde. Det har inte på något sätt hindrat mig från att gå till kyrkan i helt andra sammanhang. Jag går dit för att fira gudstjänst och träffa goda vänner. Och trots att vi inte var i kyrkan på avslutningarna så blev det ganska hyggliga samhällsmedborgare av oss elever i alla fall.
Men känslan på avslutningen, den minns man. Samlingen utanför klassrummet. Uppställningen på led när vi skulle tåga till den vardagliga men ändå så annorlunda lokalen just den här dagen. För den här dagen hände det något annat. Högtiden. Förväntan. Festen. Sångerna som man sjöng på scenen där man ansträngde sig till sitt yttersta. Och senare år, behovet av avslappning och vila. Den punkt som markerade övergången från det vardagliga slitet i skolan till en period som man själv förfogade över. Och kanske främst, den hägrande friheten.
Vad har då detta med vårt nya konstmuseum att göra? Jo, ganska mycket. Konst är frihet. Konst är kreativitet. Konst skapar förväntan. Konst utvecklar. Konst kan hjälpa oss att hantera vardagen på ett mer kreativt sätt. Och det är på det sättet jag önskar att konstmuseets verksamhet ska berika vår kommun. Konsten ska inte vara så högtidlig att vi vanliga dödliga inte känner oss välkomna till den. Den ska heller inte vara så alldaglig att den inte får oss att reflektera och utvecklas. Den ska få oss att känna, att uppröras, att glädjas, att delta, att ha åsikter, att inte tycka om och att ifrågasätta. Den ska, kort sagt, få oss att leva!
Och vad man än tycker om det här konstmuseet, för jag vet att meningarna är delade och diskussionen kommer att pågå mycket länge i den frågan, så är det innehållet som är det viktiga, precis som innehållet och innebörden i våra skolavslutningar är långt viktigare än lokalen vi firade dem i. Känslan av att det som händer inne i konstmuseet, och i anslutning till det i den här vackra parken, berör oss som människor och lär oss något om varandra, om oss själva, om den samtid som vi lever i och om det samhälle vi är med och skapar, hoppas jag ska bli allt starkare när vi nu har ett nytt hus på en ny publik plats med nya möjligheter. Låt oss tillsammans ta vara på de möjligheterna!
Och nu, ett stort tack vill jag, å Kultur- och Fritidsnämndens vägnar, rikta till alla som har varit med och jobbat med det här projektet. Jag nämner ingen enskild, för då glömmer jag någon och det vill jag inte. Det här nya museet kommer att bidra till vår utveckling, och jag hoppas att verksamheten når ut till många som tidigare kanske inte kände sig riktigt hemma här. Kulturen är nämligen till för alla, utan undantag. Kanske kan fri entré vara en väg att gå för att nå fler? Jag vill dock rikta ett speciellt tack till arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård Hansson för att Er idé har fått så många känslor att svalla här i stan. Att uppröra är också en del av konstens uppgift, och där har Ni lyckats. Er kreativitet har väckt oss! Stort, varmt och ärligt tack!
Som sagt, för att återknyta till det där med skolavslutning: ”Ni ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart…” Detsamma gäller kulturen och utvecklingen. Det händer inget om inte någon sätter fart. Denna någon är du och jag. Nu gäller det. Grattis Kalmar konstförening och alla människor i Kalmar och i vår närhet! Nu har vi möjligheten att sätta fart. Låt oss göra det, tillsammans!
"Den blomstertid nu kommer..."
I den här härliga försommaren är det lätt att få tillbaka känslorna som man hade när det var dags för skolavslutning. Det är grönt överallt och luften riktigt dallrar av förväntan inför den långa härliga lediga sommaren. När man tänker tillbaka så är man övertygad om att det alltid var strålande sol när man hade skolavslutning. Om man ska vara riktigt ärlig så var det väl inte så, men sett i backspegeln ter sig allt så mycket mer idylliskt än det var när man faktiskt var där. Och kanske är det en välgärning att vi människor är konstruerade på det viset.
Jag tillhör den generation av elever som inte firade skolavslutningen i kyrkan. Inte en enda avslutning har jag haft där. Istället var vi i Bergaviksskolans matsal och i Novaskolans gymnastiksal. Senare var det Stagneliusskolans vackra aula som gällde. Det har inte på något sätt hindrat mig från att gå till kyrkan i helt andra sammanhang. Jag går dit för att fira gudstjänst och träffa goda vänner. Och trots att vi inte var i kyrkan på avslutningarna så blev det ganska hyggliga samhällsmedborgare av oss elever i alla fall.
Men känslan på avslutningen, den minns man. Samlingen utanför klassrummet. Uppställningen på led när vi skulle tåga till den vardagliga men ändå så annorlunda lokalen just den här dagen. För den här dagen hände det något annat. Högtiden. Förväntan. Festen. Sångerna som man sjöng på scenen där man ansträngde sig till sitt yttersta. Och senare år, behovet av avslappning och vila. Den punkt som markerade övergången från det vardagliga slitet i skolan till en period som man själv förfogade över. Och kanske främst, den hägrande friheten.
Vad har då detta med vårt nya konstmuseum att göra? Jo, ganska mycket. Konst är frihet. Konst är kreativitet. Konst skapar förväntan. Konst utvecklar. Konst kan hjälpa oss att hantera vardagen på ett mer kreativt sätt. Och det är på det sättet jag önskar att konstmuseets verksamhet ska berika vår kommun. Konsten ska inte vara så högtidlig att vi vanliga dödliga inte känner oss välkomna till den. Den ska heller inte vara så alldaglig att den inte får oss att reflektera och utvecklas. Den ska få oss att känna, att uppröras, att glädjas, att delta, att ha åsikter, att inte tycka om och att ifrågasätta. Den ska, kort sagt, få oss att leva!
Och vad man än tycker om det här konstmuseet, för jag vet att meningarna är delade och diskussionen kommer att pågå mycket länge i den frågan, så är det innehållet som är det viktiga, precis som innehållet och innebörden i våra skolavslutningar är långt viktigare än lokalen vi firade dem i. Känslan av att det som händer inne i konstmuseet, och i anslutning till det i den här vackra parken, berör oss som människor och lär oss något om varandra, om oss själva, om den samtid som vi lever i och om det samhälle vi är med och skapar, hoppas jag ska bli allt starkare när vi nu har ett nytt hus på en ny publik plats med nya möjligheter. Låt oss tillsammans ta vara på de möjligheterna!
Och nu, ett stort tack vill jag, å Kultur- och Fritidsnämndens vägnar, rikta till alla som har varit med och jobbat med det här projektet. Jag nämner ingen enskild, för då glömmer jag någon och det vill jag inte. Det här nya museet kommer att bidra till vår utveckling, och jag hoppas att verksamheten når ut till många som tidigare kanske inte kände sig riktigt hemma här. Kulturen är nämligen till för alla, utan undantag. Kanske kan fri entré vara en väg att gå för att nå fler? Jag vill dock rikta ett speciellt tack till arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård Hansson för att Er idé har fått så många känslor att svalla här i stan. Att uppröra är också en del av konstens uppgift, och där har Ni lyckats. Er kreativitet har väckt oss! Stort, varmt och ärligt tack!
Som sagt, för att återknyta till det där med skolavslutning: ”Ni ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart…” Detsamma gäller kulturen och utvecklingen. Det händer inget om inte någon sätter fart. Denna någon är du och jag. Nu gäller det. Grattis Kalmar konstförening och alla människor i Kalmar och i vår närhet! Nu har vi möjligheten att sätta fart. Låt oss göra det, tillsammans!
fredag, maj 09, 2008
Vart tar tiden vägen?
"Vart tog vägen vägen? Är vi ute på en åker och åker?" brukade vi säga när jag gick på högstadiet. Nej, nu är det inte vägen som är problemet. Nu är det tiden. Vart tar den vägen? Pingsthelgen nalkas. Hänryckningens tid är här. Men vem har tid med den?
I veckan hade vi Lasse Ohly på besök här i länet. Det var trevligt på alla sätt. Men man undrar ju hur karln håller ihop med alla dessa resor kors och tvärs och ändå lyckas vara så klartänkt och tydlig i alla sammanhang. Hade det varit jag hade jag plötsligt stått där inför en elevskara på en gymnasieskola i Flen och frågat dem hur de tycker det är att bo i Skåne. Eller i Härjedalen.
Hur som helst, ett partiledarbesök ger en alltid lite mer energi och inspiration. Nu gäller det att jobba på för ett regimskifte i nästa val!
Och i morgon, i strålande försommarsol, invigs Kalmars nya svarta konstmuseum. Det är en omtvistad skapelse som det finns lika många åsikter om som det finns invånare i kommunen, men nu står den där mitt i Stadsparken och nu ska den brukas på allra bästa sätt. Jag hoppas att konsten nu kommer fler till del och att den bidrar till utvecklingen såväl på mikro- som på makroplanet. Men, ska det hända nåt så är det förstås som vanligt: Det måste finnas någon som sätter fart och denna någon är du eller jag.
Men först ska jag försöka hitta lite egen tid under helgen, efter morgondagens invigningstal och fram till pingstdagens spelning i kyrkan och kanske senare under pingstdagens eftermiddag. Annars orkar jag inte sätta någon fart alls.
I veckan hade vi Lasse Ohly på besök här i länet. Det var trevligt på alla sätt. Men man undrar ju hur karln håller ihop med alla dessa resor kors och tvärs och ändå lyckas vara så klartänkt och tydlig i alla sammanhang. Hade det varit jag hade jag plötsligt stått där inför en elevskara på en gymnasieskola i Flen och frågat dem hur de tycker det är att bo i Skåne. Eller i Härjedalen.
Hur som helst, ett partiledarbesök ger en alltid lite mer energi och inspiration. Nu gäller det att jobba på för ett regimskifte i nästa val!
Och i morgon, i strålande försommarsol, invigs Kalmars nya svarta konstmuseum. Det är en omtvistad skapelse som det finns lika många åsikter om som det finns invånare i kommunen, men nu står den där mitt i Stadsparken och nu ska den brukas på allra bästa sätt. Jag hoppas att konsten nu kommer fler till del och att den bidrar till utvecklingen såväl på mikro- som på makroplanet. Men, ska det hända nåt så är det förstås som vanligt: Det måste finnas någon som sätter fart och denna någon är du eller jag.
Men först ska jag försöka hitta lite egen tid under helgen, efter morgondagens invigningstal och fram till pingstdagens spelning i kyrkan och kanske senare under pingstdagens eftermiddag. Annars orkar jag inte sätta någon fart alls.
måndag, maj 05, 2008
Solglimtar
Nu har det varit tyst alldeles för länge, jag är väldigt medveten om det. Jag har helt enkelt inte haft tid att sitta still vid datorn de senaste veckorna. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Några riktiga solglimtar har jag dock fått uppleva sedan sist:
Nu är det ny arbetsvecka i full fart. Vi kämpar på, trots ett oerhört segt kommunstyrelsemöte i förmiddags. Längre fram i veckan väntar fint partibesök! Det blir ännu en solglimt som bidrar till det fina vårvädret (eller är det sommaren som redan passerar?).
- Lördagen den 26 april sjöng Vox Communis på Giraffen. I ett samarrangemang med Röda Korset, som samlade in pengar till behövande, sjöng vi in våren och glädjen utanför Maxis och Coops kassor. Jag är stolt över kören! De är jätteduktiga och framförallt är de så himla glada!
- Fullmäktigemötet i måndags avlöpte i traditionell stil. Om det var en av solglimtarna de senaste veckorna kan man ju alltid diskutera, men det är över i alla fall. Alltid något.
- Tisdagens körövning hade jag i största hemlighet förlagt till Larmtorget. Likaväl som att stå inomhus och öva tänkte jag att vi kunde sjunga Vintern rasat, Glad såsom fågeln, Vårvindar friska etc utomhus. Det var ju dagen före Valborgsmässoafton, så det stämde ju bra. De stackars körsångarna fick ge sig av till scenen på Larmtorget, men kul var det! Ett speciellt tack till Tomas som lyckades lista ut hur vi skulle lösa strömtillförseln till min keyboard. Det är bra med "trial and error"-mentalitet! Det borde fler lära sig av.
- Valborgsmässoafton firades på Skälby, traditionellt så det förslår, men det var mysigt. Vädret var hyfsat också, men man var helt klart mer än hälsosamt kylig om händerna när man kom hem. Festmaten för kvällen bestod av snabbpasta med champinjoner inköpt på Willys i Nybro samt för goe liberalens del Bullens pilsnerkorv. Själv tog jag basilikapuckar. Snabbt. Gott. Billigt. Men framförallt oerhört enkelt och attraktivt när man inte orkar tänka och planera.
- Första maj i Mönsterås högtidighölls bland goa partivänner under parollen "TILLSAMMANS". Det var allra första gången jag fick förtroendet att tala på första maj, och det var lite speciellt. Kanske lägger jag ut en kortversion av talet här på bloggen när jag får tid. De röda fanornas dag, arbetarrörelsens dag, de röda och varma hjärtanens dag. Det är något visst med första maj. Som vänsterpartist är jag mån om att hålla den röda fanan högt och inte förfalla till kändisjippon och enmans-shower. Som sagt. Riktiga folkrörelser gör det tillsammans. Men lite lite saknade jag tågandet och musikkåren...
- Vi besökte släkten i Åtvidaberg över helgen. Värme, goa människor, sång och musik, men ett litet stänk av vemod smyger sig in också. Det är inte alltid lätt att bli gammal.
Nu är det ny arbetsvecka i full fart. Vi kämpar på, trots ett oerhört segt kommunstyrelsemöte i förmiddags. Längre fram i veckan väntar fint partibesök! Det blir ännu en solglimt som bidrar till det fina vårvädret (eller är det sommaren som redan passerar?).
onsdag, april 23, 2008
Vad är ett spjällhus?
Är det någon som vet vad ett spjällhus är? Det visste inte jag heller förrän i måndags. Utan ett fungerande spjällhus fungerar inte bilen heller. Det blir liksom stopp varje gång man släpper gaspedalen, och det är ju ingen speciellt bra situation eller hur? Hur som helst, ett spjällhus kostar 6000 spänn om man ska ha ett nytt, men det sätter man inte in i en 10 år gammal bil. Jag kom undan med ett begagnat för 1500 plus arbetskostnad 1300 plus moms. Tack bilverkstan! Ja, ni ska ju också leva. Vad gjorde man utan er?
Men nu börjar jag tröttna på att inte veta vad som händer med den lilla tioåringen nästa gång den rullar ut på vägarna. Det börjar bli hög tid att införskaffa en ny. Den här gången ska det bli en miljöbil i alla fall, en liten söt miljöbil. Miljöbil förresten. Finns det såna? Det handlar väl i ärlighetens namn om en bil som skadar miljön så lite som möjligt, för någon miljövänlig bil finns ju inte. För min del är nog vilken bil som helst miljöbil eftersom den mest används till att fylla upp garaget. Hur det än är med den saken så känns det i alla fall bättre att veta att bilen man kör inte förstör miljön onödigt mycket när man väl använder den. Och små bilar har så oerhört mycket mer charm än stora!
Förresten vet jag att det finns de som tycker att det är främst jag och inte bilen jag har som förstör miljön. Sånt får man väl ta om man sticker ut hakan lite. Alltid är det nån som retar sig på en. Det kan man väl bjuda på i sina generösa stunder. Lite skönt är det ju att tänka på att under den tiden jag får en massa skit på mig så är det någon annan som slipper. Och det är ju alltid en tröst.
Men nu börjar jag tröttna på att inte veta vad som händer med den lilla tioåringen nästa gång den rullar ut på vägarna. Det börjar bli hög tid att införskaffa en ny. Den här gången ska det bli en miljöbil i alla fall, en liten söt miljöbil. Miljöbil förresten. Finns det såna? Det handlar väl i ärlighetens namn om en bil som skadar miljön så lite som möjligt, för någon miljövänlig bil finns ju inte. För min del är nog vilken bil som helst miljöbil eftersom den mest används till att fylla upp garaget. Hur det än är med den saken så känns det i alla fall bättre att veta att bilen man kör inte förstör miljön onödigt mycket när man väl använder den. Och små bilar har så oerhört mycket mer charm än stora!
Förresten vet jag att det finns de som tycker att det är främst jag och inte bilen jag har som förstör miljön. Sånt får man väl ta om man sticker ut hakan lite. Alltid är det nån som retar sig på en. Det kan man väl bjuda på i sina generösa stunder. Lite skönt är det ju att tänka på att under den tiden jag får en massa skit på mig så är det någon annan som slipper. Och det är ju alltid en tröst.
måndag, april 21, 2008
Kultur på olika sätt
Kulturskolorna i Nybro och Kalmar har i två helger gett föreställningen A Chorus Line på Folkan i Nybro. Vi hade förmånen att se den i fredags. Vilka duktiga ungdomar vi har! Och tänk så roligt det är när man kan samarbeta så att man blr riktigt många på scenen och kan göra större uppsättningar än vanligt. Sånt vill man se mer av!
Jag blev inte mindre imponerad av Södra Ölands musikteater som har satt upp Teaterbåten både i Mörbylånga och här i Kalmar. Igår var det sista föreställningen. Det hela var oerhört proffsigt. Jag hoppas verkligen att Mörbylånga kommun uppskattar den här verksamheten! Goe liberalen och jag missade de sista minuterna av vad vi trodde var den mållösa matchen mellan KFF och Hammarby när vi i flygande fläng kastade oss på cyklarna mellan Fredriksskans och Kalmar Teater, men det var det värt. Det blev tre timmars förstklassig underhållning. Ingelstens mål, som kom i 93:e minuten, fick vi se på TV när vi kom hem. Det fungerar det också, men teater däremot ska upplevas på plats.
I dagens lokaltidningar ser vi förvaltningschefer i Nybro rycka ut till politikernas försvar mot de anställda. Jag trodde inte mina ögon! Det är en märklig kultur som råder där i väster. Självklart ska man som anställd kunna säga vad man tycker, även om det är obekvämt för den politiska ledningen. Självklart måste man kunna ställa högre krav på kommunstyrelsens ordförande än på en enskild anställd när det gäller kvaliteten på uttalanden i media. Självklart ska man som politiker kunna ta en diskussion med engagerade medarbetare. Är det inte såna medarbetare man vill ha? Det här är pinsamt, både för förvaltningschefer och politiker. En skärpning vore på sin plats. Jag har ställt frågan förut, och den tål att upprepas: När man tittar närmare på arbetsformerna mellan chefstjänstemän och folkvalda i vår kära grannkommun, vem är det egentligen som jobbar på vems uppdrag?
Jag blev inte mindre imponerad av Södra Ölands musikteater som har satt upp Teaterbåten både i Mörbylånga och här i Kalmar. Igår var det sista föreställningen. Det hela var oerhört proffsigt. Jag hoppas verkligen att Mörbylånga kommun uppskattar den här verksamheten! Goe liberalen och jag missade de sista minuterna av vad vi trodde var den mållösa matchen mellan KFF och Hammarby när vi i flygande fläng kastade oss på cyklarna mellan Fredriksskans och Kalmar Teater, men det var det värt. Det blev tre timmars förstklassig underhållning. Ingelstens mål, som kom i 93:e minuten, fick vi se på TV när vi kom hem. Det fungerar det också, men teater däremot ska upplevas på plats.
I dagens lokaltidningar ser vi förvaltningschefer i Nybro rycka ut till politikernas försvar mot de anställda. Jag trodde inte mina ögon! Det är en märklig kultur som råder där i väster. Självklart ska man som anställd kunna säga vad man tycker, även om det är obekvämt för den politiska ledningen. Självklart måste man kunna ställa högre krav på kommunstyrelsens ordförande än på en enskild anställd när det gäller kvaliteten på uttalanden i media. Självklart ska man som politiker kunna ta en diskussion med engagerade medarbetare. Är det inte såna medarbetare man vill ha? Det här är pinsamt, både för förvaltningschefer och politiker. En skärpning vore på sin plats. Jag har ställt frågan förut, och den tål att upprepas: När man tittar närmare på arbetsformerna mellan chefstjänstemän och folkvalda i vår kära grannkommun, vem är det egentligen som jobbar på vems uppdrag?
fredag, april 18, 2008
Marknadshyror på g
Högerregeringen fortsätter att montera ner den svenska välfärden. Nu är det hyrornas tur. Idag presenterades en nya statlig utredning. Den behandlar allmännyttans villkor. Precis som vi varnade för i valrörelsen går vi nu mot ett införande av rena marknadshyror.
Allmännyttan, som alltid har haft ett speciellt uppdrag att agera bostadspolitiskt och säkerställa att alla får tillgång till ett goda bostäder till rimliga priser, ska nu överge denna ambition. Nåja, man har väl inte alltid lyckats hittills heller, men ambitionen har i varje fall funnits. Eller SKA finnas. Nu ska det bli stopp på det. Istället för hänsyn till sociala mål ska man sätta vinstintresset främst. Ingen lär bli förvånad över effekterna av den här utvecklingen. Ökad segregation och dyrare boende. Suck.
Men som vanligt ska man kanske vara glad över tydligheten i alla fall. Det hjälper ju inte den som drabbas av 50-procentiga hyresökningar eller mer, men det kan ge hopp om en annan politik efter nästa val. För den som har det knalt i plånboken är det dock en klen tröst som man ser långt bort vid horisonten. För det är långt till 2010.
Allmännyttan, som alltid har haft ett speciellt uppdrag att agera bostadspolitiskt och säkerställa att alla får tillgång till ett goda bostäder till rimliga priser, ska nu överge denna ambition. Nåja, man har väl inte alltid lyckats hittills heller, men ambitionen har i varje fall funnits. Eller SKA finnas. Nu ska det bli stopp på det. Istället för hänsyn till sociala mål ska man sätta vinstintresset främst. Ingen lär bli förvånad över effekterna av den här utvecklingen. Ökad segregation och dyrare boende. Suck.
Men som vanligt ska man kanske vara glad över tydligheten i alla fall. Det hjälper ju inte den som drabbas av 50-procentiga hyresökningar eller mer, men det kan ge hopp om en annan politik efter nästa val. För den som har det knalt i plånboken är det dock en klen tröst som man ser långt bort vid horisonten. För det är långt till 2010.
torsdag, april 17, 2008
Internationell musik i Kalmar: Njut!!!
Igår var jag på en av kommunens grundskolor, Vasaskolan, och lyssnade på en symfoniorkester från Vidarskolan i Köpenhamn. Det var ett 80-tal ungdomar som var ute på turné och bjöd oss på orkesterverk av Bach och Dvorak men också eurytmi, talkörer och körsång. Det var en mäktig upplevelse som var ovanlig på många sätt. Jag tror att de ungdomar som fick förmånen att delta (de var alltför få!) tyckte detsamma.
Under den här veckan gästas Kalmar dessutom av en grupp från Kaliningrad som framför rysk folkmusik i bl a kyrkor och skolor. Har jag bara möjlighet att komma ifrån så ska jag se till att uppleva dem i morgon då de finns på min gamla högstadieskola. De sprider massor av inspiration!
Som om detta inte vore nog så hade vi tidigare ikväll besök av gäster från Savonlinna/Nyslott, Kalmars vänort i Finland. Det var Konstgymnasiets kör, folkmusikgruppen Takamus, Nyslotts Musikinstituts orkester och Polar Big Band. Vilken kväll det blev! Så otroligt duktiga de var!
Kalmar sjuder just nu av internationell musik. Man kan tro att Kalmars kulturbägare blir överfull den här veckan, men så fungerar det ju inte. Så kan det aldrig bli. Blir en bägare full så flödar den ju över, och då blir det ännu fler som kan ta del av innehållet. Kultur kan man aldrig få för mycket av, inte musik heller. Det är kulturen och musiken som utvecklar oss som människor, och det är därför det är livsviktigt för oss att få uppleva och delta i kulturaktiviteter.
Det är också viktigt att vi själva får skapa. Själv har jag arbetat med körsång och kyrkomusik i snart 30 år och jag tycker att det är bland det roligaste som finns att skapa musik tillsammans. Men för att kunna skapa behöver man inspireras av andra. Det är inte alltid så lätt att vara kreativ och skapa något inne på sin egen kammare eller i sin egen kyrka. Man måste öppna dörren, se, höra och uppleva vad andra kan för att sedan våga spränga sina egna gränser. Det är här våra internationella kontakter och utbyten blir så ovärderliga. De visar ytterligare en sida av vad vi som människor kan åstadkomma.
Musiken är gränslös. Med musiken kan vi kommunicera, oavsett modersmål och andra olikheter. Vi kan förstå det patriotiska i Sibelius Finlandia, som vi fick höra i Birgittakyrkan idag, trots att vi i Sverige inte har upplevt samma hot från en främmande nation som Finland gjorde vid 1800-talets slut. Vi blir delaktiga i en upplevelse som vi inte själva har upplevt (möjligen med undantag av de gånger då Tre Kronor möter de finska lejonen i VM-hockey för då är det ju kris i folkhemmet!). Med musikens hjälp kan vi förenas, förstå varandra, förmedla känslor och uppfattningar. Allt det där berikar livet. Och det var just det, en upplevelse som gjorde livet rikare, som vi fick vara med om i Birgittakyrkan under denna frusna aprilkväll. Ett stort tack till alla medverkande från Savonlinna/Nyslott, till Birgittakyrkan som upplät sin lokal och till Utvecklingsenheten i Kalmar kommun som stod för värdskapet!
Och till alla er (ni var alltför många!) som inte var där: Ni gick verkligen miste om nåt!
Under den här veckan gästas Kalmar dessutom av en grupp från Kaliningrad som framför rysk folkmusik i bl a kyrkor och skolor. Har jag bara möjlighet att komma ifrån så ska jag se till att uppleva dem i morgon då de finns på min gamla högstadieskola. De sprider massor av inspiration!
Som om detta inte vore nog så hade vi tidigare ikväll besök av gäster från Savonlinna/Nyslott, Kalmars vänort i Finland. Det var Konstgymnasiets kör, folkmusikgruppen Takamus, Nyslotts Musikinstituts orkester och Polar Big Band. Vilken kväll det blev! Så otroligt duktiga de var!
Kalmar sjuder just nu av internationell musik. Man kan tro att Kalmars kulturbägare blir överfull den här veckan, men så fungerar det ju inte. Så kan det aldrig bli. Blir en bägare full så flödar den ju över, och då blir det ännu fler som kan ta del av innehållet. Kultur kan man aldrig få för mycket av, inte musik heller. Det är kulturen och musiken som utvecklar oss som människor, och det är därför det är livsviktigt för oss att få uppleva och delta i kulturaktiviteter.
Det är också viktigt att vi själva får skapa. Själv har jag arbetat med körsång och kyrkomusik i snart 30 år och jag tycker att det är bland det roligaste som finns att skapa musik tillsammans. Men för att kunna skapa behöver man inspireras av andra. Det är inte alltid så lätt att vara kreativ och skapa något inne på sin egen kammare eller i sin egen kyrka. Man måste öppna dörren, se, höra och uppleva vad andra kan för att sedan våga spränga sina egna gränser. Det är här våra internationella kontakter och utbyten blir så ovärderliga. De visar ytterligare en sida av vad vi som människor kan åstadkomma.
Musiken är gränslös. Med musiken kan vi kommunicera, oavsett modersmål och andra olikheter. Vi kan förstå det patriotiska i Sibelius Finlandia, som vi fick höra i Birgittakyrkan idag, trots att vi i Sverige inte har upplevt samma hot från en främmande nation som Finland gjorde vid 1800-talets slut. Vi blir delaktiga i en upplevelse som vi inte själva har upplevt (möjligen med undantag av de gånger då Tre Kronor möter de finska lejonen i VM-hockey för då är det ju kris i folkhemmet!). Med musikens hjälp kan vi förenas, förstå varandra, förmedla känslor och uppfattningar. Allt det där berikar livet. Och det var just det, en upplevelse som gjorde livet rikare, som vi fick vara med om i Birgittakyrkan under denna frusna aprilkväll. Ett stort tack till alla medverkande från Savonlinna/Nyslott, till Birgittakyrkan som upplät sin lokal och till Utvecklingsenheten i Kalmar kommun som stod för värdskapet!
Och till alla er (ni var alltför många!) som inte var där: Ni gick verkligen miste om nåt!
Som den gamle poeten sa...
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor.
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Gammal poesi kan vara mer aktuell än man tror. Inte kunde Gustaf Fröding veta vad som skulle hända här i början av 2000-talet? Ändå lyckades han formulera några rader som i allra högsta grad är användbara för oss i nutid. Visst är det imponerande?
tisdag, april 15, 2008
Blandad dag
Idag finns det åtminstone tre orsaker att vara arg. ARRRRRRGGGGHHHH!!!!
Men KFF vann igår. Det var glädjande. Solen skiner. Det är faktiskt ganska skönt. Och ikväll har vi sångövning med Vox Communis. Det ser jag fram emot!
Så, livet är inte så tokigt i alla fall. :-)
- Jag har precis lyssnat på Sveriges utbildningsminister, major Björklund. Det var hyperförenklade resonemang och billig retorik, precis som väntat. Å andra sidan, jag SKA inte tycka som han. Det vore ju ännu värre ;-)
- En tidigare vänsterpartist i norra länet har blivit vald till ordförande för en ny sd-förening däruppe. Han hävdar att det inte är så stor skillnad mellan våra partier.... Jo, lille vän, det är en oerhört stor skillnad. Har du inte fattat det har du nog inte greppat nånting alls i den politiska världen.
- Läktarbeteendet på Råsunda igår lämnade mycket i övrigt att önska. Först hävdar man att klackarna kan bete sig korrekt och att man vill bevara läktarkulturen, sen bevisar man för alla att det måste till betydligt strängare regler för att vi ska kunna fortsätta anordna fotbollsmatcher. Skäms på er! Ni förstör för alla andra som tycker att det är roligt med fotboll! Och förresten tycker jag att AIK skulle förlora poängen från igår... Laget har ett ansvar för sin klacks beteende.
Men KFF vann igår. Det var glädjande. Solen skiner. Det är faktiskt ganska skönt. Och ikväll har vi sångövning med Vox Communis. Det ser jag fram emot!
Så, livet är inte så tokigt i alla fall. :-)
måndag, april 14, 2008
Helg och vardag med idrott
Det blev en helg fylld av aktiviteter. Lördagen gick åt till att bese Laganda cup i sporthallen där goe liberalen och de andra i den blå alliansen krigade mot landstingspersonalen. Hur det gick? Nja, inte så jättebra. Det blev förlust i samtliga matcher. Politikerlaget ska ändå ha en eloge för att de ställde upp tycker jag! Nästa år hoppas jag att kamraterna på den röda sidan ansluter. Det skadar inte att släppa lite på prestigen emellanåt.
I hällande regn bevittnade vi sedan div 3-premiären på Fredriksskans där Kalmar AIK snöpligt förlorade mot Gransholm. KAIK fick gå mållösa från planen trots att de faktiskt gjorde mål i slutminuterna, men ett bortdömt mål, oavsett om det var rätt eller inte, räknas ju inte. Kämpa på KAIK! Ni har ännu tid på er att formera de nya styrkorna!
Gårdagen avslutades med en långpromenad. Jag passade på att gå igenom Norra kyrkogården i det vackra och sköna vädret och tog en tur förbi mina morföräldrars grav. Jag hade inga glada besked att lämna till min morfar som ju var AIK-are in i själen, men jag tror han förstår att det går upp och ner i idrottens värld. Det gäller ju även för hans älskade Klubben där han spelade under sina bästa år. Där kan man snacka om personligt helhjärtat engagemang! Ett exempel: En gång tvingades han att spela med blodförgiftning i kroppen, just för att det var en viktig match. Utanför planen stod ambulansen och väntade för omgående transport till sjukhuset efter slutsignalen. Hur det gick? Jo, AIK vann och morfar dog inte. Som tur var.
Ikväll håller vi tummarna för KFF mot GAIS.
I hällande regn bevittnade vi sedan div 3-premiären på Fredriksskans där Kalmar AIK snöpligt förlorade mot Gransholm. KAIK fick gå mållösa från planen trots att de faktiskt gjorde mål i slutminuterna, men ett bortdömt mål, oavsett om det var rätt eller inte, räknas ju inte. Kämpa på KAIK! Ni har ännu tid på er att formera de nya styrkorna!
Gårdagen avslutades med en långpromenad. Jag passade på att gå igenom Norra kyrkogården i det vackra och sköna vädret och tog en tur förbi mina morföräldrars grav. Jag hade inga glada besked att lämna till min morfar som ju var AIK-are in i själen, men jag tror han förstår att det går upp och ner i idrottens värld. Det gäller ju även för hans älskade Klubben där han spelade under sina bästa år. Där kan man snacka om personligt helhjärtat engagemang! Ett exempel: En gång tvingades han att spela med blodförgiftning i kroppen, just för att det var en viktig match. Utanför planen stod ambulansen och väntade för omgående transport till sjukhuset efter slutsignalen. Hur det gick? Jo, AIK vann och morfar dog inte. Som tur var.
Ikväll håller vi tummarna för KFF mot GAIS.
Ett ljus
Gårdagens besked om att man hade hittat tioåriga Engla bekräftade det vi alla befarade. Hon finns inte längre. Orden räcker inte till för att beskriva det man känner inför så fruktansvärda gärningar. Jag tänder ett ljus för Engla och hennes närmaste. Mer kan jag ju inte göra.
lördag, april 12, 2008
Kompromissmiss?
Grannkommunen i väster fortsätter att utmärka sig. Idag visar man att de äldre i Nybro betalar mest av alla i hela landet för maten. Bra jobbat kommunen! Just nu är det också aktuellt med ett upprop bland socialarbetare där man avser att verka för likvärdighet i socialtjänsten. Man vill inte att den kommunala ekonomin ska kunna ålägga socialtjänsten att bryta mot lagen.
Ja, vad säger man? Med ett kommunalråd som öppet säger att ekonomin styr människosynen så blir det kanske på det här sättet. Och för min del är det fullständigt förståeligt att ett samarbete mellan s och v under sådana förhållanden knakar i fogarna. Det finns lägen då man både bör och ska kompromissa. Det finns lägen då man absolut inte ska göra det också. I Nybro närmar sig det sistnämnda läget med (s)tormfart. Kompromisser med människosyn och grundläggande värderingar kan inte annat än misslyckas, och det är inte vänstern som står för den kompromissmissen. Min(s)ann.
Ja, vad säger man? Med ett kommunalråd som öppet säger att ekonomin styr människosynen så blir det kanske på det här sättet. Och för min del är det fullständigt förståeligt att ett samarbete mellan s och v under sådana förhållanden knakar i fogarna. Det finns lägen då man både bör och ska kompromissa. Det finns lägen då man absolut inte ska göra det också. I Nybro närmar sig det sistnämnda läget med (s)tormfart. Kompromisser med människosyn och grundläggande värderingar kan inte annat än misslyckas, och det är inte vänstern som står för den kompromissmissen. Min(s)ann.
Fanatism och förstörelse
Fanatism är en farlig företeelse, oavsett inom vilket område den finns. Idag läser vi om en vandaliserad bil, en liten Micra som ägs av en 90-åring i centrala Kalmar. Sönderslagna rutor, målarfärg i kupén och ordet Nasse sprayat på sidan. Det är ett fullständigt idiotiskt och meningslöst tilltag. AFA Dackebygd lär ha tagit på sig ansvaret. Suck.
Ingen vinner framgång genom vandalism. Det borde alla begripa vid det här laget. Dubbelsuck.
Som demokratiskt arbetande politiker blir man bedrövad. Jag minns de attacker som vi har utsatts för under åren i form av bl a sönderslagen och stulen egendom. Visst, man blir arg, men man tjänar inget på att ge igen med samma mynt. Den som verkligen på ett seriöst och ärligt sätt vill förändra världen använder andra metoder. Våld föder våld, förstörelse föder förstörelse.
Och den världen vill vi inte ha. I den mån vi redan har den världen, ja, den manifesterar sig bl a genom president Bush och hans Irakkrig, ska vi bekämpa den. Den kampen är allt annat än meningslös.
Ingen vinner framgång genom vandalism. Det borde alla begripa vid det här laget. Dubbelsuck.
Som demokratiskt arbetande politiker blir man bedrövad. Jag minns de attacker som vi har utsatts för under åren i form av bl a sönderslagen och stulen egendom. Visst, man blir arg, men man tjänar inget på att ge igen med samma mynt. Den som verkligen på ett seriöst och ärligt sätt vill förändra världen använder andra metoder. Våld föder våld, förstörelse föder förstörelse.
Och den världen vill vi inte ha. I den mån vi redan har den världen, ja, den manifesterar sig bl a genom president Bush och hans Irakkrig, ska vi bekämpa den. Den kampen är allt annat än meningslös.
onsdag, april 09, 2008
På den lilla människans sida
Det känns skönt att veta att Vänsterpartiet står på den lilla människans sida och inte befattar sig med det pampvälde som kan finnas på skilda nivåer i vårt avlånga land.
Just idag och just här är det viktigt att påpeka just detta. Apropå just ingenting eller just allting.
Just idag och just här är det viktigt att påpeka just detta. Apropå just ingenting eller just allting.
måndag, april 07, 2008
Sammanträde i kommunstyrelsen
Vad kan ett kommunstyrelsemöte
bära i sitt långrandiga sköte?
En och annan tupplur så klart
när dagordningen verkar tappa fart
Ibland ser man hela partigrupper sova
Ingen upplyftande syn kan jag lova
Andra springer ut och in
för att fylla muggen sin
25 punkter, både tunga och långa
gör förstås att två timmar blir alltför trånga
Men den som leder mötet bör allvarligt betänka
att inte sockernivå och medvetandegrad så medvetet sänka
att viktiga beslut fattas utan att verkligen fattas
Så är det väl inte meningen att demokrati ska rattas?
fredag, april 04, 2008
Något är fel
Ibland fyller löpsedlarna en med avsmak. Just nu känns det så. På dagens löpsedlar står nämligen "Mamman frågar efter sina barn". Det handlar förstås om den mardrömslika händelsen i Arboga där en mamma själv blev utsatt för mordförsök och där hennes två små barn fick sätta livet till.
Hela Sverige vet om att hennes barn är döda. Alla utom hon. Vi andra vet till och med förmodligen vem mördaren är. Hon vet inte om att det finns en mördare och att det är hennes egna barn som är offren. Hur hanterar man en sådan situation?
Det är fruktansvärt, hela historien är fruktansvärd och det är inte lätt att göra en enda sak rätt när det bara är så fruktansvärt fel från början. Jag hoppas att hon, den arma människan, får det stöd hon kommer att behöva och att hon får lugn och ro att sörja tills gråten tar slut. Och jag hoppas att hon en dag ska komma över den integritetskränkning som det ändå måste vara att inse att hela Sverige har följt hennes medvetslöshet och till och med nu går och väntar på att få se de svarta rubrikerna som säger att hon till slut har fått händelseförloppet klart för sig.
Det är inte så här en mamma ska behöva hantera sin sorg. Det är vidrigt att förlora sina älskade barn. Man ska inte behöva bli utfläkt till allmän beskådan också redan innan man själv har förstått vad som hänt. Man undrar vilken etik som har styrt mediabevakningen. Skulle man inte kunnat sköta detta på något annat sätt? En sak känner jag tydligt, nämligen att något är fel. Men jag vet inte riktigt vad.
Hela Sverige vet om att hennes barn är döda. Alla utom hon. Vi andra vet till och med förmodligen vem mördaren är. Hon vet inte om att det finns en mördare och att det är hennes egna barn som är offren. Hur hanterar man en sådan situation?
Det är fruktansvärt, hela historien är fruktansvärd och det är inte lätt att göra en enda sak rätt när det bara är så fruktansvärt fel från början. Jag hoppas att hon, den arma människan, får det stöd hon kommer att behöva och att hon får lugn och ro att sörja tills gråten tar slut. Och jag hoppas att hon en dag ska komma över den integritetskränkning som det ändå måste vara att inse att hela Sverige har följt hennes medvetslöshet och till och med nu går och väntar på att få se de svarta rubrikerna som säger att hon till slut har fått händelseförloppet klart för sig.
Det är inte så här en mamma ska behöva hantera sin sorg. Det är vidrigt att förlora sina älskade barn. Man ska inte behöva bli utfläkt till allmän beskådan också redan innan man själv har förstått vad som hänt. Man undrar vilken etik som har styrt mediabevakningen. Skulle man inte kunnat sköta detta på något annat sätt? En sak känner jag tydligt, nämligen att något är fel. Men jag vet inte riktigt vad.
torsdag, april 03, 2008
En seriös debatt om skolan, tack!
När jag gick i gymnasiet på 1980-talet var det inte ovanligt med avhopp. I min klass, vi gick naturvetenskaplig linje, var vi 28 elever i första årskursen. I trean, när vi skulle ta vår examen, var vi 14. Vi hade alltså en avhoppsandel på 50%. Det är ganska mycket, det tyckte jag då och det tycker jag nu också. Idag har vi en avhoppsandel i gymnasieskolan som inte är i närheten av detta. Varje avhopp är dock allvarligt i sig, men man ska inte ge en felaktig bild av utvecklingen av ideologiska skäl.
Under min skoltid hade vi relativa ämnesbetyg, Bäst var 5 och sämst var 1. Medevärdet skulle ligga på 3, utom för oss naturvetare. Vi kunde ha ett medelvärde i klassen som låg högre. Skälet till det kan man fundera på. Idag har vi målrelaterade kursbetyg, ett betyg för varje kurs i spannet "icke godkänd" till "mycket väl godkänd". Får du G på en kurs under första året hänger den kvar till ditt slutbetyg. Du kan visserligen skaffa dig högre betyg i andra kurser senare, men ditt G behåller du såvida du inte tentar upp det, och det är inte så vanligt att man gör. Möjligheterna att hämta upp sig är alltså betydligt mer begränsade idag, liksom stressen eftersom man har långt fler betyg som sätts kontinuerligt.
Många pratar om den svenska skolans katastrofmisslyckande. Vi hör ofta: "Det har aldrig tidigare funnits så många som är icke godkända som nu!" (Det kan kommenteras att det inte är eleverna som inte duger, det är deras kunskapsnivå som är bedömd, men det glöms alltför ofta bort.) Det som glöms ännu mer är att under det relativa betygssystemets levnad, från 60-talet och fram till det att dagens betygssystem infördes, fick inte en enda elev ett enda godkänt betyg! Det enda betygen sa var hur elevens kunskaper förhöll sig i relation till alla andras. Nivån är överhuvudtaget inte medräknad i det synsättet.
Visst är det konstigt att man kan bli så historielös när man ska diskutera skolpolitik att man glömmer såna elementa! Man gör jämförelser mellan äpplen och päron över tid och glömmer totalt bort att själva grunden för jämförelsen inte existerar. Detta händer trots att de allra flesta som uttalar sig om skolpolitik, inklusive nuvarande skolansvarigt statsråd, har gått genom skolan under den "underbara" relativa betygsperioden. Jan Björklund har således inte han heller ett enda godkänt betyg i något ämne från grundskola och gymnasieskola, förutsatt att han gick i skolan i åldern 7-19 år. Det ni!
Nej, ska man undersöka skolans utveckling ska man göra det på ett seriöst och genomtänkt sätt och inte genom att sätta på sig enögda ideologiska glasögon och bara se samband och trender som passar med den egna på förhand bestämda åsikten. En förenklad analys är ofta rent simpel och också ofta rent felaktig. Jag efterlyser därför en mer seriös debatt om den komplicerade institution som skolan faktiskt är. En sådan debatt kan leda till förbättringar, för sådana behövs, och det är väl dit vi vill? Åtminstone vill jag det!
Under min skoltid hade vi relativa ämnesbetyg, Bäst var 5 och sämst var 1. Medevärdet skulle ligga på 3, utom för oss naturvetare. Vi kunde ha ett medelvärde i klassen som låg högre. Skälet till det kan man fundera på. Idag har vi målrelaterade kursbetyg, ett betyg för varje kurs i spannet "icke godkänd" till "mycket väl godkänd". Får du G på en kurs under första året hänger den kvar till ditt slutbetyg. Du kan visserligen skaffa dig högre betyg i andra kurser senare, men ditt G behåller du såvida du inte tentar upp det, och det är inte så vanligt att man gör. Möjligheterna att hämta upp sig är alltså betydligt mer begränsade idag, liksom stressen eftersom man har långt fler betyg som sätts kontinuerligt.
Många pratar om den svenska skolans katastrofmisslyckande. Vi hör ofta: "Det har aldrig tidigare funnits så många som är icke godkända som nu!" (Det kan kommenteras att det inte är eleverna som inte duger, det är deras kunskapsnivå som är bedömd, men det glöms alltför ofta bort.) Det som glöms ännu mer är att under det relativa betygssystemets levnad, från 60-talet och fram till det att dagens betygssystem infördes, fick inte en enda elev ett enda godkänt betyg! Det enda betygen sa var hur elevens kunskaper förhöll sig i relation till alla andras. Nivån är överhuvudtaget inte medräknad i det synsättet.
Visst är det konstigt att man kan bli så historielös när man ska diskutera skolpolitik att man glömmer såna elementa! Man gör jämförelser mellan äpplen och päron över tid och glömmer totalt bort att själva grunden för jämförelsen inte existerar. Detta händer trots att de allra flesta som uttalar sig om skolpolitik, inklusive nuvarande skolansvarigt statsråd, har gått genom skolan under den "underbara" relativa betygsperioden. Jan Björklund har således inte han heller ett enda godkänt betyg i något ämne från grundskola och gymnasieskola, förutsatt att han gick i skolan i åldern 7-19 år. Det ni!
Nej, ska man undersöka skolans utveckling ska man göra det på ett seriöst och genomtänkt sätt och inte genom att sätta på sig enögda ideologiska glasögon och bara se samband och trender som passar med den egna på förhand bestämda åsikten. En förenklad analys är ofta rent simpel och också ofta rent felaktig. Jag efterlyser därför en mer seriös debatt om den komplicerade institution som skolan faktiskt är. En sådan debatt kan leda till förbättringar, för sådana behövs, och det är väl dit vi vill? Åtminstone vill jag det!
Min demokratiska rättighet
Tja, ibland är en del människor bara FÖR förutsägbara. Så fort man skriver något om ett visst parti så dyker det upp kommentarer här på bloggen från några av dess sympatisörer. Vilket parti det handlar om? Ja, gissa.
Denna gång blev jag uppmanad att skriva under en lista där man skulle gå emot det förtryck som utförts i kommunismens namn. Varför skulle jag ha några problem att motverka förtryck? Jag är emot förtryck i alla former, det må handla om utövat förtryck pga etnisk bakgrund, kön eller sexuell läggning eller om nån vill hindra nån annan från att äta grönsaker. Det har aldrig varit något problem för mig att ställa upp för människors lika värde och deras mänskliga rättighet att få vara precis som de är.
MEN
Jag kommer aldrig att skriva under en lista som ligger på ett motståndarpartis hemsida, i synnerhet inte om det handlar om ett parti som ideologiskt liksom i praktiken har positionerat sig allra längst bort från mina egna uppfattningar. Lika logiskt är det att jag utgår från att ingen av deras företrädare skulle skriva på ett upprop som vi i Vänsterpartiet skriver fram. Jag skulle väl aldrig drömma om att uppmana dem att skriva under! Det handlar om att kunna resonera logiskt, med empati och med ett visst mått av intelligens. Samt kanske att ha ett litet uns av insikt om vilken ställning man själv har och hur det kan vara möjligt att kalla sig själv demokrat när man går in för att tvinga andra att göra som man vill. Usch. Sånt sysslar inte jag med. Jag vill ha ett fritt samhälle.
Alltså, liknande inlägg med hemsidesadresser tänker jag strunta föga högaktningsfullt i, och jag kommer att plocka bort dem så fort jag kommer åt. Det är min demokratiska rättighet.
Denna gång blev jag uppmanad att skriva under en lista där man skulle gå emot det förtryck som utförts i kommunismens namn. Varför skulle jag ha några problem att motverka förtryck? Jag är emot förtryck i alla former, det må handla om utövat förtryck pga etnisk bakgrund, kön eller sexuell läggning eller om nån vill hindra nån annan från att äta grönsaker. Det har aldrig varit något problem för mig att ställa upp för människors lika värde och deras mänskliga rättighet att få vara precis som de är.
MEN
Jag kommer aldrig att skriva under en lista som ligger på ett motståndarpartis hemsida, i synnerhet inte om det handlar om ett parti som ideologiskt liksom i praktiken har positionerat sig allra längst bort från mina egna uppfattningar. Lika logiskt är det att jag utgår från att ingen av deras företrädare skulle skriva på ett upprop som vi i Vänsterpartiet skriver fram. Jag skulle väl aldrig drömma om att uppmana dem att skriva under! Det handlar om att kunna resonera logiskt, med empati och med ett visst mått av intelligens. Samt kanske att ha ett litet uns av insikt om vilken ställning man själv har och hur det kan vara möjligt att kalla sig själv demokrat när man går in för att tvinga andra att göra som man vill. Usch. Sånt sysslar inte jag med. Jag vill ha ett fritt samhälle.
Alltså, liknande inlägg med hemsidesadresser tänker jag strunta föga högaktningsfullt i, och jag kommer att plocka bort dem så fort jag kommer åt. Det är min demokratiska rättighet.
tisdag, april 01, 2008
Kommunfullmäktige...
Gårdagens kommunfullmäktige följde samma strukur som vanligt. Jag konstaterade tillsammans med en av mina tidigare ordförandekolleger att i den händelse man är ute efter underhållning och överraskningar så är kommunfullmäktigemötena i Kalmar de sista tillställningarna man ska besöka. Suck.
Tidningarnas referat speglade idag det tråkiga och fantasilösa, precis som vanligt. Dock blev det fel på sina ställen. Vi behandlade en motion från centerpartiet om fadderfamiljer för flyktingar. Den fick avslag, vilket i och för sig var väntat. Det som inte var väntat var att miljöpartiet bytte ställning under debattens gång och stödde motionen. Därmed hade inte den sittande majoriteten någon egen majoritet längre. I det läget tyckte jag att det inte var någon idé att slåss. Med argumentet "verksamheten finns redan" skulle den avslås, men om verksamheten redan finns så kostar det ju ingenting att bifalla motionen, eller hur? Vid voteringen lade jag alltså ner min röst. Debatten blev meningslös och fylld av onödig prestige och kunde dessutom skada oss.
Och det gjorde den, tyvärr. I tidningen står att socialdemokraterna och vänstern fick stöd av sd. Så var det alltså inte. Jag kan inte rösta med sd i en fråga som rör flyktingpolitik, integration och människovärde. Så enkelt är det. Det gäller att kunna se sig själv i ögonen när man vaknar. Men vi tänker olika. Det accepterar jag till fullo.
Jag hoppas också att vi i fortsättningen ska slippa höra och läsa om kommunpolitiker som uttrycker innebörden "Jag har den människosyn som ekonomin tillåter mig att ha.". Det hände igår, dock inte här hos oss utan hos lillebror grannkommunen i väster. Man blir ju mörkrädd, speciellt när det handlar om folk som enligt partiboken har hjärtat åtminstone lite till vänster. Ska pengarna styra över politiken, moralen och etiken? Ska det inte vara precis tvärtom?
Tidningarnas referat speglade idag det tråkiga och fantasilösa, precis som vanligt. Dock blev det fel på sina ställen. Vi behandlade en motion från centerpartiet om fadderfamiljer för flyktingar. Den fick avslag, vilket i och för sig var väntat. Det som inte var väntat var att miljöpartiet bytte ställning under debattens gång och stödde motionen. Därmed hade inte den sittande majoriteten någon egen majoritet längre. I det läget tyckte jag att det inte var någon idé att slåss. Med argumentet "verksamheten finns redan" skulle den avslås, men om verksamheten redan finns så kostar det ju ingenting att bifalla motionen, eller hur? Vid voteringen lade jag alltså ner min röst. Debatten blev meningslös och fylld av onödig prestige och kunde dessutom skada oss.
Och det gjorde den, tyvärr. I tidningen står att socialdemokraterna och vänstern fick stöd av sd. Så var det alltså inte. Jag kan inte rösta med sd i en fråga som rör flyktingpolitik, integration och människovärde. Så enkelt är det. Det gäller att kunna se sig själv i ögonen när man vaknar. Men vi tänker olika. Det accepterar jag till fullo.
Jag hoppas också att vi i fortsättningen ska slippa höra och läsa om kommunpolitiker som uttrycker innebörden "Jag har den människosyn som ekonomin tillåter mig att ha.". Det hände igår, dock inte här hos oss utan hos lillebror grannkommunen i väster. Man blir ju mörkrädd, speciellt när det handlar om folk som enligt partiboken har hjärtat åtminstone lite till vänster. Ska pengarna styra över politiken, moralen och etiken? Ska det inte vara precis tvärtom?
Händelser första april
Idag är det första april. Min gula bil fyller exakt tio år idag. Tio år och knappt 9000 mil har vi dragits med varandra. Det är gammal god vänskap. Den har alltid varit snäll, pigg och snabb med undantag av en enda period då jag fick lägga 4300 på byte av lambda-sond och lite annat småplock. Sist var det bromsbyten, men det får man ju räkna med på en bil med sådan aktningsvärd ålder. Men ordspråket har den inte riktigt tagit in. Nu vet jag att Gammal kärlek rostar. Fast jag kallar det patina istället. Grattis lille bilen på tioårsdagen!!
Första april brukar präglas av skämt. En del är dock mindre lyckade. Miljöpartiets landstingsråd har skämtat genom att lova en löneförhöjning på 10 % till landstingets lågavlönade grupper. Det var synnerligen klumpigt och okänsligt. Man får hoppas att det här misstaget leder till någon form av erfarenhet som kan minska det dåliga omdömet i framtiden. Det här var nämligen för pinsamt. Mer lyckat var skämtet som dottern blev utsatt för genom att pojkvännen skickade ett fejkat mail från filosofiläraren där hon blev ombedd att delta i ett seminarium i övermorgon. Det låg annars inte på schemat förrän om två veckor. Jag trodde ungen skulle bli tokig och gå i bitar. Sånt kallar jag uppfinningsrikedom! Och hon tål det. :-)
Kvällens sångövning med glada Vox Communis gick i vårsångernas tecken: Vintern rasat ut, Glad såsom fågeln, Vårvindar friska... Vi klarade också nästan ut Vilken värld det ska bli, en underbar text på en tacksam melodi. Kom gärna och lyssna lördagen den 26 april då vi ska sjunga på Giraffen i samarbete med Röda Korset! Håll utkik efter anslag!
Första april brukar präglas av skämt. En del är dock mindre lyckade. Miljöpartiets landstingsråd har skämtat genom att lova en löneförhöjning på 10 % till landstingets lågavlönade grupper. Det var synnerligen klumpigt och okänsligt. Man får hoppas att det här misstaget leder till någon form av erfarenhet som kan minska det dåliga omdömet i framtiden. Det här var nämligen för pinsamt. Mer lyckat var skämtet som dottern blev utsatt för genom att pojkvännen skickade ett fejkat mail från filosofiläraren där hon blev ombedd att delta i ett seminarium i övermorgon. Det låg annars inte på schemat förrän om två veckor. Jag trodde ungen skulle bli tokig och gå i bitar. Sånt kallar jag uppfinningsrikedom! Och hon tål det. :-)
Kvällens sångövning med glada Vox Communis gick i vårsångernas tecken: Vintern rasat ut, Glad såsom fågeln, Vårvindar friska... Vi klarade också nästan ut Vilken värld det ska bli, en underbar text på en tacksam melodi. Kom gärna och lyssna lördagen den 26 april då vi ska sjunga på Giraffen i samarbete med Röda Korset! Håll utkik efter anslag!
måndag, mars 31, 2008
Skål!
Idag kom då beskedet. Regeringen säljer en av svenska folkets tillgångar för en engångssumma. Nu handlar det om Vin&Sprit, en vinstmaskin som år efter år ger staten utdelning i form av vinster. Borde inte vi som är ägare protestera mer högljutt än vi gör? Det som händer är ju nästan att likna vid en stöld. Våra tillgångar säljs ju utan att vi får säga "flaska"!
Istället kallar Mats Odell (kd) handlandet "ansvarsfullt". Suck. Enligt uppgift har inte näringsutskottet informerats utan har varit hänvisade till tidningar för att få information. Flera av rådgivarna som Odell har haft kring sig har tvingats avgå. Jävsmisstankarna har varit och är fortfarande många. Ansvarfullt handlande är det knappast. Det är kortsiktigt och att jämföra med det kända knepet att kissa i byxorna när man fryser. Det är skönt och varmt först, men sen blir det både himla kallt och himla otrevligt.
Man kan hoppas att regeringen använder pengarna ansvarsfullt. Inte heller här har jag några större förhoppningar dock. När man säljer av enbart ideologiska skäl så vittnar det inte om någon vidare omsorg om framtiden. Nej, pengarna hamnar nog i statsskuldens svarta hål.
Eller så går de till att finansiera fler statsråd som behöver dubbla löner när de inte längre kan få barnbidrag. Vem vet? ;-)
Skål på dig, Mats Odell! Hoppas du nyktrar till efter det här djupdyket!
Istället kallar Mats Odell (kd) handlandet "ansvarsfullt". Suck. Enligt uppgift har inte näringsutskottet informerats utan har varit hänvisade till tidningar för att få information. Flera av rådgivarna som Odell har haft kring sig har tvingats avgå. Jävsmisstankarna har varit och är fortfarande många. Ansvarfullt handlande är det knappast. Det är kortsiktigt och att jämföra med det kända knepet att kissa i byxorna när man fryser. Det är skönt och varmt först, men sen blir det både himla kallt och himla otrevligt.
Man kan hoppas att regeringen använder pengarna ansvarsfullt. Inte heller här har jag några större förhoppningar dock. När man säljer av enbart ideologiska skäl så vittnar det inte om någon vidare omsorg om framtiden. Nej, pengarna hamnar nog i statsskuldens svarta hål.
Eller så går de till att finansiera fler statsråd som behöver dubbla löner när de inte längre kan få barnbidrag. Vem vet? ;-)
Skål på dig, Mats Odell! Hoppas du nyktrar till efter det här djupdyket!
söndag, mars 30, 2008
Söndagsfunderingar
Sista helgen i mars... Tiden bara flyger iväg. Om bara några veckor är det 1 maj! Fast jag gillar ju inte våren egentligen. Jag föredrar helt klart höst och vinter. Men man får ju anpassa sig. Kontrasterna är värdefulla. Jag undrar hur man skulle klara ett klimat med bara en årstid. Inget vidare antar jag.
Igår skulle goe liberalen och jag handla russin. Vi åkte iväg till City Gross. För min del var det premiär. Du milde, vilket överflöd av varor! Vem ska köpa allt det där? Ja ja, vi gjorde så gott vi kunde. Fyra välfyllda kassar med diverse nödigheter och onödigheter. Tre flaskor som vi trodde var smaksatt mineralvatten visade sig vara sötningsmedelsläsk. Om vi kan läsa på etiketten? Jo, men där stod faktiskt mineralvatten utan socker. Gott var det inte, och himla onödigt var det. Nånstans i kassarna fanns faktist russin när vi kom hem. Vi kom i alla fall ihåg det. Skönt.
På kvällen var lamporna släckta här hemma mellan 20 och 21. En mörk timme för klimatet och miljön. Det går att jobba på datorn i skenet av stearinljus! Fråga goa dottern som satt och jobbade med sitt projektarbete under stark tidspress. Den som säger att gymnasieskolan är för slapp borde ta sig en titt på hur treorna har det på Stagneliusskolans samhällsprogram! Inte en dag ledigt under hela påsklovet har de små liven haft.
Idag var vi i Birgittakyrkan och firade högmässa tillsammans med Ingemar Johansson och ett urval av hans sånger. En ren njutning för öra, själ och ande. Men en sak kan jag inte riktigt ta till mig när jag är där. Varför måste det vara så himla mycket liturgi och choser? Den Gud som finns hos oss i vår vardag behöver väl inte allt det där för att vara närvarande i kyrkan? Å andra sidan, en viss vördnad och en viss andakt ska det också finnas. Jag förstår det. Jag blir bara lite trött på att man alltid måste köra i dikena, antingen på den ena eller på den andra sidan. Antagligen kan jag lära mig nåt av det. Jag ska försöka.
Eftermiddagen och kvällen har varit fylld av tvätt, strykning, matlagning och en lång promenad. Goe liberalen har suttit på radion och pratat kvalhockey och allsvensk premiär. Jag gick runt här ute i Djurängen där vi bor. En massa minnen väcktes till liv. Jag gick igenom den lilla skogsdungen där jag och morfar brukade plocka liljekonvaljer, vitsippor och smörblommor när jag var liten. Det finns gula blommor i backarna nu också! Mormor och morfar flyttade hit 1967 när lägenheten på Kungsgatan i Gamla Stan blev alltför omodern att klara sig i. På köpet fick de ett dagbarn (mig) som inte ville vara hos någon annan än "moffa". Det är fina minnen som man kan gotta sig i. Samtidigt slogs jag av skillnaden mellan att bo här och att bo i nya Smedby där jag och dottern bodde i 15 år. Här är det tyst på dagarna, lekplatserna står öde och under denna långa promenad såg jag bara tre barn som lekte med en fotboll. På Löten, där vi bodde, var det alltid liv och rörelse. Röda sparkbilar, trehjulingar, bmx-cyklar, spadar, hinkar och ständigt barn i omlopp... För ett barn var det en perfekt miljö. Dottern var ett år när vi flyttade dit och skulle precis sluta grundskolan som låg ett tiotal meter bort när vi flyttade till Funkabo till den lilla hyrestrean som blev för liten redan efter några månader då goe liberalen flyttade in. Visst är det mysigt med oplanerade händelser i livet?
Hur som helst, mångkulturella Smedby lärde oss så otroligt mycket! Tolerans, acceptans och insikten att allt som känns främmande inte behöver vara skrämmande. Jag är glad för de 15 åren. Nu, när vi inte längre har några aktiviteter i Smedby, är jag glad att vi bor här i Djurängen på bekvämt cykelavstånd från skola och jobb i en fyrarummare där vi får plats alla tre/fyra/fem som bor här ibland. Man har olika behov under olika perioder i livet, och jag är glad och tacksam att jag har kunnat välja bostad efter behov. Det är minsann inte alla förunnat.
Så ja, jag har dåligt samvete. För det också. Varför kan det inte vara rättvist här i världen? Å andra sidan, det finns hur mycket som helst att göra för att få det mer rättvist. I morgon är en ny dag, ett nytt fullmäktigesammanträde och nya möjligheter. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Man får hoppas att det blir åt rätt håll.
Igår skulle goe liberalen och jag handla russin. Vi åkte iväg till City Gross. För min del var det premiär. Du milde, vilket överflöd av varor! Vem ska köpa allt det där? Ja ja, vi gjorde så gott vi kunde. Fyra välfyllda kassar med diverse nödigheter och onödigheter. Tre flaskor som vi trodde var smaksatt mineralvatten visade sig vara sötningsmedelsläsk. Om vi kan läsa på etiketten? Jo, men där stod faktiskt mineralvatten utan socker. Gott var det inte, och himla onödigt var det. Nånstans i kassarna fanns faktist russin när vi kom hem. Vi kom i alla fall ihåg det. Skönt.
På kvällen var lamporna släckta här hemma mellan 20 och 21. En mörk timme för klimatet och miljön. Det går att jobba på datorn i skenet av stearinljus! Fråga goa dottern som satt och jobbade med sitt projektarbete under stark tidspress. Den som säger att gymnasieskolan är för slapp borde ta sig en titt på hur treorna har det på Stagneliusskolans samhällsprogram! Inte en dag ledigt under hela påsklovet har de små liven haft.
Idag var vi i Birgittakyrkan och firade högmässa tillsammans med Ingemar Johansson och ett urval av hans sånger. En ren njutning för öra, själ och ande. Men en sak kan jag inte riktigt ta till mig när jag är där. Varför måste det vara så himla mycket liturgi och choser? Den Gud som finns hos oss i vår vardag behöver väl inte allt det där för att vara närvarande i kyrkan? Å andra sidan, en viss vördnad och en viss andakt ska det också finnas. Jag förstår det. Jag blir bara lite trött på att man alltid måste köra i dikena, antingen på den ena eller på den andra sidan. Antagligen kan jag lära mig nåt av det. Jag ska försöka.
Eftermiddagen och kvällen har varit fylld av tvätt, strykning, matlagning och en lång promenad. Goe liberalen har suttit på radion och pratat kvalhockey och allsvensk premiär. Jag gick runt här ute i Djurängen där vi bor. En massa minnen väcktes till liv. Jag gick igenom den lilla skogsdungen där jag och morfar brukade plocka liljekonvaljer, vitsippor och smörblommor när jag var liten. Det finns gula blommor i backarna nu också! Mormor och morfar flyttade hit 1967 när lägenheten på Kungsgatan i Gamla Stan blev alltför omodern att klara sig i. På köpet fick de ett dagbarn (mig) som inte ville vara hos någon annan än "moffa". Det är fina minnen som man kan gotta sig i. Samtidigt slogs jag av skillnaden mellan att bo här och att bo i nya Smedby där jag och dottern bodde i 15 år. Här är det tyst på dagarna, lekplatserna står öde och under denna långa promenad såg jag bara tre barn som lekte med en fotboll. På Löten, där vi bodde, var det alltid liv och rörelse. Röda sparkbilar, trehjulingar, bmx-cyklar, spadar, hinkar och ständigt barn i omlopp... För ett barn var det en perfekt miljö. Dottern var ett år när vi flyttade dit och skulle precis sluta grundskolan som låg ett tiotal meter bort när vi flyttade till Funkabo till den lilla hyrestrean som blev för liten redan efter några månader då goe liberalen flyttade in. Visst är det mysigt med oplanerade händelser i livet?
Hur som helst, mångkulturella Smedby lärde oss så otroligt mycket! Tolerans, acceptans och insikten att allt som känns främmande inte behöver vara skrämmande. Jag är glad för de 15 åren. Nu, när vi inte längre har några aktiviteter i Smedby, är jag glad att vi bor här i Djurängen på bekvämt cykelavstånd från skola och jobb i en fyrarummare där vi får plats alla tre/fyra/fem som bor här ibland. Man har olika behov under olika perioder i livet, och jag är glad och tacksam att jag har kunnat välja bostad efter behov. Det är minsann inte alla förunnat.
Så ja, jag har dåligt samvete. För det också. Varför kan det inte vara rättvist här i världen? Å andra sidan, det finns hur mycket som helst att göra för att få det mer rättvist. I morgon är en ny dag, ett nytt fullmäktigesammanträde och nya möjligheter. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Man får hoppas att det blir åt rätt håll.
torsdag, mars 27, 2008
Bra sagt, Bodström!
Idag håller jag med en sosse! Jag tycker Tomas Bodström har helt rätt när han säger att Sverige bör bojkotta invigning och avslutning av OS i Peking. Det visar att vi tar avstånd från diktatur, förtryck och kränkning av mänskliga rättigheter i Kina samtidigt som vi låter våra idrottare vara med och slåss om medaljer och resultat istället för att lämna allt till diktaturkramare. Bra rutet, Tomas!
Fast egentligen var det ju helt fel att förlägga OS till Kina. Politik och idrott hör ihop, det kan inte förnekas, men det är inte den enskilde idrottaren som bär det tunga ansvaret. I det här fallet skulle man ha tagit hänsyn till den politiska realiteten och förlagt OS på annan plats från första början. Det var väl ingen som drömde om att lägga OS i Rhodesia eller i Sydafrika på apartheidtiden? Men med Kina, en av de mäktiga på finansmarknaden, är det OK. Jag tycker det är fel. Jag tycker vi borde tänka över de svenska förbindelserna med Kina. Jag vill inte att vi legitimerar diktaturen där, varken Sverige i stort eller i Kalmar kommun. Vilka redskap har vi?
Tja, man kan i möjligaste mån välja bort kinaproduktion. Det är nog omöjligt, men en bit på väg kan man ju komma i alla fall. Överhuvudtaget skulle det nog inte skada med en större medvetenhet om varifrån alla varor kommer och under vilka förhållanden de produceras. Fairtrade City-arbetet är en början på en sådan medvetandegörandeprocess. Jag hoppas vi kan få uppslutning kring det arbetet! "Ingen kan göra allt men alla kan göra något" stod det på tröjor från Ungdomens Röda Kors när jag var tonåring. Det är inte dumt tänkt.
Men det var dumt tänkt av Rami Shaaban igår när han passade till Pato. Visserligen är Pato ett fotbollsunderbarn mitt uppe i en stort fotbollssegertåg, men inte behövde han väl få ett gratismål för det? Onödigt...
Fast egentligen var det ju helt fel att förlägga OS till Kina. Politik och idrott hör ihop, det kan inte förnekas, men det är inte den enskilde idrottaren som bär det tunga ansvaret. I det här fallet skulle man ha tagit hänsyn till den politiska realiteten och förlagt OS på annan plats från första början. Det var väl ingen som drömde om att lägga OS i Rhodesia eller i Sydafrika på apartheidtiden? Men med Kina, en av de mäktiga på finansmarknaden, är det OK. Jag tycker det är fel. Jag tycker vi borde tänka över de svenska förbindelserna med Kina. Jag vill inte att vi legitimerar diktaturen där, varken Sverige i stort eller i Kalmar kommun. Vilka redskap har vi?
Tja, man kan i möjligaste mån välja bort kinaproduktion. Det är nog omöjligt, men en bit på väg kan man ju komma i alla fall. Överhuvudtaget skulle det nog inte skada med en större medvetenhet om varifrån alla varor kommer och under vilka förhållanden de produceras. Fairtrade City-arbetet är en början på en sådan medvetandegörandeprocess. Jag hoppas vi kan få uppslutning kring det arbetet! "Ingen kan göra allt men alla kan göra något" stod det på tröjor från Ungdomens Röda Kors när jag var tonåring. Det är inte dumt tänkt.
Men det var dumt tänkt av Rami Shaaban igår när han passade till Pato. Visserligen är Pato ett fotbollsunderbarn mitt uppe i en stort fotbollssegertåg, men inte behövde han väl få ett gratismål för det? Onödigt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)