Gårdagens kommunfullmäktige följde samma strukur som vanligt. Jag konstaterade tillsammans med en av mina tidigare ordförandekolleger att i den händelse man är ute efter underhållning och överraskningar så är kommunfullmäktigemötena i Kalmar de sista tillställningarna man ska besöka. Suck.
Tidningarnas referat speglade idag det tråkiga och fantasilösa, precis som vanligt. Dock blev det fel på sina ställen. Vi behandlade en motion från centerpartiet om fadderfamiljer för flyktingar. Den fick avslag, vilket i och för sig var väntat. Det som inte var väntat var att miljöpartiet bytte ställning under debattens gång och stödde motionen. Därmed hade inte den sittande majoriteten någon egen majoritet längre. I det läget tyckte jag att det inte var någon idé att slåss. Med argumentet "verksamheten finns redan" skulle den avslås, men om verksamheten redan finns så kostar det ju ingenting att bifalla motionen, eller hur? Vid voteringen lade jag alltså ner min röst. Debatten blev meningslös och fylld av onödig prestige och kunde dessutom skada oss.
Och det gjorde den, tyvärr. I tidningen står att socialdemokraterna och vänstern fick stöd av sd. Så var det alltså inte. Jag kan inte rösta med sd i en fråga som rör flyktingpolitik, integration och människovärde. Så enkelt är det. Det gäller att kunna se sig själv i ögonen när man vaknar. Men vi tänker olika. Det accepterar jag till fullo.
Jag hoppas också att vi i fortsättningen ska slippa höra och läsa om kommunpolitiker som uttrycker innebörden "Jag har den människosyn som ekonomin tillåter mig att ha.". Det hände igår, dock inte här hos oss utan hos lillebror grannkommunen i väster. Man blir ju mörkrädd, speciellt när det handlar om folk som enligt partiboken har hjärtat åtminstone lite till vänster. Ska pengarna styra över politiken, moralen och etiken? Ska det inte vara precis tvärtom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar