Jag har känt det många gånger nu: Hur gänget drar iväg
och jag, jag bara hänger med, jag är ju en av hela vårat gäng
Jag minns den gången då vi tog gamle Johanssons moped
Jag ville gärna säga nej, men jag var alldeles för feg
I skolan gäller det att hänga med och ställa upp på allt
att göra som dom andra gör, man vill ju inte kallas "frökens dalt"
Ändå tror jag att dom andra tänkt detsamma som jag tänkt:
"Jag vill vara mej själv idag, vara tuff och säga nej"
Att våga säga nej till nåt som lockar dej
Nåt som inte är okej
Det är det jag kallar att va tuff
Roland Utbult, vars musik och sånger jag fortfarande kan använda då och då, skrev redan på 70-talet låten "Att våga säga nej". Jag tror att många känner igen sig i skol- och ungdomsmiljön som skildras. Idag när vi ser oss omkring så vet vi att situationerna inte har försvunnit och miljöerna där de uppstår har knappast blivit färre. Själva mentaliteten verkar sprida sig som skit i en fläkt som sedan sopas in under mattan så att det blir allt lägre till taket. Därmed blir det allt svårare att säga nej i en ja-sägarmiljö.
Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar