Det som sägs före valet gäller inte efter: Exemplet Regnbågsnyckeln

Igår kväll hade vi sammanträde med kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat. Mötet tog i närheten av tre timmar och inleddes med ett digitalt besök av Svenska Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Göranzon som berättade både intressant och rappt om arbetet med den nya bibelöversättningen inför släppet av NT2026 till hösten. Sedan vidtog långa dragningar av andra ärenden. När vi väl var framme vid de punkter på dagordningen som behandlade våra motioner märktes det att folk ville gå hem. Det är inget jag klandrar någon för. Det är ganska mänskligt, men i ärlighetens namn så tror jag inte att det hade spelat någon roll för den allmänna aktiviteten. Kyrkofullmäktige är, och har alltid så länge jag har varit med, en tyst historia utan några direkta diskussioner. Det fogar vi oss dock inte riktigt i. När vi nu hade fyra ÖKA-motioner att behandla som alla i varierande grad föreslogs få negativa svar så ville vi agera.

Det här är mitt första inlägg om vår motion som behandlade en av våra profilfrågor, nämligen att vi vill att Kalmar pastorat ska genomgå processmodellen Regnbågsnyckeln för att bli en inkluderande gemenskap på riktigt.

Min kyrka är INTE en exkluderande kyrka utan en inkluderande. Dit ska alla ha rätt att komma in, inte som i Ajvide Lindqvists tappning: Låt den rätte komma in. Här gäller ALLA! Men det verkar som om vi har lite olika ambitionsnivåer för vårt arbete.

Regnbågsnyckeln är en processmodell som syftar till att ge församlingen, dvs medarbetare och förtroendevalda, kompetens kring inkludering och HBTQIA+, så att församlingen kan bli en mer inkluderande plats för HBTQIA+-personer och alla andra.

Alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan bör sträva efter att bli bättre på inkluderande arbete. Det uttalade Kyrkomötet redan 2013.

Som sagt, jag och vi anser att Svenska kyrkan, och därmed Kalmar pastorat, bör jobba med inkludering och välkomnande via Regnbågsnyckeln så att kyrkan blir en gemenskap för alla på riktigt. Och tydligen är jag långt ifrån ensam. Kanske ska vi gå tillbaka till våra gruppers valmanifest? Läs gärna dem! Jag har hittat några direkta citat.

POSK ur Vision och program 2026-2029:

Under mandatperioden vill POSK verka för

att     intensifiera stödet för processmodellen Regnbågsnyckeln 

ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan):

Svenska kyrkan har kraft att vara en trygg plats i människors liv – en öppen famn för den som söker tröst, gemenskap eller hopp. Men det kräver att vi aktivt arbetar för att ingen stängs ute. Därför vill ViSK att alla församlingar ska hbtqi-certifieras genom Regnbågsnyckeln. Det är ett konkret och viktigt steg för att visa att kyrkan menar allvar med att vara en plats för alla. 

Centerpartiet:

Vi behöver ta nästa steg kring miljöcertifiering och på att implementera HBTQI-perspektivet genom Regnbågsnyckeln. 

Socialdemokraterna har inget skrivet i offentliga program men har ingenstans varit emot utan tvärtom varit med på tåget och drivit på i de lokala sammanhang där frågan lyfts.

MEN HÄR I KALMAR PASTORAT ÄR UPPENBARLIGEN LÄGET ETT HELT ANNAT. Dessutom verkar det ju som att det är helt OK att säga en sak före valet och en helt annan efter. Det är inte riktigt ärligt tycker jag. Men vi kan tycka olika. Och agera olika. Åtminstone i Kalmar pastorat.

Själva processen:

Regnbågsnyckelns avsikt är att ge trygghet för HBTQIA+-personer i församlingar. I en församling som tilldelats Regnbågsnyckeln har medarbetare och förtroendevalda genomgått hela processmodellens alla steg. Efter processen förväntas församlingen ha kompetens kring inkludering och HBTQIA+ och bli en mer inkluderande församling för HBTQIA+-personer och andra samt arbeta för mångfald och öppenhet. Processen består av utbildning, studiecirklar, visionsarbete och reflektion. Efter utförd process och utarbetade mångfaldsvisioner får man ta emot märkningen Regnbågsnyckeln. Det här är långt ifrån den bild som felaktigt gavs vid kyrkorådets sammanträde och som kan skönjas i kyrkorådets protokoll då det såg ut som om detta var en certifiering (det är det inte) och något som gjordes EN GÅNG (det är en hel process som tar sin tid och där alla involveras). Observera: Ingen kan tvinga någon annan att ändra sig. Det processmodellen ger oss är en möjlighet att vidga bilden samt se frågor från andra perspektiv. Den är utarbetad av Katarina Hedqvist (då Växjö stift, nu komminister i Skogslyckan Växjö), Frida Ohlsson Sandahl (då Sensus Studieförbund, nu församlingsherde på västkusten) och Erik Gyll (då Riksförbundet EKHO, nu kyrkokansliet) och ägs av Sensus Studieförbund och Riksförbundet EKHO (Kristna regnbågsrörelsen, tidigare Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer).

I kyrkorådets svar står att ett fåtal har gått igenom processmodellen. Utan att vara säker på att jag har de allra senaste siffrorna så vet jag åtminstone att 84 församlingar/pastorat eller andra svenskkyrkliga enheter har gått igenom den plus två i Equmeniakyrkan. I Växjö stift är siffrorna sex enheter plus stiftskansliet. Förresten, häromdagen (eller häromveckan) sa biskop Fredrik i Smålandsposten att han vill skärpa arbetet för en inkluderande kyrka för det finns tecken på en tillbakagång i samhället. Samhället hårdnar och respekt och tolerans får stryka på foten. Människor accepteras inte som de är. Där nämns att församlingarna i stiftet uppmuntras att genomföra just Regnbågsnyckeln. Har han alltså fel där? Just när det gäller Kalmar pastorat?

Ni som läst kyrkorådsprotokollet vet att kyrkorådet har gett kyrkoherden i uppdrag att utforma en egen utbildning. Det känns synnerligen oklokt att uppfinna hjulet en gång till när den här processmodellen redan finns, är väl beprövad, utvecklad av personer med specialistkompetens och med ett brett förankringsarbete och uppskattad på många håll, inte minst av majoriteten av nomineringsgrupperna som finns här i rummet.

Själv ser jag att Regnbågsnyckeln kan ge oss redskap att möta biskopens frågor från förra måndagens kyrkorådsutbildning:

• Hur möter vi människors längtan?
• Hur försvarar vi människans och skapelsens värde och värdighet?
• Hur ger vi de unga utrymme?

SÅ, vad är det som gör att Kalmar pastorat säger NEJ? Vad är egentligen problemet? Är det att frågan lyfts av oss? Eller är det att ni faktiskt inte vill vara inkluderande?

Vi väntar på svar och yrkar bifall till motionen i sin helhet.

Vi fick inga svar. Det hade ingen förväntat sig heller, men motionen röstades ned med klara siffror. Enbart vi i ÖKA röstade för motionen och reserverades oss till förmån för bifall till motionen. Vi lärde oss dock en sak: Det som sägs före valet gäller inte efter. Åtminstone inte i Kalmar. Så vill inte vi i ÖKA agera.