Det här är nog den allra bästa bilden jag har sett på pappa och mamma tillsammans. Fotot är taget en sommardag troligen 1990. Mamma är alltså 57 år och pappa fem år yngre. De har besök i sommarstugan i Äspelund av dåvarande yngsta barnbarnet, min dotter på drygt ett år, och bakom Hasselbladskameran står hennes pappa. Mamma är avslappnad och glad, och det är pappa med men han har tydligen någon idé på gång som så många gånger förr och senare. Det var inte ofta det stod still i tankeverksamheten där.
Nu har jag bara minnena kvar av dem båda. Det är ledsamt och makalöst tomt. Men, som någon sa: Att ha haft någon som är värd att sakna så mycket är något att vara tacksam för.
Jag är tacksam, men jag undrar fortfarande varför allt behövde hända nu och nästan samtidigt, och när inte de medicinska proffsen kan reda ut vad pappa drabbades av så finns ju även de frågorna kvar. Jag får helt enkelt lära mig att leva utan att ha svaren.
Och minnas att vi hade det bra när vi var tillsammans. Som här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar