De två översta rubrikerna ger mig rysningar...
- Hur långt bort har vi kommit från vårt uppdrag här i världen?
- Var befinner sig mänskligheten?
- Har vi inte ens den minsta förmåga att lära det minsta uns av historien?
Jag ställer mig dessa frågor, och fruktar den dag när jag slutar kämpa för att vrida utvecklingen rätt. Jag hoppas att den aldrig kommer, och jag hoppas att vi blir fler och fler som uppfylls av både helig vrede och av hoppets låga. Det kommer nämligen att krävas just sådant om vi ska kunna få skutan på rätt köl igen. Vi måste tro att det går, länge och djupt, och aldrig, aldrig, aldrig ge upp.
Annars så kommer historien att upprepa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar