Ja, vi ska värna yttrandefriheten. Något alternativ till det finns inte, men det räcker inte.
Yttrandefrihet är en grundläggande demokratisk rättighet, men som så många andra demokratiska rättigheter så kräver den lite mer än bara "frihet". Vi måste ställa oss frågan om yttrandefrihet är detsamma som att allt man är fri att säga också måste sägas? Ligger det ett tvingande imperativ i friheten? Om ja, är det en frihet då och för vem?
Nej, yttrandefrihet måste kompletteras med respekt och omdöme samt en rejäl skopa kärlek. Så enkelt, och så svårt, är det. Utan de komponenterna så kan vi inte ens hävda att mobbning ska stoppas. Då skulle ju allt få sägas med betoning på ALLT.
Kanske är Paulus ord tillämpbara även i det här sammanhanget, trots att det egentligen handlar om något helt annat (men ändå en konflikt): Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. (1 Kor 6:12 a)
Allt som kan yttras måste inte yttras. Man kan välja andra vägar för att få fram ett budskap som känns angeläget, förutsatt att man vill. Vill vi det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar