Idag har det varit för varmt här i Kalmar, alldeles galet mycket för varmt. 27,8 grader är uppmätt på flygplatsen, och det är ta mig sjutton en ren förolämpning mot oss som tycker att det är viktigt att kunna andas!
Annars var det rätt mysigt att vakna i morse. Vi bytte gardiner i sovrummet igår och när jag vaknade i morse drömde jag visserligen om att jag hade en livs levande och fräsande tvättbjörn på köksbordet framför mig, men när jag insåg att det inte var riktigt sant så kunde jag titta lite mot fönstret och höra Mats Paulssons
"Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin...." någonstans bland solstrålarna. Då var det behagligt och lite lagom sommarkänsla. Sedan gick vädret liksom till överdrift. Och jag känner mig kränkt.
Jag antar att jag får lära mig leva med den känslan. Och det kan jag. Det är ganska lätt. Världen, och speciellt det här landet, är fullt med människor som mår gott av värmen utan att det betyder att de vill förolämpa mig, så det är lugnt. Och så vet jag, till hösten så vänder det! Då är det JAG som trivs!
Hoppas jag. Just nu nynnar jag på en annan sång också, inspelad av en annan Paulsson som bytte namn till Hagenfors, nämligen Tomas. Texten är skriven av en av våra tidigare biskopar i Växjö stift, Jan-Arvid Hellström som så tragiskt omkom i unga år i en trafikolycka en sen kväll på en småländsk väg.
"Du får lära dig leva med smärtan när tankar och känslor blir grus.
Du får lära dig se när det mörknar och solen förlorar sitt ljus.
Du får lära dig vandra fast stigen blir tyngre och tyngre att gå
för målet är bortom din vandring och vägen för hög att förstå."
Men man måste ju inte förstå allt. Jag förstår inte varför det måste vara så varmt heller, men det är bara att gilla läget. En dag blir det bättre, och kanske förstår man lite mer då. Värme och smärta hör inte bara dansbandsmusiken utan även livet till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar