I förrgår fick hag en fråga av en journalist på det blå lokalorganet. Den handlade om huruvida jag ville sitta kvar som ordförande i kultur- och fritidsnämnden en mandatperiod till. Jag svarade klart och tydligt: "Den frågan får du inte svar på." Anledningen är förstås att frågan är orimlig. Det är inte jag eller någon annnan förtroendevald som bestämmer vilka uppdrag som delas ut och till vilka. Det är väljarna. Valet är 19 september och därefter vidtar arbetet med att dela upp poster mellan de olika partierna. Ingen kan vara säker på någon post överhuvudtaget. Så ser villkoren för det politiska livet ut i en demokrati. Detta diskuterade jag och journalisten.
Döm då om min förvåning när det följande dag i tidningen står att jag är tveksam till en fortsättning. Det var ju inte mitt svar. Det finns inte ett uns av tvekan vid svaret på den här frågan, men i artikeln, som enligt rubriken handlar om S-politiker, står att två som idag sitter som ordförande tänker sitta kvar, två vill avgå och två, varav jag är en och inte ens S-märkt, tvekar. Vilken miss!
Ja, journalisten och jag har pratat om det här och jag har fått en ursäkt. Det var inte hans fel. Nåt har hänt på vägen mellan hans artikelmanus och tryckeriet. Någon tyckte kanske att det blev symmetriskt och snyggt med en sådan uppdelning, men inte sjutton kan man ändra innehållet av estetiska skäl? Och jag tycker att det är en ganska stor sillnad mellan att vara tveksam och att vägra svara på en fråga av respekt för ett kommande valresultat och för väljarnas åsikter. Nej, jag blev besviken men accepterar ursäkten. Jag hoppas det inte händer igen. Radion hade också uppmärksammat artikeln men rättade till inlägget på hemsidan så gott som direkt när jag meddelade att det var fel.
Under gårdagen fick jag frågor och kommentarer, typ
"Jaså, du tänker sluta med politiken?"
"Varför ska du lägga av?"
"Här sitter en fd politiker"
"Har du tröttnat?"
Frågan är om det var kommentarer som andades förväntan eller beklagande. Jag vet inte.
Ja, man får väl ge det blå lokalorganet erkännandet att deras artiklar läses av många och dessutom tas på allvar. Då får jag också hoppas att den mikroskopiskt lilla rättelsen i dagens tidning blir lika uppmärksammad och läst. Eller är det meningen att jag ska behöva stå till svars för felaktigheter som någon på tidningen har hittat på?
Det tycker inte jag är rättvist, och rättvisa är något som är viktigt för en vänsterpartist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar