onsdag, maj 27, 2015

Apropå att se sig lite omkring

Idag har vi haft bokslutsfullmäktige i Växjö stift. Fullmäktige samlas på natursköna Sankt Sigfrids folkhögskola i Växjö med hästar springande i hagen utanför sammanträdesrummet. Det är så nära stan, men ändå nästan på landet, och det känns gott just när våren börjar gå över i sommar. Dagen inleddes med möte med valberedningen, men sedan följde andakt i kapellet ledd av nye biskop Fredrik Modéus. För övrigt var det första gången jag träffade honom så jag passade på att hälsa honom välkommen och lycka till jag också. Sedan har det följt redovisningar och förhandlingar. Till slut snurrar ju all information runt i hjärnan utan kontroll, typ som nu... men än är inte dagen slut.

Andakten inleddes med psalm 646. När man slår upp den i psalmboken så ser den ut så här:

Det är klart, det är ju inte HELT begripligt. Bänkgrannen, vars identitet jag inte tänker avslöja men för säkerhets skull så vill jag upplysa om att hen har godkänt att jag berättar om det här, såg oerhört förvirrad ut. Jag har ju en viss vana av att titta i psalmboken, så jag pekade på uppslagets motstående sida. Då ser psalmboken istället ut så här:
Och genast blev det lite lättare att hänga på när preludiet från orgelläktaren var färdigspelat :-) Vi fick oss ett lika gott skratt båda två kan jag lova. Det blev kanske inte så många sjungna takter i alla verser från vår lilla vrå av kapellet, det erkänner jag. När biskop Fredrik sedan började tala om utmaningen som ligger i att konfirmationsfrekvensen sjunker så föll dock en del bitar på plats för min del, just tack vare de finska orden i psalmen och det obegripliga problemet vi upplevde nyss men som gick ganska lätt att lösa. Det handlade ju bara om att lyfta blicken lite grann och inte stirra sig blind på det som är så svårt att man helt enkelt inte begriper. Fortsätter man att bara glo där så kommer man helt enkelt inte vidare. Det hjälper liksom inte att försöka stava sig fram genom de finska orden som svämmar över av "ä och konsonanter". Man fattar nada även om man säkert kan pricka in en och annan stavelse på rätt not när det är dags att sjunga (notskriften är ju universell så den funkar ju), MEN lyfter man blicken lite grann och tittar vid sidan av så faller både bitarna, språket och fattningsförmågan på plats. Där stod nämligen den svenska varianten.

För att anknyta till livet i övrigt: Tittar vi så här på våra problem, eller letar vi efter lösningar? Vågar vi distansera oss och lyfta blicken? Vågar vi lyfta in fler perspektiv? Det är frågan... Ofta gör inte jag det i varje fall. Och när det gäller konfirmationsfrekvensen: Är det konformationen och allt som rör den som vi ska förändra? Eller är det något annat vi ska göra istället? Vilka medel vill den Helige Ande att vi ska bruka idag, här och nu, i våra sammanhang? Vi behöver inte fråga OM det är något vi ska göra, frågan handlar om HUR. Som det står i Sv Ps 646:5

Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig!
Därför, helige Ande, vill jag nu tacka dig.
(sv text U-B Gustafsson-Pensar)

Eller som vers 5 ser ut på finska (vad den nu kan betyda...):
Kosketa minua, Henki! Heräta kiittämään, 
sinun lähelläsi, armosta elämään.
(text: P Perkiö/A-M Raittila)

Så det är full fart framåt som gäller, inte in i väggen utan på vägen, men det skadar inte att se sig omkring lite också. Det är nog trots allt meningen. Så tänkte jag när sammanträdet till slut avslutades med  en aning skolavslutningskänsla med Sv Ps 199:1-2 (Den blomstertid nu kommer...). Sommaren är på gång, och det är vi också om än med trötta och siffer- och informationsstinna hjärnor. Att kunna lyfta blicken är inte så dumt när man ska köra hemåt heller. Det brukar gå lättare då än när man fokuserar på den närmaste metern framför bilgrillen.

Inga kommentarer: