Visst kan man vara efterklok...

Tidningen Östran har idag en lokal huvudnyhet (tyvärr inte på nätet, därav bilden). Det här är ju ett av de riktigt stora misstagen i kommunen på senare år. LOV (lagen om valfrihetssystem) införs i hemtjänsten, mot bättre vetande. Naturligtvis är Socialdemokraterna djupt splittrade i frågan. Det vore konstigt annars, men de egentliga makthavarna har bestämt sig, och då blir det så, som så ofta förr.

Visst kan man vara efterklok. När den här frågan diskuterades som mest under förra året skulle vi ha varit ännu tydligare och ställt den på sin spets medan vi fortfarande hade möjlighet att utmana på allvar. I själva verket är ju den här frågan av så tung ideologisk art att det finns all anledning att ifrågasätta om det är möjligt för en ideologisk vänster att sitta med i en styrande koalition när en sådan reform sjösätts. Jag har haft otaliga samtal med ledande partiföreträdare om just detta, och budskapet har varit tydligt: LOV går inte att förena med Vänsterpartiets politik för generell välfärd.

Nu blir det också allt tydligare för fler än mig vad den sk Kalmarmodellen egentligen innebär, nämligen ingenting. De krav som kan ställas på utförare är så små att de i praktiken inte betyder något. Det går inte att skriva in krav på kollektivavtal för anställda och det går heller inte att tillämpa något förbud för kopplingar till skatteparadis. Därmed faller modellen, den modell som alltså lanserades som ett S-märkt LOV-förslag. Att i dagsläget hävda att det ska skrivas in formuleringar som inte är juridiskt hållbara är naturligtvis totalt meningslöst. Vad det handlar om är ett införande av privat hemtjänst, rakt av. Vinstintresset flyttar in i en redan hårt ansträngd omsorgsverksamhet där resurserna redan idag är krympande och otillräckliga för att ens kunna ge anställda heltidslöner att leva på. Grattis Kalmar. Förlorarna är de äldre och personalen, vinnarna är, förutom riskkapitalisterna på kort sikt, alla de människor som aldrig kommer att bli gamla och sjuka, och vilka är det???

Jag är helt övertygad om att frågan inte kommer att dyka upp i kommunfullmäktige igen, trots att den borde göra det. Den är nämligen av så genomgripande och principiell karaktär att den på djupet påverkar kommunens verksamhet. De företrädare som vill undvika debatt hävdar att frågan redan är avgjord i och med att en motion författad av M- och C-företrädare röstades igenom med ett positivt svar. Nästan halva S-gruppen avstod då från att rösta. I omsorgsnämnden lämnade samtliga S-företrädare utom ordföranden sammanträdet när beslut skulle fattas. Det är tydliga tecken på en rejäl splittring, och jag är som sagt övertygad om att allt kommer att göras för att debatten inte ska ta fart igen. Det räcker nog med vad som har varit, alltså ett antal nedlagda röster. En votering i skarpt läge vore förödande för "stabiliteten" i kommunledningen.

Nåväl, det här är en ideologisk fråga där vänster ställs mot höger. Att hitta en "mellanväg" har visat sig vara omöjligt. Vinsterna och privatiseringsivern vinner över den generella välfärden där brukarens behov sätts i centrum. Det är tråkigt, och en utveckling som en vänsterpartist inte med hedern i behåll kan delta i.