Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK)är inte del av något politiskt parti, utan en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp. Men visst, åsikterna ligger åt vänster. Det är exempelvis viktigt för oss att Svenska kyrkan placerar sina pengar på ett etiskt försvarbart sätt, inte i vapenexport eller alkohol. För oss är vänsterideologin och den kristna tron tätt sammanlänkade. Vi är kristna OCH vänster, vänster OCH kristna och ser det som det naturligaste i världen. För oss alltså. För andra ter sig ju förhållandet annorlunda.
Jesu predikan och sätt att leva visar att jämställdhet och allas lika värde är ovillkorligt kristet. Det kan vi inte förknippa med ökande orättvisor i samhället och ”sköt dig själv och strunt i andra”-principen. Kort sagt vill vi att Svenska kyrkan ska verka ännu mer i Jesu efterföljd. Vi verkar för en solidarisk kyrkopolitik på socialistisk/feministisk grund, med rötter i den svenska arbetarrörelsen. Man kan läsa mer om oss på ViSKs hemsida!
I onsdags arrangerade Birgittakyrkan i Kalmar ett panelsamtal med oss nomineringsgrupper som kandiderar lokalt i Kalmar pastorat. Vi är fem grupper, och fyra av oss ställde upp, nämligen Socialdemokraterna, Borgerlig samling, partipolitiskt obundna POSK och så vi i Vänstern i Svenska kyrkan. Den femte nomineringsgruppen, Öppen kyrka, deltog tyvärr inte. Vi fick ett antal frågor att fundera över i förväg, och så avslutades kvällen med att alla som var närvarande fick möjlighet att ställa frågor. Det blev en riktigt trevlig kväll! Tack Birgittakyrkan för initiativet! Ju mer information som når fram till fler människor, desto bättre. Kyrkan förtjänar ett högt valdeltagande!
Så här svarade jag, på ett ungefär, på två av frågorna:
Vad ser ni som Svenska kyrkans huvudsakliga uppgift?
”Att lova Herren, tacka och be under livets alla förhållanden” är det enkla svaret. Svenska kyrkan ska vara en gudstjänstfirande levande verksamhet med Kristus i centrum. Sedan kan man konkretisera: Som ett extremt stort samfund i Sverige, jämfört med andra, så har vi naturligtvis ett stort ansvar. Svenska kyrkan måste visa på det kristna kärleks-, rättvise- och solidaritetsbudskapet i praktiken: stå på de asylsökandes sida, på de psykiskt sjukas, på de utförsäkrades. Hur vi hanterar ”Dessa mina minsta bröder och systrar” visar vilket hjärta vi har. Vi tillhör dessutom alla den där skaran av små bröder och systrar då och då i livet, eller hur? DET är vår främsta uppgift utifrån ett mer världsligt perspektiv, och gudstjänstlivet, diakonin, själavården, undervisningen, barn- och ungdomsarbetet etc etc är förutsättningar för att komma längre på den vägen.
Det här innebär att kyrkan ska vara demokratisk och öppen, alla ska vara välkomna och ingen ska uteslutas. Kyrkan verkar i ett mångkulturellt samhälle med respekt för andra, men måste samtidigt vara tydlig med sitt eget budskap. En kyrka som är trygg i sin tro kan även respektera andras. Svenska kyrkan har en viktig funktion att fylla i samhället, framför allt som en röst för de svaga och utsatta och som praktiska utövare av det kristna budskapet om kärlek, solidaritet och rättvisa. I det arbetet behövs vi allihop.
Vad ser ni för utmaningar och möjligheter för Svenska kyrkan i Kalmar?
Jag tror att Svenska kyrkan i Kalmar i stort delar samma utmaningar och möjligheter som kyrkan i Sverige. Vi behöver bli fler medlemmar och upplevas som en naturlig del i livet och i samhället, inte som något som finns där borta och som är andras angelägenhet men inte min. Jag tycker att kyrkan i Kalmar gjorde ett riktigt guldgrepp med bioreklamen häromåret: ”Många ser kyrkan som något självklart….. Det gör dom alldeles rätt i!” Det är härliga takter och exakt rätt anslag. Kyrkan ska inte vara ännu ett krav, sådana ställs det alldeles för många på alldeles för många människor som inte har krafter kvar, utan en möjlighet och en andlig, själslig och kamratlig oas. Där tror jag mycket på det sociala arbetet, på caféverksamheten, på öppen nattkyrka i Domkyrkan, lunchandakterna och allt som kan ge gemenskap och samhörighet. Människor behöver träffas, och kyrkan är en naturlig aktör där för att skapa mötesplatser. Jag tror också att Stadsmissionens arbete, som är så tätt förknippat med kyrkan, är ett lysande exempel.
En utmaning är helt klart att öppna dörrarna, att släppa in och att släppa ut. Visst ska vi ha gudstjänster av olika slag, alla ska nog inte vara likadana utan de kan ha helt olika karaktär, genomföras på olika tider och i helt olika miljöer. En än större utmaning är ändå att leva I världen, men inte AV världen. Att hämta kraft i gudstjänstlivet för att….. ja vadå? Att klara av livet, som minsann inte alltid är det lättaste, men också för att vara de vittnen som nåden ger oss möjlighet att vara. DET är inte lätt. Vi har mycket att slåss emot, inte minst bilden av kyrkan själv. Som vänstermänniska möts jag ofta av kommentaren ”kristna är det värsta som finns. Dom sätter sig på en och tror att dom vet bäst”. Så ÄR det inte, men en utmaning är minsann att leva i världen och visa i praktisk och konkret handling att en kristen människa inte ÄR bättre, men HAR det bättre eftersom tryggheten finns i Gud och inte någon annanstans.
Som tack för att vi deltog, precis som om det inte var en ren förmån, fick vi en gratis fikabiljett till Café Birgitta (våfflor, mums!) och en alldeles bedårande liten rockknapp som syns på bilden nedan.
Och vet ni, det bästa med den är inte att den är söt utan att den är sann!
2 kommentarer:
Jag önskar verkligen att jag hade varit där, men det var tyvärr omöjligt. Det hade varit härligt att få höra detta i sitt sammanhang, men stort tack för att du ändå delade efteråt.
Den som tror att politik och kristen tro går att skilja från varandra måste utgå från att tronoch livet inte helelr är förenliga. Jesus ärvar mycket tydlig med att han vill förändra världen och ville ha vår hjälp i arbetet. Hans budskap är knappast förenligt med avståndstagande, liturgisk stelhet eller tillbakadraget navelskåderi och testuggande.
Helt rätt Thore! Kyrkan och kristen tro ÄR politik, däremot inte nödvändigtvis partipolitik.....
Skicka en kommentar