Stig Sjödins (f 1917) poesi har en hel del att säga om arbetarbegreppet. Även om nedanstående dikt är från 1971 är den i högsta grad aktuell för en analys kring den retorik som används av det sk nya arbetarpartiet.
Läs och lär! Och skämmes!
Angående människovärdet
Egentligen är det en mycket stor upptäckt
att arbetarna har nerver.
Såtillvida har arbetspsykologerna
nått påtagliga resultat.
Men annars förhåller det sig så
att psykologer och medicinmän
sitter på upphöjda stolar
när de penetrerar orsakerna till störningar
i det väloljade maskineriet.
Arbetarna förblir objekt,
iakttagna uppifrån i lupp.
De har kollektiva magsår.
De blir kuggar med gemensamma grader på.
På ett sätt var det hederligare förr
- detta sagt utan skymten av nostalgiskt darr -
när man inte maskerade vinstintresset
med en diffus psyko-teknologi.
Inte kan psykologerna restaurera människovärdet
där det aldrig funnits något.
Brukar man människor som ting
berövar man dem namnet människa.
Terapierna når aldrig ner till problemets
grundvatten:
människor tycker illa om dressyr.
Också arbetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar