Riksdagsledamöterna från SD med partiledaren Jimmie Åkesson i spetsen tog i förra veckan bladet från munnen på allvar. De, som under hela valrörelsen har anklagat vad de kallar den politiska korrektheten (PK), kräver att svenska kyrkan ska ändra i evangeliet för att det ska passa in i SDs politiska agenda. Och inte nog med det, när de inser vilket klavertramp de gjorde när de lät sina välputsade skodon marschera ut ur kyrkan på tisdagen, så ber de kungen om ursäkt precis som om det var kungen de markerade emot.
Nej SD, kyrkan är betydligt mer än julafton, ”Den blomstertid nu kommer” och svenska traditioner. Svenska kyrkan bygger på evangelisk grund, och den innebär att alla människor är lika mycket värda och att kärleken är den starkaste kraften vi människor har. Där finns också övertygelsen om att vara världens salt och ta ansvar för vår samtid och vår framtid. Kyrkan ska visa på kärlekens väg, den enda hållbara vägen, även om det är obekvämt att välja den. SD tycker däremot att kyrkan ska anpassa sitt budskap efter det parlamentariska läget. Den ska alltså enligt SD vara ”politiskt korrekt”. Mindre än 6% av svenska väljare ska enligt SD vara nog för att förändra bibelns innehåll. Biskop Eva Brunne vägrade, med all rätt, att agera så, och det hedrar henne och kyrkan. Det var just DEN politiska inkorrektheten som SD protesterade mot.
Jimmie Åkesson och hans hejdukar har alltså än en gång visat sitt rätta ansikte. Yttrandefrihet enligt SD är att SD-företrädare får säga vad de vill utan att bli emotsagda. När andra säger något som inte passar i SD-fållan är det ohyfsat och kränkande. Det är således skillnad på folk och fä i SDs demokratisyn. Det är tydligt att jämlikhet i SDs mening är precis detsamma som grisen Napoleon i Orwells ”Djurfarmen” menade då han sa ”Alla är jämlika, men en del är mer jämlika än andra”. Den synen har inget gemensamt med Svenska kyrkans lära, tack och lov.
Nej SD, kyrkan är betydligt mer än julafton, ”Den blomstertid nu kommer” och svenska traditioner. Svenska kyrkan bygger på evangelisk grund, och den innebär att alla människor är lika mycket värda och att kärleken är den starkaste kraften vi människor har. Där finns också övertygelsen om att vara världens salt och ta ansvar för vår samtid och vår framtid. Kyrkan ska visa på kärlekens väg, den enda hållbara vägen, även om det är obekvämt att välja den. SD tycker däremot att kyrkan ska anpassa sitt budskap efter det parlamentariska läget. Den ska alltså enligt SD vara ”politiskt korrekt”. Mindre än 6% av svenska väljare ska enligt SD vara nog för att förändra bibelns innehåll. Biskop Eva Brunne vägrade, med all rätt, att agera så, och det hedrar henne och kyrkan. Det var just DEN politiska inkorrektheten som SD protesterade mot.
Jimmie Åkesson och hans hejdukar har alltså än en gång visat sitt rätta ansikte. Yttrandefrihet enligt SD är att SD-företrädare får säga vad de vill utan att bli emotsagda. När andra säger något som inte passar i SD-fållan är det ohyfsat och kränkande. Det är således skillnad på folk och fä i SDs demokratisyn. Det är tydligt att jämlikhet i SDs mening är precis detsamma som grisen Napoleon i Orwells ”Djurfarmen” menade då han sa ”Alla är jämlika, men en del är mer jämlika än andra”. Den synen har inget gemensamt med Svenska kyrkans lära, tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar