Idag väntar möte i Kalmarsunds gymnasieförbund. Det var ett tag sedan sist. Pga ärendebrist ställdes det förra mötet in, Det skulle ha hållits i slutet av augusti, mitt i brinnande valrörelse. Nu har vi en ganska lång lista till dagens sammanträde istället. Samtidigt har vi mediauppmärksamhet på ett problem i en av våra gymnasieskolor: http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/mitt-barn-vagar-knappt-ga-till-skolan(2125904).gm Jag hoppas få veta lite mer än vad som står i tidningarna under eftermiddagen. Att vara en av dem som ska vara med och ta ansvar för gymnasieverksamheten men inte få mer information än vad som står i tidningen är naturligtvis inte acceptabelt. Det är självklart ännu mindre tillfredsställande att elever far illa. Sådana problem måste man ta på allvar och åtgärda på riktigt. Jag hoppas att det sker.
Solen lyser faktiskt lite grann idag, åtminstone syns den mellan molnen ibland. Hösten är så vacker i sol! Just årstidernas växlingar är fascinerande, och det är vid de tillfällena som man blir lite extra påmind om att allting förändras och att allting KAN förändras. Det som ser ruffigt och tufsigt ut går i vila för att lite senare uppstå i en helt annan skepnad. Löven byter färg, faller ner och dör. De kala grenarna kläds lite senare i vit rimfrost och kanske, om vi har tur, med vacker vit snö för att sedan åter bli ljusgröna av nya blad framåt vårkanten. Träden lär oss att det inte är farligt att lägga bort det gamla för att satsa på något nytt. Det är på det viset livet i själva verket är.
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv" som Sören Kierkegaard så klokt uttryckte en gång. Vi skulle nog må bra av att våga lite mer, precis som träden. Å andra sidan står de fast förankrade i marken med djupa rotsystem, och det är kanske bristen på trygga rötter som gör att vi inte vågar. Det är nog mänskligt och fullt förståeligt, men förlusten det innebär att förlora sig själv ska nog inte heller underskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar