Jaha, så var man återigen idiotförklarad av en av de där ordbajsande nätnördarna. Sånt kan förstöra hela dagen om man inte passar sig. Ja, jag vet att man ska låta bli att läsa energivampyrtexter, men ibland tar nyfikenheten överhanden och så blir man både ledsen och arg i kubik på en och samma gång.
Tja, vi har yttrandefrihet. Den friheten använder ju jag mig av också. Problemet är att en del omtolkar begreppet till yttrandetvång och bara måste spy ur sig både galla och gallimattias i parti och minut. Omdömet har de tappat, om de nånsin har haft något. Kvar finns bara ett enda stort ego som helt enkelt måste kräkas oförskämdheter och samtidigt avslöjas den egna dumheten pinsamt tydligt. Hur många medmänniskor de offrar på vågen, hur många tårar de orsakar, hur många självförtroenden de mosar sönder, hur många glädjeämnen de förstör - det bryr de sig inte om ett enda dugg, för "Det viktiga är att JAG får skriva vad JAG tycker."
Eller så fattar de inte det heller, att det finns normalt funtade människor som bryr sig och som faktiskt försöker sköta sitt jobb och sina uppdrag. Det är nog lite sorgligt egentligen. Visst kan alla göra misstag, det gör jag också, och jag kan gå lite väl långt i min argumentation ibland. Jag hoppas dock att det inte händer hela tiden. Man försöker ju i alla fall att angripa åsikter och värderingar och därmed skilja på sak och person, även om det vid vissa tillfällen är svårt. Fast bland nätnördarna så finns inga såna ambitioner. Det verkar handla om en tävling som går ut på att mosa folk hårdast. Jag kallar sånt sandlåda och ifrågasätter om de har vuxit från plastspaden.
Igår kom jag på att jag borde ringa upp de där två och bjuda dem på fika. Fast jag tror inte att de vågar komma. Jag skulle vilja tala om för dem att jag är en människa, men de vill väl inte förstå. Jag skulle vilja tala om för dem att det är deras fel att jag inte längre tycker att det är roligt att gå på vissa idrottsevenemang, men det skiter de så klart i. Jag skulle vilja tala om för dem att jag försöker göra så gott jag kan medan de sitter på sina bakdelar och inte bidrar med ett jota, men det lär de inte vilja lyssna på. Och sen skulle jag tala om för dem att Gud älskar dem, och därför måste jag också göra det, även om jag inte tycker om vad de gör.
Men inte heller det kommer de att få höra. Inte från mig i alla fall. För de har redan bortdefinierat mig. Jag är ingen tänkande människa som man kan kommunicera med. Jag hoppas att någon annan kan säga det till dem istället. Kanske är det just det som de behöver höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar