Idag var jag och goa dottern på EU-valsarrangemang i Nybro. Åkrahällskolan, min gamla arbetsplats under två och ett halvt år, bjöd in till panelpresentation och gav möjligheter till att hålla bokbord för de partier som idag är representerade i EU-parlamentet. Alla dök upp utom Miljöpartiet och Moderaterna. Jodå, den ensamme moderaten kom 35 minuter för sent till en fullsatt aula men deltog inte med något bokbord. Nonchalant kan man ju tycka, men det kanske har sin förklaring. Själv hade jag tyckt att det vore genant att störta upp på podiet i det läget.
En annan sak som störde mig var att det på en av hyllorna i studiehallen låg material från ett enda politiskt ungdomsförbund. I min värld så ger man antingen alla möjlighet att lämna information, och då meddelar man det, eller så säger man nej till alla. Jag stövlade in på expeditionen och frågade en av programrektorerna (tror jag i all fall, det var den enda som fanns tillgänglig) och fick ett mycket svävande svar. Till slut, när hon hade resonerat med sig själv ett tag, så sa hon att ingen fick lämna information om det inte var speciella tillfällen, t ex då bokbord arrangerades. Det var ganska uppenbart att hon inte visste att idag var just en sån dag då hela studiehallen var full av politiska partier och ungdomsförbund. De partipolitiska foldrar och tidningar som låg i hyllan skulle alltså rensas bort. Hur som helst, jag konstaterade att skolan bestämmer över sin egen policy i frågan och gick tillbaka. Då tog jag mig en titt till i hyllan och såg att det hängde en skylt där. Gissa vad det stod på skylten? Jo: "POLITISKA UNGDOMSFÖRBUND".
Suck. Om man nu har en policy på området, bör den inte vara känd då åtminstone av skolledningen och åtminstone då det är valtider? Oordning är bara förnamnet. Men EU-valet kanske inte är så viktigt på Åkrahäll. Det kanske inte är så viktigt med andra val heller. Vad vet jag.
En sak kan jag dock konstatera efter denna dag: Jag längtar inte tillbaka till Åkrahäll. Jag hoppas att eleverna har det bra där, men jag har det inte. Fortfarande ger den skolan mig ett lite lätt illamående. Min magkänsla gör att jag inte kan vara speciellt hjärtlig där gentemot gamla kolleger som så uppenbart har svikit, eller inte ens har, för mig grundläggande och viktiga värderingar. Besvikelsen över det sitter djupare än jag trodde. Morsning Goodbye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar