Det blev en helg fylld av aktiviteter. Lördagen gick åt till att bese Laganda cup i sporthallen där goe liberalen och de andra i den blå alliansen krigade mot landstingspersonalen. Hur det gick? Nja, inte så jättebra. Det blev förlust i samtliga matcher. Politikerlaget ska ändå ha en eloge för att de ställde upp tycker jag! Nästa år hoppas jag att kamraterna på den röda sidan ansluter. Det skadar inte att släppa lite på prestigen emellanåt.
I hällande regn bevittnade vi sedan div 3-premiären på Fredriksskans där Kalmar AIK snöpligt förlorade mot Gransholm. KAIK fick gå mållösa från planen trots att de faktiskt gjorde mål i slutminuterna, men ett bortdömt mål, oavsett om det var rätt eller inte, räknas ju inte. Kämpa på KAIK! Ni har ännu tid på er att formera de nya styrkorna!
Gårdagen avslutades med en långpromenad. Jag passade på att gå igenom Norra kyrkogården i det vackra och sköna vädret och tog en tur förbi mina morföräldrars grav. Jag hade inga glada besked att lämna till min morfar som ju var AIK-are in i själen, men jag tror han förstår att det går upp och ner i idrottens värld. Det gäller ju även för hans älskade Klubben där han spelade under sina bästa år. Där kan man snacka om personligt helhjärtat engagemang! Ett exempel: En gång tvingades han att spela med blodförgiftning i kroppen, just för att det var en viktig match. Utanför planen stod ambulansen och väntade för omgående transport till sjukhuset efter slutsignalen. Hur det gick? Jo, AIK vann och morfar dog inte. Som tur var.
Ikväll håller vi tummarna för KFF mot GAIS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar