Jerusalem och resten med mera

Jag såg en liten seriestrip en gång. Den beskrev livet, från det att man är baby tills man är gammal. Den avslutande bilden hade följande bildtext: "Så där håller det på, livet. Å fort går det. Svisch bara." Ja, svisch bara, så var helgen över. Torgmöte igår, flygblad idag. Ingen kyrka den här söndagen heller. Det känns lite visset faktiskt, men jag orkar inte och dessutom så krockar tiderna med varandra. Nånstans tror jag Gud förstår.

I bilen kör jag just nu en samlings-CD med Jerusalem, Sveriges första stora kristna rockgrupp. De var högaktuella när jag var ung. Nostalgisinnet har alltså vaknat. Faktum är att musiken håller än, liksom texterna. "Vi lever i ständig förändring" passar otroligt bra i Kalmar år 2006, "Jag är en krigsman uti Herrens armé, jag slåss vid fronten för Hans kärleksrike" talar direkt till mig när jag missar kyrkan varje vecka i brinnande valrörelse och "Dårskap för världen är vishet för Gud har jag lärt" kan påminna mig om att man inte ska glömma sitt sinne för humor i den annars så gravallvarliga politiken.

Apropå allvar: Tänk att den goe liberalen och jag kan platsa på lokaltidningens framsida en lördag! Å andra sidan är det rätt gott att veta att även små solskenshistorier kan få lite utrymme, för så är det ju. "Han kom med solsken till mig" för att travestera Östen me resten. Och det är faktiskt till stor del hans fel att helgerna går så fort nuförtiden. Jag ska inte bara skylla på valet.