Jaha. Natten till idag var det alltså dags. Den första rivningen av valtavlor. Vid tvåtiden hördes ett himla liv från gräsplätten på andra sidan gatan och därefter låg sossarnas tre ansikten och bet i gräset. Inte direkt oväntat. Sånt händer varje år. Att vi inte lär oss. Våra tavlor är ännu inte ute, men snart kommer även de att synas, dock inte riktigt lika mycket. Vilken roll spelar affischerna egentligen? Det är dags att vi tar oss en funderare på det. Frågan är hur vi behandlar väljarkåren. Ska de rösta efter vad vi åstadkommit under tre och ett halvt år eller efter hur snygga vi är på bilder och hur fagra löften vi kan formulera? Jag har min åsikt klar. Jag jobbar hellre än poserar på bild.
Vi var på Ikea i eftermiddags. Det var en trevlig utflykt efter förmiddagens svettrinnande träningspass i trappuppgångarna. Dottern och goe liberalen fick femton köttbullar var till middag för enbart 49 kr. Någon TV-bänk till dottern hittade vi inte, däremot en liten byrå till plastsonen. I den lååååånga kön på väg ut (där vi förstås valde fel kö och hamnade efter ett ekipage som handlade för 14 000 kr kontant) hände nåt. I högtalarna hördes: "Personalmeddelande. Kod tusen gäller". Flera gånger. Gissa om man var nyfiken. Vad sjutton betyder kod tusen???? Efter en stund återgick läget till det normala, vi betalade och gick ut. Kod tusen???
"Kod Rättvisa" är vänsterpartiets paroll i valrörelsen. Jag hoppas den håller, trots att den saknar glassiga affischer, nallar med plåster och obegripliga slagord ("Krångelfri"??).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar