Andakt vid konsert i Algutsboda kyrka

Textläsning:
Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning.
Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Hur länge skall ni ansätta mig, samfällt storma an
som mot en lutande vägg, en fallfärdig mur?
De har enats om att störta ner mig.
De älskar svek, med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de.
Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp.
Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt, min starka klippa.
Sätt alltid din lit till honom, du folk, öppna ditt hjärta inför honom. Gud är vår tillflykt.

(Ps 62:2-9)

Algutsboda lillkyrka i

grön sommarskrud.

Det här är ganska ”kyrkiska” uttryck. Vi pratar sällan om att söka en tillflykt i dagligt tal. Ibland kanske vi säger att någon är en klippa och menar att denne någon går att lita på i alla väder. Kan man göra det med någon människa? Men här står det om Gud. Vad betyder det?

Jag cyklar rätt mycket hemma i Kalmar. Ibland måste man passera ganska stora korsningar med mycket breda flerfiliga bilvägar. För att man ska kunna göra det så finns ofta en refug i mitten av gatan, där kan man stanna och få en tillflykt undan trafiken som passerar både framför och bakom en. Man hade helt enkelt inte hunnit över hela gatan utan måste stanna på mitten för att inte bli överkörd. Refug är samma ord som engelskans refugee som betyder flykting. Då kanske vi kan ana vad en tillflykt är, det är en position som räddar oss undan faror. Farorna finns kvar, men har man tagit sin tillflykt till refugen så är man trygg. I psaltarpsalmen vi just läste var det fiender som stormade an mot författaren. Våra fiender som vi behöver fly ifrån kan vara av många slag. Det är kanske inte så vanligt att vi blir attackerade av pilar och stenar. Det 
R dessutom många som mår bättre när det är sommar, sol och semester, men ändå lurar farorna på oss. Kanske är det stress, kanske är det utseendeideal, kanske är det nedvärderande känslor som vi har gentemot oss själva. Gemensamt för dem är att de hotar oss och riskerar att bryta ner oss.

Tim, Lina och Emanuel utanför

Algutsboda kyrka.

Det är då vi får veta att Gud är vår tillflykt. Han står alltid där, med öppen famn, likt en refug mitt i gatan när det dåliga självförtroendets lastbilar och egenkritikens stadsjeepar far runt oss. Hos Gud finns skydd. Hos Gud finns kärlek. Gud säger: Du är välkommen hit, hem till mig så ska jag ge dig ro, inte bara en gång utan gång efter gång. Han sviker inte utan är alltid på vår sida, även när vi kanske inte känner att det är så.

Bara i Gud har min själ sin ro. Oavsett allt så står Gud där och mättar oss med vatten, bröd och kärlek. Det räcker, for dig och för mig. En säkrare tillflykt, en säkrare refug, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Det kan vi lita på.