Sommaruppdatering

Speciellt mycket ledighet har det inte blivit den här sommaren. Den började med kurs på Sankt Sigfrids FHS och sedan fyra veckors fullt ös på en oerhört intressant, rolig och spännande praktik i Emmaboda pastorat med avslutning på Apostladagen. Andakter, planeringar, bröllop, begravningar, högmässor och gudstjänster varvades med samtal med handledare, musiker, medpraktikanter och andra både anställda och ideella medarbetare. Det var så intensivt och så givande att avslutningen gav upphov till en rejäl separationsångest. Vi fyra som hängt ihop så gott som hela tiden avslutade med att skrika EMMABODA och krama varandra och önska Lycka till i fortsättningen. Snyft.

Jag vill skicka ett riktigt stort och varmt TACK till alla i Emmaboda pastorat som har bemött oss med så mycket varm kärlek och omtänksamhet. Bättre praktikställe går inte att få! Allra störst TACK till Lina Petré förstås som har planerat de fyra veckorna, skjutsat runt på oss, diskuterat med oss och låtit oss få en rejäl inblick i prästämbetets olika sidor och tagit hand om oss på så många plan. Du är fullkomligt strålande! Vår lilla tackpresent till dig kan bara spegla en liten, liten del av den du är, men den glittrar, lyser och strålar så gott den kan och för tankarna till det levande vattnets alla pärlande droppar.

En droppe vatten från Westholms glasstudio

Vi fick också, utöver alla minnen och erfarenheter som vi aldrig kommer att glömma, presenter med oss hem: Den bästa bönboken som finns och ett par lovikkavantar med personlig färgsättning, egenhändigt stickade av vår goa handledare. Tänk att kunna dra på sig ett par varma lovikkavantar med lila feministaccent i vinter!

Tack Lina och Emmaboda pastorat!

Nu har en vecka gått och vi har varit på två resor, en till Karlskrona och en till Östergötland. Resan till Blekinge och dess skärgård var njutbar i högsta grad om vi bara tänker bort första kvällens restaurangbesök. Stars and Stripes vid det stora torget i Karlskrona valde vi eftersom man kunde se Sveriges första match i EM där, men det hade faktiskt varit både roligare och godare om vi hade köpt sallad på ICA och käkat den på vårt hotellrum medan vi hade tittat på vår vanliga rums-TV. Vi fick inte den mat vi beställde, det var dyrt, servicen var långsam och dessutom var det inte Olof Mellberg som satt vid bordet snett bredvid ;-) Besöket i Åtvidaberg inleddes desto trevligare med träff med släkten, men avslutningen på ett varmt och soligt Kopparvallen med storstryk mot BP med just Olof Mellberg vid rodret kan vi med fördel förpassa till glömskans trädgårdskompost...

Snart ska vi tillbaka till Östergötland, men denna gång väljer vi den västra sidan, Vätterns strand och ljuvliga Vadstena. Det ska bli rosad komisk opera i form av en bearbetning av Oscar Wildes The importance of being Earnest. Det ska bli riktigt spännande!

En annan spännande sak är hur mycket man kan lära sig om tillvarons mening, Gud och hur vi bör förhålla oss till varandra och till livet genom att vara lite observanta på den skapelse som vi lever i. Kolla bara på nedanstående foto:

Det här är samma himmel, fotograferad vid tre tillfällen under 2017. Jag tänker följande: Gud har skapat både himmel och jord. Visst kan man här se tecken på skönhet? Det kan jag. Jag ser också annat, t ex att Guds skapelse i sig själv innehåller både mångfald, utveckling och förändring. Samma himmel sedd från marken (eller balkongen) hemma i Djurängen kan visa sig i så många skepnader att man inte kan räkna dem. Även ovädersmolnen, som jag inte har fotograferat på ett tag, bidrar till mångfald och variation och till hälsosam utveckling och förändring. Bör det inte lära oss att vi ska ha öppna sinnen också gentemot våra medmänniskors olikheter (kanske våra egna också förresten) och inte pressa in dem i mallar som vingklipper dem?

Sommaren kanske inte har varit så varm som många har önskat, men man kan ändå njuta av den och lära sig något nytt varje dag. Det försöker jag göra. Det handlar bara om, men det är svårt, att ta tillvara tillfället. Vi kan kalla det för det slitna uttrycket Carpe Diem, men oavsett om det är uttjatat eller ej så rymmer det en visdom. Att bara vänta på det som är som man vill riskerar att leda till livslång/sommarlång väntan och besvikelse. Att leva idag, att gilla läget, vara tacksam för det och göra det bästa av det, kan vara svårt men det leder till en mer harmonisk tillvaro. Dessutom kan vi be Gud om hjälp att fixa det, eller hur? Han som har öppnat Pärleporten hjälper oss med det också!